Klok gammal tant!

Klok gammal tant. En klok gammal tant, eller gammal käring. Så brukar hon kalla sig själv, Marit Paulsen när hon står på barrikaderna och utmålar sina budskap. Och förvisso, det är hon. I dagarna kommer hon ut med en ny bok. En bok proppad med livsfilosofi, matkultur och synpunkter på vår livsföring i stort och smått, lokalt och globalt. ”Det är stort att tänka rätt, det är större att kunna tänka om” skulle man kunna säga om man vill anspela på det klassiska uttrycket ovan ett av våra universitets portar. I hennes fall vill jag gärna citera några rader som följer: ”Det var så enkelt att vara ung - då när svart var svart och vitt var vitt, då när kunskapen var som en granitklippa - jag visste minsann vad som var rätt och fel. Det sägs att ungdomen är flexibel och benägen att lära sig nytt, för mig har livet varit motsatt. Ju äldre jag blir, desto fler nyanser får både livet och kunskapen, och inte bara allt grått mellan svart och vitt- utan alla regnbågens färger. Att tänka om, att tvingas inse att så mycket av det man trodde, av det man ”visste” var sant, inte stämmer med verkligheten – det hör till livets svåra ögonblick”. En klok gumma, väl värd ännu en period i EU-parlamentet som motpol till karriäristernas kader av slätstrukna portföljbärare. Hennes tankar får bli utgångspunkten för en förhoppningsvis bra vecka. 200903.30 Jarl Strömbäck

Kris i vården

Det är kris i vården sägs det. I Örnsköldsvik skall 300 tjänster, 30 % av de anställda bort. Dock inga läkare, de är skyddade. I Sundsvall skall 500 personer bort, ca 20 % av de anställda. Vad händer med patientsäkerheten, frågar sig de intervjuade i TV: s nyhetsprogram. Året är 2006, och tidningen Dagens Samhälle har undersökt vilka i Kalmar läns landsting som har de 100 högsta lönerna. 97 av de högsta lönerna lyfts av läkare, med en hjärtläkare på första plats och en officiell lön i storleken 150 000 Sek/månad. När Sundsvalls tidning gjorde motsvarande granskning på ortens sjukhus häromveckan, visar sig mönstret stämma. Dessutom har nästan var femte läkare direkt koppling till företag med medicinsk inriktning. Det finns gått om tid för extraknäck. I boken ”Den sjuka vården”, granskar författarna officiell statistik från landstingsförbundet och andra källor med vårdrelaterad inriktning. Där konstaterar man bland annat följande: • Antalet läkare har ökar med 300% de senaste 30 åren, under samma tid har Sveriges befolkningssiffra ökat med ca 20 %. • Samtidigt har antalet patientbesök per läkare halverats. • Den svenska sjukhusläkaren har 2,17 patienter per dag. Sjukvårdens kris är också en organisationens och systemens kris. Enorma resurser ställs till vårdens förfogande, men används de på rätt sätt? Ur brev från ett par aktiva läkare lyfter jag några synpunkter. Dels att de bekräftar den bild som ges i ovanstående debattbok. Vidare att läkare under utbildning oftast söker sig mot områden med utpräglad spetskompetens, eftersom där finns den största statusen och därmed ofta också bästa anställningsvillkoren. Ur ett samhällsperspektiv bör istället samhällets utbildningsinriktning styras mot områden där bristen är som störst, allmänmedicin, geriatrik och psykiatri. Sjukvårdens kris är inte enbart en ekonomisk kris. Den är en systemkris där usel ägarstyrning fört till orimligt höga personalkostnader på många håll. Samtidigt en ofta låg patientfrekvens hos de läkare som har den högsta utbildningen, och en intern gränssättning på sjukhusen som bromsat utvecklingen på många områden. De som nu tvingas lämna sina tjänster bär inte skulden för ett dåligt ledarskap, men de får bära bördan. 27.3.2009 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-672 76 69

