Populismens andra sida

Populistiskt om pensionerna, skriver Karin Rebas i ÖA/TÅ den 29 mars. Budskapet är tydligt, de äldre i samhället är en gynnad grupp enligt henne. I genomsnitt har de 1,2 miljoner i besparingar, anser hon, och med det argumentet faller alla andra. Regeringen och oppositionen borde inte lyssna på de som har en annan bild av verkligheten, och med den avsågningen skulle problemet vara löst antyder hon. Så argumenterar den som inte vill lyssna på andra, inte vill försöka förstå en annan verklighet och vad den gömmer. Visst finns det många som har en villa man arbetat hårt för att få ner skulderna på i syftet att ha råd att bo kvar även på äldre dar. Men bo måste man, och det i sig ger inte mat på bordet det betalar inga räkningar. En annan sanning är den att medelpensionen för landets pensionärer idag är ca 13.500 kr/månaden före skatt. Det innebär också att hälften av pensionärskollektivet, ca 800.000 personer har lägre ersättning än så. Hur många löntagare vill acceptera den lönen? Hon kunde nämnt att löntagarna den senaste mandatperioden fått en extra månadslön/år i skattesänkningar enligt statsministern, och dessutom just nu förhandlat sig fram till ytterligare några procent i löneökningar. Under samma tid har ökningarna av den uppskjutna lön seniorerna i samhället sparat för, i stort sett stått stilla, och nu år 2010 och ytterligare några år minskas den med lika många procent som den ökar för löntagarna. Rättvisa är ett relativt begrepp, det har inte minst historien och Orwellska principer visat oss. En gång, när tidigare generationers barn, de som nu har makten växte upp, då var principen lika skatt för lika lön. Nu handlar det för maktens män och kvinnor om att köpa röster med skattepengar. Cynismen i det är tydlig, och leder också till ett alltmer raserat pensionssystem. Ett synsätt där åldersdiskriminering blivit ett stående inslag i hanteringen. Och ett pensionssystem där de äldre får bära den fulla bördan när inbetalningarna till systemet, eller för den delen finansens svängningar sviktar. Man kallar det broms, men den bromsen accepteras inte av arbetsmarknadens parter, den lastas helt över på seniorerna. Med det synsättet kommer de som nu gynnas av politiken genom röstköp med namn som jobbskatteavdrag, få bita i det sura äpplet när de själva börjat gråna i håret. Man kan nämligen välja, antingen ett samhälle sammanhållet och starkt, eller ett där armbågspolitiken skapar otrygghet och konfrontation, och där den egna bonusen blir det överordnade målet. Likt myntet har också populismen en annan sida. Vi väljer alla vad vi vill företräda, och väl är väl det så länge vi också alla får komma till tals i den mediala världen. 2010.03.30 Jarl Strömbäck Distriktsordförande SPF Västernorrland Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669 SPF- Sveriges Pensionärsförbund har ca 6300 medlemmar i Västernorrland

Huvudströmbrytarn

Den 27 mars, och på jobbet gick han, den gamle trotjänaren Kalle. Oftast kallad Kalle transformator efter alla skitiga rep.jobb han gjort genom åren. Nu var det snart dags att gå i pension och han hade fått nya uppgifter. Allt i allo skulle man kunna säga, eller energibolagets egen hustomte. Med nyckelknippa och passerkort tog han sig fram överallt för att kolla att saker och ting såg bra ut. Lite städning här, lite ordningsfrågor där. Kollegorna var inte de mest ordningsamma alltid och det kunde irritera en gammal ringräv. För var det något han gjort sig känd för, så var det att vara pålitlig på jobbet. Att inte lämna efter sig åt andra. Och så det här med att stänga lyset en timme för att rädda jorden. Den här dagen, den 27 mars skulle det ske kl.2030 på kvällen. Hur han än funderat så kom det ändå alltid tillbaka till samma sak. Det var ju en väldigt viktig sak, viktigare än Karl-Bertils julpaket på julaftonsutdelningen. Här handlade det ju om en manifestation för hela jorden. Kalle tummade återigen på sina huvudnycklar och passerkort samtidigt som han leende av tillfredsställelse inom sig gladdes över att en sista gång få göra en riktigt god gärning. Tidpunkten närmade sig och han gick bort mot energibolagets manövercentral. Där inne satt dataknuttarna vid sina skärmar, men han visste var huvudströmbrytarna fanns och det var nog så viktigt. Vilken uppskattning skulle han inte få i måndagens tidning. I sitt inre såg han rubrikerna, Kalle – en jordens hjälte! Och alla härliga ryggdunkningar han skulle få på ICA och i stan. Kalle tog tag i de kraftiga och välkända handtagen. Ett och ett stängdes stadens avsnitt av från elektrisk ström. Mörkt blev det i kök och framför tv-apparater, gatljusen försvann och industrins maskiner tystnade. Till och med telefonerna tystnade, nu skulle människorna få tid att tänka på jordens överlevnad. Lika i slott och koja tänkte Kalle när han nöjd lämnade energibolagets område. Nu skulle hans kollegor, de som gärna numera såg honom som en relikt från en annan tid få lite extra jobb. Det unnade han dem, men viktigast av allt, visst ligger det något alldeles särskilt stort i att kunna hjälpa sina medmänniskor med en så här fin manifestation. Hans gamla Volvo, årgång 1986 hostade till några gånger innan den startade. I batteriet fanns det ström log han belåtet. 2010.03.27 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 0706727669

Samma andas barn

I Iran stenas våldtäktsoffer till döds för ”brottet” att ha blivit våldtagna. I Örnsköldsviksorten Bjästa hyllar mobben våldtäktsmannen, och driver den våldtagne ut ur samhället. Så demonstrerar pöbeln tesen om samma andas barn. 2010.03.25 Jarl Strömbäck

Tjänster och gentjänster

Göran Thingwall, riksdagens fången på fyren Häromdagen gick president Obamas sjukvårdsreform i USA igenom kongressen, efter en politisk strid som varit mycket hård och inflammerad. Naturligtvis har den striden inte bara sin grund i sjukvårdsfrågan, det förslag som nu röstades igenom har republikanerna själva talat för i tidigare administrationer. Det handlade här i mycket hög grad om att vingklippa Obama och hans regering, se det gärna som en senkommen hämnd för nederlaget i presidentvalet. Tjänster och gentjänster, eller för den delen dess motsatser att ge igen för oförrätter är en del av politikens väsen. När Maud Olofsson mot mångas vilja och övertygelse körde genom överenskommelsen om att tillåta nybyggd kärnkraft för ca ett år sedan, blev det storm i Centerpartiet. Inget konstigt i det, det var ju den heligaste av partiets frågor man avrättade på ett sätt som väldigt många inte kunde acceptera. Och resultatet syns nu i partiets sviktande opinionssiffror. På motsvarande sätt har partier och enskilda ledamöter fått svälja ner eventuella egna övertygelser, för att hålla de två blocken samman inför årets val. Det första valet någonsin som i egentlig mening speglar ett 2-partisystem i vårt land. Men visst finns de fribrytare som vägrar acceptera underkastelse som en naturlig del i det politiska mandatet. Dit hör de 3 centerpartister som annonserat att man inte kommer att stödja en omröstning i riksdagen i kärnkraftsfrågan. Och dit hör den moderate riksdagsman, Göran Thingwall som hellre än att underkasta sig dåliga beslut valt att lämna Moderaterna och nu stödjer SPI, ett drygt 20 år gammalt men för många anonymt parti. Hans beslut kan man tycka vad man vill om, de flesta som nu pekar finger åt honom, skulle säkert valt den lätta vägen. Få är de politiker som står upp för en ideologisk synpunkt om den kolliderar med tryggheten i det politiska mandatet och de pengar som där rullar in. Den församling, riksdagen som i andra sammanhang lagstiftar mot mobbning, har nu förflyttat Thingwall till en källarlokal i en strävan att osynliggöra honom på gränsen till utplåning. Den markeringen är knappast något adelsmärke över svensk demokrati, men väl över politikens egna mörka sidor. Politikerföraktet borde nog hellre riktas mot förtryckarna, än mot de som i övertygelse står upp för egna synpunkter. 2010-03-23 Jarl Strömbäck

Gör inte Hampnäs till offer

I de besparingskrav som ålagts Regionala nämnden i landstinget Västernorrland, valde man i höstas linjen att avveckla Hampnäs Fhs under förklädnaden av en omorientering till en dagfolkhögsskola. Hampnäs är länets mest meriterade Fhs enligt folkbildningsrådets skattning (Runö-enkäten). Den kostade landstinget 6.434,400 Sek i bidrag år 2009. För de pengarna har man haft en verksamhet som med elever och lärare/instruktörer gett mening och sysselsättning åt ca 150 personer. Personalen på Hampnäs har själva nu identifierat sparmöjligheter på ca 3 miljoner. Så i grunden handlar det här om rimligheten i att göra 150 personer sysslolösa för att spara drygt 3 miljoner kronor. Beslutet om stängning av Hampnäs i sin nuvarande form i Regionala nämnden föregicks av en hastigt påkommen och hafsigt utförd utredning. Dess syfte var uppenbarligen inte att söka någon annan lösning för Hampnäs än den som en enig personalkår, nuvarande och före detta anser vara en nedläggning. Något försök att finna en ny huvudman för denna eller andra av länets Fhs har inte gjorts, istället har hävdats att det inte går att göra en överföring av en Fhs till ny huvudman utan att statsbidraget bortfaller. Det påståendet är falskt och framgår väl både när man läser folkbildningsrådets stadgar på området, och i praktisk handling. På senare år har minst tre av landets Fhs bytt huvudman med bibehållet statsbidrag, bland dem arbetarrörelsens Brunnsvik. I ett upprop undertecknat av inom Fhs-världen i länet väl kända personer med tidigare knytning till bland annat Hampnäs har man nu vädjat till landstingets politiska ledning att tänka om och rätt i den här frågan. Att nuvarande personal inte skrivit under uppropet har sin grund i att de av skolledningen har ålagts krav om återhållsamhet. Något som i sig kan ses som märkligt i en demokratiskt verkande organisation år 2010. I regionala nämndens beslut om Hampnäs reserverade jag mig skriftligen och fick stöd för reservationen också av Gun Enqvist-Öhman. Det är min förhoppning att landstingsfullmäktige i april skall vara klokare än att svälja regionala nämndens dåliga beslut i ärendet Hampnäs.Hampnäs har bevisat sitt värde, och förtjänar stöd i en stad som talar om sig själv i begrepp som världsklass. Gör inte Hampnäs till offer för en dålig politik. 2010.03.19 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

Det tredje alternativet

Om några månader går vi till val och valtemperaturen stiger. Nu skall de senaste årens utveckling vägas mot de förväntningar som fanns inför 2006 års val, och de förändringar som vi vill se under kommande år. Vi som företräder SPI – seniorpartiet, har ofta en del av livet bakom oss. Vi drivs inte av karriärkrav, snarare är det så att vi har barn- och barnbarn. Dom vill vi ge ett bra samhälla att växa upp i. Ett samhälle präglat av tillit och trygghet, liksom tron på de goda värdena i livet. Mot den bakgrunden har nu SPI funnits i drygt 20 år, olika starkt i olika delar av landet. I våra led finns stor politisk och annan kunskap som vi vill använda för påverkan. I det avseendet kan man gärna få se oss som en politisk gren av de äldres organisationer. Vår strävan i partiet är att vara ett parti för hela landet och för samtliga medborgare. Inte ett genuint intresseparti för någon enskild grupp, eller någon enskild landsända. När det är sagt är det dags att granska det politiska landskap vi har idag, och som utvecklats de senaste åren. Låt oss börja för 10-talet år sedan. Den dåvarande regeringen (S) hade ekonomiska problem att brottas med liksom problem med arbetslöshet. Man valde då modellen att i hög grad förtidspensionera de som inte ansågs vara anställningsbara. För att klara kostnaderna för det tog man pengarna ur de pensioner som var avsedda för 65+ personer. De äldre, pensionärerna fick betala något som egentligen var sociala kostnader. Utöver det flyttade man över 258 miljarder från pensionsfonderna till statskassan, något som närmast kan betecknas som en plundring av de äldres sparbössa. Den summan var ca 25 % av det samlade pensionskapitalet, och resultatet idag ser vi i de nu sänkta pensionerna. När så den nya regeringen tillträdde 2006 fanns stora förhoppningar om en bättre, mer rättvis politik. Istället möttes vi av en regering som gjort verklighet av en ny form av klassfråga. Nu handlar det inte om arbetare mot tjänstemän eller företagare. Nu handlar det om en medveten åldersdiskriminering av de äldre på skatteområdet. Lika skatt för lika inkomst har varit en självklar del av en rättvis skattepolitik, så är det inte längre. Därav den stora besvikelse som kommit till uttryck i kontakterna mellan företrädare för de äldre och de etablerade politiska partierna. Finns det då några skäl för de äldre att klaga? Medelinkomsten i Sverige år 2009 var 25 500 kronor/månad. Genomsnittspensionen för landets samtliga pensionärer år 2010 är 13000 kr/månad. Bland många nationalekonomer brukar man använda begreppet ”relativ fattigdom” om de som har en inkomst mindre än 60 % av medelinkomsten för löntagarna. Med den definitionen lever hälften av landets äldre, ca 800 000 personer i relativ fattigdom. För dem är valet i höst ingen lätt fråga. Vem kan man lita på egentligen? Vi har i kommande val för första gången något som närmast kan liknas vid ett 2-parti system. Ingen av grupperna har på något bindande sätt visat att man vill ta bort de klassgränser man nu byggt mot de äldre. Det behövs ett tredje alternativ, ett alternativ som inte bygger på motsättningar mellan grupper av invandrare och svenskar, eller mellan olika delar av landet. Vi i SPI anser att vi kan utgöra det alternativet. 2010.03.20 Jarl Strömbäck

Rasist och konstnär?

Vilks Nimis Det var en fin försommardag för ca 20 år sedan. Ett 20-tal gamla vänner hade samlats på Rustmästargården i det vackra Arild på Kullabergs norra sluttningar för att umgås ett par dagar. Utrymme gavs för lite utflykter, och vi gav oss av för att titta på områdets mest skandalomsusade konstprojekt, Lars Vilks nimis, en av drivved uppbyggd skrothög i strandslänten på Kullabergs södra sluttningar. I norra Skåne är det området omhuldat och skyddat. Omgivet av den skånska platta geografin, sticker Kullaberg ut med sin kuperade och skulpterade karaktär. Ett smycke i odlingslandskapet älskat av många, och med Sveriges högst belägna fyr, Kullens fyr som sin krona. Där hade provokatören Vilks satt in stöten, och naturligtvis väckte det protester. Såväl privatpersoner som myndigheter försökte få bort den ”anskrämliga” konsten. Vilks svarade med att överklaga och obstruera på varje möjligt sätt. Kampen pågick i åratal, så småningom tröttnade de som ville ha bort ”konstverket”, och Vilks kunde triumfera. Vilks rondellhund Hos somliga ligger gränsen mellan konst och provokation snubblande nära varann. När Vilks inspirerad av Jyllandspostens muhamedteckningar gjorde sina rondellhundar på samma motiv, så är det typisk Vilks provokation. Handlar det överhuvudtaget om konst, kan man fråga sig? Handlar det inte i själva verket väldigt mycket om personlig profilering på mörka rasistiska grunder. För det Vilks gör är egentligen ett lika typiskt rasistiskt påhopp, som det som under århundraden riktats mot judarna. I de fallen var de grova dragen, de krokiga och stora näsorna liksom också girigheten, de farliga barbarerna temat för motiven. Kan konsten vara rasistisk? Självklart är det så, alla stora diktaturer har haft sina konstnärliga medlöpare. Nalin Pekgul har helt rätt i sin analys (SvD 10.3) när hon påpekar att Vilks genom sitt handlande ger extremister på båda sidorna, svenska och invandrade argument, stöd och uppmuntran. Hans agerande borde stämplas som hets mot folkgrupp. 2010.03.11 Jarl Strömbäck

Vårvinter

Rutbergshotellet Morgonen vaknar med några kyliga grader minus. Det är den 6 mars och några timmar senare har solen fått takdroppet att komma igång. Det är vårvinterns kännetecken. Nu kommer människorna ut ur sina av mörker och kyla instängda höljen. Bilen tar mig till parkeringen vid foten av berget, nåja höjdplatån då? Där börjar spåren upp till det som på sin tid var fäbodvallar. Upp på svindlande stigar till det första myrområdet, sedan en ny höjd att bestiga innan det planar ut igen. Ett par kilometer till och härbret som fått det fina namnet Rutbergshotellet väntar. Där sprakar elden i kaminen, men få sitter inne. Istället belamras trappan av alla som kan få plats. Unga med barn och pulkor. Äldre som samspråkar i gemyt medan man knaprar på sin medhavda fika. Det är norrländskt gemyt i folkhälsans tecken. Turen, innan jag är nere vid bilen igen blir ca 15 kilometer. Lika svettdrivande som skidåkningen är upp, lika härligt lättåkt är det ner. Och eftermiddagen kan avnjutas med tillfredsställelsen av att ha gett kropp och själ en riktigt härlig tvagning. 2010.03.09 Jarl Strömbäck

Rot,Rut och Rit

fönsterputs, del av Rut Rot, Rut och Rit, tre begrepp med varierande ålder likt tre barn i samma familj. Rot, den statliga ersättningen för hantverkare som utför reparationer, ombyggnader och tillbyggnader har funnits längst. Storebror i familjen skulle man kunna säga, uppfunnen av de socialdemokratiska regeringarna och numera stadfäst av alliansen. Rut är flickan i familjen, pigavdraget kallas det också. Avdraget för hushållsnära tjänster. Ständigt ifrågasatt likt de flickfoster som aborteras bort i en del länder. Skattestöd för hushållsnära tjänster är dess egentliga innebörd. Och nu lillebror Rit, en ekonomisk stödfunktion för att hjälpa människor med problem med sina datorer, sina IT-nätverk. Med andra ord ett sätt att avlasta internet operatörerna ansvaret för sin support, och lägga det ansvaret på skattebetalarna. Ännu har Rit inte lämnat fosterstadiet, men politiskt tilltänkt är hon. Gemensamt har de tre” barnen” det, att de avser skattesubventioner som sällan kommer miljonprogrammets hyreshusboende och de med små ekonomiska medel till del. Men de får vara med om att betala genom sina skatter. Däremot uppskattas de av allt att döma av dem som rimligen borde kunna betala för sina tjänster, de högavlönade. Var går gränsen för de tjänster vi själva bör betala för, och de som skall tas över statsbudgeten? Om man nu vill göra den här typen av tjänster mer tillgängliga, varför då inte sänka skatten totalt för människor i allmänhet och därmed öka deras köpkraft? Eller om syftet är att stödja en viss näring, istället sänka de näringarnas arbetsgivaravgifter? Rot, Rut och Rit i sin nuvarande form medverkar till att de med goda inkomster skattesubventionernas i sin tjänstekonsumption, samtidigt som exempelvis de äldre i samhället får bära en ökande skattebörda, samtidigt som statsmakten också sänkt deras pensioner. Visst vore det möjligt att istället spara i vår genompolitiserade och tjänstemannatunga offentliga sektor. Man kan ju lämplighen börja med att riksdagsmännen, och riksdagskvinnorna avstår från de personliga assistenter de nu skaffat sig, och som har i uppdrag bland annat att skriva debattartiklar till försvar för dålig politik. 2010.03.05 Jarl Strömbäck (SPI) Relingsvägen 22 89178 Bonässund 0706727669

Medicinsk etik

Könsstympning är misshandel Ibland finns det skäl att rikta ett tack till någon, organisation eller enskild. Det behöver inte nödvändigtvis vara för något som är direkt personligt, men kanske principiellt viktigt. Tack alltså Svenska Läkaresällskapet för er uppfattningen att omskärelse, eller skall vi hellre kalla det könstympning av små pojkar inte stämmer med den etik läkarna har att arbeta efter. Och att ni i korus och tillsammans klargör att ni inte anser att ingreppen skall göras på små värnlösa barn. Att det dessutom inte är riskfritt att göra ingreppen är ett skäl naturligtvis, ett annat de skrivningar som vi i vårt land åtagit oss att följa genom barnkonventionen. Barnen har rätt till sin egen kropp, de är inte föremål vilka kan hanteras hur som helst av vuxenvärlden. Det är inte samhällets sak att underhålla sedvänjor vilka i andra sammanhang tveklöst skulle ses som övergrepp på minderårig, och grov misshandel. Att det finns personer med som likt Folkpartiets Björn Hellqvist, tillika nära lierad med makan och riksdagsledamoten Solweig Hellqvist, som försvarar övergreppen på de små barnen får väl ses som uttryck för ett humanistiskt förfall av monumentalt omfång i Folkpartiet i Västernorrland. 2010.03.02 Jarl Strömbäck