Liberala vindar

Om pensionen

2012-02-10T15:10:00.000+01:00

Vecka 6 var nyheten i vårt land den att dess invånare måste arbeta mera, ja ända till 75 års ålder innan de pensionerar sig. Om det kan mycket tänkas och tyckas. Till exempel, varför lägger man bara en bortre gräns, den om 75 år? Varför inte säga att man skall ha jobbat och betalat in ett visst antal år innan man får pension?

Låt oss göra tankeexperimentet att ingen får inkomstpension, inte heller garantipension (som är en form av social pension) förrän man arbetat minst, låt oss säga 40 år. Den som börjar jobba efter gymnasiet, inom omsorgen exempelvis skulle då med sin säkert slitna kropp kunna gå i pension vid 58 års ålder?

Den å andra sidan som vill leva loppan under ungdomsåren, se sig om i världen och kanske kombinera det med en långt utdragen utbildning, får kanske plussa sina 40 arbetsår till de 30 som mognadsprocessen tar?

Det är i och för sig inget ovanligt att man istället för ett givet år för pension, istället i en del länder kopplar det till antalet år i förvärvslivet. I det sammanhangen brukar man ge tidsavdrag för kvinnorna för den händelse de föder barn. Ett visst antal års avdrag per år. I vårt land naturligtvis kombinerat med synen på vem som är hemmavarande med de små barnen.

En annan väl så viktig synpunkt i den allmänna hysterin runt pensionstiden är synen på arbete. Det är en märklig och konstig uppfattning som speglas när man med arbete efter 65 år, endast räknar lönearbete. I verkligheten är de ju så att de allra flesta friska äldre gör en otroligt viktig insats i form av obetalt arbete som stöd för barn och barnbarn. Som anhörigvårdare och som nödvändiga länkar i det föreningsliv som utgör en viktig del av ett levande och mångsidigt samhälle.

Frågan om kostnaden för de äldre skall ses i ljuset av att de allra flesta betalat sina skatter under ett långt arbetsliv, bland annat för att ge de yngre en god och kostnadsfri utbildning. De fortsätter att betala skatt på sin uppskjutna lön så länge de lever, även nu sedan den yngre generationen valt att straffbeskatta dem.

2012.02.10
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89278 Bonässund
070-6727669

Alternativ dröm

2012-02-06T17:38:00.000+01:00

I Örnsköldsviks kommun har dess affärer via bolagen utvecklats till en mardröm. En mardröm som fått genomslag inte bara lokalt, utan också i riksmedia och i största allmänhet bland politiskt intresserade. Under mindre än 10 år har mer än 1000 miljoner direkt eller indirekt pumpats in som stöd till industrierna i Domsjöområdet, pengar som i betydande grad förts vidare till länder i Afrika och Europa.

Nu står energibolaget som stått som front för dessa investeringar i akut behov av kapital, 900 miljoner behöver man för att inte riskera en konkurs enligt dess ledning.
Det skall genast sägas att ansvaret för den utvecklingen inte skall läggas på enskilda anställda i bolaget, det skall läggas på den politiska ledning av olika politisk färg som gjort utvecklingen möjlig, och personer i kommunens och bolagets ledning som drivit utvecklingen. Återbäringen på de gjorda investeringarna, om den överhuvudtaget finns, står inte i någon proportion till de för en kommun av Örnsköldsviks storlek enorma investeringarna. Vilken bild av vår kommun skapar inte den här utvecklingen?

Visst kan man ha en alternativ dröm. Det brukar hävdas att framtiden ligger i utvecklandet av alternativa näringar. En kommun som insett det är Östersund. Under den senaste tiden har de som varit intresserade av vintersport kunnat följa en rad tävlingar via TV-s vinterstudio i timtal från Östersund. Staden och kommunen har fått en positiv reklam man inte kan köpa för pengar, och i samtalen i TV talar man nu om Östersund som landets vintersportstad.

Det kunde varit Örnsköldsvik istället för Östersund om man för mindre än 20 år sedan byggt vidare på den utveckling som då rådde. Då hade vi SM-tävlingar och tävlingar med skidornas världselit på Skyttis, vi hade sprinttävlingar i stadskärnan. Om man då hade använt en bråkdel av de pengar som nu försvunnit via Övik energi till att bygga ett modernt skidstadion på Skyttis inklusive skidskyttebana, så hade vi med de ny hoppbackarna (något inte Östersund har) haft alla förutsättningar att bli det vintersportcentrum Östersund nu blivit.

Och troligen hade man även haft råd att bygga den teater-och konsertlokal man så länge frågat efter, långt innan man nådde de enorma summor som nu måste pytsas in för att rädda kommunens energibolag. Nu lär de tankarna förbli en alternativ dröm.

Det som sker nu i Örnsköldsvik handlar i mycket hög grad om ”lost opportunities”, försummade möjligheter att skapa en god utveckling för kommunen. En räkning som nu skall betalas, och ett skolboksexempel på oklokt politiskt ledarskap.

2012.01.02
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
0706727669

Plats på läktaren

2012-02-04T09:07:00.000+01:00

För ett år sedan skrev undertecknad en kritisk blogg efter det januarisammanträdet i kommunfullmäktige. Rubriken var ”lekstuga i fullmäktige”, bloggen skrevs efter att ha tröttnat på att se ledamöter i salen sitta med sina datorer och läsa och skriva på sina e-mail och facebook konton, surfa och läsa tidningsartiklar och i största allmänhet visa ett uppenbart ointresse för det uppdrag de arvoderats för att sköta. Nämligen att genom att aktivt ta del i arbetet i salen, bidra till de beslut som fattas i kommunens högsta beslutande organ. Slutvinjetten blev i den skrivningen, (läs den gärna)att det behövs en ordningsstadga för IT-hanteringen i kommunfullmäktige.

Den gången fångades bloggen upp av lokaltidningen, det blev en artikel och efterföljande debatt. Nu ett år senare är det dags igen sedan en av de Moderata ledamöterna under det ca 5 timmar långa mötet den 30.1 sänt 150 twitterinlägg ut över nätet, naturligtvis utan att på något sätt delta i debatten i salen.

Jag undrar hur många styrelser i företag eller föreningar som skulle acceptera att en av ledamöterna under mötet hela tiden satt och twittrade, utan att på något sätt delta i debatten. Ser man sin roll som journalistens borde man nog hellre sitta på läktaren än i den beslutande församlingen.

Inom kort kommer av allt att döma KF-s ledamöter att utrustas med surfplattor i en strävan att minska pappershanteringen. Det innebär att alla handlingar relevanta för mötena läggs ut på nätet och de traditionella pappersunderlagen försvinner. Den tekniska utvecklingen går fort,och personligen tror jag det är något vi måste anpassa oss till. Men det kommer att ställa krav på disciplin i mötena, en disciplin som sviktar betänkligt på en del håll.
Så en ordningsstadga för IT-hanteringen i KF är nog ingen dum början, om man vill ha ett seriöst arbetande fullmäktige.

2012.02.04
Jarl Strömbäck/SPI

Run the rabbit away

2012-01-31T13:49:00.000+01:00

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.

Grattis

2012-01-27T07:24:00.000+01:00

Dags att dela ut ett stort och väl menat grattis. Idag, den 27.1 2012 får Stefan Löfven förtroendet att leda ett sargat socialdemokratiskt parti. För många år sedan fanns han med i ledarskiktet inom metall, i samma företag där undertecknad fanns i styrelsen för SIF, tjänstemännens förbund.

Nu skall han som tidigare facklig företrädare återta det begrepp, arbetarpartiet som moderaterna haft fräckheten att med jobbskatteavdrag som vapen låna. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, att en sökande socialdemokrati behöver finna sina rötter är nog ställt utom tvivel. Och att Stefan blev en logisk kompromisskandidat förfaller lika klart.

Också Tage Erlander var ju på sin tid en kompromisskandidat när han valdes till ordförande, han skulle med tiden bli en folkkär ledare. I vår tid är omsättningshastigheten på ledarskapet större. Utmaningarna likaså. De frizoner som behövs för återhämtning blir allt svårare att finna i en värld där man som ledare alltid skall vara tillgänglig.

