Brödrafolkens kval.

I 20 års tid fram till 2004 var jag marknads-och säljansvarig i vårt företag för bland annat de sydasiatiska länderna Pakistan, Indien och Bangladesh. Det blev många resor dit ner och många tillfällen att med vänner och bekanta där diskutera områdets historiska bakgrund. Juvelen i Kronan som området kallades av det brittiska imperiets ledning under den koloniala tiden. Frigörelsen under Mahatma Gandhi blev inte så fredlig som historiska ytligheter ofta får oss att tro. Splittringen i en hinduisk och en islamisk del (inkl. Östpakistan, senare Bangladesh) blev ett trauma med miljontals offer. Under de många resorna jag gjorde dit ner var Indiens Manhattan, så kallas affärsdistriktet Narihman Point i Bombay, ett självklart mål för mina kundbesök. Det strandnära lyxhotellet mitt i affärsdistriktet, Oberoi Towers blev mitt ”hem” i Bombay. Jag kände aldrig någon otrygghet under resandet i området, visserligen hängde de tiggande barnen som klasar runt en vid de kvällspromenader jag tog på den fina strandpromenaden. Men det upplevdes inte som något hot, snarare som en naturlig del av ett annat samhälle. År 2008 har terrorismen slagit sina klor i brödrafolken. En spränglastad bil utanför Htl Mariott i Islamabad dödade 50 personer för någon vecka sedan. När det här skrivs räknas dödsoffren i attackerna i Bombay till 200, och de skadade till ca 400. Det är nästintill ofattbart att de lugna och sofistikerade kaféerna och restaurangerna på det lyxhotell jag ätit så många måltider, förvandlats till slaktplats för ideologiska galningar. Helt säkert har terroristerna i det här fallen sin bas i otillgängliga gränsområden mellan Indien, Pakistan och Afghanistan. De sociala skillnader som finns i de sydasiatiska länderna är enorma med våra synsätt som norm. Att de skillnaderna kan utnyttjas av ett hatiskt ledarskap är inte alltför konstigt. Resultatet ser vi i de senaste dagarnas Bombay. Även om striden om lyxhotellen och västerlänningarna fått de största rubrikerna, finns det skäl att minnas att av de 200 döda är huvuddelen lokala personer. Skall brödrafolkens kval minskas, gäller det att man nu i Pakistan och Indien börjar samarbeta i kampen mot terrorn. Motsatsen vore en framgång för de krafter vilka sprider död och förintelse omkring sig. 2008.11.29 Jarl S

Landsting i november

November månads möte i landstingsfullmäktige kom att i sin början präglas av förlusten av fullmäktiges ordförande, Gunvor Eriksson. Efter ett drygt halvår i cancerns grepp orkade hon inte längre. Vissa människor berör mer än andra. För egen del hade jag kommit att uppskatta Gunvors ledarskap i fullmäktige på ett alldeles särskilt sätt. Av den anledningen sände jag ett personligt e-mail till landstingsstyrelsens ordförande Eva Söderberg, vilket hon delvis citerade vid minnesstunden i tisdags. Texten liksom svaret kan ni läsa nedan. Vill framföra mitt personliga beklagande till dig och dina partikamrater över förlusten av Gunvor Eriksson. Hennes ledarskap i fullmäktige uppskattade jag mycket, både för den skicklighet med vilken hon skötte klubban, men kanske än mer för den distans och humor hon så ofta visade. Med vänliga hälsningar Jarl Strömbäck Tack! Ja, saknaden är stor. Vi har följts åt i det ”politiska livet” sedan 1985. Och både inom politiken och privat har vi haft många, båda sorgliga och roliga episoder tillsammans, men framförallt har vi skrattat så bra tillsammans. Gunvor var också en mycket klok politiker. Det känns mycket, mycket tomt. Sorgen måste också vara mycket stor för Gunvors man och sonen Henrik med familj. Tack för dina vänliga ord. Ewa Söderberg Annars var temat för mötet budgeten för år 2009. Det är inte för mycket sagt om man använder ordet gungfly som bas för bedömningen. Revisorernas dom vare också tydlig och klar. Budgeten har inte den styrka och balans den borde ha, det är bäddat för ytterligare svårigheter. Det sparbeting som nu ligger parerar inte för problem i framtiden i tillräcklig grad. I mitt anförande lyfte jag också det, att budgeten inte gav några klara besked om vad som skulle göras, och vilka besparingar de skulle ge. Den frågan hänvisades till sjukhuschefernas beting. Det sättet att verka tyder mer på flykt från ledarskapet, än verkligt ledarskap. Nu vänds majoritetens argumentation mot regeringen. Det är därifrån man vill ha stöd och hjälp. Men även om den synpunkten har berättigande, så återstår att vårt landsting när det gäller den somatiska vården (sjukhusvården) är drygt 300 miljoner (5 %) dyrare än jämförbara landsting. Inom primärvården däremot har vi genom entreprenadisering av vårdcentraler, sammanslagningar och effektiviseringar lyckats väl. Vårt landsting har den billigaste primärvården bland jämförbara landsting, och är tredje bäst i landet i det avseendet. Utöver budgeten var agendan för mötet tämligen tunn. Som vanligt kom regionfrågan upp på agendan igen, och därmed en tämligen lång debatt. Moderaterna och sjukvårdspartiet har ju anmält sitt motstånd mot regionbildningen, och hur det blir vet ingen i landstinget idag. Det är fullt möjligt att de oroligheter vi nu ser i världen, tas som intäkt för att skjuta fram beslut till en senare tidpunkt. Hur som helst med det, i de inlägg jag gjorde i debatten, lyfte jag fram det förhållandet att vi oberoende av om det blir en region Norr eller inte ändå kommer att leva under ett omvandlingstryck i verksamheterna. Det ställningstagande som politikerna i Sundsvall tagit i regionfrågan, där landstingspolitikerna är för region Norr medan en del av kommunpolitikerna förordar region Mitt, har skapat interna problem i partierna. Oberoende av parti har man de som är för en region Norr, men också de som är emot. Hur den slutliga lösningen blir, om regeringen ger sin klarsignal är skrivet i stjärnorna. Tveklöst får Sundsvallborna en större börda att bära i sjukvårdshänseende, om vårdströmmarna från Ångermanland vänds norrut mot Umeå. Än har det kanske inte sjunkit in att det är så, någon exakt siffra finns heller inte i dagsläget. Med de här raderna avslutar jag november månads rapport. Samtidigt vill jag önska Er läsare en trevlig Adventstid, God Jul och ett Gott Nytt År. Med vänliga Hälsningar. Jarl Strömbäck

Skenhelighetens spegel.

Fullmäktige i möte Sedan början på hösten har vi genom media på olika sätt matats med alltmer dramatiserade konsekvenser av den finansiella tsunami som går som vågor över världens finanscentra. Än så länge har vi inte sett någon som på något övergripande sätt varit beredda att ta på sig ansvaret för uppkomsten av de skador som nu drabbar både samhälle och enskilda. I skuggan av det skeendet brottas nu också våra landsting med ekonomiska problem. Flertalet av dem gör förluster, och landstinget i Västernorrland är inget undantag. När vi politiker den 25-26/11 sitter i fullmäktigemöte, kommer den ekonomiska utvecklingen att vara huvudtemat. Historiken är också slående. Sett över de senaste 15 åren, har skattehöjningar varit återkommande. De har hjälpt i 2-3 år, sedan har pengarna intecknats och spenderats. Dags för nästa skattehöjning alltså? Från revisorerna har kritiken mot landstingsstyrelsens bristande ledning av verksamheten haglat. Och i brist på resolut ledning har de tusentals tjänstemännen kört sitt eget race på sina kliniker och arbetsplatser, oberoende av budget. Det märkliga är kanske inte att en svag ledning ger en vildvuxen verksamhet. Det märkliga är att samma politiker som uppenbarligen misslyckas i sitt uppdrag i landstingsstyrelsen, envetet håller fast vid sina stolar, oberoende av hur mycket kritik de får. Vi får de politiker vi förtjänar hävdas det, men det är inte sant. Vi får de politiker som de interna partibaserade systemet godkänner. I det sammanhanget blir provval och personval betydelselösa. När de skenvalen klarats av, sker de verkliga valen i nomineringsmöten där kamaraderiet är satt i högsätet. Där trampar man utan att tveka med spikskor på personvalsresultaten. Resultatet av det sitter som ett gammalt segt klister i beslutsfattandet i styrelser och arbetsutskott. Personer vars bästföredatum sedan länge utgått, klamrar sig fast vid de arvodesbestyckade grötfaten till men för förnyelse och utveckling. I ansvarsparadoxens namn förvandlas verkligheten till ett regelbundet återkommande trauma, eller med humorn som vapen, en skenhelighetens skrattspegel. Spegel, spegel på väggen där………. 2008.11.24 Jarl S

Undret på Dundret!

Skidåkning är en härlig sport, eller motion om man så vill. För egen del och med 14 Vasalopp i bagaget, har det blivit åtskilliga hundra mils träning i de vita spåren. Därför är det också lätt att förstå den enorma träning som elitskapet kräver, och den fysiska och psykiska styrka som krävs för att vinna i de stora sammanhangen. När därför landslagstränaren numera, den förre elitåkaren Gunde Svan efter lördagens tävlingar (22.11) på Dundret i Gällivare grät av glädje var det den yttersta hyllningen till dagens segrare i världscuppremiären. Charlotte Kalla och Marcus Hellner gjorde det omöjliga, att på samma dag för första gången någonsin ge Sverige både en herrseger och en damseger. Och som dom gjorde det! Charlotte Kalla med sin öppna oförstörda, nästintill barnsliga glädje över att få åka fort på hemmaplan. Marcus Hellner som gav sitt yttersta intill kollapsens rand för att komma bland de 10 första, men belönades med en för alla oväntad första plats med minsta möjliga marginal. Var tid har sina hjältar. Lördagen den 22.11 var de för oss skidvänner Charlotte och Marcus. 2008.11.23 Jarl S

Nostalgi...

Det är skönt att i novembermörkret sjunka ner i teatersalongens mjuka fåtölj och följa de skeenden som utspelar sig på scenen. Också till den lilla staden norr om skogen kom häromdagen det resande teatersällskap som kallas riksteatern. Den föreställning man spelade upp, ”Zwea” var perfekt sparsmakad. Samtidigt så bärande i sin handling att publiken efteråt gav aktörerna stående ovationer. Temat var en kvinnas återblickar på sitt liv i den lilla staden, med dess sorger och glädjeämnen. Hon gav publiken femtio års tillbakablickar och ett skådespeleri av högsta klass. Hon hade en röst i sången som var väl så god som någon professionell sångerskas. Har ni möjlighet, gammal som ung, att se föreställningen så gör det.. Min eloge till Catherine Hansson som Zwea, och hennes medverkande musikanter Richard Rolf och Kettil Medelius. God kultur är balsam för själen, den är mental folkhälsa. Just därför är det så viktigt att den inte tillåts drunkna i de kommunala budgetberedningarnas träsk. Ett rikt kulturliv ger en öppnare och mer tolerant befolkning och motverkar den trångsynthet som annars så lätt smyger sig på under förklädnader med namn som exempelvis sammanblandar nationalism med demokrati (Sd). 2008.11.22 Jarl S

Inspiration...

Klockan är 06 på morgonen när jag spänner på joggingskorna för mina 45-minuters joggingrunda. Det är minus 7 grader och luften är härligt frisk. Än dröjer det innan gryningsljuset kommer, men en blek måne ger ledljus på strandstigen. Tanken leker lätt medan fötterna dansar över den vita snön. Dagarna innan har folkbildningens, i geografisk mening största studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan haft inspirationsdagar i Umeå. Anställda och förtroendevalda från 183 avdelningar och mångfaldigt fler kontor spridda över landet har sökt sig samman för den vartannat år genomförda träffen. Ett lugnt sorl hörs överallt, det är trångt kring gräsrotfolkets montrar i Umeå Folkets Hus, när något hundratal deltagare förflyttar sig mellan seminarier och arrangemang. Här syns inga kritstreckrandiga kostymer, folkbildningens genomskådande blick kräver inte såna symboler. Här är den nervositet som börsjournalistiken rapporterar om främmande. Kanske beror det på att folkbildningen tror mer på människan än på Mammon och ständigt stegrade bonusar. Så vilket samhälle vill vi ha? Skall det präglas av en sammanhållning och värdegrund vilande på respekt för individen, tolerans och solidaritet, eller ett ständigt jagande efter den ensidigt upplevda lyckan? Kanske borde de kritstrecksrandiga uniformernas män och kvinnor söka folkbildningens hjälp för att finna en bättre balans i sina liv? Om så vore kanske vi också fick en bättre balans i de beslut som i sina konsekvenser till sist berör oss alla. 2008.11.20 Jarl S

Vojmån och mutor!

Tack ni många Vilhelminabor som i söndags (16.11) röstade nej till Vattenfalls mutor för rätten att få förstöra Vojmån. Det känns skönt att självkänslan och bevarandet av bygdens värden och en orörd natur fått respit ännu en tid genom Ert beslut. Till dem som använt de ekonomiska argumenten i stöd för en utbyggnad finns det anledning att ställa sig frågan, hur många bestående arbetstillfällen, eller ekonomiskt stöd till bygden har tidigare utbyggnader gett? I vår tid av rasande snabb exploatering av naturresurserna, kommer de sista orörda älvarna att bli av långt större värde än en engångsmuta av 40 miljoner kronor plus ett vindkraftverk. Tyckte 2008.11.17 Jarl Strömbäck

Bland sten....

Familjen nybyggare. Även bland sten och tistlar kan de vackraste blommor prunka. Så här i finanskrisens tunga skugga gror trots allt tron på framtiden. I Sundsvalls utkanter går just nu en ung familj och väntar på sin största ekonomiska händelse. Tomten är inköpt, planeringen har gjorts med bygglov och grovplanering. Arbetet på grunden har påbörjats och snart, i början på nästa år skall ett nytt fräscht hus få förväntansfulla och lyckliga ägare. Och lilltösen försöker förstå med 4-åringens lillgamla charm. Tilltron och tilliten i barnets ögon när hon sitter på morfars axlar vid promenaden, eller fiskar löv i Sidsjöbäckens strömmande vatten med honom som hjälp, är den slutliga bekräftelsen på att framtiden finns, och att den ligger i våra händer. Ha en trevlig helg. 2008.11.14 Jarl S

Ett val att lära av!

