Barnets rätt

Det kan vara nog så lätt att tala om barnets rätt och barnkonventionen, inte lika lätt att följa dess budskap. Vid landstingsfullmäktiges möte i Västernorrland den 10.2 stod frågan om omskärelse av små pojkbebisar för andra gången på dagordningen. Vad det hela handlar om är naturligtvis dels barnkonventionens skrivningar om respekten för barnens rätt, och rätten till sin egen kropp och utveckling. Men det handlar också om samhällets attityd i frågan om kulturella riter skall få bli bestämmande över moderna synsätt? Skall barnaga och misshandel av barn få tillåtas i ett samhälle som samtidigt lagstiftat mot just de företeelserna? I fallet med omskärelse står tydligt i lag skrivet att omskärelse inte får göras mot barnets eget medgivande. Kan ett spädbarn utan egen röst ge sitt medgivande till en egen kroppstympning? Det tycker tydligen med emfas Folkpartiets Björn Hellqvist. När frågan var uppe för någon månad sedan hånades undertecknad av Hellqvist (FP) för fräckheten att ifrågasätta rätten för föräldrar och andra att könsstympa de små pojkbebisarna. Att sedan en stor del av barnläkarkåren sagt sig inte vilja göra ingreppen störde inte honom. Inte heller lagstiftarens budskap. När nu frågan återkom för beslut hade den fått nödvändig mognadstid hos fullmäktiges ledamöter. Etiska nämnden tog avstånd från att ingreppet skall göras i landstingets regi. Och efter en del debatt där Hellqvist utmärkte sig igen röstade en bedövande majoritet för barnets rätt, och mot en omskärelse av de små värnlösa barnen. En självklarhet för varje emotionellt kännande och tänkande person, fick sitt logiska svar. Och de som likt Hellqvist ser förfoganderätten över barns kroppar som en självklarhet, fick en nödvändig bekräftelse på sin hjärtlöshet. 2010.02.13 Jarl Strömbäck