Vinterland

Regntunga skyar över landets västra kust. Inom de kommande dagarna skall årets 3 veckor långa vinter med snö och kyla tvättas bort av kommande regn. Så återgår alltet till vägen mot vår och blomning. Nog är det något att längta till.

Men innan dess finns många stunder av ädel kamp i vita vidder att titta på genom den förträffliga vinterstudions försorg. Och de stunderna måste få sin tid och uppmärksamhet, något som statistiken också visar att tittarna uppskattar.

Annars har vinterkylan de gångna veckorna, äntligen väckt liv i frågan om den långsiktiga utvecklingen av vår energiförsörjning. Skall den få fortsätta bygd på skövling av enorma arealer av mark, eller skall man återgå till det som under årtionden varit grunden för vår utveckling och välfärd, vatten-och kärnkraft? Den av vindkraftsindustrin orsakade och för miljön fullständigt ansvarslösa förstörelserna i våra naturområden som den subventionerade vindkraften innebär, börjar äntligen ifrågasättas.

I det sammanhanget går det inte att förundras över att den myndighet som är satt att värna om vår natur, Naturskyddsföreningen, har gjort sig irrelevant genom att så entydigt och reservationslöst ställa sig på Vindkraftsindustrins sida i debatt och beslut. Inte undra på att politikens och myndigheters trovärdighet i folkmun ifrågasätts.

I dagarna noteras än en gång att Sveriges sätt att hantera pandemin har stridit mot både WHO-s rekommendationer, och sätt som mer framgångsrika länder valt. Resultatet har också blivit därefter, fataliteterna tillhör de största i världen sätt som del av befolkningen. Att det leder till ilska och även hot och hat gentemot ansvariga beslutsfattare har sin förklaring. Glädjande nu att vaccineringen nu påbörjats. Må den få de positiva effekter vi alla ser fram emot.

Och ute i den stora världen segade demokratin i USA, samtidigt som förtryckets och enväldets metoder dagligen redovisas från Belarus, Ryssland och Myanmar. Så demonstreras dagligen kampen mellan gott och ont.

2021.02.18

Jarl S

Gyllne morgon

Gyllne morgon, gyllne morgon, för att frasera en gammal läsarsång. Så börjar den svenska nationaldagen i år på landets västra kust. Men innan dagen är slut skall det välsignade regnet komma som en lisa för behövande grödor av olika slag. För några väntar möten av olika slag, dagen skall firas trots Corona-tider. Och flaggorna flyger dagen till ära.

När det positiva fått sitt återstår att rikta blickarna åt andra håll. Den vanligtvis ”bortglömda” folkhälsomyndigheten i vårt land, fick en oväntad men också för många efterlängtad skjuts när Covid-19 viruset kom till vårt land. Den politiska ledningen lämnade i stort sett över ansvaret för åtgärder till myndigheten, och följde slaviskt dess direktiv. Att de direktiven har kostat något 1000-tal människor livet, jämfört med utvecklingen i våra nordiska grannländer, börjar nu så sakta att få politiska följder.

Förtroendet för vår politiska ledning som till en början ökade, eroderas nu snabbt i takt med att svenskarna inte är välkomna som besökare i en mängd länder. Man vill inte ha potentiella smittbärare till sina ”rena” länder. Den svenska självgodheten att ta en egen väg i hanteringen av pandemin, har skrämt upp vår omvärld till den grad att vi inte är välkomna ens i våra nordiska grannländer.

Att sedan den amerikanske presidenten Trump tar tillfället i akt att peka finger åt Sverige i den frågan, är typiskt för denne. Men sett till döda i pandemin är USA värre drabbat än Sverige även räknat som andel av befolkningen. Trump har äntligen börjat möta motstånd han har svårt att hantera. Lögnerna han spyr ut över omvärlden vill inte Twitter längre distribuera. Må övriga media följa det exemplet. Och i fråga om de omfattande demonstrationerna i frågan ”Black lives matter”, har han kommit i konflikt med även den militära ledningen i USA.

Trumps uppfattning har han valt att tydliggöra åtskilliga gånger via media, nämligen att han som landets ledande person också kan ta vilka beslut han vill. När nu den militära ledningen vägrar att sätta in militär personal i ”kampen” mot demonstranterna på gator och torg, då tystnar Trump.

Nu mobiliserar också kultursektorn i USA mot Trump inför valrörelsen, i stort sett ingen med karisma stödjer honom. Istället läggs faktabaserade redovisningar av de starkt negativa följderna av Trumps politik ut, något som behövs i kampen om sanning och trovärdighet i landet.

Sommaren i år kommer att bli annorlunda i många avseenden, den skall bli mycket intressant att följa.

2020.06.06

Jarl S