Vindkraft i Bottenviken

Bottenviken, det lilla innanhavet i norr. Med sitt bräckta vatten en barnkammare för allt från den fredade vikarsälen, till laxfiskarnas mångfald. Matad med friskt fjällvatten av de stora och ännu oexploaterade älvarna Kalix älv och Torne älv. Älvar som sparades under vattenkraftutbyggnadens tid, för att ge utrymme och liv åt fiskens naturliga vandringsvägar,

Älvdalar i vilka sportfisket och lokala fisken som sikfisket i Kukkola-forsen växt till betydande händelser både kulturellt och turistiskt. Allt hotas nu av beslutsfattare någonstans, och deras konsulter. Där ser man på områdena utanför Kalix och Torneå älvar på ett helt annat sätt.

För dem är de grunda innanhavet en given plats för ett gigantisk vindkraftsområde. 135 stora vindkraftverk planeras, och nu skall påverkansprocessen starta. Den process som med köpta konsulters hjälp antas leda fram till beslut helt styrda av det sökande bolaget, och med målet att övertyga svenska myndigheter om det förträffliga med ideen. Så gör man bocken till trädgårdsmästare?

Ett vindkraftsområde av den omfattning som planeras innebär väldiga ingrepp i det berörda området både visuellt och för fiske och naturliv. Det innebär också att enorma nätverk av grov strömförande kabel kommer att läggas mellan de olika inblandade enheterna. Kablar som skapar mycket kraftiga magnetfält, vilket i sig kommer att blockera vandringsvägarna för de laxfiskar som har sin väg upp i älvarna.

Kustfisket i vårt land är ett kulturarv vars överlevnad på grund av industrifiskets härjningar och kraven på havsbaserad vindkraft nu är en utdöende verksamhet. 85% av all färsk fisk vi äter i vårt land är importerad. I Bottenviken finns fortfarande ett starkt och livgivande kustfiske, baserat på både sommarfisket av lax, sik och strömming. Men störst betydelse har idag det fiske och den förädlingsprocess som fört fram till produkten Kalix Löjrom. En produkt som blivit ett internationellt accepterat varumärke, och som sysselsätter 1000-tals människor under den korta men intensiva period fisket bedrivs.

Det fisket och den produkten kommer med stor sannolikhet att försvinna när de fiskevattnen på vilka det bedrivs, påverkas av de nu planerade vindkraftverken.

Nog är det märkligt att kulturarv och synsätt på värdet av miljö-och naturvård som under årtiondena sedan vattenkraftutbyggnadernas tid tillämpats och hållits så hårt på, nu öppnas för exploatering.

2022.05.26

Jarl Strömbäck Sjökapten och fd Liberal politiker med rötter i Kalix skärgård.

 070 6727669

 

 

Att svälja mygg- i fiskepolitiken

En av våra stora matfiskar, strömmingen är på väg att försvinna från matborden. Återigen larmar kustfiskets representanter över bristen på fångster, nu när vårens kustfiske skall komma igång.

Och i TV-s kommentarer från byråkratins företrädare, menar man att boten är att i än högre grad förbjuda kustfisket genom utflyttning av gränserna för kustfisket. Ansvarig myndighet och politiken väljer som tidigare att slå mot de som drabbas, istället för att åtgärda problemet.

Ville man det så skulle man med omedelbar verkan förbjuda det storskaliga industrifisket till havs. Ett fiske som utan egentlig kontroll pågår året runt med stora trålare och effektiva redskap tömmer de haven på fisk. En verksamhet som göder ansvariga fiskekonsortier, och resulterar i bygget av allt fler och större trålare. En oerhört lönsam verksamhet som tillåts ske i det tysta.

Svensk fiskepolitik förändrades i grunden efter EU-inträdet, när fiskeriverket lades ner och den kunskap i de frågorna som fanns där förskingrades. Resultatet ser vi nu i en näring, kustfisket som tynar bort. Enligt fiskets egna representanter är redan självförsörjningsgraden på färsk fisk så låg som 15%. 85% är importerad fisk. Problemet är naturligtvis inte begränsat till någon enskild fiskart. När näringskedjorna i havet rivs sönder, drabbas alla arter.

Så demonstreras än en gång i fiskepolitiken begreppet att sila mygg och svälja kameler.

2022.05.25

Jarl S