EcceHomo-debatten i vår lilla stad, blev i mångt och mycket en upprepning av den nationella debatt som följde på utställningen när den presenterades på riksnivå för 10-talet år sedan. I ÖA den 29.4 kunde vi läsa signaturen JS (ej att förväxla med undertecknad) med citat ur Bibeln visa på den skillnad i synsätt som skiljer ett modernt samhälle från en fundamentalistisk syn på etiska och moraliska frågor.
Fallet EcceHomo utgör i det sammanhanget en brännpunkt. I ett samhälle präglat av upplysningsideal bör en provokation kunna tålas, men frågan som kan ställas är hur den provokationen utformas? Behövs konstnären Wilkes rondellhundar med syfte att reta de med islamsk tro? Hade reaktionen på den av kommunen utskickade tidskriften blivit mildare om omslaget visat en naken kvinnokropp istället för utställningens nakne man? Rimligen hade debatten också då rasat, men med kanske annan argumentation. När önskan att provocera blir så stark att ansvariga bortser från mottagarens möjlighet att själv få välja om man vill se bilden eller bilderna, då får man acceptera att det uppfattas som ett uttryck för dåligt omdöme.
I dagarna har museet, numera också prövat som bana för mountainbike intagits av besökande utomjordingar. Vår numera skäggprydde kultur-jesus, vilken likt Strindbergs Carlsson svepte in som en stormvind i kulturlivet i vår lilla stad, har därmed av allt att döma fullföljt sitt uppdrag att lära bonnläpparna vad riktig kultur innebär. Dags att gå vidare med andra ord. För egen del vill jag gärna önska honom lycka till.
Varför då inte ta med sig utställningen till huvudstadens Nationalhistoriska, eller kanske ännu lämpligare Etnografiska Museum. Med den framsynthet som råder i huvudstaden är det säkert fritt fram att riva ut valda delar av deras gamla skräp, svartmåla det och inplantera lite verklig action.
Lilla Övik kan väl inte rimligen vara mer framsynt en storstadens kulturelit.
2008.07.04
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar