Att upplösa ett hem efter en 100-åring är speciellt. Tankar på det förgångna alltid närvarande. Hur väl kände vi egentligen varandra, låt vara att den formella relationen var klar?
Hon har varit bra på att själv rensa ut gamla brev och vykort. ”Ni skall inte behöva städa efter mig” var budskapet till oss medan hon fortfarande var frisk. Men det som ryms i hjärtats allra innersta rum, det som är det käraste och viktigaste, det kan man inte kasta.
Så kvar finns en del, dagboksanteckningar och annat som var för kärt, eller för nära den egna själen för att kunna kastas. Bland dem ett stort men slitet vykort skrivet av en ung sjöman i mars månad 1968. Då var han styrman på Svenska Amerika Linjens nya kryssningsfartyg Kungsholm. Det var skrivet på Hawai på sluttampen av en kryssning som i 3 månader fört oss runt i Stilla Oceanens övärld, till Australien och New Zealand, till randstaterna mot havet upp till Japan innan kursen sattes österöver mot USA igen.
Tydligen var det som stod att läsa av särskild betydelse att döma av det tummade kortet. Personligt och inte alltför smittat av den vanliga vykortschablonen om väder och vind och det ytliga livet.
Och visst, jag måste medge att det är intressant att följa sina egna fotspår, att läsa sina egna tankar så här drygt 40 år senare. Och med ett mått av ödmjukhet kunna konstatera att ett slitet vykort tydligen betytt något för Mimmi svärmor, på hennes väg genom livet.
Hur var det posten skrev en gång i tiden, ”ett brev betyder så mycket”? Även vykort kan fylla den rollen.
2009.07.11
Jarl Strömbäck
lördag, juli 11, 2009
Ett slitet vykort
Att upplösa ett hem efter en 100-åring är speciellt. Tankar på det förgångna alltid närvarande. Hur väl kände vi egentligen varandra, låt vara att den formella relationen var klar?
Hon har varit bra på att själv rensa ut gamla brev och vykort. ”Ni skall inte behöva städa efter mig” var budskapet till oss medan hon fortfarande var frisk. Men det som ryms i hjärtats allra innersta rum, det som är det käraste och viktigaste, det kan man inte kasta.
Så kvar finns en del, dagboksanteckningar och annat som var för kärt, eller för nära den egna själen för att kunna kastas. Bland dem ett stort men slitet vykort skrivet av en ung sjöman i mars månad 1968. Då var han styrman på Svenska Amerika Linjens nya kryssningsfartyg Kungsholm. Det var skrivet på Hawai på sluttampen av en kryssning som i 3 månader fört oss runt i Stilla Oceanens övärld, till Australien och New Zealand, till randstaterna mot havet upp till Japan innan kursen sattes österöver mot USA igen.
Tydligen var det som stod att läsa av särskild betydelse att döma av det tummade kortet. Personligt och inte alltför smittat av den vanliga vykortschablonen om väder och vind och det ytliga livet.
Och visst, jag måste medge att det är intressant att följa sina egna fotspår, att läsa sina egna tankar så här drygt 40 år senare. Och med ett mått av ödmjukhet kunna konstatera att ett slitet vykort tydligen betytt något för Mimmi svärmor, på hennes väg genom livet.
Hur var det posten skrev en gång i tiden, ”ett brev betyder så mycket”? Även vykort kan fylla den rollen.
2009.07.11
Jarl Strömbäck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar