Myten om läkarbristen

Läkarbrist eller inte?Organisation och arbetssätt? Läkarbristen och dess påverkan på vården har på sistone lyfts fram i ett par inlägg, senast i ÖA den 9.6. Myten om läkarbristen är seglivad, och motsägelsefull. Jag anser att de inläggen bortser från viktiga fakta för att läsarna skall få en mer allsidig bild av verkligheten. I mitten på -70talet hade vi ca 8000 läkare i Sverige på en befolkning av 7 miljoner, idag har vi ca 36000 läkare i landet på en befolkning om ca 9 miljoner. Är det rimligt att en förhållandevis marginell ökning av befolkningen motsvaras av en 4-faldig ökning av antalet läkare? I tidningen sjukhusläkaren 5/2009 tar man upp begreppen läkartäthet och produktivitet. Där konstateras att vi i har 277 invånare per läkare, men med en svidande låg produktivitet nämligen 824 konsultationer per läkare och år, mot genomsnittet 2511 inom OECD. Vi borde skämmas utbrister redaktören inför våra skattebetalare och inte ropa på fler läkare och mer resurser. Stefan Fölster (Chefsekonom verksam inom Sv. Näringsliv) gjorde tillsammans med några sakkunniga för några år sedan en djupgående studie av vården i vårt land, beskriven i boken ”Den sjuka vården”. Den boken borde läsas av alla som har intresse i vårdens utveckling. Man konstaterar där bland annat följande: I mycket liten omfattning har sjukvården arbetat med kontinuerlig vardagsrationalisering för att möta de ekonomiska kraven. Relativt litet intresse har ägnats hur man skulle kunna utnyttja befintliga resurser på ett effektivare sätt. Ett bevis för detta är att läkarna använder så lite som mellan 20 och 45% åt direkt patientarbete. Under de senaste åren har jag haft kontakt med ett antal läkare, både äldre och yngre som alla tycks ha samma uppfattning när det gäller utvecklingen inom sjukvården. De jag haft kontakt med beklagar sig över att utrymmet för direkt patientarbete krymps av en ökande byråkratisering, vilket framgår av siffrorna ovan. Det läge svensk sjukvård befinner sig i är i huvudsak ett Socialdemokratiskt ansvar. De har haft ledningen i landstingen under decennier och måste ses som huvudansvariga. Att hänskjuta Västernorrlands problem till att vara en geografisk fråga är oseriöst. Sverige borde ha ödmjukheten att i större utsträckning ta lärdom av hur vården bedrivs i andra länder utan den låsning till monopolliknande förhållanden som präglar svensk sjukvård. 2010.06.09 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI sedan 2002 Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669