En blomma till Vanja

Alliansregeringen borde skicka en stor bukett av de vackraste blommor till Vanja Lundby-Vedin. Genom sitt agerande i bonusskandalen runt AMF och pensionfonderna har hon placerat skuldbördan tungt i arbetarrörelsens knä. Och där kommer den att bli det bästa av vapen för en leende alliansregering. Den skolflickspräktiga fasad hon bär har visat sig vara antingen den aningslöst dummes, eller också handlar det om makt och egen girighet. Med 24 styrelseuppdrag på hennes nivå följer också avsevärda inkomster genom arvoden. Att då inte stå upp för de beslut hon fattat tyder på att hon inte varit påläst när hon gick på sina möten. I och för sig är det uppenbart att det inte går att läsa in sig på så många områden samtidigt som man skall sköta ett vanligt jobb. Hon har valt att dåligt förberedd gå till mötena, där lyssna in stämningarna efter tjänstemännens föredragningar, och sedan luta sig mot att andra visar vägen i beslutsprocessen. Symptomatiskt i det är hennes uppträdande i TV, när hon hänvisar till att styrelsen i övrigt fattat samma beslut. Nu är inte Vanja vem som helst, hon representerar arbetarmoralen i vårt land och skall ur den dra vägledning för sina beslut. Det har hon inte gjort, och vill heller inte förstå konsekvenserna av sitt handlande. Den attityden kommer att ge alliansen många nya vänner. 2003.09.25 Jarl Strömbäck

Hyckleriets profeter

LO-borgen, plats för en del av hyckleriets profeter. De ekonomiska excesser som kallas bonusar, och som ledande tjänstemän i företag, inte minst på det finansiella området utvecklat, har på senare tid blivit en huvudfråga i debatten. Och det med rätta, hur skall man på ett begripligt sätt förklara att chefstjänstemän med månadslöner som överskrider årslönen för stora delar av pensionärskollektivet, utöver den lönen måste ha höga bonusar för att göra ett bra jobb? Vari ligger moralen frågar sig Svensson? Och som ett eko i den debatten har nu den socialdemokratiska ledningen tagit till brösttonerna för att skuldbelägga alliansregeringen i frågan. Dessvärre utan att kolla att man städat utanför egen dörr innan man ropar på grannen att göra detsamma. Det visar sig nämligen Att höga funktionärer med namn som bland annat Dan Andersson och Vanja Lundby-Wedin(LO) och Ilmar Reepalu (S) i sina roller i styrelser för pensionsfonder av stor betydelse för hundratusentals svenskar, har gjort upp om ersättningar utöver lön för ledande tjänstemän, som överstiger varje form av rimlighet. Ersättningar som skulle utgå för särskilt goda insatser, men utbetalats trots usel utveckling i de bolag man haft att styra. Hyckleriets profeter drar skam och ett löjets skimmer över politikens väsen, när man agerar på det sätt man gör. Och socialdemokraternas nye partisekreterare Baylan gör bara ont värre i sitt framhärdande (TV:s Agenda 22.3)av att allt är alliansens fel. 2009.03.23 Jarl Strömbäck

Räkenskapens timme

När räkenskapens timme närmar sig ökar nervositeten hos dem som är ansvariga. Och med det också kampen om dagordningen, eller önskan att flytta bort perspektiven från den egna ansvarigheten om man så vill. Etanol är som vi fick lära oss i skolans kemilektioner i grunden alkohol. I etanolens Mecka, Örnsköldsvik hotar nu en rejäl baksmälla efter att kommunen ”satsat" på alkoholen, nåväl etanolen då, som en hälsokur inför framtiden. Inte en krona har gått till beroendet hävdar det ledande kommunalrådet, men sanningen är att hundratals lånade miljoner tillförts detsamma. Lån måste betalas på ett eller annat sätt. Det kan ske genom besparingar på andra områden, det kan ske genom att de avgifter det frontande bolaget Ö-vik Energi tar ut höjs väsentligt, eller som en skattehöjning rent generellt. Men temat nu är naturligtvis ett annat. Den heta boll som nu hotar att ramla ner i kommunledningens knä skall snabbast möjligt vidare. Adressen är regeringen, den oansvariga alliansregeringen som inte vill släppa till pengar för att betala kommunens kostsamma äventyr i företagsbranschen. Naturligtvis gör regeringen rätt som håller igen. Det får inte bli ett normalt förfarande att regeringen står upp som hjälpgumma åt kommunledningar som likt den i Ö-vik, i någon slags magiskt rus satsat på den ena äventyrliga företeelsen efter den andra. I förlängningen kanske regeringen måste gå in med stöd till kommuner och landsting, men det bör ske först sedan de kommunledningar som misskött ekonomierna fått respass, lämpligen efter 2010 års val. Ibland är det faktiskt både nyttigt och nödvändigt att huvuden får rulla. 2009.03.21 Jarl Strömbäck

Akut eller förebyggande?

Den lilla människan i det stora samhället? I den socioekonomiska debatten är frågan om förebyggande verksamhet ständigt återkommande. Att förebygga olyckor, sjukdom och sociala problem är i grunden både humanare och billigare för enskilda och samhället än att reparera uppkomna skador. På många områden sker också ett ständigt förbättringsarbete. Vägar förbättrats liksom fordon av olika slag. Arbetarskyddet står högt på den svenska agendan. Just inom den konkurrensutsatta sidan, och där myndigheten övervakar det privata är också skyddstanken, det förebyggande tänkandet stark. Just därför är det ett trendbrott, och i grunden väldigt osvenskt när myndighetssverige börjar prioritera bort det förebyggande arbetet. Och det är just det som håller på att ske inom sjukvården. När Örnsköldsviks sjukhus nu skall spara så blir de förebyggande verksamheterna hårt trängda. Öppenvården inom Psykiatrin ifrågasätts, ändå är psykvården billigare i vårt län än i andra län. Den viktiga verksamhet som sköts av talpedagogerna (logopederna) är satt under hård press. Ändå kan deras insatser, inte minst mot barn och unga vara livsavgörande för den unges livskvalite och möjligheter att senare i livet utveckla sina möjligheter. Och över rehabiliteringens viktiga områden vilar stora frågetecken. Just nu har också ett prioriteringsarbete påbörjats i landstingen med syftet att tydliggöra vad som skall var det offentligas roll och ansvar. Det är i grunden bra att den diskussionen förs, så länge som den förs på ett öppet sätt. Visst kan man ifrågasätta att offentliga medel skall användas för könsstympning av barn för att tillgodose främmande kulturella krav. Och visst kan man ifrågasätta i vad mån samhället skall bekosta skönhetsoperationer som inte är medicinskt betingande. Men kvar står att i rationaliteten får man inte glömma den slutsats som man så gärna pådyvlar det civila samhället, nämligen att rehabilitering och förebyggande verksamhet sparar pengar som annars på ena eller andra sättet drabbar samhället som sjukdom eller sociala kostnader. Den aspekten får inte glömmas bort när nu också offentlig sektor får de krav på sig om lönsamhet och effektivitet, som det privata samhället ständigt påminns om. 18.03.2009 Jarl Strömbäck

Cyniskt självförhärligande

Ledarskap innehåller många komponenter som tydlighet, demokratiska synsätt, delaktighet och ödmjukhet för att nämna några. Cynism och självförhärligande brukar inte räknas till positiva ledaregenskaper. Ur den synpunkten sett har det varit intressant att följa SvT i dess satsningar på programledare under senare tid. De goda exemplen finns där. Programmet ”På spåret” har i radarparet Oldsberg/Hellberg två personligheter som gjort programmet stort hos svenska folket. Likaså lagledaren för ”Mästarnas mästare”, ett program som på kort tid blivit en favorit hos tittarna. Motsatsen är det svårförståeliga satsandet på personer som Kristian Luuk och Petra Mede, personer som gett den självförhärligande cynismen ansikten i programledarvärlden. Petra Medes intresse av att ösa sin cyniska skit över allt och alla, och därmed gjorde sig själv till huvudperson och artisterna till statister i årets melodifestival uttagning, var det stora bottennappet i den programserien. Att hon valde att utse Caroline af Ugglas till sin personliga cynisms hackkyckling genom kommentarer över hennes stövlar och 36:e plats var direkt stötande. Ur den synpunkten var det ett härligt hälsotecken att svenska folket i omröstning markerade sitt motstånd mot programledaren och slätstrukna discovarianter av så kallad musik, genom att ge de två bidrag som vågade sticka ut bland bidragen de första två platserna. Och vad gäller Petra Mede och hennes cyniska själsfränder får de gärna hållas kvar på de arenor där den typen av jargong är högsta mode. Som TV-tittare föredrar jag att slippa det ledarskapet fortsättningsvis. 2009.03.15 Jarl Strömbäck

