Den sjuka sjukvården

Priviligierad yrkeskår?? Även denna gång låter jag en av mina kontakter, en läkare med stor erfarenhet inom sitt yrke liksom i rollen som landstingpolitiker, föra ordet. Önskar läsarna en trevlig helg med visst mått av eftertanke. /Jarl S Citat I nr 52/2009 Läkartidningen har nytillträdda första vice ordförande i Läkarförbundet Marie Wedin(MW) presenterat en önskelista över förändringar i sjukvården. MW har varit en flitig debattör i Sjukhusläkaren och har ofta betonat vikten av mötet mellan läkare och patient. På hennes önskelista finns bl.a. fler vårdplatser och läkarintygens utformning. Jag önskar kommentera dessa två punkter. Fler vårdplatser: Detta är ett mycket berättigat krav, men är kostnadsdrivande. Det är förvånande, att trots att vårdplatser reduceras och tjänster för sjuk- och undersköterskor dras in minskas inte läkarbemanningen. Detta är orimligt, läkarnas arbete begränsas av neddragningarna och läkarna kan inte undersöka och behandla patienter i tillräcklig omfattning utan assisterande personal och avsaknad av vårdplatser. Väntetiderna ökar! Jakten på vårdplatser har tagit katastrofala proportioner på en del sjukhus. Att skapa balans mellan vårdplatser och läkarbemanning ser jag som en av läkarförbundets viktigaste uppgifter. Det kommer att krävas mycken självrannsakan. I sjukhusläkaren 5/2009 redogör MW för läkartäthet och produktivitet. Vi har i Sverige som hon konstaterar hög läkartäthet 277 invånare per läkare, men en svidande låg produktivitet 824 konsultationer per läkare och år mot genomsnittet 2511 inom OECD! Vi skall skämmas inför våra skattebetalare och inte ropa på fler läkare och mera resurser. Vi har ingen läkarbrist i Sverige men läkare placerade inom fel specialiteter. Positiva men få undantag finns, t.ex i Oskarshamn och Motala. Läkarförbundets bristande initiativförmåga gjorde att det infördes totallön 1970. Då började förfallet. Hade Läkarförbundet varit mer aktivt och själv avlägsnat tidigare missförhållanden hade vi haft kvar grundlön + provision och detta incitament hade skapat större effektivitet. Vi som var med då, kan konstatera att detta skedde samtidigt som den kravlösa skolan introdu-cerades. Jag erinrar mig en ledande s- politiker under mina år som landstingspolitiker, som sade att brister i sjukvården bara var ett administrativt problem. Hur insiktslös får man vara? Det här är inget annat än ett förakt för kunskaper, anti-intellektualism. Ett för litet antal konsultationer per läkare minskar läkares träning i den viktiga differential-diagnostiken. Samma sak gäller för den operativa träningen. Den läkare som valt en opererande specialitet måste utföra ett tillräckligt stort antal operationer årligen för att behålla sin yrkesskicklighet. De enda som har reagerat på förhållandet är en del av yngre läkare under utbildning. Dessa klagar över att de får för liten träning då de möter för få patienter under utbildningstiden. Detta är alarmerande inför framtidens sjukvård. Vi har nu utökat utbildning av läkare i Sverige, samtidigt vet vi att tusentals svenska blivande läkare får sin utbildning utomlands, men hur kontrollerar vi kunskapskvaliteten? Det finns ett hälsotecken. Det har införts specialistexamen inom många specialiteter de senaste åren. Detta borde på sikt leda till kunskapskontroll och kunnigare läkare. Om läkarintygen: Det är oerhört viktigt att patient-läkarmötet inte leder till konflikt angående läkarintygets föreslagna grad av sjukskrivning. Läkaren är till för sin patient och är därmed partisk. Mitt förslag är att intyg för längre sjukskrivningar t.ex. över 3 månader övertas av en liten grupp äldre läkare 3-5 personer, som ges underökningsresurser för att bedöma patienten. Deras sammanlagda bedömningar bör sedan gälla som råd till Försäkringskassans handläggare och underlätta deras arbete. Försäkringskassorna har fått oförtjänt negativ kritik. Dagens läkare hos försäkringskassorna kritiseras ofta av patienterna för att de enbart gjort en bedömning via tillgängliga handlingar. Mitt förslag ger samhällsekonomiska besparingar och bättre användning av vår sjukvårdsbudget. Varför inte använda en sådan resurs som Sveriges Äldre Läkares Förening för denna uppgift? Det går säkert att skapa en pol av 65-70 åriga pensionerade specialister. Det har betonats att vi inte använder våra äldre kolleger i våra olika tidskrifter, här ges ett gyllene tillfälle. I Dagens Samhälle 40/09 uttalar sju landstingsdirektörer oro över att läkarbrist hotar. Det överensstämmer dåligt med det låga antalet konsultationer 824/läkare i Sverige mot 2511/läkare inom OECD. Om svenska läkare producerade lika mycket som läkare inom OECD, skulle vårt läkarunderskott plötsligt vara ett läkaröverskott. Politiker och administratörer är allvarligt vilseledda. Läkarbristen i Sverige är en myt. Antalet läkare har sedan slutet av 60-talet gått från ca 10000 till 34000 och under samma tid har befolkningen ökat marginellt. Idag har vi 1 läkare på 277 invånare. Hur denna läkarresurs används är politikernas ansvar. Håkan Borg Leg.läk. med 46 verksamhetsår slut på citat 2010.01.15 Jarl Strömbäck