Kampen för att återta sin forna glans startar nu med Stefan Löfven vid rodret. Lycka till skriver undertecknad. Men framgången är allt annat än säker.
Retoriskt och politiskt har S-partiet satsat på ett för en stor allmänhet oskrivet kort.

2012.01.27
Jarl Strömbäck

Grönköping 2012

2012-01-23T17:28:00.000+01:00

Dagen när hanteringen av Juholts avgång är av riksintresse, briserar en annan bomb i kommunen norr om skogen. Energibolaget, Övik energi är på väg att gå i konkurs och behöver 900 miljoner av färska pengar snarast möjligt.

Energibolag är generellt sett något av det säkraste man kan äga. De är mjölkkor för att använda sig av det begreppet, de levererar i normala fall goda inkomster till sina ägare. Det måste vara unikt av ett energibolag i vårt land att man lyckats vansköta dess ekonomi så brutalt som man gjort i det här fallet.

Om dess problem har undertecknad skrivit tidigare på bloggen, och den som vill läsa mer kan exempelvis surfa på Övik energi på allehanda.se. De skall genast sägas att skulden inte skall läggas på de anställda som av den politiska ledningen, eller möjligen också tidigare ledning försatts i en omöjlig situation.

Skulden för den nuvarande situationen skall den politiska ledning ha, som använt bolaget som front i galna stöd till enskilda företag som Domsjö Fabriker och Sekab. Dels i direkta stöd till de företagen, dels i att man investerat 800-900 miljoner mer i ett kraftvärmeverk, än man behövt om man sett endast till kommunens fjärrvärmebehov.

Nu skall de här vansinnigheterna så långt det är möjligt döljas för insyn. Medlet för det är att skapa en internbank och ge den frikostiga ramar inom vilka man kan rulla runt pengar i miljardklassen utan beslut i fullmäktige i enskilda fall.

Grönköping eller Orwells 1984, välj själva, har fått sin alldeles färska variant i kommunen norr om skogen. Så nästa fråga man borde ställa sig är rimligen denna.

Behövs ett fullmäktige som fungerar som knapptryckarkompaniet, om de verkligt tunga besluten inte längre får hanteras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige?

2012.01.23
Jarl Strömbäck/SPI

Illusion kontra verklighet

2012-01-20T10:29:00.000+01:00

Snön hänger tung på träden och det är bländande vitt när jag kör till morgongympan denna fredag i januari. Blötsnön har klibbat fast där den landat, det blir stora tyngder av det och resultatet låter inte vänta på sig. El-avbrotten har varit legion de senaste veckorna sedan vintern slog till. Beredskapen är kanske inte så god, för att vända på en gammal klyscha.

Årsskiften är också tid för jämförande avstämningar. En sådan kom i DN häromdagen, där konstateras att om man ser på de senaste 30 åren ( 1981-2011) så har befolkningen i vårt land ökat i antal med 1 miljon till nu 9 miljoner. Men samtidigt har av landets 290 kommuner, fler än hälften nämligen 148 kommuner minskat i invånarantal.
Hela Sverige skall leva är en känd slogan, och den unge riksdagsmannen som nyligen kommit in i riksdagen och skaffat lägenhet i Stockholm skriver i lokaltidningen om vikten av att värna om den landsbygd han inte har en tanke på att själv bosätta sig i. Det är opportunt att använda floskler man tror går hem, men som man inte anser applicerbara på det egna jaget.

Så är det nog för många, storstaden med dess puls, faror och frestelser lockar mer än den lugna tryggheten om den nu finns på landsbygden. Är det då möjligt att vända utvecklingen och ge verkligt stöd till en levande landsbygd?

I så fall måste man nog titta på vårt västra grannland och vara beredd att kopiera dess synsätt. Nämligen det att den produktions som utförs på en ort, en kommun eller ett län skall beskattas åtminstone delvis där, och inte i huvudstaden. Med de synsättet skulle många små kommuner med vattenkraft, malm och/eller andra naturtillgångar bli mycket framgångsrika. De skulle kunna dra till sig industrier och service på ett helt annat sätt än idag. Och naturligtvis finns det skäl till att man inte valt den vägen.

Den finns ett mått av fördumning också i det att vi bygger myrstackar, städer som blir alltmer komplicerade att hålla igång. Alltmer svåra att leva i, samtidigt som vi i någon form av självbedrägeri målar upp landsbygden i romantiskt vackra ord och färger.

Illusion kontra verklighet.

2012.01.20
Jarl Strömbäck

Ovälkommen start

2012-01-17T10:07:00.001+01:00

Knappt har det nya året börjat innan de institut som sätter kreditvärdigheten på olika länder klassar ner också en stor del av EU/Euro-länderna. Samma sak hände USA-dollarn under år 2011, nu är det alltså Euron, eller egentligen dess användarländer som ifrågasätts.
Och allt skall naturligt nog ses som en förlängd reaktion till den debatt som stormat fram i media och på annat sätt under det senaste åren. Kan man ha en gemensam valuta på så olika typer av länder, med så olika förutsättningar? Och går det att skapa styrsystem för dess hantering utan att den nationella identiteten går förlorad?

Även vänner av en gränslös värld måste ställa sig frågorna. Egentligen handlar krisen om att PIGS-ländernas (Portugal, Italien, Grekland,Spanien) näringsliv aldrig lyckats hålla jämna steg med konkurrenterna från Nordeuropa. Så länge varje land hade sin egen valuta var det inget stort problem, den skillnaden återspeglades i valutornas värde. Starka länder som Tyskland fick starka valutor, svagare länder fick svaga valutor, så balanserades konkurrentkraften automatiskt. Men med Euron stängdes den säkerhetsventilen.

Samhällens funktionssätt ändras inte så lätt, vare sig i Syd-eller Nordeuropa. Vissa regioner är högproduktiva och innovativa, andra håller konsekvent en mer flegmatisk takt. Sådan är verkligheten oavsett vad som skrivs i högtidstal eller sägs vid toppmöten.

Nu 10 år efter införandet av euron är effekten dramatisk. Tysklands konkurrenskraft skenar uppåt när de ständiga produktivitetsförbättringarna inte längre pareras av att D-marken stiger i värde och landets export alltså på det sättet blir dyrare.

För varje år som går vidgas gapet mellan de högproduktiva länderna och de lågproduktiva. I PIGS-länderna har detta lett till kroniska underskott, industridöd, hög arbetslöshet och tilltagande frustration och demonstrationer.

I skuggan av Euro-ländernas kris växer också den politiska krisen. De frågorna och dess lösningar är de största vi i Europa har att hantera det nu påbörjade året. Insikten finns kanske i politiskt medvetna delar av folken, men finns beredskapen att vidta förändringar som balanserar nationellt oberoende med en gemensam valuta? Den frågan återstår att finna lösningen på.

2012.01.17
Jarl Strömbäck

Kapitalism 4.0

2012-01-15T08:04:00.000+01:00

Söndag morgon i ett vintrigt landskap. I gårdagens DN fanns en artikel, väl värd att läsa.
Jag gör det lätt för mig och klipper in den, den är väl lång att lägga in i bloggen.

Världens ekonomiska kriser är del av en längre utveckling där olika ekonomiska styrsystem prövats och havererat. Där fanns 30-talskrisen, där de sovjetiska experimenten, och nu de olika ptoblem vi ser främst i kapitalismens egna hjärteländer i USA och Europa.

Här kommer länken, läs och begrunda.

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

201.01.14
Jarl Strömbäck

Voffår gör di på dette viset?

2012-01-09T12:32:00.000+01:00

Det är skönt att leva flott. Känna sig rik och kunna investera. Äta goda middagar med likasinnade, och småleende raljera över de som tittar på och undrar? Så en vacker dag kanske den flotta färden tar abrupt slut, man kör i all sin prakt över stupet.

Så kanske man på ett målande sett skulle kunna beskriva handlingen hos ledningen i kommunen norr om skogen. Kommunalrådet alltid glad och käck, inget är omöjligt och kommunen stämplar världsklass i sitt pass. Man satsar hårt, skall bli en föregångskommun och knyter sig hårt till ett par av ortens företag och dess mest vildsinta hjärnor. Det byggs drömmar om fabriker som växer fram i skogsland och vid kust. Men kanske hade man inte tänkt lika långt som vildhjärnan, han som påbörjade planteringen i Afrikas varma länder, liksom i mellaneuropa. Så påbörjade krackeleringen av den drömmen, men med många hundra miljoner försvunna, vart vet kanske bara vildhjärnan, han som var en sådan suverän förförare.

