Studieförbunden i Ådalen

Agneta Lundberg, tar i ett inlägg under debatt den 3 maj upp folkbildningens situation. Då kan det vara på sin plats att också belysa hur situationen är i verkligheten i länet. Som vanligt när företrädare för socialdemokraterna är ute i debatten, är ordets välvilja översvallande. Verkligheten är emellertid en annan. Som styrelseledamot i ett av våra studieförbund under ett 10-tal år har jag kunnat följa utvecklingen av det samhällsstöd studieförbunden får. I den tilldelningen syns ju också i praktiken hur de S-styrda majoriteterna agerar när man lämnat debattsidor och talarstolar. Och resultatet av den insikten har gjort mig mycket bekymrad över studieförbundens framtid. Verkligheten ser nämligen helt annorlunda ut än den som Lundberg i sin skrivning söker utmåla. De bidrag till studieförbundens viktiga arbete som är en förutsättning för dess existens, har nämligen under det s-styrda ledarskapet i landsting och samtliga av länets kommuner minskats avsevärt. I landstinget är minskningen så stor som mer än 20%, från drygt 8 miljoner/år till 6,4 miljoner innevarande år. I Ådalens kommunerna varierar minskningarna, enligt nedanstående lilla sammanställning: 1999 2006 % Härnösand 1.199.716 1.000.000 -20 Kramfors 1.754.000 1.100.000 -37 Sollefteå 1.127.000 717.000 -36 Det är synd att behöva konstatera, att det en gång så bildningsvänliga arbetarpartiet, nu i verkligheten stryper studieförbunden. I det avseendet går det s-styrda landstinget och kommunerna i armkrok med Moderaterna. Studieförbundens viktiga roll som kitt i samhället både kunskapsmässigt, och socialt visas väl av dess historia. Dagens komplicerade värld behöver de oaser med plats för samtal och fördjupning som hetsen och ytligheten annars ger så få tillfällen till. Kostnaden/invånare för studieförbundens verksamhet i vårt län motsvarar föga mer än en pizza per invånare och år. Att i det läget göra dem till en budgetregulator är riktigt kortsiktig politik. 2006.04.06 Jarl Strömbäck