Liten är stor

Det är inte första gången sjukhuschefen, den gladlynte Inger bjuder upp till info-träff på sitt sjukhus. Sollefteå sjukhus tillhör inte de stora, i vart fall inte i antal anställda räknat. Men storhet har så många dimensioner. Till de hör folklig acceptans, eller kanske rent av kärlek. Dit hör också personalens engagemang för sin arbetsplats, och det den betyder och tillför. Och visst kan man fråga sig vad som ger de bästa resultaten, att gnälla sig fram genom tillvaron, eller att aktivt arbeta för att vända det som upplevs tungt till dess motsats? Visst har det stormat också runt det här lilla sjukhuset. Det stora länssjukhuset i söder skulle nog gärna se att verksamheten här i inlandet las ner, och de ekonomiska resurserna tillfördes mastodonten. Men med seghet och list har Sollefteå undvikit att drabbas av samma öde som tidigare drabbade Härnösand. Där fick självkänslan och hjärtat i en “infarkt” när sjukhuset där bit för bit monterades ner till förmån för Sundsvall. Ur det har fötts mycket negativt, många motsättningar. I Sollefteå har man lärt många saker av det. En är att ligga på framkant i tanken över vart utvecklingen är på väg, och försöka parera det som kommer på ett aktivt, inte reaktivt sätt. En annan att bädda för maximal trivsel hos personalen trots relativt små omständigheter. Medlet heter samverkan över kompetensgränserna, bort med revirpinkande i verksamheterna. Och att vårda uppdraget, det att vara kundens tjänare, patientens vän. Där borde många ha att lära av Sollefteå. På det området är liten stor. 2009.10.31 Jarl Strömbäck - SPI

Ledarskap ifrågasatt.

Hampnäs folkhögsskola Den gångna veckan har landstinget i vårt län med viss rätt fått del av rubrikerna. Den ekonomiska situationen framkallar nu en skattehöjning om ca 80 kr/månad för en medelinkomsttagare. Överkomligt kan det tyckas, men för många blir också den prövningen kännbar. Vägen till ännu en skattehöjning är snitslad av återkommande kritik från revisorerna riktad mot landstingstyrelsens ledarskap, eller kanske snarare brister i sitt ledningsuppdrag. I varje annan verksamhet hade med stor sannolikhet styrelsen mot den bakgrunden omformats, men inte så i det politiska systemet. Likt grå oberörbara eminenser sitter partiernas alltmer idelösa ledamöter kvar. Var finns självkritiken, och var finns partiernas ansvar? I skuggan av det “ledarskapet” uppstår naturligt nog kostnader vilka revisorerna återkommande visat på. Kostnader vilka nu fört fram till den kulturrevolution som framtvingats genom Mantec-konsulternas inköpta ledarskap, och landets per capita största underskott i landstingsverksamheten. Låt vara att 90% av landstingets medel går till sjukvård, landstinget har också andra uppdrag. Ett är bildningsuppdraget och skolorna, där våra folkhögskolor och Nordviks lantbruksgymnasium spelar roll. I det sammanhanget är spelet runt Nordvik särskilt intressant. Skolan utgör i grunden en stor jordbruksfastighet, väl belägen vid nya E-4 strax norr om HögaKusten bron och med strand mot Norafjärden. Med andra ord har skolan ett betydande marknadsvärde, rimligen 30-50 miljoner på en öppen marknad. Rollen som skola har under åren naggats i kanten av friskolor och andra alternativ, med andra ord, skolan är inte lönsam. I det läget har landstinget under flera år försökt få länets kommuner att ta över skolan, de har emellertid så här långt inte varit intresserade. Man överväger nu från landstingsledningens sida att utan egentlig kompensation överlåta Nordviksskolan till Ådalens gymnasieförbund, vilket står för kommunerna i Kramfors och Sollefteå. I det beslutet inryms även en jävsituation kopplad till oppositionsrådet Hans Hedlund. På det sättet avhänder sig landstinget möjligheten att genom en försäljning av Nordvik säkra en fortsatt verksamhet vid den folkhögskola som nu diskuteras för nedläggning, troligen Hampnäs. 2009.10.28 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker (SPI) Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Födelsedagsfest i nybyggarland

