Efter Tetjenien, Ingusjien och Dagestan är det dags att sätta Georgien på plats. Så ser Putinregimens dagordning av allt att döma ut för tillfället.
Alltsedan Putins inträde på den ryska tronen, har återupprättandet av det sovjetiska makttänkandet varit ledstjärnan i den ryska statsledningen. Den vapenvila och långsamma återhämtning som Jeltsin skapade i Tetjenien, var omöjlig för Putin och hans KGB-infekterade medarbetare att acceptera. Alltså skapades snabbt en förevändning för att återuppta kriget mot en redan hårt plågad befolkning. Också grannstaterna Ingusjien och Dagestan har under de senaste åren tvingats följa Moskvas fingervisningar, alternativet demonstrerades med all önskvärd tydlighet i Tetjenien.
Att den orangea revolutionen i Ukraina blev för svår för Putin, var en svår motgång som till varje pris måste begränsas. En spridning till ett alltmer frigjort Georgien, blev till ett hot mot den ryska imperialismen. Därav det ryska militära stödet till utbrytarprovinserna Abschasien och Sydossetien.
Nu har tillfället kommit att i skuggan av OS kväsa Georgien, avskaffa dess valda regering och återställa dess status av lydstat.
Kommer FN och väst att kunna förhindra det? Knappast, ett EU som gjort sig alltmer beroende av rysk gas och olja, kommer att nöja sig med politiska pamfletter från talarstolarna. Fallet Tetjenien får tjäna som illustration. USA i ett skifte av president kommer inte att gå in i några djupare konflikter innan valet i november, och knappast senare heller. Trots allt ligger Georgien långt från USA, och man har mer än nog av de konflikter man har i Irak och Afghanistan.
Så kontentan blir att den georgiska demokrati som de senaste åren fått livslust i Stalins egen födelserepublik, nu med stor sannolikhet kommer att krossas av en rysk övermakt. Och resten av världen kommer att nöja sig med fördömanden.
Likt Hitlers gradvisa annekteringar på sin tid blir nästa fråga vart Putingängets blickar sedan kommer att riktas. Blir det Baltikum eller Ukraina?
2008.08.11
Jarl Strömbäck
måndag, augusti 11, 2008
Rysk imperialism!
Rysk framryckning i Georgien.
Efter Tetjenien, Ingusjien och Dagestan är det dags att sätta Georgien på plats. Så ser Putinregimens dagordning av allt att döma ut för tillfället.
Alltsedan Putins inträde på den ryska tronen, har återupprättandet av det sovjetiska makttänkandet varit ledstjärnan i den ryska statsledningen. Den vapenvila och långsamma återhämtning som Jeltsin skapade i Tetjenien, var omöjlig för Putin och hans KGB-infekterade medarbetare att acceptera. Alltså skapades snabbt en förevändning för att återuppta kriget mot en redan hårt plågad befolkning. Också grannstaterna Ingusjien och Dagestan har under de senaste åren tvingats följa Moskvas fingervisningar, alternativet demonstrerades med all önskvärd tydlighet i Tetjenien.
Att den orangea revolutionen i Ukraina blev för svår för Putin, var en svår motgång som till varje pris måste begränsas. En spridning till ett alltmer frigjort Georgien, blev till ett hot mot den ryska imperialismen. Därav det ryska militära stödet till utbrytarprovinserna Abschasien och Sydossetien.
Nu har tillfället kommit att i skuggan av OS kväsa Georgien, avskaffa dess valda regering och återställa dess status av lydstat.
Kommer FN och väst att kunna förhindra det? Knappast, ett EU som gjort sig alltmer beroende av rysk gas och olja, kommer att nöja sig med politiska pamfletter från talarstolarna. Fallet Tetjenien får tjäna som illustration. USA i ett skifte av president kommer inte att gå in i några djupare konflikter innan valet i november, och knappast senare heller. Trots allt ligger Georgien långt från USA, och man har mer än nog av de konflikter man har i Irak och Afghanistan.
Så kontentan blir att den georgiska demokrati som de senaste åren fått livslust i Stalins egen födelserepublik, nu med stor sannolikhet kommer att krossas av en rysk övermakt. Och resten av världen kommer att nöja sig med fördömanden.
Likt Hitlers gradvisa annekteringar på sin tid blir nästa fråga vart Putingängets blickar sedan kommer att riktas. Blir det Baltikum eller Ukraina?
2008.08.11
Jarl Strömbäck
Efter Tetjenien, Ingusjien och Dagestan är det dags att sätta Georgien på plats. Så ser Putinregimens dagordning av allt att döma ut för tillfället.
Alltsedan Putins inträde på den ryska tronen, har återupprättandet av det sovjetiska makttänkandet varit ledstjärnan i den ryska statsledningen. Den vapenvila och långsamma återhämtning som Jeltsin skapade i Tetjenien, var omöjlig för Putin och hans KGB-infekterade medarbetare att acceptera. Alltså skapades snabbt en förevändning för att återuppta kriget mot en redan hårt plågad befolkning. Också grannstaterna Ingusjien och Dagestan har under de senaste åren tvingats följa Moskvas fingervisningar, alternativet demonstrerades med all önskvärd tydlighet i Tetjenien.
Att den orangea revolutionen i Ukraina blev för svår för Putin, var en svår motgång som till varje pris måste begränsas. En spridning till ett alltmer frigjort Georgien, blev till ett hot mot den ryska imperialismen. Därav det ryska militära stödet till utbrytarprovinserna Abschasien och Sydossetien.
Nu har tillfället kommit att i skuggan av OS kväsa Georgien, avskaffa dess valda regering och återställa dess status av lydstat.
Kommer FN och väst att kunna förhindra det? Knappast, ett EU som gjort sig alltmer beroende av rysk gas och olja, kommer att nöja sig med politiska pamfletter från talarstolarna. Fallet Tetjenien får tjäna som illustration. USA i ett skifte av president kommer inte att gå in i några djupare konflikter innan valet i november, och knappast senare heller. Trots allt ligger Georgien långt från USA, och man har mer än nog av de konflikter man har i Irak och Afghanistan.
Så kontentan blir att den georgiska demokrati som de senaste åren fått livslust i Stalins egen födelserepublik, nu med stor sannolikhet kommer att krossas av en rysk övermakt. Och resten av världen kommer att nöja sig med fördömanden.
Likt Hitlers gradvisa annekteringar på sin tid blir nästa fråga vart Putingängets blickar sedan kommer att riktas. Blir det Baltikum eller Ukraina?
2008.08.11
Jarl Strömbäck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar