Bananrepublik?

Vallokal För en del år sedan fanns en kuplettvisa med ingressen ”Sverige, Sverige, det är ett ruttet land etc”. För egen del har jag alltid lyft fram de nordiska länderna som de jag funnits mest motsvara mina förväntningar när det gäller länder jag vill bo i. Då har jag ändå med erfarenheter från väldigt många länder under ett drygt 40 årigt arbetsliv med ständiga resor, en viss möjlighet att göra jämförelser. Av det skälet kändes det lite konstigt, när ett av våra grannländer häromdagen hävdade att det behövdes valobservatörer i Sverige. Men samtidigt måste jag ge kritikerna rätt. Vi i vårt land skyddar konformismen intill dumhet. I politiskt hänseende innebär det att de etablerade partierna göds med generösa partistöd, vilka används för att bygga kanslier och argumentbanker vilka får stort utrymme i media. Men media har också ett eget ansvar, i det att man skyddar det bestående genom att strypa utrymmet för debatt och synpunkter från politiska uppstickare både på nyhetsplats och på debattsidorna, i vart fall under den senare och viktigaste delen av valrörelserna. Ett exempel på det är hanteringen av de 23 år gamla SPI-seniorpartiet. Ett parti med 55 lokala mandat i kommunerna, och ett antal också i landstingen samt en avhoppad riksdagsman. Det partiet får ingen plats i medias valbarometrar, ett instrument som lyfts fram som viktigt i propagandan inför valet. Inlägg som skickas till tidningarnas debattsidor, hamnar alltsomoftast i korgen för opublicerat. Det är inte svårt att förstå att de etablerade partierna gör sitt bästa för att undvika konkurrens. Det är desto svårare att förstå att ett land som ofta berömmer sig över sin demokratiska renhet och mognad, förfaller så grovt när det prövas i valrörelsen. I det är det media som måste vara vakthunden. 2010.09.04 Jarl Strömbäck