Det är födelsedagsfest i nybyggarland. Huset är nymålat i solens klargula färg med vita rena knutar. På farstutrappan hänger ballongerna i regnbågens alla färger, och i huset är det tjo och tjim. Där leker och busar de 3-10 åriga barnen, professorn får vara lekpappa medan ”Bey” ansiktsmålar ungarna. Det är just så trevligt och stojigt som det skall vara på ett barnkalas. Bland barnen finns också de tre syriska syskon som kom till vårt land för bara 3 år sedan med sina högutbildade föräldrar. Redan talar barnen lika bra svenska som de övriga i gruppen, de är barn bland andra barn. Och tanken går till vårt politiska system och dess behov av att problematisera. Vårt land har varit ett invandrarland i generationer. Gruvnäring, och skogsnäring har burits upp av utländska entreprenörer, detsamma gäller för övrig industri under efterkrigstiden. I vår tid har invandringen blivit en födkrok för en alltmer svällande byråkrati, vars mål är minst sagt diffusa. Resultatet ett alltmer ökande utanförskap. I leken syns inget av det, och en from förhoppning får bli den att kommande generationer får ett mer öppet, mer förlåtande synsätt på de som vill komma till vårt land. Mångfald och kulturell kompetens är viktiga i en alltmer globaliserad värld. Våra nya svenskar förtjänar inte att problematiseras eller bli en födkrok för en svällande och inhuman byråkrati. De behöver ges arbetstillstånd och möjligheter att pröva sina vingar i den nya värld de valt att komma till. 2009.10.25 Jarl Strömbäck

Det mest förbjudna

Till det mest förbjudna i vår västerländska kultur, räknas ifrågasättandet av religiösa eller rituella koder från andra kulturer. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten, själv med muslimsk bakgrund förklarar fenomenet i samband med Niqab (kläd) debatten i en mycket insiktsfull artikel på DN-debatt. Samma beröringsskräck tycks gälla för synen på omskärelse av små gossebarn av debatten i vårt landstingsfullmäktige i frågan den 21.10 att döma. Den lagstiftning som ligger till grund för synen på icke medicinskt betingad omskärelse kom år 2001. I dess 3:e paragraf står uttryckligen att “ett ingrepp inte får utföras mot en pojkes vilja”. Den skrivningen borde i sig utesluta ingrepp på små barn. Den bedömningen har också Rädda Barnen gjort när de (i en artikel i ST tagit ställning för barnens rätt att inte bli könsstympade. Så har också flertalet av landets landsting gjort, medan några som i fallet med vårt landsting vacklar i sin ambivalens. I den debatt som fördes i media under sommaren framgick klart att två av tre barnkirurger inte vill utföra omskärelse, utan ser ingreppet som uttryck för ett övergrepp och en misshandel av barnet. Vid sidan av FN:s barnkonvention har vården anslutit sig till Nordisk Förening för Sjuka Barns Behov där det gemensamt slås fast att barn skall informeras på deras villkor för vård som ges och att barn har rätt till barnutbildad personal som kan bemöta barnens fysiska och psykiska behov. Kort sagt, barnens integritet skall respekteras. Mot den bakgrunden har barnkirurger och barnläkare via sina fackliga organisationer ifrågasatt den allvarliga integritetskränkning som avlägsnande av kroppsdelar hos en omyndig person utan rimligt medgivande innebär. När barns och vuxnas intressen kolliderar vid exempelvis pedofili och misshandel tar vi självklart barnets parti genom att kriminalisera dessa beteenden till skydd för barnen. Att då betrakta vuxnas önskan om att avlägsna kroppsdelar som en samhällelig rättighet utan intresse för barnets medgivande är en absurditet enligt barnläkarna. 2009.10.22 Jarl Strömbäck Landstingsledamot (SPI)

