Sommartid

Dags för sommartid i verklig bemärkelse, Sol, bad, lata dagar och allt det goda som vi förknippar med sommar. Tids nog kommer hösten med arbete och det för året mer snåriga valen av politiker,svårare än kanske någon gång tidigare. Enligt opinionsmätningarna är rekordmånga osäkra på vilket parti man vill välja.

I en mycket läsvärd jämförande krönika i tidskriften Företagaren, se bifogad länk https://www.foretagande.se/kronika/svensk-demokrati-har-lett-till-korrumperade-politiker-schweiz-demokrati-ar-ett-foredome/

visar man på utvecklingen i vårt land jämfört med Schweiz. En jämförelse som är väl så viktig att ta del av, givet den demokratiska utveckling vi anser oss så överlägset bra att förvalta? Måhända skaver den liknelsen alltmer.

Midsommar har precis varit. Nu stundar sommarens politiska höjdpunkt, när talarna i Almedalen skall försöka övertyga oss som medborgare och väljare, att de har lösningen på de problem som tydligt syns i den nedmontering av det “folkhem” som tidigare generationer byggt och försvarat.

Ingen kan rimligen idag blunda för att skolan mist sin position som bärare av jämlikhetstanken. Den har blivit en affärside och segregeras på ett sätt som helt bryter med dess tidigare roll.

Inom sjukvård och äldrevård nedmonteras också den “allmänna trygghet” som tidigare fanns som en självklarhet.  I allt högre grad tar privata försäkringar över där det allmänna sviker medborgarna. Och inom rättsväsendet klarar man inte längre sin uppgift att skapa trygghet i många avseenden och på många områden. Den sociala syn man har i brottsbekämpningen, ger laglösheten alltför stort spelrum.

Nog om det, efter höstens val kommer dagordningen att bli en annan, rimligen kommer folkets svar på utvecklingen, att bli tydligt. Det är tid nu att nyktra till och inse att en kursändring är nödvändig om det demokratiska system vi värnar om skall överleva den trovärdighetskris det för tillfället försatt sig i.

2018.06.26

Jarl

Partier i kris

Den långa och fina högtrycks perioden är över. Temperaturen har åter krupit under 20-strecket, och vind och regn hittat in över vår västra kust. Det var välkommet, grönska förutsätter vatten, och torkan kan bli ett hot och gissel om det tillståndet blir långvarigt.

I det politiska livet trappas arbetet upp, inte minst från regeringspartiernas S och Mp sida. Man ser sina opinionssiffror ligga långt under det som erfordras för att få fortsatt förtroende efter valet i höst, läget är i så måtto kritiskt för dem. Antalet alternativa partier som anmält intresse att deltaga i årets valrörelse, är enligt valmyndigheten över 250. En rekordsiffra med bred marginal, och ett tydligt tecken på att de etablerade partierna inte förmår möta de utmaningar som väljarna ser i utvecklingen.

I det sammanhanget är troligen välfärden och tryggheten i symbios, den i särklass största valfrågan. Vår nya krisbransch i samhället är offentlig sektor, allt ifrån lag o ordning via skolan till vården. På alla de områdena sviktar förtroendet för det politiska ledarskap, som sett problemen tillta år efter år, utan att vidta nödvändiga åtgärder.

Det är i ljuset av den utvecklingen som också uppstickarna från SD kammat hem valvinst efter valvinst, trots ett benhårt motstånd och propaganda från de etablerade partierna. Och den utvecklingen kommer troligen att fortsätta också i det kommande valet om man får tro prognosmakarna.

I den förra bloggen efterlyste undertecknad ett större fokus på lagbygget i partierna. När valen är över, skall ju de 1000-tals posterna i politiska församlingar tillsättas, där styrningen av de politiska besluten sker.

I det sammanhanget kan noteras att antalet tomma stolar i kommunfullmäktige i landet ökat och i en publicerad mätning utgör 85 st, varav 73 var relaterade till SD. Lägg till det att ett antal riksdagsledamöter också under mandatperioden lämnat partiet eller bytt parti, och man kan med fog tala om ett parti i kris. Är det rimligt att lägga sin röst på partier som ofta saknar representanter som på ett seriöst sätt kan och vill bedriva politiskt arbete?

Den frågan borde väljarna också i större utsträckning ställa sig.

2018.06.18

Jarl

Junidagar 2018

Så har då bloggen fått vila en dryg vecka, medan skribenten återknutit kontakten med en av de kulturmiljöer som finns med återkommande sedan många år, nämligen den grekiska. Landet som plågats svårt av dålig ekonomi, kriser som gjort att EU framtvingade en kursändring i landets ekonomi för några år sedan. Nu ser det bra mycket bättre ut. Det här året väntas en rekordinvasion av turister, den näring som mer än andra bär det grekiska samhället. Ca 30 miljoner besökare väntas under året, motsvarande 3 ggr landets befolkning. Och nu fruktar man, med rätta att det kommer att skapa stora problem på många orter. Lagom är bäst som svensken säger, och synen på Grekland som ett lågkostnadsland är det dags att revidera. Man har lärt sig att ta betalt för sina tjänster och varor.

Nu till det alltid intressanta dagsaktuella i politiken, och dags för lite storpolitik igen. Donald Trump, den trumpne presidenten var naturligt nog en av deltagarna när världens ledande ekonomier i G7 gruppen samlades för möte i Kanada. Väl där blev han hårt hanterad av samtliga övriga länders ledare. Så stor blev besvikelsen av det mötet att den trumpne vägrade skriva på den gemensamma kommunike man gick ut med efter mötet. Sprickan i de storpolitiska gemenskaperna är uppenbar, rimligen kommer det att få konsekvenser på många områden.

Mot den bakgrunden åkte sedan Trump ner till Singapore för möte med ledaren för ett av världens mest marginaliserade länder. Nordkoreas unge och relativt nye ledare Kim Jong-Un kanske står honom närmare i psyke och kompetens, än de ledare han hade att möta i G-7. När detta skrivs börjar signalerna komma om att mötet i Singapore varit positivt. Givet den oberäknelighet som visat sig vara Trumps signum, får den uppfattningen tas med “lämplig nypa salt”.

Kim Jong-Un är i allt väsentligt styrd av den kinesiska jätten, och har att rätta sig därefter. Och Kina i sin tur har nått sitt nuvarande välstånd genom det smarta samarbete man har med de tekniskt utvecklade ländernas olika företag. Den position som “världens verkstad” man uppnått den vägen, vill man inte mista. Den tillåts inte en självupptagen nordkoreansk ledare sabotera.

När lilleputt nationen Nordkoreas ledare nu sitter tillsammans med ledaren för världens mäktigaste land, så är det som en marionett styrd från Peking han fungerar.

2018.06.12

Jarl