Var sommar har sin rötmånadshistoria, särskilt kanske under valår. Tyvärr verkar just valvindarna locka fram det sämsta, inte bara hos hungriga kandidater till politikens köttgrytor, utan även hos delar av media. Valet av offer och förövare blir i det sammanhanget inte sällan slumpmässigt, eller kanske man skulle kalla det märkligt.
Senaste veckan har Sven-Otto Littorin anklagats för att ha betalat en än så länge anonym dam en viss summa pengar för sexuella tjänster. Hade han gått ut på krogen, betalat för några drinkar eller kanske en god middag och fått samma gentjänst hade det inte varit något problem. Nu ville han kanske ha en kvick fix för att komma hem till sina barn, och valde den andra vägen. Försåvitt händelsen är sann förstås.
Men det finns andra uttryck för moraliskt sönderfall värda rubriker. Rubriker som aldrig skrivs av någon anledning. När en riksdagskandidat stjäl ett provvalsresultat med hjälp av ett kuppat nomineringsmöte, vilket Folkpartiets Solweig Hellqvist gjorde år 2002, då förbigås det med tystnad. Resultatet för partiet blev att man fått 8 år med en riksdagsperson utan lyskraft, utbytbar i riksdagsomröstningarna och utan förtroendet att föra partiets talan på något område av större betydelse. Nu begär hon nytt förtroende, och det är en nåd att stilla bedja om att länet slipper den representanten i riksdagen.
Det alternativ som nu folkpartiet söker lyfta fram, Lars Persson har fått mycket stöd från undertecknad under många år. Det stödet vittrade slutligen bort i valrörelsen 2006. Moralisk resning fordrar mer av oss alla än ett ständigt manövrerande för att undvika konflikter. Moralisk resning fordrar kraften att stå upp för också personliga uppfattningar. Ur ett privat perspektiv förväntar sig säkert många, att den som på kort tid skaffat en familj med 3 små barn, borde känna mer av personligt ansvar än att med en riksdagsplats i siktet förklara äktenskapet avslutat, och vistelsen i Stockholm så mycket mer lockande än delaktigheten i den unga familjens vardagsslit.
Så var ligger omoralen egentligen? Det politiska hyckleriet har många uttryck, som nu också det att det parti som mer än något arbetar för de äldres rätt i samhället SPI, inte medges vara med i medias valbarometrar.
2010.07.17
Jarl Strömbäck
lördag, juli 17, 2010
Moral och omoral i politiken
Solweig Hellqvist, i riksdagen på stulet mandat?
Var sommar har sin rötmånadshistoria, särskilt kanske under valår. Tyvärr verkar just valvindarna locka fram det sämsta, inte bara hos hungriga kandidater till politikens köttgrytor, utan även hos delar av media. Valet av offer och förövare blir i det sammanhanget inte sällan slumpmässigt, eller kanske man skulle kalla det märkligt.
Senaste veckan har Sven-Otto Littorin anklagats för att ha betalat en än så länge anonym dam en viss summa pengar för sexuella tjänster. Hade han gått ut på krogen, betalat för några drinkar eller kanske en god middag och fått samma gentjänst hade det inte varit något problem. Nu ville han kanske ha en kvick fix för att komma hem till sina barn, och valde den andra vägen. Försåvitt händelsen är sann förstås.
Men det finns andra uttryck för moraliskt sönderfall värda rubriker. Rubriker som aldrig skrivs av någon anledning. När en riksdagskandidat stjäl ett provvalsresultat med hjälp av ett kuppat nomineringsmöte, vilket Folkpartiets Solweig Hellqvist gjorde år 2002, då förbigås det med tystnad. Resultatet för partiet blev att man fått 8 år med en riksdagsperson utan lyskraft, utbytbar i riksdagsomröstningarna och utan förtroendet att föra partiets talan på något område av större betydelse. Nu begär hon nytt förtroende, och det är en nåd att stilla bedja om att länet slipper den representanten i riksdagen.
Det alternativ som nu folkpartiet söker lyfta fram, Lars Persson har fått mycket stöd från undertecknad under många år. Det stödet vittrade slutligen bort i valrörelsen 2006. Moralisk resning fordrar mer av oss alla än ett ständigt manövrerande för att undvika konflikter. Moralisk resning fordrar kraften att stå upp för också personliga uppfattningar. Ur ett privat perspektiv förväntar sig säkert många, att den som på kort tid skaffat en familj med 3 små barn, borde känna mer av personligt ansvar än att med en riksdagsplats i siktet förklara äktenskapet avslutat, och vistelsen i Stockholm så mycket mer lockande än delaktigheten i den unga familjens vardagsslit.
Så var ligger omoralen egentligen? Det politiska hyckleriet har många uttryck, som nu också det att det parti som mer än något arbetar för de äldres rätt i samhället SPI, inte medges vara med i medias valbarometrar.
2010.07.17
Jarl Strömbäck
Var sommar har sin rötmånadshistoria, särskilt kanske under valår. Tyvärr verkar just valvindarna locka fram det sämsta, inte bara hos hungriga kandidater till politikens köttgrytor, utan även hos delar av media. Valet av offer och förövare blir i det sammanhanget inte sällan slumpmässigt, eller kanske man skulle kalla det märkligt.
Senaste veckan har Sven-Otto Littorin anklagats för att ha betalat en än så länge anonym dam en viss summa pengar för sexuella tjänster. Hade han gått ut på krogen, betalat för några drinkar eller kanske en god middag och fått samma gentjänst hade det inte varit något problem. Nu ville han kanske ha en kvick fix för att komma hem till sina barn, och valde den andra vägen. Försåvitt händelsen är sann förstås.
Men det finns andra uttryck för moraliskt sönderfall värda rubriker. Rubriker som aldrig skrivs av någon anledning. När en riksdagskandidat stjäl ett provvalsresultat med hjälp av ett kuppat nomineringsmöte, vilket Folkpartiets Solweig Hellqvist gjorde år 2002, då förbigås det med tystnad. Resultatet för partiet blev att man fått 8 år med en riksdagsperson utan lyskraft, utbytbar i riksdagsomröstningarna och utan förtroendet att föra partiets talan på något område av större betydelse. Nu begär hon nytt förtroende, och det är en nåd att stilla bedja om att länet slipper den representanten i riksdagen.
Det alternativ som nu folkpartiet söker lyfta fram, Lars Persson har fått mycket stöd från undertecknad under många år. Det stödet vittrade slutligen bort i valrörelsen 2006. Moralisk resning fordrar mer av oss alla än ett ständigt manövrerande för att undvika konflikter. Moralisk resning fordrar kraften att stå upp för också personliga uppfattningar. Ur ett privat perspektiv förväntar sig säkert många, att den som på kort tid skaffat en familj med 3 små barn, borde känna mer av personligt ansvar än att med en riksdagsplats i siktet förklara äktenskapet avslutat, och vistelsen i Stockholm så mycket mer lockande än delaktigheten i den unga familjens vardagsslit.
Så var ligger omoralen egentligen? Det politiska hyckleriet har många uttryck, som nu också det att det parti som mer än något arbetar för de äldres rätt i samhället SPI, inte medges vara med i medias valbarometrar.
2010.07.17
Jarl Strömbäck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har inga illusioner om att politiker i ledande positioner skulle vara speciellt moraliskt eller etiskt eller empatisk högre utrustade än medelnsittsmedborgaren. Troligen tvärt om, är min möjligen inskränkta/uppgivna men ändock, uppfattning.
Jag röstar trots detta troget varje val. För det finns inget bättre alternativ.
Skall man då ställa högre krav på politiker i avseendena ovan? Ja jag tycker faktiskt det. Om man talar om hur man vill att samhället skall se ut och vad man vill representera, då ska man verkligen personligen också leva efter detta. Annars är det hyckleri. Vilket jag ovan antyder att jag anar är mer vanligt än vad jag känner till, eller kanske vill tro/veta.
Så när jag då får konkret uppleva detta hyckleri hos den ledande personen i folkpartiet i Sundsvall, så måste jag faktiskt bestämma mig för att inte stödja detta parti och därmed inte heller Alliansen. Annars vore jag en hycklare.
Vad är då problemet? Ja som Jarl skriver så har karriär, egen vinning - i min kännedom både politisk och ekonomisk och fri livshållning - fått gå före omsorgen om de svagare i samhället, i det här fallet på det personliga planet en familj med tre små barn, som i och med det egoistiska självförverkligande valet har lämnats att klara sig själva med små medel.
Pelare nr3 i den liberala ideologin var inte värd så mycket trots allt.
Skicka en kommentar