Almedalen 2010

Almedalen, den svulstiga politiska opportunismens marknad Almedalen 2010 och den politiska desperationen slår nya rekord i svulstig opportunism. Nu skall väljarna jagas in i fållorna till varje pris. Alltså skall samma partier som meddelat att de skall gå till val på gemensamma program, nu till varje pris bevisa sin självständighet. Reinfeldt lovar ekonomiskt ansvar ena dagen. Anders Borg stora ekonomiska överskott att fördela andra dagen. Moderaterna försvarar facken och Centerledaren angriper Lagen om anställningsskydd som är fackens viktigaste lag. Och så kan det fortsätta. Sosseledaren Sahlin lovar återställare, men säger inte när. Vänstern väljer att byta namn för en dag, välfärdspartiet minsann. Men då krävs nog mer än en socialisering av samhällets funktioner. En rättstat bygger på starka rättsliga institutioner, inte på att all verksamhet sker i offentlig regi. Och de andra då, partier som fastnat i sina profilfrågor, men försöker knapra lite på varann. I all den här röran så är det en grupp om drygt 20% av väljarna som oroar, nämligen utvecklingen före de äldre. Sänkta pensioner och straffbeskattning har väckt opinioner man inte räknat med. Ett sätt att hantera det är att tiga ihjäl frågan, en annan att avge ospecifierade löften. Utfestelser utan tydliga ramar och tidsgränser är inget värda. Och det parti som i drygt 20 år arbetat för de äldres sak, SPI får inte vara med i medias valbarometrar. De som så gärna kallar sig samhällets objektiva bevakare, gör sig till redskap för makten. Almedalen valåret 2010 2010.07.09 Jarl Strömbäck