En av våra stora matfiskar, strömmingen är på väg att försvinna från matborden. Återigen larmar kustfiskets representanter över bristen på fångster, nu när vårens kustfiske skall komma igång.
Och i TV-s kommentarer från byråkratins företrädare, menar
man att boten är att i än högre grad förbjuda kustfisket genom utflyttning av
gränserna för kustfisket. Ansvarig myndighet och politiken väljer som tidigare
att slå mot de som drabbas, istället för att åtgärda problemet.
Ville man det så skulle man med omedelbar verkan förbjuda det storskaliga industrifisket till havs. Ett fiske som utan egentlig kontroll pågår året runt med stora trålare och effektiva redskap tömmer de haven på fisk. En verksamhet som göder ansvariga fiskekonsortier, och resulterar i bygget av allt fler och större trålare. En oerhört lönsam verksamhet som tillåts ske i det tysta.
Svensk fiskepolitik förändrades i grunden efter EU-inträdet,
när fiskeriverket lades ner och den kunskap i de frågorna som fanns där
förskingrades. Resultatet ser vi nu i en näring, kustfisket som tynar bort.
Enligt fiskets egna representanter är redan självförsörjningsgraden på färsk
fisk så låg som 15%. 85% är importerad fisk. Problemet är naturligtvis inte begränsat
till någon enskild fiskart. När näringskedjorna i havet rivs sönder, drabbas
alla arter.
Så demonstreras än en gång i fiskepolitiken begreppet att
sila mygg och svälja kameler.
2022.05.25
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar