Skolpolitik i förändring!

När den socialdemokratiske skolpolitikern Marie Granlund kommenterar den nya regeringens aviserade skolpolitik i ÖA den 5.1 målas den i verkligt mörka färger. Då skyms inte sikten av de allt sämre resultat skolan under många år av socialdemokratiskt vanstyre visat upp. Resultatförsämringar som verifierats i internationella undersökningar och varit så besvärande för den s-styrda skolan att man valt att inte längre medverka i PISA-undersökningarna. Tillåt mig mot den bakgrunden att kommentera en del av Granlunds svartmålningar. Det livslånga lärandet är en gemensam tradition i svensk skolpolitik och inget som är förbehållet den s-styrda skolan. Det synsättet kommer att prägla skolan också framgent, men vi vill med en liberal skolpolitik sträva efter att göra rätt från början. Det tjänar både elever och samhälle på. Därav följer många av de förändringar som den så kallade ”flumskolans” företrädare tycker så illa om. Det är givetvis bra, om vi genom en bättre resultatuppföljning och vägledning av dom unga kan spara kostnader för samhället. De medlen kan i så fall användas i andra nyttigheter för enskilda eller samhälle. En bra skolpolitik fångar upp de svaga eleverna och ger dem stöd och resurser. Just det synsättet är grunden för den utvärderingsstrategi den liberala skolpolitiken bygger på. De som nu drabbats i den s-styrda flumskolan, är de svaga eleverna från mindre studiemotiverade miljöer. Sverige har inte råd att låta allt fler elever misslyckas i sina studier, vilket varit ett tydligt inslag under senare år. Skolan skall som ett av sina mål återspegla de behov av kompetens som förväntas i det framtida samhället. I det avseendet har den s-styrda skolan fått mycket kritik, inte minst från fackliga företrädare. I många branscher, inte minst inom LO-området förväntas stora brister när nu aktiva i olika yrkesgrupper lämnar arbetslivet. Den koncentration mot akademisk kompetens som skolpolitiken haft, har skapat ett akademiskt proletariat av högt skuldsatta akademiker, samtidigt som det uppstår allt större brister i hantverksyrken och inom vårdsektorn. De skevheterna gynnar ingen, svensk skolpolitik har ett vidare ansvar som också måste ha fokus på arbetsmarknadens utveckling. Just i det avseendet kommer också mer resurser att tillföras forskning och utveckling. Sverige behöver spetskompetens för att upprätthålla vår höga standard. Kvaliteten i vårt skolsystem, inklusive universiteten skall mäta sig med också andra internationella lärosätens. I det sammanhanget ryms också det, att vårt skolsystem skall ansluta till de internationella normer som nu skapas, med syfte att göra utbildningar från olika länder jämförbara. För de som senare i livet vill förändra sin inriktning kommer preparandkurser att finnas, vilka leder till kompetens att fortsätta med högre studier. Det behovet finns även idag vilket är väl verifierat från högskolor och universitet. Folkbildningen har en grundmurad tradition i vårt land. Dess uppgift är mångfacetterad och riktar sig till gammal och ung. Den innehåller av tradition både humanistiska och ideologiska värden samtidigt som den förmedlar kunskap på olika områden. Knappast någon sektor i samhället har fått mer stryk av den s-styrda politiken de senaste 15 åren. Under den tiden har studieförbundens anslag från kommuner och landsting i vårt län i stort sett halverats om man korrigerar för ändringarna av kronans köpkraft. Den utvecklingen kan om något kallas en slakt på vuxenutbildningen, men bedriven av S-styrda kommuner och landsting. Nu tillförs folkbildningen av staten ytterligare resurser, ca 400 miljoner kronor. Det är nu upp till de s-styrda kommunerna och landstinget i länet att också visa sitt intresse för folkbildningen genom att bryta den trend av ständiga nedskärningar som skett under många år. Granlund borde om hon värnar om elever och samhälle välkomna de ändringar i skolpolitikens inriktning som nu aviseras, istället för att likt en rostig spik hålla sig fast i det gamla hålet. 2007.01.06 Jarl Strömbäck (FP)