Humanistiskt maktmissbruk!

I häggblomningens och VM-fotbollens tid skall vi alla vara glada och lyckliga eller hur? Och visst vore det fint att få dela med sig av positiva nyheter, men verkligheten vill något annat. Små frågor har ibland en mycket stor principiell betydelse. Så är det med det nu så omskrivna fallet med lilla Anna och humanistiska nämndens pågående arbete för att skilja henne från hennes föräldrar. Sedan februari 2005 har nu Anna och hennes familj förföljts av de sociala myndigheterna, och vart steg i den processen har söndrat mer än syftat till att stödja familjen. Av det skälet var det viktigt för mig att få möta föräldrarna. Med lång erfarenhet från mänskliga möten ur alla samhällsklasser och många nationer, följer också en viss personkännedom. Med den kunskapen som bas påstår jag att Annas föräldrar inte är några slipade bedragare. Dom är vanliga enkla människor. Dom är nykterister och har levt ett normalt stilla liv. Sent i livet och efter många års väntan fick dom så sin lilla dotter, Anna som nu till hösten skall få gå till sitt första skolår. Jag möter ett föräldrapar som lågmält och stilla talar med mig om sin dotter och det senaste årets erfarenheter. Det är med en förundran gränsande till uppgivenhet man beskriver den ”behandling” familjen upplevt under de senaste 15 månaderna, alltsedan ett anonymt brev fäste socialtjänstens blick på den ”avvikande” familjen. Var ligger brottet i att ett barn får växa upp med sina föräldrar? Och var ligger det felaktiga i att ett barn redan långt innan skolålder läser, skriver och trivs i hemmet med sina föräldrar? Föräldrar har inte rätt till sina barn hävdar den sociala ingenjörskonstens överhet och pekar med hela handen mot dagis. Men innebär det också att barn inte har rätt till sina föräldrar? Och vart leder det i så fall vårt samhälle? I skuggan av de brott mot barn som begås av kriminellt belastade missbrukare, måste samhällets skyddskår kunna skilja på ont och gott. Den lagstiftning som medger tvångsomhändertagande av barn under sekretessens mantel ger uttolkarna suverän makt. Den makten får inte utvecklas till att bli en kräftsvulst på rättsäkerhetens sköld. I fallet med 7-åriga Anna och hennes föräldrar är det min övertygelse att ett grovt och obehövligt myndighetsövergrepp pågår, ett synsätt som delas av riksföreningen för föräldrars rättigheter. Annas föräldrar må vara enkla vanliga människor med erfarenheter som skiljer dem från socialhögskolornas avkomma. Men Anna har rätt till sina föräldrar, och de till sitt barn det måste vara en grundläggande förutsättning i varje rättstat. Den separation som nu framtvingats av sociala förvaltningen skadar barnet. De ytterligare uppgifter som framkommit, nämligen att post riktad till humanistiska nämndens ledamöter censureras av handläggarna och ibland inte distribueras till dem är rättsvidrigt. Det förklarar möjligen varför nämnden i viktiga beslutsskeden fattat tvivelaktiga beslut. I så viktiga ärenden som de humanistiska nämnden har att hantera måste de som anklagas ha tillgång till sina förtroendevalda politiker. 2006.06.16 Jarl StrömbäckRiksdagskandidat