Solidaritetens dag

I lilla London, den västra kustens huvudstad också kallad Göteborg blommar körsbärsträden och den skira grönskan förebådar sommaren vid mitt besök dagarna före första maj, solidaritetens dag? I generationer har den dagen varit förbehållen en aristokrati med särskild rätt att hävda solidariteten som sin fråga. Och dagen har haft betydelse under år av kamp för de lika rättigheterna i samhället. År 2009 är rimligen ett märkes år i det avseendet, på ett omvandlande sätt. Den ”röda adeln”, för att citera arbetarrörelsens egna skribenter har visat sig vara lika duktiga på att få profiten att hamna i egen ficka, som många av de man genom åren kritiserat. Och hyckleriet blir inte bättre genom förnekanden och undanflykter av de slag LO:s ordförande och den socialdemokratiska ikonen Vanja Lundby-Wedin levererade i AMF-fallet. År 2009 har ett annat parti, det M-märkta förklarat sig vara det nya arbetarpartiet och och innehar regeringsansvar. Hur fungerar då solidariteten mellan människor och generationer? År 1997 fick pensionärerna betala genom att dåvarande S-regering plundrade pensionsfonderna på 258 miljarder kronor, en enorm summa pengar. Och Per Nuder, ledande socialdemokrat deklarerade sin syn på de äldre i samhället som ett ”köttberg”. År 2009, i det nya arbetarpartiets rike betalar pensionärerna 32 miljarder mer i skatt än löntagarna gör för jämförbara inkomster, samtidigt som pensionerna under de senaste 12 åren släpat efter lönerna med ca 40%. Och av talet om att de med små inkomster skulle få det så mycket bättre, blev att en ”fattigpensionär” med 12000 kronor i månadslön får betala 600-700 kronor mer i skatt än löntagaren per månad. På solidaritetens dag borde temat för anförandena vara givet. Diskriminerande lagstiftning borde även omfatta skattelagstiftningen och skydd för pensionsfonderna. 2009.04.28 Jarl Strömbäck Ordförande i Västernorrland SPF, Sveriges Pensionärsförbund

Det är skönt...

Dags för nya låtar Relationer går man in i, och ut ur. Också de relationer som kallas företag eller föreningar. Lika intressant som det kan vara att närma sig en ny organisation, lika skönt kan det vara att lämna den, radera adresser och telefonnummer på personer vilka man insett, inte tillhör de man vill ha fortsatt kontakt med. Ikväll har många kontakter raderats ur min mobiltelefon och mina datorer. Många människor i så måtto förpassats till det förgångna, och det utan minsta vemod. Imorgon tar jag flyget för att möta andra människor, i andra sammanhang och med sina synsätt. Livet går vidare. 2009.04.26 Jarl Strömbäck

Kapitulation

I pakistanska Swat-dalen kapitulerar den pakistanska regeringen för de talibanska extremisternas krav. Resultatet blir framflyttade positioner för extremisterna, som nu snart hotar staten Pakistan. Offret blir demokratin, friheten och de många människor som nu avrättas av talibanerna för sin tro på de demokratiska samhällets friheter av olika slag. I Svenska Rosengård står räddningstjänst och polis som åskådare medan ligistgängen bränner och skövlar. Rädslan och den egna bekvämligheten tillåts vinna över omsorgen om rättssamhället och skyddet för samhällets lagföljande medborgare. Två exempel på signaler som inte borde få finnas. För vart tar samhället vägen när våldet och diktaten blir det vinnande mönstret?? 2009.04.24 Jarl Strömbäck

