Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek
vill,
vad skönt du drömt, kan ej av
tiden härjas,
det är en skörd som undan honom
bärgas,
ty den hör evigheten till. Gå
fram, du mänsklighet, var glad var tröst,
ty du bär evighetens rike i ditt
bröst.
De raderna ur Rydbergs klassiska dikt
får utgöra ingress på den här bloggen, förärad Barack Obama. En
president som under hela sin tid vid världens viktigaste ämbete,
mött mycket motstånd från sina belackare.
Situationen var annorlunda när han för
snart 8 år sedan valdes till president. Då jublade de stora
massorna över att man för första gången på mycket länge fått
“sin” i betydelse folkets president. Knappt hade han tillträtt
det ämbetet så briserade den ekonomiska bomb i hans knä, de enorma
spekulationer på börsen som skakade hela den globala ekonomin, och
för vilken ingen egentligen ställts tills svars. Bördan för den
sanering som blev nödvändig har den stora massan av befolkningar
fått bära, och reformutrymmet krymptes på samma gång på resurser
som kunde kommit välgång och framåtskridande till del.
Att vara den första färgade
presidenten i USA har också varit både en tillgång och ett hinder.
En tillgång genom det starka stöd som ändå burit honom genom åren
och genom 2 lyckosamma val. En börda genom den ständiga påminnelse
om ursprung och etnicitet som också präglar grupper av det
amerikanska samhället, låt var i ofta subversiv form.
När Obama igår kväll (12.1) höll
sitt årliga och sista “State of the Union”-tal, talet till det
amerikanska folket, så var det en statsmans tal, ett tal som skiljde
sig från föregångarnas i det att han lyfte framtidsfrågorna på
ett tydligt och positivt menat sätt. Där föregående presidenter
haft för vana att göra återblickar på vad man åstadkommit, valde
Obama att tala om framtiden, och inpränta de tankar och synpunkter
som också ryms i den amerikanska konstitutionen, i vårt tid.
Vissa människor växer över tid,
också sedan de lämnat sina uppgifter, sitt ämbete. Obama har
smutsats mycket av Tea-party rörelsens och liknande företeelsers
folk. När historien skrivs om några år, kommer han med stor
sannolikhet att uppskattas för de arbete han gjort både för att
utjämna klyftorna i det amerikanska samhället, för
sjukvårdsreformen, och för tillbakadragandet av stridande förband
i olika krishärdar.
Den sistnämnda uppgiften, den att vara
världens polis återstår för det internationella samfundet att
ordna. Och det går nog inte att göra enbart med nya stängsel kring
den egna gården.
2016.01.13
Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar