Usel Energipolitik

Klockan är 0630 och temperaturen visar minus 27 grader, när jag sätter mig i bilen för att åka till min morgongympa. Motorn i bilen gnäller i protest när den startar, trots ett par timmar på motorvärmare. Kung Bore har tagit ett rejält grepp på stora delar av den norra hemisfären den här vintern. Klimatfrågan vid fikaborden handlar nu om den extrema kylan, inte om global uppvärmning. I skuggan av experternas tvist om vad som är naturliga svängningar i klimatet, och vad som är mänsklig påverkan, måste vi anpassa oss till de dagliga verkligheterna. Till dem hör att betala för den elektriska energi vi behöver för att värma upp våra hem. Och räkningen för den har våra politiska partier tillsammans med energibolagens företrädare sett till att den blivit en kvarnsten om halsen på många. Det borde inte vara så, vattenkraften kostar några få ören per kilowatt att producera, kärnkraftselen ca 10 öre. Allt det andra på räkningen från bolagen är skatter och övervinster. I mitten på 90-talet var diskussionen aktuell om hur vi skulle få in pengar till statskassan med fri rörlighet för kapitalet, vilket var en del av EU-inträdet. I det läget förvandlade den socialdemokratiska regeringen elförsörjningen från en allmän nyttighet likt vägar och vatten, till en skattebas. Energiskatter infördes, moms på skatten, kostnader för utsläppsrätter på el-energi som inte ger några utsläpp. Barsebäck lades ner utan några andra skäl än de att blidka en högljudd lobby. Och industrin förvandlades till ett oligopol, genom att ägarna i Barsebäck fick kompensation genom ägarandelar i övriga kärnkraftverk. Så nu kan energibolagens företrädare i förment objektivitet besluta om energipriserna, allt medan statens företrädare i finansen gnuggar händerna i förtjusning över varje prishöjning, de höjer ju också automatiskt skatten. Priset får de enskilda och industrin betala genom minskat utrymme för konsumption och investeringar. Något som i förlängningen också påverkar samhällsekonomin och sysselsättningen i stort. Trots massiva protester har man från de politiskt ansvariga inte gjort något för att förändra bilden. Vindkraften som får så stort utrymme nu, kommer med sina insatskostnader bara att bli ytterligare en tung börda på konsumenterna den dag vindkraftverken skall bära samma börda som nu läggs på övrig el-energi. Och vår egen säkerhetslina och vårt energipolitiska arv, bolaget Vattenfall har förvandlats från en nationell kronjuvel till ett pantsatt och hårt kritiserat bolag. Det har skett med de senaste regeringarnas medgivande. Hanteringen av energipolitiken de senaste 15 åren är en skam, och en börda som redan fört till ett flertal processindustrier nedläggning bara i vårt län. När skall etablissemanget i Stockholm vakna? 2010.02.23 Jarl Strömbäck (SPI) Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669