Journalistikens hantverkare, reportrar och skribenter har i många delar av världen blivit vår tids riktiga riskbransch. Inte enbart i en traditionell mening som den att mista jobbet. I alltfler fall handlar det istället om misshandel och direkta mordhot från krafter som inte accepterar att bli ifrågasatta. Och det är inte bara maffiagrupper som ligger bakom hoten, dessvärre handlar det ofta om auktoritära regimer i olika länder.
Årets fredspris i Nobels anda och Kinas reaktion speglar den verkligheten, det gör också det mångåriga fängslandet av David Isaac i hans gamla hemland Somalia. Andra fall är morden på journalister i Ryssland, av vilka Anna Politkovskaya väl är det mest uppmärksammade, men inte enda. I dagens ST (Sundsvalls tidning) tar publicistklubben upp ännu ett fall, nämligen utvisningen av den albanske mordhotade journalisten Erwin Dushi med familj. Han hotas nu av utvisning till en minst sagt osäker framtid. Hur är det egentligen med synen på mänskliga rättigheter i vår nuvarande, och för den delen föregående regeringar? Den byken borde nog synas också hos de så kallade traditionella partierna?
I skuggan av Wikileaks avslöjanden ryms hela den ruttna apparat som vill bestämma vad medborgarna skall få läsa och ta del av. Det är synd och skam att länder som annars framställer sig som demokratiska, nu visar sig spela på samma planhalva som tidigare diktaturer. Förtryckets mekanismer tål inte en närmare granskning.
2010.12.11
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar