måndag, juni 18, 2018

Partier i kris


Den långa och fina högtrycks perioden är över. Temperaturen har åter krupit under 20-strecket, och vind och regn hittat in över vår västra kust. Det var välkommet, grönska förutsätter vatten, och torkan kan bli ett hot och gissel om det tillståndet blir långvarigt.

I det politiska livet trappas arbetet upp, inte minst från regeringspartiernas S och Mp sida. Man ser sina opinionssiffror ligga långt under det som erfordras för att få fortsatt förtroende efter valet i höst, läget är i så måtto kritiskt för dem. Antalet alternativa partier som anmält intresse att deltaga i årets valrörelse, är enligt valmyndigheten över 250. En rekordsiffra med bred marginal, och ett tydligt tecken på att de etablerade partierna inte förmår möta de utmaningar som väljarna ser i utvecklingen.

I det sammanhanget är troligen välfärden och tryggheten i symbios, den i särklass största valfrågan. Vår nya krisbransch i samhället är offentlig sektor, allt ifrån lag o ordning via skolan till vården. På alla de områdena sviktar förtroendet för det politiska ledarskap, som sett problemen tillta år efter år, utan att vidta nödvändiga åtgärder.


Det är i ljuset av den utvecklingen som också uppstickarna från SD kammat hem valvinst efter valvinst, trots ett benhårt motstånd och propaganda från de etablerade partierna. Och den utvecklingen kommer troligen att fortsätta också i det kommande valet om man får tro prognosmakarna.

I den förra bloggen efterlyste undertecknad ett större fokus på lagbygget i partierna. När valen är över, skall ju de 1000-tals posterna i politiska församlingar tillsättas, där styrningen av de politiska besluten sker.

I det sammanhanget kan noteras att antalet tomma stolar i kommunfullmäktige i landet ökat och i en publicerad mätning utgör 85 st, varav 73 var relaterade till SD. Lägg till det att ett antal riksdagsledamöter också under mandatperioden lämnat partiet eller bytt parti, och man kan med fog tala om ett parti i kris. Är det rimligt att lägga sin röst på partier som ofta saknar representanter som på ett seriöst sätt kan och vill bedriva politiskt arbete?

Den frågan borde väljarna också i större utsträckning ställa sig.



2018.06.18

Jarl