Avslagen sjukhusinformation

När landstingets politiska majoritet S+V tillsammans med kommunens politiska ledning den 12 mars kallade till informationsmöte på Parken, hade torgmanifestationens (15.2) ca 5000 personer minskat till drygt hundratalet intresserade. Ilska, sorg och misstro präglade de frågande. Många av dem naturligt nog anställda på vårt sjukhus. Jag såg inga glada miner hos de som lämnade mötet efter två timmar av information. De besked som gavs var att läkarskrået är befriat från påverkan, bördan för de 100 miljoner som skall sparas får bäras av fotfolket. Begreppet den specialiserade vården användes gärna av sjukhusdirektören som ett mantra av avståndstagande från den basala, men ack så viktiga eftervård som är så väsentlig i läkningsprocessen, både fysiskt och mentalt. Och på direkt fråga om hur rehabverksamheten skulle skötas blev han svaret skyldig, vi får se hur vi ordnar det?? Är tanken att bokstavligen lyfta ut folk på gatan i likhet med vad som skedde vid psykiatrireformen för ca 20 år sen? Det var då gatorna också i vårt land fick sina utslagna, de som inte tog saken i egna händer och avslutade sina liv. Vad är då alternativen? Jag tillhör de som i landstingsfullmäktige drivit frågan om att ge sjukvården i länet en total översyn. Redan för 5 år sedan skrev jag i en motion bland annat följande: • Att landstingsstyrelsen omedelbart påbörjar ett arbete med syftet att klargöra den framtida strukturen på vården med avseende på länets sjukhus • Att i direktiven inskrivs att specialistsjukvården skall fördelas på ett rimligt sätt mellan sjukhusen och befolkningscentra i att Sundsvall-Timrå, Ådalen och Örnsköldsvik. • Att syftet skall vara att ge de olika enheterna en ”egen profil”, dvs. något eller några områden inom vilket de olika enheterna är länets spetsresurs. Motionen fick oppositionens stöd, och tiden har gått. Istället för en spridning av länssjukvården, ser vi en allt mer till länssjukhuset centraliserad sjukvård. Idag går 2/3 av landstingets budget för sjukhusen till Sundsvall, 1/3 till Sollefteå +Örnsköldsvik. I sin oförmåga att ta tag i strukturbegreppen, anser man sig nu hos landstingsledningen vara tvingad till förändringar som får orimliga följder. Att bortse från den betydelse fotfolket i vården har, och bara satsa på spetskompetensen, är liktydigt med att amputera människors ben i tron att de skall kunna gå lika bra ändå om bara huvudet finns kvar. Jag delar den syn som också kom fram under mötet på Parken, nämligen att inga övergripande åtgärder borde vidtas på något sjukhus, förrän man har en långsiktigt hållbar plan för vården i länet i sin helhet, baserad på de punkter jag refererat till ovan. Sjukvården i Örnsköldsvik, och i länet i stort behöver både i avseende på sina anställda och på sina patienter en mer seriös bedömning än att bli offer för en intern maktkamp bland länets ledande politiker. 2009.03.13 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Den stora skillnaden

Den debatt som startat efter att åklagaren häktat en läkare för dråp genom avsiktligt avlivande av en 3 månaders baby är principiellt mycket intressant. Inte oväntat har delar av läkarprofessionen stått upp för sin kollega, med budskapet bland annat att om inte livsförkortande åtgärder får vidtas, kommer sjukvården att överbelastas. (H Lagercrantz dn-debatt). Från åklagarsidan kommer också kommentarer, de menar att den avgörande skillnaden i ett rättsvårdande perspektiv ligger i synen på skillnaden mellan att avbryta en vårdprocess, och påskynda döden genom att förgifta patienten. Och visst är det så att just där ligger den stora skillnaden. Beroendet av expertisen är sällan större än när man drabbas av sjukdom. Då gäller det att få rätt vård i rätt tid. Inget av det är en självklarhet. Köerna i svensk sjukvård är jämfört med andra välfärdsländer långa. Det medför också att risken för att sjukdomen förvärras i väntan på vård ökar. Dessutom är det belagt i många studier och exempel att kvalitén i vården har stora brister. Felmedicinering och överkompensation av läkemedel är ett problem, inte minst bland äldre. Och seriöst gjorda beräkningar visar på att så många som 2-3000 personer per år får sina liv förkortade på grund av felaktig hantering i vården. Inga verksamheter av större omfång saknar felkällor. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att regelverken är tydliga och klara. I ett ekonomiskt och bemanningsmässigt pressat läge kan önskan att ta till drastiska åtgärder för att påskynda en ”given” utveckling, leda till beslut som blir fatalt fel om ansvaret helt lämnas utanför rättstatens regelsystem. 11.03.2009 Jarl Strömbäck

Kvinnodagen

Den 8:e mars och internationella kvinnodagen. Behövs den egentligen? I tidningarnas spalter bevisas gång efter gång tesen om det subtila ”könskriget”, för att nu citera ett omdiskuterat TV-program. Och visst finns det all anledning att fundera över de normer som olika länders kulturer skapar. Flickfoster som aborteras eller könsstympas för att de är flickor. För undertecknad blir det obegripligt när jag tänker på mitt underbara 4-åriga charmtroll till barnbarn. Och hur kan kulturer i vissa länder förbjuda flickor att gå i skola, just nu sprängs flickskolor av talibanerna i Pakistans bergsbyar. Kampen mellan barbari och civilisation ryms i hög grad också i synen på mäns och kvinnors lika värde och rättigheter. Men i skuggan av de stora frågorna ryms också ett geschäft, en uppblåsthet som handlar om pengar och konstruerade motsättningar. Som när ett forskningsinstitut avdelar stora medel för att utforska trumpetens symbolvärde och roll i könskampen. I kampen om agendan och pengarna ur de statliga köttgrytorna riskerar medlen bli viktigare än målen. Då blir konstruerade motsättningar och akademiseringen av dem viktigare än att i praktisk handling arbeta för ett mer jämställt och på ömsesidigt förtroende byggt vardagsliv. 2009.03.08 Jarl Strömbäck

Legaliserad korruption!

