Sjukvård ifrågasatt?

Mari och Thomas Sundberg efterlyser i ett inlägg under ordet fritt den 1 mars information om sjukvårdens utveckling i vårt Örnsköldsvik. Kärt barn har många namn, och med ett positivt sinnelag så kan man kanske säga att debatten som förs om vår sjukvård, just speglar det synsättet. För egen del och med mina socialliberala perspektiv vill jag gärna ge skribenterna, och för den delen också läsarna några personliga synpunkter. Först något om resursfrågan. Landstingen i vårt land har under den tid jag funnits i vårt landstingsfullmäktige fått ökade resurser. I landet i sin helhet innebär det att 2002 ca 8% av offentlig sektors medel gick till landstingen, den siffran är nu uppe i 9,3%. För vårt landsting i Västernorrland innebär det här ytterligare ca 200 miljoner per år till de ca 6000 miljoner som landstinget omsluter. Till det skall läggas den skattehöjning som gjordes 2004 och då gav ett extra tillskott om ca 250 miljoner. Varför går det då inte att få ordning på vården? Varför dessa ständigt återkommande negativa rubriker? I vårt land har vi prövat olika ideologiska utgångspunkter på olika områden. Det har inneburit att på vissa områden har vi tillåtit konkurrens under övervakning och lagstiftning, medan på andra områden, vården är ett har vi använt modellen om offentlig styrning och produktion. Det tål att tänka på att där konkurrensen är fri och ofta hård, där ökar valfriheten och kundnyttan till glädje för oss som konsumenter. Där hålls lönetrycket nere på en för samhället rimlig nivå. Där å andra sidan monopolen tillåts breda ut sig, där frodas egenintressen som inte sällan går ut över verksamheten. I det sammanhanget finns det anledning att citera en stort upplagd artikel i landstingsförbundets tidning Dagens Samhälle 5/2007 under rubriken ”Läkare toppar löneligan”. Där framgår att i Kalmar län 97 av de 100 högst betalda inom landstinget är läkare. Först på 362 plats återfinns den högst betalde politikern. Det tål att tänka på, hur situationen är i vårt landsting vore intressant att veta. Vad har då det med landstingsverksamheten att göra? Läkarbristen är akut på många områden, något som kan tyckas särskilt märklig mot bakgrunden av att det handlar om samhällstyrd verksamhet. Att den bristen har tillåtits uppstå är en direkt orsak till skenande läkarlöner. Bristen på utbildad och efterfrågad personal ger ökade kostnader. Den bristen ger också vårdens huvudmän landstingen, en försvagad förhandlingsposition. Och dessutom har bristen på utbildningsplatser fört till, att många unga som vill utbilda sig idag tvingas göra det i andra länder. Den utbildningspolitiken är en katastrof för vården i vårt land. Nu till frågan om Örnsköldsviks sjukhus. Den uppfattning jag i landstinget torgfört är att vi måste acceptera en ändring av sjukhusens struktur i framtiden. De små sjukhusen kommer inte att kunna ha all tänkbar kompetens. Men den förändringen behöver inte alls vara till nackdel i alla fall. De flesta patienter har nog uppfattningen att det viktiga när man mår dåligt är att få kompetent vård i rätt tid. Mer konkret innebär det att också ett mindre sjukhus borde kunna få bli en spetsresurs på något givet område. När det gäller den operationsutredning skribenterna hänvisar till, så har den visat att vi i vårt län har 7-8 operationssalar fler än vi borde behöva med andra landsting som jämförelse. Det innebär också att vi arbetar mindre effektivt på området, med alltför höga kostnader. Det sjukhus som har de mest moderna operationssalarna är Öviks sjukhus, och mot den bakgrunden menar jag att en koncentration mot mer av planerade operationer till Övik bör vara en logisk slutsats. Jag hoppas att den delas av också Öviks andra landstingspolitiker. Öviks sjukhus med sin fina personal och ledning bör ha alla skäl att tro på framtiden. Samtidigt får vi inte glömma att så länge som vården helt styrs av demokratiska processer har befolkningsunderlaget i de olika länsdelarna betydelse. Om bypolitiken får utrymme kommer antalet mandat och röster att räknas. Se bara på antalet riksdagsledamöter, av 11 sådana kommer bara en från Nolaskogs. För övrigt välkomnar jag det klarspråk och synpunkter på regionfrågan som kommit från socialdemokratiskt håll i Övik på sistone. Den utvecklingen ser jag fram emot med förtröstan, den inspirerar. 2007.03.02 Jarl Strömbäck