Våga tro på framtiden!

För några dar sedan firades runt om i Europa 50-årsdagen av tillkomsten av EU. Som enande rörelse, och fredsrörelse i vår tid kan EU knappast underskattas. Det är nog också skälet till att 27 länder och ca 500 miljoner människor nu samlas under dess flaggor. Och vem vill i dag avstå från de friheter som EU fört med sig. Vi reser med stor frihet i medlemsländerna. Våra ungdomar kan studera i andra länder och därmed bygga vidare på vänskapstanken. Handelns frihet har gett oss en mångfald att välja på som saknar motstycke tidigare. På samma sätt har Internet under de senaste 15 åren inneburit en revolution som inte ens Science-fiction författarna kunde förutse. Modern kommunikationsteknik binder jorden samman på ett otroligt snabbt och effektivt sätt. Företagen kan med sina globala nätverk sköta verksamheter i fjärran länder, som aldrig förr. Och som privatperson kan jag med hjälp av datatelefon och webkamera tala med vänner i andra världsdelar utan att det kostar något extra samtidigt som vi har omedelbar ögonkontakt. Det är i den verkligheten regiontanken nu stöts och blöts i landets politiska och andra församlingar. I det sammanhanget har det förvånat undertecknad att så många skribenter vädrar sina farhågor, hellre än att man ser möjligheterna. Idag är det kommunala självbestämmandet i mycket en myt. Det är statsmakten som genom lagar och myndigheter håller i taktpinnen, men ofta de lokala politikerna som får stå vid skampålen när medborgarna är missnöjda. Tanken med regionparlament är ju att regionerna skall ges ett större eget ansvar, en större del av självstyrelse. Det ger också väljarna större möjligheter att i verklig mening påverka den regionala utvecklingen. Det bör man ha i minnet när statligt styrda makthavare värnar om sina revir. Den liberala tanken har traditionellt varit öppen och banbrytande. I synen på EU-samarbetet har Folkpartiet varit en ledstjärna. Men dessvärre inte i alla frågor under senare år. Liberalismen förutsätter en förmåga att skilja på egenintresset och allmänintresset. I den debatt, och i de beslut som kommer framöver skall det bli intressant att se var det liberala engagemanget landar. Vi i norra Sverige lever i en rik och levande byggd med stora möjligheter. De traditionella näringarna står starka. Upplevelseindustrin, turismen och de kreativa näringarna har stor utvecklingspotential. Vi är en oas av lugn och frihet i ett i övrigt hektiskt Europa. Allt det gör att vi med stor frimodighet borde se framtiden an. Det omvandlingstryck som omvärlden ställer oss inför, möter vi under alla omständigheter. Utöver det nord-sydliga samarbetet har också det öst-västliga stor betydelse. I Norrbotten handlar det om Barents-samarbetet. I mellannorrland om Mittnorden-samarbetet. De olika samverkansformerna berikar varandra och utgör inget hinder för regiontanken. Som liberal politiker har jag utgjort en liten del av den remissflod som ansvarskommitten använt sig av i sitt arbete. Det är med stor självklarhet jag bejakar det ökade regionala bestämmande, och den ökade väljarmakt som regiontanken innebär. 2007.03.28 Jarl Strömbäck