Nytt år och nya förhoppningar om en värld i fred och frihet. Istället sitter nu stormakterna i kris, förhandlingar efter despoten Putins ultimatum. Enligt den ryska logiken skall nu stadfästas att Ryssland har rätt att styra över andra länders vägval i politiken.
Vägen dit är
inte svår att förstå, givet maktpolitikens oskrivna regelverk. President Obama
i USA agerade inte när ryskt bombflyg krossade demokratirörelsen i Syrien genom
att bomba sönder landets största stad Aleppo, och andra demokraticentra. Och
därigenom skapa den flyktingvåg som Europa fick 2015.
Ur rysk synpunkt tolkades allt detta som ett solklart exempel på amerikansk svaghet och oförmåga. Och att spelplanen var öppen för handling. Krim-operationen var ett första test och reaktionerna från omvärlden skrattretande och obetydliga. Resten för oss fram till dagens situation.
Den ryska
ledningen räknar kallt med att vare sig USA eller NATO kommer att ingripa om
man väljer att angripa Ukraina. Eftergiftspolitiken från USA och EU innehåller
förvisso hot om ekonomiska motåtgärder, men det brukar generellt snart bli
möjliga att kringgå.
Den ryska
offensiven skall ses mot det tillbakadragandet av demokratiländernas styrkor på
de olika arenorna, och den låga risk den ryska ledningen ser i ett angrepp på
Ukraina.
Utvecklingen
just nu har stora likheter med den som föregick Hitlers angrepp på Polen 1939. Den
brittiske förhandlaren Chamberlains uttalande ”Peace in our time”, öppnade då istället
vägen för det som skulle bli WW2.
De nu pågående
förhandlingarna är i det avseendet av liknande karaktär.
2022.01.11
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar