Humanism ifrågasatt!

Fallet med den förföljda familjen och deras dotter tar sig alltmer absurda former. Myndighetens maktspråk har sedan länge ersatt den fundamentala grund på vilken socialtjänstlagen vilar. Där fastställer man nämligen i dess portalparagraf (§1) att ”verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet”. För några veckor sedan kunde vi läsa i ÖA att en hotbild uppstått runt familjen och ett familjehem. Den hotbilden ter sig märklig ur åtminstone två synpunkter. För det första kände ett mycket litet antal människor till familjehemmets roll i frågan, vem kunde ur den synpunkten ha intresse av hotandet och veta vart det skulle riktas? För det andra användes den förmenta hotbilden som skäl för att förvisa familjen från Örnsköldsvik, till en ort i dalaskogarna. Där lever man nu under omständigheter som är minst sagt förnedrande. Som intresserad kommunmedborgare skulle jag uppskatta om polisen klargjorde hur långt man kommit i ansträngningarna att spåra de påstådda hoten. Att familjen nu ändå orkar föra kampen vidare genom att gå till kammarrätten är ett litet ljus i detta mörker. Att myndighetens maktspråk fortsätter kan på inget sätt gangna varken lilla Anna eller hennes familj. Tillämpningen av lagen har inte sin grund i synsättet i vare sig LVU:s eller sociallagens inledande paragrafer som båda talar om vikten av att i respekt samarbeta med de människor som berörs. En humanistisk nämnd som vill göra skäl för sitt namn måste rimligen kunna definiera sin roll på annat sätt än det som speglas i ÖA den 22.5, när nämndens ordförande meddelar att ”det är inte populärt bland tjänstemännen att politiker lägger sig i”. 2006.05.24 Jarl Strömbäck