Sanning och myt om folkbildningen

Det kostar på att trampa det socialdemokratiska tolkningsmonopolet på tårna, så kanske man med lite välvilja kan sammanfatta Kenneth Westins inlägg om folkbildningen under ordet fritt den 30.4. Där går han till våldsamt angrepp mot undertecknad för ett inlägg jag gjorde om folkbildningen, och som ST hade vänligheten att publicera den 10 april. Bättre än att ösa sina sarkasmer över undertecknad, hade varit om han förhållit sig till sakfrågan, nämligen det sviktande stödet till studieförbunden. Som jag visade i mitt inlägg har det socialdemokratiska landstinget liksom kommunerna genomgående minskat sina stöd till studieförbunden kraftigt under senare år. Westin hävdar att jag personligen inte gjort något för att ändra detta. Det senaste året har jag i debattinlägg, i interpellationer och i motioner i kommun och landsting agerat i frågan. Westin borde veta bättre än att med en direkt lögn hävda att jag aldrig fört fram frågan från talarstolen. Hans minne måste vara synnerligen kort eftersom jag talade om saken i landstingets talarstol den 27.4, alltså tre dagar innan Westin i ST hävdar motsatsen. Dokumentation inför den debatten bör Westin då ha haft i åtminstone ett par veckor. Dessbättre finns interpellationsdebatter dokumenterade, om nu läsarna skulle vilja ha verifikation. Så kvar återstår för Westin och hans politiska vänner att visa att också kommuner och landsting, där socialdemokratin är ledande parti värnar om folkbildningen. Den faktiska utvecklingen under senare talar för att man delar moderaternas syn på folkbildningens värde. 2006.05.03 Jarl Strömbäck