Den nya arvsskatten.

Solen skiner genom tunna skyar när jag promenerar längs Norrmälarstrand i mitten på augusti. Det hektiska livet börjar återvända efter sommarens vila, och uppladdningen inför valet 2010 är förestående. Mycket har hänt under de senaste åren i det politiska landskapet. Vi har i vårt land i praktiken fått ett två-partisystem, låt vara att de två träden har grenar med lite olika utseende. De har ändå accepterat att växa på samma stam. Men en levande flora fordrar också föryngring. Piratpartiet är exempel på att ”undangömda” frågor kan väcka mångas engagemang. Integritetsfrågorna, eller om man så vill Orwells bildspråk skall granskas noga och vägas mot den enskildes integritet. Det förstod långt fler än några fildelande ungdomar. En annan fråga som fått många slumrande medborgare att vakna upp är den nya arvsskatten. För så kanske man skall klassa den särskilda skatt på de äldres inkomster, som nu gör att den som har en lön före skatt om 20.000 kronor i månaden, betalar 1000 kronor mer i skatt än den som är yrkesaktiv vid samma inkomst. Och nu talas det om något som kallas bromsen, den beräknas medföra att vid nästa mandatperiods utgång, de äldres lön minskats med ca 35%. Är tanken att de som inget har i reserver få matkuponger till den kommunala matsalen i det samhället? De som genom genom sparsamhet har tillgångar, kommer tvingas ta dem för sitt uppehälle, och barn och barnbarn kan känna sig snuvade på arvet sedan den konfiskatoriska penningpolitiken mot de äldre fått genomslag. Inget samhälle blir rikare av att det stympas ekonomiskt i sin ena ände. Det borde de stora regeringsträden erkänna och ha förståelse för. Och kanske kan väljarna, oberoende av ålder ge den insikten en knuff på vägen in till 2010 års val. 2009.08.11 Jarl Strömbäck