Vad händer med psykvården - interpellation

Kimmy Lindholm, stridbar läkare för de med psykisk ohälsa. Mot bakgrund av en del djupt tragiska våldsbrott begångna av patienter med psykisk diagnos, tillsattes för en del år sedan en utredning, Milton-utredningen med syftet att göra en analys av psykvården i landet och föreslå åtgärder för att förbättra den. Utredningens resultat mottogs också i huvudsak positivt, och en allmän strävan att förbättra vården på området blev också resultatet. På området barn – och ungdomspsykiatri har vi också en ny lagstiftning sedan senaste årsskiftet. Enligt denna har nu landstinget tillsammans med kommunerna en lagstadgad skyldighet att proaktivt bistå barn till missbrukande föräldrar eftersom man vet av erfarenhet att de löper en stor risk att ”ärva” missbruket. Allt sammantaget innebär uppdraget att arbetet för de med psykisk ohälsa nu är väl definierat och av lagstiftningen prioriterat. När det gäller Västernorrlands län, så hade vi i 2008 års Öppna jämförelser (SKL) den fjärde lägsta kostnaden per invånare för specialiserad psykisk behandling. Ändå har också här ansträngningar gjorts de senaste åren för att förbättra psykvården, utbyggnaden avseende unga patienter kan där ses som ett utmärkt exempel i det avseendet. I de neddragningar som nu påbörjas också i Sundsvall, skulle enligt direktiv psykvården besparas ingrepp som skadade verksamheten, men nu kommer signaler på olika sätt som skapar oro och frågetecken över vad som egentligen pågår på det området. När det gäller arbetet med att hjälpa människor med en psykisk ohälsa, handlar det inte enbart om piller. Det handlar i hög grad om betendevetenskaplig kunskap, om personkännedom och förmågan att i svåra samtal och situationer hantera människors frustrationer, aggressivitet, självskadebeteende och depressioner. Det borde vara en självklarhet i det sammanhanget att den personal som avdelas till det arbetet, från läkarnivå och specialiserade beteendevetare till vårdare, har den speciella kompetens som här krävs. Mot den bakgrunden önskar jag att fullmäktige i vårt nästa möte i april får svar på följande frågor: Kommer de psykiatriska mottagningarna på Sundsvalls sjukhus befrias från besparingarna så som tidigare sagts? Delar du uppfattningen att den här patientgruppen kräver specialistkunskaper hos personalen? Kommer landstingsledningen att bevaka och säkerställa att den speciella kompetens som patientgruppen kräver också blir kvar på avdelningarna? 2010.02.25 Jarl Strömbäck Fullmäktigeledamot (SPI) Relingsvägen 22 8901 78 Bonässund 070-6727669