Alneskolan-en mönsterskola i Örnsköldsvik Återställare blev ett begrepp under socialdemokratiska regeringar. Förändringar som man gjorde under en viss period, skulle när S kom till makten återställas. Ordet fick på det sättet en i mångas öron positiv klang. Undrar just om den positiva klangen kommer att höras lika tydligt när nu Folkpartiet vill återställa skolan under statligt huvudmannaskap? Göran Perssons omdebatterade skolreform, den att flytta ansvaret för skolorna till kommunerna skulle därmed förklaras havererad. Ännu ett av hans livsverk, kanske det tydligaste, ogiltigförklaras efter 20 års prövning. Inget ont i att tid och erfarenhet skapar nya lösningar, nya fält att pröva. Kanske är staten en bättre huvudman, men osvuret är bäst. Vad som är viktigt för den enskilde eleven är ju i grunden inte vem som äger och sköter skolan, utan vad skolan levererar i värden för elev och samhälle. Det skall bli spännande att följa debatten om landets största och viktigaste arbetsplats skolan framöver. 2009.10.20 Jarl Strömbäck SPI

Politik på villovägar

Det är den 15 september 2009, en dag som alla andra kan man tycka, men så är inte fallet. Det är dagen när regeringen skall vissa pensionärsorganisationerna att de inte har något inflytande alls över regeringens politik. På morgonen den dagen trummas budskapet ut att pensionärerna kommer att få en skattelättnad på ca 100 kr/månad valåret 2010. Därmed förvandlade man den överläggning som var inplanerad mellan organisationerna och regeringen till dagen därpå, den 16 september till ett meningslöst kafferep. Så fungerar makten när den väljer att visa sin mest cyniska sida. Men mer än så, här demonstreras än en gång att de ca 800.000 personer som anslutit sig till pensionärsorganisationerna för att de skall kunna känna en större trygghet, i själva verket betalar till en koloss utan tänder. Makten ligger i det politiska systemet, inte i välgörenhetsorganisationer. Och där, i den politiska maktens centrum, i riksdagen företräds de äldre av 1% av ledamöterna medan de i befolkningen utgör 22%. I vårt åldersfixerade land tycks stupstocken vara given vid 65-årsstrecket, som om kompetens och duglighet plötsligt och av outgrundlig anledning då upphörde. Sedan mer än 20 år har den äldre kompetensen sökt organisera sig i politiska former genom ett seniorparti (SPI). De ansträngningarna motarbetas av pensionärs organisationerna med hot om uteslutning för den som för frågan på tal, exempelvis i denna form. Och många av de som ser valet mellan de två blocken som valet mellan pest och kolera, väljer alternativet att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Därför blir pensionärsorganisationernas ovilja att stödja en egen politisk plattform, till ett direkt stöd till Sverigedemokraterna, något som syns i opinionsmätningarna för närvarande. Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 0707627669

Kampen om rösterna

Nu har kampen om väljarnas gunst startat på riktigt. Så kan man nog sammanfatta gårdagens riksdagsdebatt. Och medlet är som så många gånger förr köp av röster. Alliansen har gjort den strategin till sin huvudfåra. I riksdagsdebatten basunerade Fredrik Reinfeldt ut att 4,5 miljoner löntagare fått i medeltal 1700 kronor i månaden lägre skatt med alliansens politik. Det är med de köpta rösterna han skall vinna valet 2010. När så oppositionen påpekade att priset betalas av de äldre, av sjuka och arbetslösa sprack Reinfeldts normala överseende arrogans, och ersattes av tydlig ilska. Konstig reaktion egentligen på en alldeles riktig iakttagelse. Problemet oppositionen har är att övertyga allmänheten att man vill göra något åt orättvisorna. Socialdemokratin har en lång meritlista på svek med sig i bagaget, den listan var ju också skälet till att de förlorade valet 2006. Trovärdigheten var förlorad. Nu väntar ett antal debatter där kontrahenterna kommer att försöka nagla fast den andre parten, utan att binda sig själva. Klassisk förhandlingstaktik visserligen, men en taktik som bäddar för svek mot väljarna längre fram. Och för många av de som nu känner sig drabbade återstår att leta efter ett tredje alternativ till “blocken”. Blir det Sverigedemokraterna, så ser det ut i opinionsmätningarna nu. Eller kommer något annat parti att bli 2010 års uppstickare. För egen del ser jag fram emot den utvecklingen, Sverige blir fattigt med bara två partier (ok grupper då) att rösta på. 2009.10.15 Jarl Strömbäck

Höstbestyr

Det är rimfrost på bryggorna. Natten har varit kall och vintern knackar så sakta på dörren. Än lyser löven i allsköns nyanser. Det är bedövande vackert och tystnaden så verklig att man tycker sig kunna ta på den. Fågelskriket från vår och försommar har för länge sedan tystnat. På skäret som är skyddat från landstigning, och därmed blivit en fåglarnas verkliga barnkammare, är det nu också stilla. Jobbet med att lyfta in bommarna kräver sina 3-4 man för att fungera. De är stora och tunga men ändå klena om vinterns isar trycker på. Så för att rädda dem från förstörelse återkommer jobbet årligen. Vass och sly skall samlas ihop och brännas. Stämningen är god och uppslutningen imponerande bra. Efter ett par timmars slit är det dags för korvfika i ett av båthusen. De smakar mumma med bullens ständigt lika odödliga korv. På em, när vassbrasan slocknat är det dags att åka hem för en välförtjänt vila. Det sociala nätverket har fungerat. Det frivilliga och obetalda arbetet knyter särskilda band av förtroende. Kanske skulle också politiken fungera betydligt bättre, om den inte idag var så hårt kommersialiserad. Jakten på arvodena slipar knivarna i samband med nomineringarna och gynnar de utan skrupler, utan samvete. Det är dags för hamnen att få sin vintervila. Och för båtägarna att så småningom börja planeringen för ännu en sommar med drömmar om bad och härligt väder. 2009.10.11 Jarl Strömbäck

Regionfrågan mot haveri

Just nu läggs sista orden till de remisser som skall vara hos kammarkollegiet/regeringen den 12.10, med avseende på den så omtalade regionbildningen. Till sist prövas viljan till verkligt samarbete mellan de norrländska länen, och den är inte översvallande stor. Här i vårt län är splittringen monumental, de stora partierna som skulle varit vägledande, har istället demonstrerat sin oförmåga att hålla sams om en gemensam linje. Men splittringen är nästintill lika stor i Norrbotten. När jag den gångna helgen besökte anhöriga och vänner, och kunde ta del av medias rapporteringar, så förstärks intrycket ytterligare. Regionbildningen som projekt inför en alltmer krävande och globaliserad omvärld, har inte politikens företrädare klarat av att marknadsföra gentemot en skeptisk allmänhet. För egen del har jag varit en stark förespråkare för ett djupare samarbete mellan de norrländska länen, och är så också idag. Men tanken på att genomdriva en regionbildning som skapar så stora spänningar som de vi ser nu, är liktydigt med ett tvångsäktenskap. Den sortens agerande kommer att få följder i form av ett ökat politikerförakt, ett ytterliga fjärmande av de politiska ledarskapet från väljarna. I dagsläget kommer sannolikt regeringen att avslå tanken på en regionbildning till 2010 års val, det är nog klokt i så fall. Att det blir så måste i allt väsentligt läggas de stora partierna till last. De har i det här projektet demonstrerat en politiskt impotens av monumentala mått. Mognadsprocessen hos både politiker och allmänhet kräver mer tid och omsorg. 2009.10.07 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Seniorpartiet – SPI

Höstens färger

Resan upp de 450 kilometrarna är bedövande vacker. Likt naturens eget guld lyser färgerna i lövträdens gul-och rödglänsande blad. De kontrasterar så vackert med barrskogens gröna, den kristallklara höstluften och det spegelblanka havet. Väl däruppe flyter samtalet som det brukar med en av de fiskare som nu under en månads tid av hårt arbete skall förse, inte minst de fina salongerna med det havets guld som kallas Kalix löjrom. Tidiga mornar, innan mörkret gett vika går båtarna ut. Sedan följer en dag med trålning, oavsett väder innan dagens fångst kan landas vid 17-tiden. Sedan skall den gallras så att man skiljer de rombärande fiskarna från de andra. I de livsmedelsanpassade lokalerna väntar ett 20-tal kvinnor på att ta hand om arbetet med att utvinna rommen ur fisken. Ett arbete som inte sällan drar över midnatt. Hårt arbete under en dryg månad innan fisken drar sig tillbaka, för att återkomma om ett år. Höstens färger är också skördetid, och skördetid är arbete. 2009.10.05 Jarl Strömbäck