När detta skrivs har en vecka gått sedan det amerikanska valet av Obama till USA: s näste president. Det har varit en spännande tid att genom anhöriga i USA, genom media och inte minst You Tube och andra IT-sajter följa valrörelsen. Valnatten var rimligen en upplevelse för varje demokratiskt intresserad person, valet ett val att lära av. Att Obama berört både hög och låg det är otvetydigt. Jublet hos Obamas anhängare, liksom tårarna på medborgarrättskämpen Jesse Jacksons kinder när resultatet stod klart talade sitt tydliga språk. Obama, mannen från ingenstans hade lyckats med förverkligandet av den amerikanska drömmen. Den tillit och förtröstan han skapat hos människor med valspråket om förnyelse (Change), har på bara några år fört honom från Chicagos bakgårdar till Vita huset. I det sammanhanget har många ställt sig frågan om en person med så liten förankring, och med liknande etnisk bakgrund skulle kunna ta sig fram från ingenting till statsministerposten i vårt lilla land på bara 7 år. De flesta experter jag tagit del av svarar nej på den frågan, och med rätta. Mot den bakgrunden och debatten om personvalets faror i vårt land, vill jag utifrån egna erfarenheter göra en snabb jämförelse av det amerikanska respektive det svenska valsystemet. Amerikanerna har ett primärval öppet för intresserade väljare att delta i. Kandidaterna får arbeta för sitt förtroende i en för media och allmänhet öppen process. Primärvalets resultat överprövas inte av någon ”nomenklatura”. I Sverige har vi provval som är förbehållna ett begränsat antal kända namn. Om inte provvalet utfaller till ”nomenklaturens” belåtenhet kastar man lätt om i ordningen genom att i efterföljande nomineringsmöten, som vanligen samlar en minoritet av medlemmarna, göra önskade rockader. I de amerikanska valen är det en självklarhet att varje kandidat disponerar egna/tilldelade medel och har sina egna rådgivare. I de Svenska valen kontrolleras valen av mer eller mindre partiska valledningar, som garanterar att rätt person får de resurser som krävs för att vinna, och skulle det olyckliga ske att fel person är alltför populär bland medborgarna, så finns som ytterligare skydd spärrgränserna. Skillnaden mellan de amerikanska och de svenska valsystemen är också skillnaden mellan direkt och indirekt demokrati. Med det svenska systemet garanteras frånvaron av överraskningar. Men med det följer också en effektiv spärr mot förnyelse vilket också i realiteten innebär kompetenstapp. Den folkliga uppslutning och entusiasm som det amerikanska valet av Obama visat på, kräver en helt annan tilltro till folkviljan än det svenska valsystemets fäder så här långt har varit villiga att tillåta. 2008.11.11 Jarl Strömbäck

Stad i kulturskymning?

I dagens (10.11) husorgan i den lilla staden norr om skogen ägnas huvudrubrikerna åt kulturen och rådhuset. Stadens kulturskyddade rådhus har nämligen stått tomt och avställt ett antal år, alltmedan dess kulturutövare förtvivlats över brist på utställningslokaler, brist på utrymmen för dans och teater liksom en mer intim arena för musikupplevelser. Allt det som rådhuset skulle kunna stå till tjänst med. Så vad svarar kommunens matmor, förlåt ledande kommunalråd då på framstötarna från kulturens vänner tro? Brist på pengar blir svaret! Den bristen är som alltid en fråga om prioriteringar. När kommunens gladiatorer på is för ett antal år sedan behövde miljonernas mångfald för att få en ny och glansfull arena, då fanns pengar i hög för både infrastruktur och kommunala lån. Då finns pengar att via evenemangsstöd och marknadsföringsstöd ge anläggningen en frikostig fallskärm. Och penningrullningen fortsätter genom kommunala bidrag, för närvarande mer än 6 miljoner per år och med en ständigt tickande uppräkning. Den kultur som utövas där beskrivs kanske bäst med de skanderande massornas vrål, döda, döda, döda. Och studieförbunden, den gräsrotsrörelse som ständigt sysselsätter hundratals människor i form av anställda, cirkelledare och deltagare liksom i olika kulturmöten fick i år se sitt redan lilla bidrag minskat med 500 000 kronor. Det är nu mindre än hälften av vad den stora hockeyklubben med det konstiga namnet får i kommunalt driftsbidrag. Stadens kultur i traditionell mening fungerar tack vare de många eldsjälarna, och trots stadens vurm att lägga sina ägg i korgen för det storvulna och ytliga. Gräsrotskulturen får klara sig ändå tycks mantrat vara i den politiska ledning som gjort högmodet till sitt varumärke. 2008.11.10 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

I skuggan av presidentvalet.

I skuggan av det amerikanska presidentvalet pågår ett väsentligt annorlunda, och mer ljusskyggt arbete i Kreml av en del rapporter att döma. Att den nuvarande pojkpresidenten i Ryssland, Medvedev var en tillfällig marionett till Putin och hans KGB-vänner har expertis hävdat alltsedan skiftet på tronen. Nu förefaller det som att tiden är mogen att ta nästa steg i återförandet av den ryska makten i Putins händer. Scenariot är att under 2009 avgår Medvedev och ett nyval väljer Putin till president. Den typen av skeenden var säkert inget man förutsåg när den nyryska författningen skrevs efter 70 år av sovjetdiktatur. Men den liberala pendel som svängde i demokratins riktning under 90-talet, fick ett abrupt stopp med Putins makttillträde. Därefter har nedmonteringen av de demokratiska pelare en fri press och ett obundet och fritt partisystem innebär, lamslagit varje form av demokrati i den öppna och fria form vi i väst vant oss vid. Mord på ohörsamma journalister och meningsmotståndare har blivit ett maktens vapen och ett sätt att skrämma till tystnad. Därför är det också rimligt att de signaler som nu kommer från Ryssland tas på allvar. Utplaceringen av robotar i Kaliningrad, överfallet på Georgien och det strypgrepp den ryska ledningen har på delar av Europa genom sin energipolitik är på sikt minst lika allvarliga som dagens finanskris. År 2009 kan på det sättet mycket väl bli ett historiskt år, låt vara och förhoppningsvis ändå på ett annat sätt än 1939. 2008.11.08 Jarl Strömbäck

En stund för tårar/A time for tears..

En stund för tårar, tårar av glädje. Det osannolika har blivit verklighet. Den amerikanska drömmen har än en gång visat sin livskraft i valet av Barack Obama till USA:s näste president. Jag sällar mig till hyllningskören och citerar ”God bless Amerika”. A time for tears, tears of joy. The unrealistic has become reality. The American dream has ones again come true through the choice of Barack Obama as the next president in the USA. Jag humbly join the Choir citing “God bless America”. 2008.11.05 Jarl Strömbäck

Den amerikanska drömmen

Förnyelse eller gammal maktpolitik i presidentvalet Det är en stilla söndagsmorgon när jag joggar runt på min vanliga slinga. Rimfrosten lyser som silver i träden när solen försiktigt tittar fram. Det är minus 7 grader och en underbar luft att andas. Om ett par dagar sker världens viktigaste val, presidentvalet i USA. Mer än någonsin står valet mellan en intellektuellt stark och tänkande kandidat i Obama, och vapenlobbyns ”triggerhappy” och maktfixerade kandidater McCain/Sarah Palin. Vinner Obama så kanske vi får se en upprepning av Kennedy-morden, för kan de mörka krafterna i USA tolerera en ledare som bygger sitt ledarskap på en världsomspännande försoningspolitik? Vinner McCain så kommer de mörka molnen i form av ökad terror och vapenmakt i dess olika former att få än mer ökat utrymme. USA är et intressant land, jag har varit en trägen gäst där sedan tonåren. Det brukar sägas att ett lands välstånd mäts i storleken på dess medelklass. I så fall står USA i en brytningsfas. De stora och alltmer ökande grupper som lever i utanförskap kommer inte i längden att nöja sig med enbart drömmen om ”the land of opportunities, the american dream”. Den drömmen måste också förverkligas. De senaste årens utveckling talar för att en politik i samma hjulspår kommer att få allt större negativa konsekvenser, för USA och för världen. Alternativet är Obama, en politiker med erfarenheter från en uppväxt i andra länder, med utanförskapets villkor som en av sina referensbottnar. Må han få ta över ledarskapet i USA och genomföra den förändringsprocess som Schwarzenegger och våldsfixerade politiker av hans kaliber väljer att håna. 2008.11.02 Jarl Strömbäck