Moraliskt förfall! Det moraliska förfallet i socialdemokratisk partipolitik fortsätter att manifestera sig. Inför valåret 1988 stod höga partifunktionärer som Sten Andersson och skanderade om folkpartiledaren Bengt Westerbergs felprogrammerade hjärna. Då hade Socialdemokratin utsett Folkpartiet som huvudmotståndare och Bengt Westerberg som målet för sina nidbilder. Idag är det Moderatledaren Fredrik Reinfeldt som är huvudmålet för anfallen. Att sedan den socialdemokratiska partiledningen försöker att distansera sig från angreppen saknar i grunden trovärdighet. Man har rimligen ansvar för den anda i den egna organisationen som skapar de destruktiva angreppen. Man har också från partiledningens sida ansvar för det material som produceras inom partikansliets väggar och med dess utrustning. Tänk så mycket mer konstruktivt det politiska samtalet skulle kunna bli, med en öppen och respektfull dialog om än med motstridiga synpunkter i sakfrågorna. Den nästan totala brist på respekt för andras synpunkter som präglar många socialdemokratiska politiker och deras handgångna män, är också i sig ett skäl till att allt färre vill arbeta politiskt. För vem vill tjäna ett system som framstår som allt mer korrupt och osunt. I de nidbilder av Reinfeldt som nu cirkulerar ryms också svaret på mycket av det politikerförakt som många analytiker pekar på. Det är synd och skam att den socialdemokratiska partiapparaten eldar på den brasan.