Störst, bäst och vackrast

regeringsdirigenten poserar Störst, bäst och vackrast. Nu duggar de tätt opinionsmätningarna. De politiska valårens alldeles särskilt omhuldade skönhetstävlingar. Tidningarna säljer lösnummer och opinionsinstituten får bra betalt. Och folket lockas av glansen, kampen mellan de röda och de blå. Men säger det egentligen något om politiken? Ja, naturligtvis att de små blivit ännu mindre, åtminstone i alliansen. Att de numera manifesterade två-parti systemet minskat valfriheten så att värdet av de partier som underkastat sig de stora, blir försumbart. Vem bryr sig?' Ja, många bryr sig, de 20% som ännu anses vara osäkra, inte tror på något av blocken. Men vad får de att luta sig mot som alternativ? Ett främlingsfientligt parti lyfts fram som att det vore det logiska alternativet. Visst kan man säga att partier med särskild profil inte borde behövas, men har inte de flesta, eller kanske snarare alla en särskild profil? Vi lever i en tid när snaran, den ekonomiska och den omsorgsmässiga läggs om de äldres halsar, och dras åt sakta men säkert. Den omständigheten borde få utrymme i media, men får det inte. Och det parti, SPI- seniorpartiet, som ändå försöker lyfta de äldres sak tystas utestängda från de flesta mediala arenor, inklusive opinionsmätningarna. I röstköpens tid är det den gyllne medelklassen som är intressant för politikens portalfigurer. 2010.06.14 Jarl Strömbäck