Om kärnkraftssäkerheten

Som man sår får man skörda. De svenska frihetsbegreppen, åsiktsfrihet, tryckfrihet och meddelarfrihet är grundläggande för den demokratiska hälsan i samhället. Ur de har debatten om säkerhetsproblemen vid Forsmark uppstått. Det är media, inte det politiska systemet som initierat den nu pågående debatten. Det bör man ha i åtanke när man tar del av kritiken mot kärnkraften i media nu. I den kritiken finns det alla skäl att ihågkomma vilka som är de stora ägarna av den svenska kärnkraften. Det är svenska staten som äger Vattenfall, Finska staten som styr i Fortum och Norska offentliga intressen (Statoil) bland andra som styr Eon. Visst kan man tycka att det finns en obefogad uppblåsthet hos de kärnkraftskritiker, ofta från den tidigare regeringskoalitionen som nu gärna höjer sin röst. Då finns anledning att påminna om att den stängning av Barsebäck som vänstern var med om att stötta och som skulle bli så oproblematisk, fört till ett ökat politiskt tryck på kvarvarande kärnkraftverk att producera alltmer. Nu har det kommit att bli den utlösande faktorn bakom de problem som med rätta debatteras. Verksamhetens kommersiella krav, under piskan av en vänster- och socialistregering har fört till de problem man nu från det hållet inte anser sig ha någon del i. Var finns trovärdigheten i det? Vi bör vara glada över den öppenhet som nu fört till att problemen med bristande säkerhet kommit upp på bordet. Samtidigt finns all anledning att påminna om att de skador som uppstått är enbart kommersiella. Tänk bara tanken att trafiken med sina 600 dödsoffer/år och tusentals skadade skulle utsättas för samma krav på absolut felfrihet? Hur skulle då vårt samhälle se ut, och varför lyfter inte de högljudda klagarna den frågan? Kostnaderna för el.energi har under de senaste åren ökat långt mer än andra samhällskostnader. Anledningen till det är att den förra regeringen tillät marginalprissättning, att kostnader för el-certifikat lades på ren elproduktion, och att skatterna ständigt höjdes. I den mån det allmänna missnöjet har sin rot i kostnader, finns det alla skäl att vända sitt missnöje mot den gamla regeringen, samtidigt som också den nuvarande har ett ansvar att leva upp till. Svensk kärnkraftspolitik under de senaste 12 åren har styrts av regeringar i vilka socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister har haft ett avgörande inflytande. Under deras tid vid makten har energin förvandlats från en samhällelig nyttighet till en väl utnyttjad skattebas. Profithungern har den etablerade vänstern i regeringsställning stått för i den här frågan. Betalat har vi alla fått göra som medborgare via elräkningar och allt osäkrare arbetsplatser. 2007.02.06 Jarl Strömbäck