”När juldagsmorgon glimmar”, så börjar den kända och fina julpsalmen. Så här tidigt på morgonen glimmar den inte speciellt. Det är tyst och stilla på gator och i hus. Tomten kanske sover av sig sitt rus, allt efter midnatts timma.
Helgen har så här långt bjudit på väderkaos, svinkallt i norr med temperaturer mellan -30 och -40 grader även nere vid kusterna. I söder har vindar och snö ställt till det för trafiken med mängder av avåkningar, fastkörda bilar och tåg. Inställda kollektiva resor och ledsna för att inte säga förtvivlade resenärer,vilka funnit sin glädjehögtid förvandlas till en sorgesaga. Något att berätta om för kommande barn och barnbarn.
Och i svallet av det kommer debatten om klimatförändringarna, eller kanske specifikt den globala uppvärmningen. Är den bara ett lokalt fenomen orsakat av skövlade regnskogar och därmed ökenutbredning? Får vi i stället här i norr acceptera ett allt hårdare vinterklimat framöver? Om det kommer de sk experterna fortsätta att tvista på sina välbetalda konferenser i mer eller mindre exotiska delar av världen. Naturligtvis boende på första klassens hotell, influgna med de annars som miljöbovar klassade jetflygen.
I klimatpanikens spår berikar sig också människor, de som lever på teserna om jordens undergång, vår tids Nostradamus, återvändare i sierskans kläder. Visst finns det skäl för eftertanke och positiv handling. Men hur når man den i en värld som så tydligt styrs av maktens och egennyttans krafter?
När juldagsmorgon glimmar, låt oss då stanna en stund vid betraktelsen och tro på dess budskap.
Juldagsmorgon 2010.
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar