Med facit i hand!. 10 år med Göran Persson vid landets roder uppmärksammades i media den 15.mars. Av den uppmärksamheten framstod mycket klart att de stora förlorarna under de gångna åren är de gamla, de som byggde Sverige. Samma dag uppmärksammade TV:s nyheter hur en gammal man i södra Sverige, halvt förlamad och nyopererad, dumpades i en kall stuga på landet utan tillgång till vatten. Och i vårt läns tidningar kunde vi läsa om äldre i kommunal omsorg, som inte har tillgång till lagad mat under 17 av dygnets timmar. Är det så vi skall vänja oss vid att äldre behandlas, samtidigt som ekonomin är bättre än på mycket länge enligt vår regering. Samma dag satt undertecknad i möte med en av de intresseföreningar som företräder äldre i vår stad. Bitterheten och ilskan över arroganta bemötanden från tjänstemän och ledande kommunalråd gick inte att ta miste på. Hösten 2005 motionerade undertecknad för att en äldreombudsman skulle anställas i kommunen som stöd för de gamla i olika sakfrågor. Lena Näslund som ansvarar för de äldres situation gick då upp i talarstolen i fullmäktige och menade att jag inte hade i fullmäktige att göra. Det är trångt för demokratin ibland, och förlorarna är många. För oss som har kvar tron på att välfärden också skall omfatta äldre och behövande människor, återstår att hoppas på en ny politisk majoritet efter höstens val. Det gasas och bromsas på fel ställen.