Delar av ett brev

Häromdagen kom nedanstående text från en av mina läsare. Texten är beskuren, den var betydligt längre, men essensen finns redovisad nedan. Som sagt, pensionärerna är idag vårt lands budgetregulator. Att det möter ilska och förtvivlan är kanske inte så konstigt. 2010.05.11 Jarl Strömbäck Till SPI:s partiordförande Pensionärerna har plundrats i flera decennier. Samtliga riksdagspartier har fört eller stött en pensionärsfientlig politik. De pensionärer som hade en hyfsad pension när den pensionärsfientliga politiken inleddes bör utgå ifrån att de redan förlorat mer än 5 årsinkomster. Svenska pensionärer har inte haft några framgångar under de senaste decennierna. Den som följt utvecklingen under de senaste 20 åren vet att pensionärernas förluster i huvudsak beror på att bruttopensionerna höjts med 1 procent när bruttolönerna höjts med 4 procent. Resurser som används för att höja löner kan inte användas för att höja pensioner. Pensionerna sänktes med 3 procent den 1 jan 2010. Man tror att pensionerna kommer att sänkas med omkring 3 procent nästa år. Ett löneavtal, som nyss presenterats, höjer handelsanställdas löner med 4,7 procent under den närmaste tvåårsperioden. Gapet mellan pensionärernas och löntagarnas levnadsstandard har vidgats i enorm omfattning under de senaste 20 åren och kommer att vidgas i ännu snabbare takt under de närmaste åren. Löntagarnas gruppegoism har upphöjts till statsideologi. Som bekant har ett av de politiska blocken alltid fjäskat för LO. I dag fjäskar två politiska block för LO. Svenska politiker kan i princip tänka sig att göra obegränsade ingrepp i enskilda medborgares liv, men de vill inte ingripa i lönebildningen. Lönebildningen överlåts till arbetsmarknadens karteller, i praktiken till LO och andra löntagarorganisationer. Löntagarna får fastställa sina löner. Pensionärerna får inte fastställa sina pensioner. Löntagarnas organisationer hävdar att arbetslösheten är ett separat problem som inte har något med lönenivåer att göra. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras till större delen av skattebetalarna. Höga ingångslöner leder till hög arbetslöshet bland ungdomar. Löntagarorganisationernas politiska inflytande är sådant att skattebetalarna finansierar utbildningar vars enda syfte är att dölja arbetslösheten. LO och andra löntagarorganisationer utser i praktiken ett stort antal riksdagsmän. Riksdagsmännen för en pensionärsfientlig politik. SPI bör först och främst kräva en lagändring som innebär att alla kollektivavtal måste godkännas av riksdagen. Arbetslöshetsförsäkringen bör helt och hållet avgiftsfinansieras. Lönerna bör sänkas för att skapa nya jobb. Ett speciellt jobbskattetillägg bör införas. När detta skattetillägg införts kan pensionärerna kompenseras för den pensionärsfientliga politiken under de senaste decennierna. SPI brukar byta partiordförande med jämna mellanrum. Jag hoppas att Du, när Du drar Dig tillbaka, kan bevisa att SPI faktiskt gjort en insats för pensionärerna. Lycka till! Med vänlig hälsning Erik Nilsson pensionär, oberoende debattör