Katastrofal energipolitik!

Till politikens verktyg räknas inte minst människors okunskap. De som inte själva vet, kan lätt låta sig övertygas. Och bakom varje påstående ryms kanske en annan verklighet. Nu påstås de priser vi betalar för elektrisk energi bero på bristen på vatten i vattenmagasinen, och få av oss vistas så mycket i fjällen att vi kan ifrågasätta det. Det räcker ju med att sänka nivån i någon lämplig kraftverksdamm och göra frågan medial, så skapas rubriker. Men i norrbottens ledande tidning (NSD) kan man den 20 och 21 juli läsa representanter från Sirka Sameby och andra med verksamhet i fjällvärlden hävda att ”Vattenfall ljuger folk rakt upp i ansiktet”, någon brist på vatten i dammarna är det inte. Så vad är sanning. Sanningen är den att energibrist kan skapas av den som sitter på monopolet. Den kan skapas genom att minska på tillförseln via kärnkraften eller vattenkraften. Ett ökat pris ger klirr i både bolagens och statens kassakista, men innebär också att köpkraften minskar för oss konsumenter. Därigenom drabbas också näringslivet i sin helhet. Då borde man kanske kunna kräva av ledande politiker att de visade omsorg om den industri som trots allt utgör ryggraden för vårt lands försörjning, men icke så. Samtidigt som ledande personer för vår skogsindustri våndas i förtvivlan över energikostnadernas ökningar och bristen på en långsiktig energipolitik har regeringen och dess stödpartier inget annat recept att komma med än fortsatta visioner om ett lågenergisamhälle. Den verklighet vi lever i visar istället att behoven av elektrisk energi ökar i vår alltmer prylutrustade tid. Svenska skattebetalare får betala ett högt pris för den rödgröna regeringens energipolitik. Av girighet tar nu staten ut lika mycket i avkastning från Vattenfall som den får in via fastighetskatten, ca 24 miljarder i år. Till det kommer energiskatterna. Regeringens girighet utgör ett direkt hot mot svensk industri, och därigenom också våra arbetsplaster och grunden för vår välfärd. Det hög tid att byta färdriktning i svensk energipolitik. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Välkommen

Välkommen till ”Liberala Vindar”. Namnet är lika mycket inspirerat av min dragning till havet som den politiska linje jag företräder. Här kan du ta del av synpunkter och debattinlägg jag gjort sedan bloggen startades i februari. Det mesta jag skrivit har också funnits i någon av länets tidningar under debatt eller som insändare. Jag hoppas inte omvända någon med min blog, men kanske bidra med synpunkter som breddar tänkandet. Vill du läsa mer kan du också gå till min hemsida som har adressen www.folkpartiet.se/jarlstromback Har du synpunkter du vill förmedla så hör gärna av dig på min mailadrress som är jarl.st@telia.com. Jag skall efter bästa förmåga följa upp och också svara på mailen. Förmedla gärna blogadressen till de du tror kan vara intresserade. Med stort tack för att du loggat in. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Katastrofal energipolitik

Till politikens verktyg räknas inte minst människors okunskap. De som inte själva vet, kan lätt låta sig övertygas. Och bakom varje påstående ryms kanske en annan verklighet. Nu påstås de priser vi betalar för elektrisk energi bero på bristen på vatten i vattenmagasinen, och få av oss vistas så mycket i fjällen att vi kan ifrågasätta det. Det räcker ju med att sänka nivån i någon lämplig kraftverksdamm och göra frågan medial, så skapas rubriker. Men i norrbottens ledande tidning (NSD) kan man den 20 och 21 juli läsa representanter från Sirka Sameby och andra med verksamhet i fjällvärlden hävda att ”Vattenfall ljuger folk rakt upp i ansiktet”, någon brist på vatten i dammarna är det inte. Så vad är sanning. Sanningen är den att energibrist kan skapas av den som sitter på monopolet. Den kan skapas genom att minska på tillförseln via kärnkraften eller vattenkraften. Ett ökat pris ger klirr i både bolagens och statens kassakista, men innebär också att köpkraften minskar för oss konsumenter. Därigenom drabbas också näringslivet i sin helhet. Då borde man kanske kunna kräva av ledande politiker att de visade omsorg om den industri som trots allt utgör ryggraden för vårt lands försörjning, men icke så. Samtidigt som ledande personer för vår skogsindustri våndas i förtvivlan över energikostnadernas ökningar och bristen på en långsiktig energipolitik har regeringen och dess stödpartier inget annat recept att komma med än fortsatta visioner om ett lågenergisamhälle. Den verklighet vi lever i visar istället att behoven av elektrisk energi ökar i vår alltmer prylutrustade tid. Svenska skattebetalare får betala ett högt pris för den rödgröna regeringens energipolitik. Av girighet tar nu staten ut lika mycket i avkastning från Vattenfall som den får in via fastighetskatten, ca 24 miljarder i år. Till det kommer energiskatterna. Regeringens girighet utgör ett direkt hot mot svensk industri, och därigenom också våra arbetsplaster och grunden för vår välfärd. Det hög tid att byta färdriktning i svensk energipolitik. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Ge utrymme för sjukvårdens framstegsvänliga krafter!

Sjukvården står som symbol vår trygghet. En god sjukvård, lättillgänglig och med hög kvalitet är något vi alla förväntar oss. Därför blir också svallvågorna stora när de förväntningarna inte uppfylls. Om det under senare tid varit lugnt i debatten om sjukvården i vår norra länsdel, så har stormarna skakat den södra länsdelen desto mer. Och nu når svallvågorna också Örnsköldsvik, vilket framgår av en artikel i ÖA den 17 juli, i vilken den moderate gruppledaren i landstinget Jacomina Beertema förordar en omfördelning av resurser från Övik/Sollefteå till Sundsvall. Bakgrunden är det kaos man allmänt upplever inom framför allt medicin- och psykvården i Sundsvall. Efter organisationsförändringar vilka starkt ifrågasatts i debatten, har problemen hopat sig i form av överbeläggningar, avhopp av nyckelpersoner och kraftiga kostnadsökningar för att lappa och laga på den läckande skutan för att nu fortsätta med användandet av marina termer. Är då boten att försämra vården också i den norra länsdelen? Med mina ögon sett är svaret definitivt nej. Om de synpunkter på åtgärder som framförts av personalen i verksamheten beaktats bättre, hade många av problemen i Sundsvall/Härnösands sjukvårdsområde kunnat reduceras. Lösningen nu är inte att dra resurser från fungerande enheter för att lösa dåligt administrerade verksamheter. Låt istället patienter som behöver hjälp få den där kapaciteten finns. Därigenom ges utrymme för god vård i vårdgarantins anda, samtidigt som vi värnar om den kompetens som finns på vårdens olika arenor i länet. Vi som arbetar med styrningen av vården bör ge utrymme för de framstegsvänliga krafter som vill åstadkomma positiva förändringar i vården. Exempel finns i de mycket lyckade entreprenadlösningar som startats upp inom primärvården. De synsätten, att ge utrymme för mer av fristående kliniker också inom specialistområden har en stor utvecklingspotential. De synsätt som vanligen drivs av moderaterna, att avskaffa landstingen löser inga problem. De för bara besluten ännu längre bort från medborgarna. Inte heller har den centralisering som socialdemokrater och vänstern drivit varit oproblematisk. Den utvecklingen har förvandlat sjukvården till en koloss på lerfötter. Mångfalden och flexibiliteten har gått förlorad i takt med att tillgängligheten minskat och kostnaderna skjutit i höjden. Sjukvården behöver organisatoriska förändringar, vilket även personalfacken har fört fram i sina skrifter. Landstingen skall stå som garant för vården, men det innebär inte att man också måste producera vården. Mer av köpt vård, och mindre av egenproducerad vård skulle öka mångfalden inom vården, till nytta för både personal och patienter. 2006.07.22 Jarl Strömbäck

Ökat företagande och minskad arbetslöshetgår hand i hand!

Tillbaka efter en tids semester i vårt södra grannland Danmark, läser jag Torsten Skalins inlägg i ST/ordet fritt den 3 juli. Tillåt mig att kommentera en del av de åsikter som där förs fram. Skalin oroar sig uppenbarligen över hushållens låga köpkraft. Den köpkraften blir knappast bättre om allt fler blir beroende av bidrag för sin huvudsakliga försörjning. Den offentliga försörjningsbördan kan minskas om fler får anställningar, vilka oftast också ger högre ekonomiskt utbyte. Att sysselsättningsgraden är så låg som ca 75% är ett bevis så gott som något på att den politik som bedrivs och har bedrivits under många år är misslyckad. Sverige har ett skattetryck som överstiger snittet i OECD med ca 10%. Övriga OECD-länder har också sjukvård, skolor och väl fungerande samhällen. Under åren före och efter den ekonomiska kollapsen i f.d östeuropa, hade jag förmånen att i mitt arbete följa utvecklingen från statsocialism mot det vi kallar marknadsekonomi genom återkommande resor i bland annat Polen. Jag kan försäkra Skalin och läsarna att det stora flertalet människor i de länderna inte vill ha det gamla statsskicket tillbaka. Flertalet av de länderna ser heller inte Sverige som en förebild, den förebilden finns istället i länder som har mer marknadsanpassade system än det svenska. Skalin lever av allt att döma kvar i Sven Grassmans, salig i åminnelse, 70-talsvärld. Den hör i sanning gårdagen till. Skall vi ta ansvar för våra barns och barnbarns framtid, då handlar det om att arbeta i nära samverkan med den globala marknad vi är så beroende av för att finansiera vår välfärd. I det sammanhanget är det min övertygelse att det privata initiativen måste ges ökat utrymme för sin expansion, då får de inte kvävas av en byråkratisk överbyggnad som fortsätter att växa och ständigt kräver ökat utrymme. Ökat företagande och minskad arbetslöshet går hand i hand! 2006.07.14 Jarl StrömbäckRelingsvägen

Liberala Vindar lever.

Det är ett ”yndigt ”land, vårt södra grannland Danmark. Böljande fält och salt vatten, i vart fall på norra Jylland där Limfjorden möter Nordsjön. Det är lätt att tycka om det landet. Småskaligheten finns kvar och manifesteras i det lokala bryggeriet. Den lokala lilla banken och butikernas mångfald. Där har jag tillsammans med övrig familj, tillsammans sex vuxna och så lilla yrvädret knappt 2-åriga Tova tillbringat en dryg vecka. Visst är det förunderligt hur små barn kan bli föremål för uppmärksamhet och glädje. ”Den lille spiller” som de danska barnen kallade henne när hon ville spela fotboll med dem, gladde oss alla vuxna vid olika bord med sin sprudlande livsglädje. Tillbaka här hemma skall jag så småningom ta mig an vår tids händelser. Men först blir det några dar med vind i håret och segling på Höga Kusten tillsammans med nybakade professorn i Media och Kommunikation, min son Jesper Strömbäck. Och som sagt, liberala vindar lever! 2006.07.14 Jarl Strömbäck