Lycka till doktor Kim.

Naturhamnen, bilden tagen vid annat tillfälle Solen skiner från en klarblå himmel och det är en av den här sommarens riktigt fina dagar. I naturhamnen ligger barnfamiljer med sina båtar. Barnen leker och stojar, fiskar spigg med sina håvar och hoppar i och simmar från bryggan. Så också många av oss vuxna. Vattnet har passerat +20 trots att den fina naturhamnen är del av det stora havet. När eftermiddag börjar bli kväll kommer en segelbåt sakta glidande in mot bryggan. Det är doktor Kim som är ute för att roa sig ett par timmar med några av ledarna för det stora idrottslaget. Vi pratas vid en del, nästa vecka skall han påbörja seglingen ner till vårt södra grannland där han har sina rötter. Doktor Kim är en duktig och respekterad läkare. Han har trivts bra med arbetet på vårt sjukhus, och den klinik som han tillhör är en spetskompetens också i ett större perspektiv. Men i den omtumlande förändring som nu genomförs, den kulturrevolution som pågår i länet, vill han inte längre vara med. Väntar man med strukturåtgärder och förändringsarbete för länge, blir i allmänhet nödvändiga åtgärder desto mer drastiska. Just det drabbar nu landstinget i Västernorrland. Med landets sämsta ekonomiska resultat i relation till antalet medborgare, så blir också omfattningen av åtgärder därefter. Varningssignalerna har inte saknats, men en ständig polarisering mellan nord och syd i länet, mellan ett överdimensionerat länssjukhus och därmed en upplevd obalans i vårdutbudet i länet, har plågat verksamheterna. Det politiska ledarskapet har blockerats, det har i sin tur skapat ett tjänstemannavälde där den tyngsta enheten naturligt nog oftast dragit det längsta strået. Ur de återkommande kriserna har ett sjukvårdsparti uppstått, låt vara att det knappast gjort situationen bättre. Nu skall den stora omstöpningen göras. Läkarna skulle skonas var tanken, de behövs varenda en. Däremot ryker fotfolket i hundratal, ja tillsammans i länet blir det väl ca 1500 personer av de i landstinget ca 8000. Utan den uppbackning som fotfolket utgör, sviktar också den övriga organisationen. Det blir ”too many chiefs, and too few indians”, för att använda ett gärna använt begrepp. En av dessa chiefs, som nu vänder sig till andra jaktmarker är doktor Kim. För egen del önskar jag honom lycka till, med seglingen hem till sitt gamla hemland. Med den nya tjänst som väntar honom där när höst så småningom blir till vinter. Och naturligtvis beklagar jag att en väl etablerad klinik i vår lilla stad, en klinik med stor kompetens och gott rykte, mister en av sina ledande specialister. 2009.08.05 Jarl Strömbäck