Maktspråk i vården

Rehabverksamhet pågår Läsarna av den här bloggen har kunnat ta del av synpunkter på det ”omställningsarbete” som likt en våldsam slåttermaskin går över landstingets sjukhus i västernorrland för närvarande. ”När krubban är tom bits hästarna” lyder ett gammalt ordspråk, och det är i sanning också fallet nu. Den starkes rätt är inte alltid med automatik i verklig mening rätt. Det förebyggande och rehabiliterande arbetet är inte bara en fråga om humanitet i det enskilda fallet, det handlar också om stora samhällskostnader. Den som är långtidssjuk eller på väg in i problem kan ofta komma tillbaka till ett meningsfullt och bra liv, om man får ett professionellt stöd. Just de bitarna ser nu ut att få stryka på foten. Ett ytterligare exempel till de jag tidigare anfört kommer från de anställda vid rehabiliteringsmedicin i Härnösand. De fick landstingets uppdrag i november 2006 att utveckla en redan bra verksamhet ytterligare mot nya patientgrupper. Nu föreslås en total nedläggning av antalet vårdplatser i verksamheten, och personalen frågar sig vad som skall hända med patientgruppen. Geriatriska rehab i Sundsvall med sina äldre är knappast rätt miljö för unga som av olycka eller sjukdom hamnat i ett beroende man behöver hjälp för att komma ur. Nu skriver personalen bland annat följande: Vi kan konstatera att Geriatriska kliniken i Sundsvall redan idag tar många patienter och patientbesök som rätteligen hör hemma på vår klinik med tanke på diagnos och ålder. Man har alltså byggt upp en parallellverksamhet. Vi saknar den styrning från landstinget centralt som skulle behövas för att uppnå ett bra samarbete med Sundsvalls sjukhus . Oavsett det ekonomiska läget måste man följa gängse arbetsrättsliga regler när man gör stora förändringar. Informationen till oss har varit undermålig. De farhågor om framtiden som vi framfört förnekade divisionschefen, två veckor senare kom nedläggningsförslaget. Vi känner inte längre någon tilltro till honom, och samma känsla finns i förhållande till flera tjänstemän i Sundsvall. (Härnösand sjukhus styrs från Sundsvall sedan drygt 10 år, under tiden har det avvecklats bit för bit. Verksamheterna har i huvudsak överförts till Sundsvall.) 2009.04.20 Jarl Strömbäck

Vårvintertid

Generationsglädje Det är tidig morgon i nybyggarområdet. Granskogen ligger tät bakom de nybyggda villorna, och doften av nytt trä påminner om att inflyttningen gjorts för bara någon vecka sedan. Drömmen om det egna huset lever kvar, nu som på tidigt -70 tal när jag med min då unga familj flyttade in i Jokerhuset i Onsala. Och bra är väl det, drömmen är en viktig del av det kitt som för samhället vidare. Dit hör också den samverkan mellan generationer som byggt oersättliga broar mellan ung och gammal, förnyelse och traditioner. När därför en ledande företrädare för vårt då största politiska parti, Per Nuder myntade det nu ökända begreppet ”köttberg” om den äldre generation som fött honom och hans likar, gett dem utbildning och möjligheter, då är det mer än en förvillelse. Det är det också när alliansen svarar med att införa en åldersdiskriminerande skattelagstiftning. På det sättet öppnar man Pandoras ask utan att tänka på konsekvenserna. SPF, Sveriges Pensionärsförening är landets äldsta i sitt slag. Långt mindre känd än PRO som en gång i tiden bröt sig ur och bildade en egen, mer socialistisk gren av pensionärsrörelsen. Behövs ålderspecifika rörelser överhuvudtaget? Svaret borde bli nej naturligtvis. Men i en tid när vaktslåendet om respekten för allas lika värde inte längre är självklar, då kan den demokratiska regnbågen av olika synsätt behöva också de äldres representation. För någon dag sedan valdes jag som ordförande för SPF:s 6200 medlemmar i Västernorrland. Det är med lätt hjärta jag åtagit mig uppdraget, ett uppdrag som i allt väsentligt är ideellt. I leken med barnbarnet, den fantasifulle, fantastiske 4-åringen ryms också banden mellan gammalt och nytt, den självklara acceptansen över generationsgapet. Det är sådana stunder som bygger broar över mellan människor. Idag skall vi köpa stenkulor, gamla traditionella lekar skall få möta nya varma barnhänder på den ännu oplanerade nybyggartomten. 2009.04.17 Jarl Strömbäck

Kostsamma vägval

Gerhards bunker invigningsdagen. Innan valet 2006 pågick en debatt om värdet av att satsa pengar på ett naturum vid Skuleberget på Höga Kusten. Initiativtagare till ett världsarvsmuseum togs ursprungligen av konstnären Anders Åberg på Mannaminne, men ideen övertogs tämligen brutalt av dåvarande landshövdingen Gerhard Larsson. Istället för att bidra till att stärka den redan fina position som Åberg skapat med Mannaminne, byggdes nu en betongbunker vid Skuleberget. Kostnaden beräknades ursprungligen till ca 30 miljoner kronor, räkningen slutade på ca 50 miljoner. Nu står bunkern där, vid mina besök har det varit mycket glest med övriga besökare. Mannaminne har ca 200 000 besökare per år, och hade sannolikt klarat driften långt billigare, kanske utan tillskott av skattemedel. Istället för ett världsarvsmuseum på Mannaminne vars byggkostnader enligt Åberg blivit långt lägre, och besöksfrekvensen mångdubbelt högre, har man nu fått en anläggning som kostar skattebetalarna stora pengar i driftsstöd, låt vara att delar av de kostnaderna går via naturvårdsverket. Gerhards monument om man får kalla anläggningen så, hade inte kommit till stånd utan ekonomiskt och politiskt stöd från närliggande kommuner, främst då Örnsköldsvik och Kramfors. Det här är bara ett exempel på agerande av ledande beslutsfattare, där politiker tar risker med skattebetalarnas pengar som inte hör hemma i kommunernas kärnverksamhet. Dit hör kommunalt subventionerade evenemangsarenor och äventyrsbad, liksom ekonomiskt stöd till arrangemang och galor. Lusten att utan egen kompetens leka storföretagare som i SEKAB-fallet, är också delar av samma lek med dina pengar som skattebetalare. Priset för överdrifterna när det går snett får de betala som mister sina jobb inom vård, skola och omsorg, liksom de som är beroende av tjänsterna inom de områdena. Nu är det kärvare tider. Då går det bra för ledande lokalpolitiker att hävda att det behövs ytterligare statliga pengar till kommuner och landsting. Men också de pengarna är skattebetalarnas och måste tas ur deras plånböcker. Det bibliska synsättet att samla i ladorna de goda åren, för att ha att ta av de svåra åren är klokt. Det är däremot inte den iver politiska ledningar i en del kommuner visat i att överglänsa andra i skapandet av monument på områden som marknaden borde få råda över. 2009.04.14 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

Påskafton 2009

Rutbergshotellet och påsk på fjället En kall natt efter en varm dag har gett morgondimmorna utrymme att breda ut sig. Men vårvintern bär en härligt frisk luft med sig, och kl. 08 sitter jag i bilen på väg till skidåkarnas eget lilla fjäll Nolaskogs, Rutberget. Spåren är isiga och universalklistret fryser och är till ingen nytta. Men glidet är fantastiskt, det blir mycket stakning. Strax efter 09 är jag som förste person uppe på ”hotellet”, så döpt av den lokala humorns vänner. Där är det tyst och stilla, och kaminen får dagens första laddning av bränsle. Snart sprakar det också hemtrevligt och värmen börjar sprida sig i stugan. Skidåkning är en perfekt motion på många sätt, fysiskt allsidig men också mentalt givande. I åkningen ges gott om tid för tankar. Påsken är offrandets helg rent bibliskt skulle man väl kunna säga. Vår tid har också sina offer, ett av dem kunde vi ta del av i media på skärtorsdagen. En 14-årig flicka som blivit våldtagen av en 42-årig man, och i rädsla för att vittna i rätten valde att ta sitt liv. Mannen frikändes direkt, åtalet lades ner. Nog är det märkligt att ett barn, för en 14-åring är ett barn, inte kan skyddas för de förnedrande förhör advokater i allmänhet utsätter den utsatta för i sådana här sammanhang. Ifrågasättandet av uppträdande och klädsel, alltid med offret som den potentiellt skyldige. Nog borde det väl kunna ordnas så att vittnesmålen kunde tas upp på video med hjälp av experter på vittnespsykologi? Någonstans har vi gått vilse i rättssystemet när lagstiftningen i högre grad skyddar förövaren än brottsoffret. Skidturen nerför berget gick farligt fort i de isiga spåren. Men tre vurpor och med armar och ben i behåll lämnade jag parkeringen vid fälltjärn. Hur hade du tagit det om 14-åringen varit din dotter, eller kanske barnbarn? 2009.04.11 Jarl Strömbäck

Skördetid för alliansen

Nu är det dags för påskledighet också för våra politiker. För den regerande alliansen finns det all anledning att korka upp champagnen. Socialdemokraternas idiotiska samgående med Vänstern, tillsammans med LO-topparnas uppenbara girighet har fått effekt i de stora leden. Nu har överströmningen från vänster till höger fått formerna av en vårflod, och Fredrik Reinfeldt är den store vinnaren. Outsidern som placerades i frysbox av Carl Bildt på 90-talet, har fått sin politiska revansch med råge. Nu är det Bildt som går i Reinfeldts ledband, och det med rätta. Det är dags att också den kritiske svensken börjar acceptera, att vi i Reinfeldt fått en statsman, långt större än föregångaren på statsministerposten Göran Persson. Men i skuggan av den storheten håller ett annat traditionellt parti på att spricka rakt itu. Centern under Maud Olofsson ligger vid den senaste oponionsmätningen under 4 %, en katastrofal siffra för det partiet. Anledningen är den att de värdekonservativa i partiet med sin förankring i svensk glesbygd känner sig svikna av ett alltmer liberalt präglat Centern. Och frågan är naturligtvis adekvat, behöver Sverige ännu ett mittenparti med liberalismen som motto? Så i skuggan av framgången lurar ändå en fara. I valet 2010 måste nog samtliga allianspartier klara 4 % -spärren om regerandet skall få fortsätta. Med två av partierna, C och KD i uppenbar fara för att ramla ur riksdagen, räcker det inte med att moderaterna nu är landets största parti. Men tillsvidare kan man ändå fira att den sista tiden varit en skördetid för alliansen. 2009.04.08 Jarl Strömbäck

A beacon of light/ Ett fyrljus av hopp

Obama i Prag 2009.04.04 När regeringschefer samlas för stora möten, som det just timade G-20 mötet, då avslutas det gärna med högtravande resolutioner. Statsmannaskapet skall manifesteras. Så också den här gången. När de 20 avslutat sitt möte var tonen hoppfull. Vi kommer att klara den ekonomiska kris som nu plågar världens alla länder. Vi har medlen och kommer att använda dem. 5 biljoner dollar, alltför mycket pengar för oss normala människor att greppa över. Låt oss alla hoppas att budskapet är väl övertänkt. Att det inte övertänder ekonomin med åtföljande inflation och räntechocker. Ingen vet egentligen facit, bara att något måste göras. Framtidstro och förändring har mottot varit för Barack Obama under valkampanjen som förde honom till presidentposten i USA. Och med det har han väckt enorma förväntningar hos folk i alla länder. Han är den ovanlige presidenten, kommen ur enkla förhållanden och med multikulturell bakgrund. Han bärs fram inte minst av de stora massorna av unga, de som är vår framtid. 40-talisterna hade sin fredliga revolution sent 60- och tidigt 70-tal. Nu, en generation senare är det dags igen för en stor omställning. Och bärare av budskapet är då som nu en yngre generation som vill se ett mer rättvist, solidariskt och varmt samhälle. I ledningen har de fått Obama, ett fyrljus av hopp så viktigt för att leda världen rätt i en svår tid. 2009.04.06 Jarl Strömbäck

De ofelbara

Chefsläkare som i TV4:s kalla fakta medger hierarkiskt betingade problem i vården. För ett par dar sedan publicerade Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda den artikel med rubriken ”Kris i vården” som också kan läsas här på bloggen. I den artikeln lyfter jag fram att också läkarkåren har en roll i den ekonomiska kris som utvecklats i landets landsting. Men det borde jag inte gjort tycker i alla fall de två läkare från Övik respektive Sundsvall som i den överlägsna arrogansens stil kommenterat min skrivelse. De ofelbara vill leva kvar i de ofelbaras värld. I den världen ökar klyftorna mellan människor. Där får höga löner och hierarkiska strukturer undanträngningseffekter som drabbar andra anställda och patienter. Kösamhället breder ut sig med ibland fatala konsekvenser för de som drabbas. Dessbättre finns de, också inom läkarkåren som ser problemen också inom den egna kåren och vill förmedla dem till ibland lyssnande landstingspolitiker. 2009.04.04 Jarl Strömbäck

Fåfängans marknad

Jag har tidigare kommenterat SEKAB, det bolag som nu blivit en riksangelägenhet när det gäller att visa på ett misslyckat kommunalt engagemang. Bolaget skall nu slaktas, vissa delar säljas och värderingen av det är nu en synnerligen het fråga. När etanoldelen säljs måste förlusterna på den delen tydliggöras i företagets årsbokslut. Den heta potatisen vill inte Örnsköldsvik kommunledning ha i knäet. Nu undersöker Dan Olsson, oppositionsrådet enligt uppgift om man på juridisk väg kan framtvinga en oberoende värdering, öppen för alla att ta del av. Det är ett utmärkt initiativ men återigen besannas bara den gamla sanningen, ”skomakare bli vid din läst”. Hela satsningen var ett gigantiskt risktagande med kommunala medel från början. Det mediala gatloppet är berättigat men också trist att beskåda. Samtidigt är det en nyttig påminnelse om förutsättningarna för de som putsar sina fjädrar för att få dansa på fåfängans marknad. Man bränner lätt sina vingar. 2009.04.02 Jarl Strömbäck