Polisärt inkasso

Söndag och solen skiner från en klarblå himmel. Utanför fönstret gnistrar snön och i lokaltidningen lockar man med skidans dag. Målet är givet, en skidtur upp på Rutberget. Där, efter att ha tagit sig upp för stigningarna väntar grillkorv och juice. En pratstund i stilla söndagsgemyt med andra motionssugna och soltörstande denna fina vårvinter dag. På med skidkläder och skidor i bilen med andra ord. Färden till parkeringen vid Fälltjärn går via Björnavägen och Nävertjäl. Radion spelar lite söndagssömnigt, klockan är ju bara 10. Vägen är fin och snöfri efter ett antal dagars värme. Än är snödrivorna höga där de kastats upp av plogbilar och traktorer. Det är glest med trafik så här på morgonen. Det är 50-väg ännu några hundra meter innan 70 tar över. Plötsligt ett 100-tal meter framför bilen kliver en randigt klädd figur fram bakom drivorna. Han vinkar in bilisten som förvånat undrar varför. Bakom drivorna göms en vit omarkerad skåpbil. Bilisten har kört lite för fort, det kommer att kosta, och gör det också. För en tid sedan ändrades böterna för fortkörning, skälet var att värna om säkerheten i trafiken enligt lagstiftarna. Den tanken är bra, men var fanns den aspekten en söndagmorgon på en glest trafikerad, nästintill ödslig utfartsled? Om tanken var att kolla trafiksäkerheten, varför gjordes då inte utandningsprov på bilisten? Den lagstiftning som läggs i myndigheternas hand rymmer också kravet på omdöme och omsorg om tillämpningen av lagstiftningen. De böter som nu kan utdömas för tämligen bagatellartade brott som något för hög fart på en öde väg är höga. Den söndag som började så fint lyckades polismyndigheten effektivt förstöra. Inte till glädje för trafiksäkerheten, saker skall kallas vid sina rätta namn. Det handlade om polisärt inkasso. 2007.03.11 Jarl Strömbäck