Partiledare i blåsväder.

Ge tydliga order och direktiv, sånt får man lära sig i det militära. Så var det under de ca tre år jag gick i militär uniform (res.Officer i flottan), och så är det nog också idag. Den värnpliktige båtförare som fick order att köra in i ett skjutområde utanför Utö i Stockholms skärgård ville nog inte mista livet. Han litade på att befälet hade kontroll över situationen och att hans insats var en del av en övning. Faran i att använda sig av det retoriska grepp som kategoriska uttalanden innebär, ligger i att de utesluter alternativen. När därför Folkpartiets nuvarande partiledare Jan Björklund hävdar att vi har världens sämsta skola på ett antal områden är det inte korrekt. Den statistik som stödjer det uttalandet finns inte. Det är långt mellan Zambias byskolor och Rinkeby. För en liberal själ är det frågande och öppet sökande sinnet viktigt. Det kategoriska tillhör fundamentalismen och är därmed liberalismens raka motsats. Med anhöriga i skolans värld har jag, och säkert många med mig en annan bild av skolan än den djupt svarta. Det finns skolor där samarbetet mellan skolledare, lärare, föräldrar och elever fungerar utmärkt, och där orosungar tas om hand på ett fint sätt. Det finns också skolor där ledarskapet inte fungerar, lärarflykt blir följden liksom dålig föräldrakontakt och allmän oro i klassrummen. När nu utbildningkollektivet reser ragg inför alla påhopp skall ingen förvånas. Det har legat i luften en längre tid. Det tråkiga i den här utvecklingen är att det är en av det liberala folkpartiets kärngrupper som nu revolterar. I det ligger också att det är en av partiets klassiska väljargrupper som nu anser sig ha fått nog. Har liberalerna råd att förlora den gruppen? När man spelar högt med sin trovärdighet, riskerar man också att landa tungt. Jan Björklund gjorde nog klokt i att lämna sitt militära språkbruk i något stängt rum, och erkänna att han låtit tungan slinta i sitt ständiga påpekande om den svenska skolan som världens sämsta. 2008.08.31 Jarl Strömbäck