Munväder eller handling?? Under ett antal år var jag med som löneförhandlare i det företag jag arbetade för. Jag känner mycket för de många medarbetare på olika arbetsplatser, som troget går och gör sitt jobb så gott man kan. Sällan blev det några extra slantar, möjligen någon liten julklapp från företaget, eller kanske en jullunch. För det stora flertalet har inget ändrats, det handlar om plikt och ansvar. Desto mer stötande har framväxten av den svenska varianten av legaliserad korruption varit. För vad skall man annars tycka och tänka om direktörernas och det övriga frälsets bonusar? Kan det vara rimligt att man kräver arbetsmoral av fotfolket, medan de som borde föregå med gott exempel istället så tydligt visar sitt förakt för lönekollektivet, och plundrar företag, anställda och aktieägare (ofta våra pensionsfonder) på stora värden. Att nu vår finansminister har börjat agitera i frågan är mycket bra, men det räcker inte. Allt för många har genom åren demonstrerat munväder, men utan att göra något åt korruptionen. Bonus kallas det, sånt är inte straffbart hur stötande det än blir. Korruption är straffbart, så när skall man sätta likhetstecken mellan de två? Jag väntar på Anders Borgs och hans kollegors handlande. 2009.03.04 Jarl Strömbäck

Sotdöden

Forsmarks kärnkraftverk Energi - och klimatfrågorna har kommit i förnyat fokus genom den överenskommelse som alliansregeringen presenterade för en tid sedan. Därmed har också frågorna placerats i högsätet inför valet 2010. Kommer vi att få en upprepning av 1970-talets debatt som till slut utmynnade i kärnkraftsomröstningen för snart 30 år sedan? Det är berikande att resa sägs det, och så är det nog. Efter besök kommer ofta jämförelser och eftertanke. Att uppleva luftföroreningarna i Chiles huvudstad Santiago, där solen ibland knappt syns genom smogens filter, eller att se stråket av gulbrun dimma över de motorvägar som sammanbinder Istanbuls asiatiska och europeiska delar är en upplevelse i sig. Samma kan sägas om den speciella doft som sprids via förbränningen av torkad kodynga i Indiens städers fattigkvarter. Alla har vi också i TV sett hur människor i de asiatiska länderna försöker skydda sig mot luftföroreningar med primitiva ansiktsskydd. Efter såna resor är det en upplevelse av lycka att kliva av flyget på en norrländsk flygplats och insupa luften där, ren och klar. Men än större fara för människors överlevnad i många områden är enligt FN: s klimatpanel sotdöden. Tusentals förbränningsanläggningar, från stora kraftverk till mindre sådana sprider sot och stoft upp i atmosfären, stoft som enligt dem orsakar hälften av all den uppvärmning som koldioxiden står för. Utöver det beräknas enligt FN 300 000 personer dö ”sotdöden” varje år enbart i Indien och Kina. Sotnedfallet medför också en kraftigt påskyndad nersmältning av glaciärer och frusna vattendepåer, vilket på sikt enligt expertisen kommer att orsaka både översvämningskatastrofer och i ett senare skede torka och ökenutbredning. Ur det föds också folkvandringar som inget land kan förhindra. Klimat - och energifrågorna är intimt sammankopplade, de kan inte enkelt göras till enfrågeproblem. Just därför är det olyckligt om debatten i energifrågorna inför nästa års val blir en debatt ensidigt om kärnkraftens vara eller inte vara. Våra svenska fäder, som på 70-talet byggde ut kärnkraften som komplement till vattenkraften i vårt land tog beslut som gett oss ren elkraft under drygt 30 år. Nog förtjänar den aspekten att också vägas in i samtal och debatt. I rollen som folkbildningen har ligger också de stora samhällsfrågorna. Här har studieförbunden en uppgift att fylla inför nästa års val genom att erbjuda kunskap och mötesplatser. Vägledning och allsidig belysning måste få ersätta ensidighet och tunnelseende i de viktiga energi – klimatfrågorna. 2009.03.02 Jarl Strömbäck Styr.ledamot Folkbildningsförbundet Mittnorrland Reg.ordförande Studieförbundet Vuxenskolan i V-norrland Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-672 7669