Partiledare i blåsväder.

Ge tydliga order och direktiv, sånt får man lära sig i det militära. Så var det under de ca tre år jag gick i militär uniform (res.Officer i flottan), och så är det nog också idag. Den värnpliktige båtförare som fick order att köra in i ett skjutområde utanför Utö i Stockholms skärgård ville nog inte mista livet. Han litade på att befälet hade kontroll över situationen och att hans insats var en del av en övning. Faran i att använda sig av det retoriska grepp som kategoriska uttalanden innebär, ligger i att de utesluter alternativen. När därför Folkpartiets nuvarande partiledare Jan Björklund hävdar att vi har världens sämsta skola på ett antal områden är det inte korrekt. Den statistik som stödjer det uttalandet finns inte. Det är långt mellan Zambias byskolor och Rinkeby. För en liberal själ är det frågande och öppet sökande sinnet viktigt. Det kategoriska tillhör fundamentalismen och är därmed liberalismens raka motsats. Med anhöriga i skolans värld har jag, och säkert många med mig en annan bild av skolan än den djupt svarta. Det finns skolor där samarbetet mellan skolledare, lärare, föräldrar och elever fungerar utmärkt, och där orosungar tas om hand på ett fint sätt. Det finns också skolor där ledarskapet inte fungerar, lärarflykt blir följden liksom dålig föräldrakontakt och allmän oro i klassrummen. När nu utbildningkollektivet reser ragg inför alla påhopp skall ingen förvånas. Det har legat i luften en längre tid. Det tråkiga i den här utvecklingen är att det är en av det liberala folkpartiets kärngrupper som nu revolterar. I det ligger också att det är en av partiets klassiska väljargrupper som nu anser sig ha fått nog. Har liberalerna råd att förlora den gruppen? När man spelar högt med sin trovärdighet, riskerar man också att landa tungt. Jan Björklund gjorde nog klokt i att lämna sitt militära språkbruk i något stängt rum, och erkänna att han låtit tungan slinta i sitt ständiga påpekande om den svenska skolan som världens sämsta. 2008.08.31 Jarl Strömbäck

Obama for president!

Hur kommer det sig att liknelsen mellan statsmannen, den av en hel värld hyllade Nelson Mandela och Barack Obama tränger sig på? Vad kan Obama ha gemensamt med Mandela? Utstrålningen av lugn tillförsikt? Ödmjukheten i framförande men samtidigt målmedvetenheten! Mandela som istället för hämnd på sina gamla plågoandar i apartheidsystemet, med fantastisk vidsyn införde försoningspolitiken. Har just sett Obamas ”acceptance speech” på CNN. I sitt uppträdande påminner han om den store statsmannen. Utseendet i den gängliga gestalten, lugnet och övertygelsen finns där, men också övertygelsen att målen kan nås. Perspektivet med sitt socialliberala budskap har fångat människors hjärtan och skapat nytt hopp för mängder av människor, inte bara i USA i en annars svår tid. Visst är han svaret på mångas önskningar om förändring. När den gamle statsmannen Nelson Mandela nu alltmer lämnat det offentliga ljuset, har han i Obama fått en värdig arvtagare i världens kanske viktigaste demokrati. . Låt oss som tror på honom få uppleva ”Obama as president”. 2008.08.29 Jarl Strömbäck

Personval breddar demokratin!

Valrörelse på torget Jan Rejdnell utdelar i NU 34/08 ett antal riktiga rallarsvingar mot Olle Schmidt(FP) och tanken på att avskaffa spärrgränserna i personvalen. Sentensen i Rejdnells skrivning är att partierna mister i betydelse och bristen på partidisciplin gör regerandet/styrningen av uppfattningar svårare. Ytligt sätt är det naturligtvis korrekt. Den diktatoriska polisstaten av kinesisk modell är kanske mönstret av statlig kontroll, men den har väldigt lite med den liberala frihetstanken att göra. Och är det verkligen så att ett avskaffande av spärrgränserna skulle göra regerandet sämre? Låt oss se på vårt östra grannland Finland, där personval utan spärrar tillämpas. Är regerandet mer krisartat där? Svaret är rimligen nej på den frågan. Skolpolitiken används som ett föredöme av svenska liberaler. Energipolitiken är långt mer framsynt och tar större hänsyn till näringslivets och enskildas behov än i vårt land. Och försvarspolitiken har en långt fastare grund att stå på än det önsketänkande som präglat svensk försvarspolitik, och nu kritiseras från många håll. Det är alltså inte korrekt att se ett system med personvalet utan spärrar, som ett hot mot ett ansvarsfullt beslutsfattande i regeringen. Däremot kan det motverka att ogenomtänkta beslut, som det om FRA kommer till utan tillräcklig förankring. Den modell med hårt styrda partier vi har i Sverige riskerar å andra sidan medverka till att det ständigt uppstår nya partibildningar, lokalt och nationellt, som ett resultat av det missnöje som gror med de traditionella partierna. Ny Demokrati, Junilistan, och Sverigedemokraterna är uttryck för det, och på lokal nivå finns det många fler exempel.. Ett liberalt parti med frihetstanken och demokrati som mål, borde komplettera sitt regelverk på några punkter om man vill vara ett ständigt öppet, sökande och lyssnande parti. Med mina erfarenheter från tiden sedan personvalen kom in i bilden skulle jag önska följande: • Att tiden för ordförandens mandat i partiets avdelningar och regioner begränsades till max 8 år. Kan man byta president i världens viktigaste demokrati USA vart 8:e år, så borde det gå i partiernas lokalföreningar. Det fantasilösa återväljandet av alltmer av vänskapskorruption och förstelning präglade ledarskapet stöter bort nya medlemmar, och riskerar med tiden att leda till allt lägre valresultat. • Att spärrgränserna togs bort i sin helhet. Det skulle vitalisera det politiska livet och utrymmet för missnöjespartier skulle minska om rum för nya tankar gavs i de traditionella partierna. • Slutligen men inte minst. Valledningarna måste hållas fria från jäv i minst lika hög grad som när vi bekämpar jäv i andra fall. Det finns rent absurda fall där den ene maken suttit och styrt valledningen till förmån för sin maka. Det sättet att agera är djupt oetiskt och borde inte få förekomma. Demokrati är ett begrepp som förpliktigar. Tanken att val utan spärrgränser skulle bli förödande på något sätt saknar vetenskaplig grund. Den uppfattningen liknar mer den gamla tanken att rösträtt skulle förbehållas de med en tillräckligt hög utbildningsnivå. 2008.08.26 Jarl Strömbäck

Besök i Nidaros

Den berömda domen är imponerande. Likt en väldig krypta, mörk och tung välver den sig över besökaren när man träder in. I nästan 1000 år har den funnits och generationer av arbetare, mest stenarbetare har huggit och ornamenterat. Så är knappast någon sten endast fyrkantig. De är alla del av det enorma monument som heter Nidarosdomen. Du skall inga andra gudar hava jämte mig stod det i skriften. Frågan är om inte Domen i sig för många blev ett tärande beläte, alltid krävande nya insatser. Var går gränsen när tinget överskuggar saken? Men nu är det modern tid, och pilgrimsresorna går inte bara för till Islams Mecka. Santiago de Compostela, som jag besökte för ett antal år sedan är Spaniens urgamla pilgrimsort, och i Nidarosdomen har vår del av världen fått sin självklara kultpalts. Skönt då att 1000-åriga Trondheim också har en annan sida. 30 000 universitetsstudernade i en stad på 150 000 innebär att staden präglas av ungdomligt liv. Gatubilden såhär i sen augusti, just när ungdomarna kommer tillbaka från sina ferier, är närmat kaotisk. Barer och trottoarserveringar, pizzerior och en mångfald av andra restauranger får åter en sällskapstörstig publik som gärna låter en del av studiemedlen gå till umgänget med andra. Och i universitetsannonseringar utfärdar stadens ledning en kärleksgaranti till alla studenter, låt vara med förbehållet att det behövs en viss egen insats. Klokt och rätt onekligen, "Die Sturm und drang periode des lebens" för att tala tyskens tungomål. Säll är den som nyttjar den tiden så att den bär med sig goda minnen. Och minnet blir gott efter några dar med gott värdskap i vårt västra broderland. 2008.08.22 Jarl Strömbäck

Godmorgon Europa!

Sarkozi, vår tids Chamberlain! I mer än 10 år nu har de ryska övergreppen på de kaukasiska folken pågått, utan att EU eller för den delen FN brytt sig. Interna problem kallas det, men folkmord borde vara rubriken. Nu, när Putinregimen ger sig på Georgien lyckas man äntligen skrämma upp några regeringschefer ur tv-fåtöljerna. I en ledare i ett av våra riksmedia kan man läsa följande om Putin: "Mannen som en gång kallade Sovjet-unionens kollaps för 'den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet' har återinfört vad som i praktiken är ett tsarstyre i Ryssland och försöker återställa landets forna, dominerande ställning i Eurasien och världen", skriver den konservative säkerhetsanalytikern Robert Kagan under rubriken "Putin gör sitt drag" i måndagens Washington Post. Slut på citat.. Det avtal som nu skrivits kan vara bra, men det kan också bli som den gode Chamberlains när han kom tillbaka från det möte med Hitler som 1938 medgav annekteringen av delar av Tjeckien. ”Piece in our time” var förkunnelsen när den engelske premiärministern, naivt eller cyniskt mötte det engelska folket efter hemkomsten. Resten av historien känner vi. I Georgienfallet är det de baltiska och polska ledningarna som gör en realistisk tolkning av utvecklingen. Men så känner de den ryska KGB-mentaliteten. Att den förre tyske förbundskanslern, Gerhard Schröder knutit upp sig till Gazprom och numera är ett redskap i Putins händer kan möjligen tolkas som ett skäl till den tyska tystnaden. Beroendet av den energi i gasform som ryssarna behärskar, och tysken behöver utgör ett möjligt skäl. Problemet är bara att erfarenheten visat att ryggradslösheten bara tjänar den som är fräck nog att utnyttja den. Utvecklingen i Georgien blir ett verkligt lackmustest på de västliga demokratiernas vilja att försvara och hjälpa ett sårbart litet land. Liksom i fallet Bosnien är det nu USA som visar ansvar i en svår situation. Skäms EU. 2008.08.14 Jarl Strömbäck

Rysk imperialism!

Rysk framryckning i Georgien. Efter Tetjenien, Ingusjien och Dagestan är det dags att sätta Georgien på plats. Så ser Putinregimens dagordning av allt att döma ut för tillfället. Alltsedan Putins inträde på den ryska tronen, har återupprättandet av det sovjetiska makttänkandet varit ledstjärnan i den ryska statsledningen. Den vapenvila och långsamma återhämtning som Jeltsin skapade i Tetjenien, var omöjlig för Putin och hans KGB-infekterade medarbetare att acceptera. Alltså skapades snabbt en förevändning för att återuppta kriget mot en redan hårt plågad befolkning. Också grannstaterna Ingusjien och Dagestan har under de senaste åren tvingats följa Moskvas fingervisningar, alternativet demonstrerades med all önskvärd tydlighet i Tetjenien. Att den orangea revolutionen i Ukraina blev för svår för Putin, var en svår motgång som till varje pris måste begränsas. En spridning till ett alltmer frigjort Georgien, blev till ett hot mot den ryska imperialismen. Därav det ryska militära stödet till utbrytarprovinserna Abschasien och Sydossetien. Nu har tillfället kommit att i skuggan av OS kväsa Georgien, avskaffa dess valda regering och återställa dess status av lydstat. Kommer FN och väst att kunna förhindra det? Knappast, ett EU som gjort sig alltmer beroende av rysk gas och olja, kommer att nöja sig med politiska pamfletter från talarstolarna. Fallet Tetjenien får tjäna som illustration. USA i ett skifte av president kommer inte att gå in i några djupare konflikter innan valet i november, och knappast senare heller. Trots allt ligger Georgien långt från USA, och man har mer än nog av de konflikter man har i Irak och Afghanistan. Så kontentan blir att den georgiska demokrati som de senaste åren fått livslust i Stalins egen födelserepublik, nu med stor sannolikhet kommer att krossas av en rysk övermakt. Och resten av världen kommer att nöja sig med fördömanden. Likt Hitlers gradvisa annekteringar på sin tid blir nästa fråga vart Putingängets blickar sedan kommer att riktas. Blir det Baltikum eller Ukraina? 2008.08.11 Jarl Strömbäck

Valfrihet ifrågasatt.

Valfrihet är ett vackert begrepp, omhuldat från de politiska talarstolarna när valtiderna klappar på dörren. När sedan den politiska vardagen tränger sig på blir inte sällan prioriteringarna annorlunda. Den insikten har tydligen signaturen ”38 år inom äldrevården” (ÖA 4.8) liksom många andra debattörer i sommar kommit fram till. I vår kommun liksom inom många andra pågår en utveckling som oroar både anställda, anhöriga och Socialstyrelsen. Äldreboenden läggs ner och platserna inom omsorgen minskar. Det ökar trycket på de anhöriga att ta ett större ansvar för sina gamla. Ensamheten är inte längre skäl för att få plats på boenden. Och nu dras snaran hårdare också om de anställda. Genom den klassiska metoden att härska genom att söndra tvingas personalen anpassa sig till den politiske arbetsledningens krav, eller lämna jobbet. Så uppfattas uppenbarligen de krav på ökad tjänstgöringstid och nya scheman som skall genomföras. Att det sker i skenet av att alla skall ha rätt till heltider, är bara ännu ett sätt att säga att valfriheten att anpassa sin arbetstid efter egna intressen och möjligheter måste begränsas. Visst skall alla ges möjligheten att arbeta heltid när de så önskar. Men kvar står att många under småbarnsår och när krafterna sviker på äldre dar behöver en anpassad tjänstgöringsgrad för att orka med sin samhällsinsats. Vart har det goda samtalet tagit vägen när LAS sätts åt sidan och ultimata metoder som att söka omskapade tjänster används som maktmedel. Är det en rimlig metod i en verksamhet med humanistiska förtecken? Våra äldre förtjänar ett bra omhändertagande när krafter och förstånd börjar svikta. Det omhändertagandet förutsätter personal som med glädje går till jobbet. Dags med andra ord att ordet valfrihet får en verklig innebörd både för personalen och de boende. 2008.08.08 Jarl Strömbäck

Turkiet - gränsland.

Det tillhör inte vanligheterna att en demokratiskt vald regering hotas av avsättning och dess bärande parti dessutom olagligförklaras. Men just det fallet prövades i förra veckan i Turkiet. Oppositionen med stöd av militären hade då valt att i sin frustration över förlorade valsegrar försöka ogiltigförklara det regeringsbärande partiet i landet. Den sekulära ordning som skall upprätthållas enligt konstitutionen hävdade man var hotad, om flickor fick lov att bära slöja på universiteten. Frågan om var gränsen för det sekulära omdömet skall dras kan naturligtvis diskuteras. Men för undertecknad innebär nog ändå den toleransnivå som borde gälla, att en viss markering av tro också får göras i klädseln. Däremot måste personen ifråga alltid kunna igenkännas som en del i ett normalt säkerhetssystem. Turkiet är ett intressant gränsland. Det ligger, både bildligt och verkligt som en brygga mellan öst och väst, Asien och Europa. Broarna över Bosporen är det alldeles påtagliga beviset för det. Det är också ett land med en historisk storhet, under den ottomanska tiden sträckte sig dess välde som mest från Wien till Kairo. Att den nuvarande, av oppositionen islam-stämplade regeringen söker samarbete med EU har nog i mycket sin grund i de värderingar av demokratisk trygghet och Human Rights som utgör en bas för EU. Ett medlemskap för Turkiet skulle ge ett skydd för den demokratiska utveckling i Turkiet som ofta har saknats. Ett antal regeringar har under efterkrigstiden blivit avsatta av den politiskt verkande militären. Turkiet fick behålla sin regering sedan de domare som hade att pröva regeringens och partiets handlande inte enats om att fälla den. Därmed fick den en frist, men i politikens värld är segrar aldrig för evigt. Det handlar bara om att vänta på nästa drag från en frustrerad opposition. 2008.08.07 Jarl Strömbäck

Alkohol.

Droger bryter ner – de bygger aldrig upp?

Sommar och sol. Visst är det gått med en snaps till sillen. Och läkarna hävdar ju att lite vin gör gott för blodvärdena, och en kall öl eller två när högtrycket kokar är minsann inte fy skam. Javisst, reklamen pumpar ut sitt budskap om det vackra folket med ölburken i handen och en strålande natur i bakgrunden.

I rötmånadsrapporteringen kunde vi höra att en ny krisgrupp börjat framträda när det gäller alkoholberoendet, nämligen de nyblivna pensionärerna. I brist på arbete och sviktande sociala kontakter får drogerna stå för den stimulans som jobbet gav. Och bruket blir till ett missbruk.Det dagliga drickandet, om än i små mängder bryter ner och förstör på sikt även den starkaste.

Det var lite jobbigt att ta den vanliga joggingrundan imorse efter några veckor med sol, sommar, segel och bad. Och naturligtvis goda drycker.

Den godaste av alla, vattnet skall nu stå på bordet igen. Var tid har sina njutningar, den som är klok känner begränsningarna. Alkohol som medicin, i små mängder går an, men man äter inte penicillin dagligen och i allt större doser året runt.

Så en liten hälsning så här när vardagen tränger sig på igen. För hälsans skull, tänk på vad ni äter och dricker.

2008.08.04

Jarl Strömbäck