Våga föändring i sjukvården!

Signaturen ”vän av ordning” tar upp landstingets situation under ordet fritt den 1 juni. Det finns det många skäl att göra. Tillåt undertecknad, efter snart fyra år i landstingsfullmäktige bidra med ytterligare några tankar. Vad är egentligen rätt nivå på sjukvårdskostnaderna? Sjukvården kostar i år ca 9% av offentlig sektors kostnaderi Sverige. Tar man kostnaderna för det ofta repeterade mantrat skolan-vården och omsorgen, så brukar den redovisas som ca 30%. Så vart går då de andra 70 procenten av offentlig sektors kostnader? Enligt en undersökning gjord av statskontoret i maj 2005, fanns då i vårt land 552 myndigheter. Alla med sina behov av att motivera sin tillvaro, och alla med sina kostnader. I den myndighetsuppbyggnaden försvinner mängder av pengar, som nog de flesta av oss gärna tilldelat vården istället. Samtidigt är den myndighetsstrukturen också en del av den maktbas som det socialdemokratiska regerandet vilar på. ”Bristen” på pengar är i den meningen en fråga om prioriteringar av allmänna medel. Den omständigheten bör hållas i minne när vårdens anställda måste springa allt fortare medan lärarna räknar suddgummin för att få budgeten att gå ihop. Är då vården i vårt land effektiv? I det svaret måste både kostnaden och tillgängligheten rymmas. I en jämförelse med andra länder är våra kostnader inte anmärkningsvärt höga. Däremot har som de flesta vet köerna i vården varit ett gissel under lång tid, och är så än idag på många områden trots vårdgarantin. Ser man till vårt landsting så är bara Norrbottens landsting och Gotland dyrare per invånare i landet. Skattehöjningarna har varit ständigt återkommande de sista 10 åren. Ändå är missnöjet, som framgår av insändaren påtagligt. Finns det då någon bot? För egen del, och också för mitt partis del så är vår uppfattning att dom gamla planekonomiska strukturerna i vården måste brytas upp. I praktiken innebär det att vården måste öppnas upp för specialister att etablera fristående kliniker, vilka sedan i avtal med landstingen både i konkurrens och i samarbete ger den vård man söker. Av den anledningen är det också mycket positivt att notera att vi i länet de senaste åren fått ett antal primärvårdscentraler vilka med framgång drivs i alternativ regi. Sjukvården som den ser ut i vårt land är en extremt centralstyrd. Varken facken eller det politiska systemet har visat tillräcklig vilja att genomdriva organisatoriska förändringar. Resultatet av den politiken ser vi i just det som signaturen beskriver, nämligen återkommande kostnadschocker, sviktande tillgänglighet och frustrerad personal. Av de skälen är det viktigt att få en nyordning till stånd, men det förutsätter att väljarna har modet att pröva alternativen i höstens val. 2006.06.01 Jarl Strömbäck