Bort med spärrarna i personvalet!

I tidningen NU vecka 22 kunde vi läsa ett par inlägg om personvalet, vilka speglar en kritisk syn på den reform som Folkpartiet var drivande i för en del år sen. Eftersom jag menar att de argument som framfördes haltar betänkligt, vill jag gärna bemöta dem. Argumentet att personvalet hotar partisammanhållningen kan jag inte instämma i. Det som kan hota varje partis sammanhållning är istället den ställning man tar i kontroversiella sakfrågor. Under den här mandatperioden har det visats på ett mycket tydligt sätt, i det att det parti som minst vurmat för personvalet, vänsterpartiet också är det parti som drabbats hårdast av inre sönderfall. Folkpartiet däremot har, trots stor åsiktsskillnad i vissa fall, med min begränsade insyn hanterat dem väl. Argumentet att en eventuell turbulens vid nomineringsarbetet skulle underlättas utan personval köper jag inte heller. Visst kan provvalsresultat kastas över styr av kuppartade insatser vid nomineringsstämmorna vilket nomineringsmötet i Västernorrland 2001 gav belägg för. Normalt är det ju långt mindre än hälften av det antal som medverkar i provvalen, som kommer till nomineringsmötena. Men i det avseendet prövas halten av vår personliga etik och moral oavsett om det gäller personval eller inte. För egen del finner jag, efter att i nomineringsmötet inför valet 2002 blivit petad från en klar förstaplats i provvalet av dess 4:e namn, att de förändringar som bör göras är att följa den finska modellen. Bort med spärrarna och in med mer av väljarnas val. Det skulle innebära en bättre balans mellan parti och väljare. Nämligen så att partiet väljer sina interna presidier, medan väljarna i valen utser vem de anser skall föra partiets talan på politikens olika arenor. Den arbetsdelningen skulle göra gott i ett läge när alltmer av politikens innehåll tenderar att kontrolleras av ett fåtal med ambitionen att bestämma. 2006.06.04 Jarl Strömbäck