Men det var inte den enda resan i limousinen. Det nya konsortiet som tog över den 100-åriga fabriken istället för att den las ner, de behövde mycket hjälp. Investeringarna i form av borgensförbindelser haglade tätt. Miljonerna i hundratal likaså.

Det handlade om direktinvesteringar i fabriken, om ett kraftvärmeverk som sades byggas för fjärrvärmens skull. Men där fjärrvärmen bara utgjorde ett fåtal procent av den inbyggda kapaciteten. Det dimensionerades helt för att stödja det enskilda företagen. Och för att det skulle gå igenom fullmäktiges granskning, bantades kalkylen till att visa en kostnad på 700 miljoner, den skulle sluta på nära 1200 miljoner innan det var färdigt. Så blåstes beslutsfattarna, och tilläggskostnaderna duggade tätt.

Industrins hamn och infrastruktur för ytterligare SEK 220 miljoner köptes när det gick motigt för företaget 2008. Allt utan annan säkerhet eller affärsmässighet än den goda viljan. Så gick det till när slutligen ägarna till den gamla fabriken 2011 slutligen kunde kröna sin bana med att 2011 sälja den till nya indiska ägare för 2 miljarder kronor.

Från nedläggningshot till 2 miljarder kronor, bättre för ägarna än den största lottovinst. Och dess VD tog sig friheten att tacka kommunen för dess stöd, inte med del av försäljningsintäkten om nu någon trodde det. Nej ett enkelt verbalt tack för det ekonomiska stöd utan vilka fabriken inte kunnat överleva.

Det är nytt år, 2012, och någon gång skall räkningen betalas. Summan av ansvarsförbindelser kommunens ansvariga skrivit på för att möjliggöra limousinfärden har från 2003 till 2011 ökat från ca 2 miljarder till ca 6 miljarder. Det har kostat på och nu skall siffrorna omvandlas till reda pengar. Miljardkris med stora svarta bokstäver är rubriken i lokaltidningen den 24 november 2011.

Någon skall betala, och det högst sannolika är att de som får notan är i vart fall inte de som åkt i limousinen, det är de som med förundran tittat på och undrat som de små rumpnissarna i Ronja Rövardotter, voffor gör di på dette viset.

2012.01.09
Jarl Strömbäck

Rätt tänkt

2012-01-06T09:23:00.000+01:00

Trettondagshelg och skidspåren är perfekta i Västernorrland. Det blev en fin skidtur med 7-årigt barnbarn, med hennes av morfar nyinköpta och nyvallade skidor. Och hon var såå stolt över att hon klarade backarna utan att ramla.

För drygt 1 år sedan fick landstinget i V-Norrland efter årtionden av s-majoritet en ny borgerlig ledning. Förhoppningarna på att få se en ny politik var stora. En vändning bort från landstingets återkommande och kritiserade kriser, till en nystart präglad av mer glädje och tillförsikt. Bättre ekonomi och ett klimat som får personal att stanna, och patienter att känna trygghet när man söker vård.

Än återstår mycket när det gäller specialistvården, innan man kan tala om en verklig vändning. En vändning som ger länets alla medborgare en likvärdig vård oberoende av var man bor. Centralisterna som gärna utarmar vården i länet i stort, för att satsa ytterligare på länets storsjukhus längst ner i söder, möter motstånd av de som vill se en decentraliserad specialistvård med god tillgänglighet också i andra delar av länet.

När det gäller primärvården har det skett förändringar. Att förvandla primärvårdscentraler till hälsocentraler är i och för sig semantik så länge man inte fyller orden med innehåll. Det pressmeddelande som kom den 4.1.2012 tyder på att man verkligen vill gå vidare på det förebyggande hälsoarbetets väg, och det är rätt tänkt.

Länets medborgare lever farligt, eller osunt om man så vill. Övervikten och sjukligheten i länet är långt över rikssnittet vilket också påverkar sjukdomsbild och dödlighet. Därför går man från primärvårdens sida ut med en 10-årig kampanj under mottot ”Länge leve Västernorrland”.
I det innefattas gratis hälsoundersökningar, hälsosamtal, satsningar på motion med hjälp av bland annat ”fysisk aktivitet på recept” (FAR).

Det är dags att för en gångs skull ge de ansvariga för omtänkandet en klapp på axeln, ni har hittat en dörr till ett bättre liv för länsmedborgarna. Se nu till att den dörren också hålls öppen, och att soffsittandet, ölandet och annat eländesskapande får en konkurrens i bland annat fina skidspår i vårt vackra vinterlandskap.

2012.01.06
Jarl Strömbäck

Rätten till det fria ordet

2012-01-03T09:01:00.000+01:00

Det fria ordet, rätten till till det är fastställd i våra svenska grundlagar. Men inte bara där, den finns med också i FN-s stadga om de mänskliga rättigheterna. Det finns skäl till det naturligtvis, utan en fri och öppen debatt, ingen demokrati.

Och demokrati är något de flesta länder vill skylta med, också Sverige. Men varför då förbehålla yttrandefriheten en liten elit? Frågan ställs mot bakgrund av en just nu flammande debatt i Sundsvall, staden som vill kalla sig Norrlands huvudstad. Där har regionfrågan varit het i många år. Det politiska etablissemanget vill helst ha en regionbildning där Sundsvall får en ledande ställning. Det är man rädd för att inte få om regionen byggs på samarbete mellan de fyra nordligaste länen. Alternativet, en mittregion med Jämtland faller också sedan jämtarna markerat att man inte vill gå samman med Sundsvall/Västernorrland.

I det läget skriver den ledande tjänstemannen i Sundsvalls bostadsbolag en debattartikel där han argumenterar för ett samgående med Västerbotten och Norrbotten, en högst legitim synpunkt undertecknad av honom som privatperson och kommunmedborgare.
Fram träder då centerns ledande man Reinhold Hellgren i Sundsvall med bilan i högsta hugg, en ledande tjänsteman i kommunen får inte delta i debatten på området. Nu skall han straffas för sin fräckhet att träda fram i frågan.

Så demonstrerar centerns ledande politiker hur diktatoriska synsätt sätts i system också i vårt land. Hur det politiska förtrycket lägger sina dödande hand över den öppna debatten också här. Regionfrågan är inte enbart en lokal fråga, den är regional och till viss del också nationell. Att en ledande politiker som Reinhold Hellgren demonstrerar sin maktfullkomlighet på det sätt han gjort i den här frågan, visar på de odemokratiska krafter som styr bakom kulisserna, också i ”demokratin” Sverige.

2012.01.03
Jarl Strömbäck

Tänkvärda ord

2011-12-30T18:28:00.001+01:00

Vid nyårstid brukar ju nyårslöften vara legio. Inte dumt alls, om man bara vill fullfölja dem. En annan syn är ju också att livet är kort, och vi kan göra vårt bästa för att göra något bra av det. Vi kan också vandra ut i en livets öken, där vår närvaro blir allt mindre meningsfull.

Bilagda rader har en för mig kär person, numera sedan länge borta lämnat efter sig.
vad det var som fick honom att spara dem för eftervärden vet jag inte, bara att de måste ha varit viktiga rader för honom.

Så låt dem få bli en tankeställare också till er mina kära läsare.
Livets mening är kanske inte att springa allt fortare, men kanske mer att finna ro och stillhet i samklang med nära och kära vänner.

2011.12.30
Jarl Strömbäck

Stormvindar

2011-12-27T08:24:00.003+01:00

Det är inte bara i ekonomierna i världen det blåser stormvindar. Inte bara i ekonomiskt och politiskt skakiga kommuner med tvivelaktigt krismedvetande.

När julhelgen 2011 läggs till handlingarna så kommer även det blåsiga vädret att finnas med. Stormvindar har rivit bryggor och båthus, fällt träd och släckt ljusen i 10-tusentals hus. På egen tomt fälldes ett par kraftiga tallar som en kanske nyttig påminnelse. Bara stormen ”Dagmar” drabbade 200.000 hushåll och ställde tågen i stora delar av landet. Så vilka frågor ställer det?

Finns en klimatförändring eller är den ett hjärnspöke? Kanske var det frågor som borde ställas till de högt betalda delegater som för kort tid sedan sågs i Durban för att diskutera frågan. För dem tycks frågan vara alltför stor för att tas på allvar?

Under tiden får vi se folkvandringarna öka från de områden som drabbas värst, till de som likt Sverige ännu kan hantera utmaningarna. Men på sikt kommer vi alla få dela på bördorna.

2011.12.27

Jarl Strömbäck

Vem kan man lita på?

2011-12-24T10:43:00.000+01:00

Julaftonsmorgon och snart knackar tomten på dörren. Små barns förväntningar skall infrias, våra traditioner bäras vidare.
Det är bra, vi skall värna de stunder av lycka och avkoppling som ges. De är viktiga. Men vem kan man lita på egentligen?

För drygt 6 månader sedan började vi, en grupp engagerade personer i ledningen för lokala SPF och PRO arbeta för att få en genomlysning av de taxor som kommunen norr om skogen infört. Taxor som höjt kommunens taxor tagna från de gamla på boenden med drygt 20% från det ena året till det andra (2010-2011).
Kontakter togs med förbundens ledningar i Stockholm. Först var de positiva, de skulle medverka till en ”hearing”. Men av någon anledning svalnade det intresset i förbunden, i takt med att intresset för frågan ökade lokalt. Slutligen i november månad måste spåret med de båda jättarna på pensionsområdet läggas ner.

Så nu får frågan bli en prövning för förvaltningsdomstolen. En säkert ovälkommen julklapp till ansvariga för taxorna på kommunen. Å andra sidan är det viktigt att saker prövas, att rättssäkerheten sätts i främsta rummet.
Bilägger nedan den skrivning som kunde återfinnas i lokaltidningen den 23.12

Politikern Jarl Strömbäck (SPI) är besviken på kommunen, som han anser försöker lura gamla kommuninvånare på deras besparingar.
– Det man gör är oetiskt – och behöver lagprövas, säger han.

Jarl Strömbäck i Bonässund sparar inte på krutet i sitt klagande till förvaltningsrätten i Härnösand. Gruppledaren i SPI anser att Örnsköldsviks kommun försöker täppa igen hålen på grund av dåliga ekonomiska affärer, genom att lägga större ekonomiska bördor på kommunens äldre medborgare.
Örnsköldsviks kommun kringgår maxtaxan, som Göran Persson införde 1998. Den innefattade allt för äldre, inklusive el, städning, byte av lampor, toapapper med mera. Nu har man gjort om så att alla, som bor inom kommunens äldreomsorg har egna lägenheter, även om det är ett mycket enkelt hyresrum. Därmed har man i genomsnitt kunnat ta ut 20 procent mer pengar av de gamla år 2011 jämfört med 2010, säger han.
– Personligen känner jag även till de som har fått ökningar på uppemot 35 procent. Det är inte rätt, säger Jarl Strömbäck,
– Och Örnsköldsvik ligger i fronten när det gäller att förändra taxorna till det sämre för invånarna, säger Jarl Strömbäck, som har begärt en laglighetsprövning enligt gällande lagstiftningar av beslut som har tagits i kommunfullmäktige.

Jarl Strömbäck anser att det i grund och botten handlar om att kommunen vill flå de gamla på de besparingar de har.
– Det som händer när ekonomin är allt mer ansträngd är att kommunen försöker ta igen genom att höja avgifterna. Parallellt stryps verksamhet – och de som jobbar inom omsorgen får springa fortare och fortare, säger han.
När de kommunala bolagen inte ger någon avkastning trots miljardinvesteringar, inte kan bidra till att bära kommunens bördor, då kan det bli så här.

Jarl Strömbäck är naturligtvis besviken och han säger att han har fog för sina åsikter om hur kommunen har agerat.
– För mig är det en angelägen fråga. I egenskap av ordförande för SPF i länet har jag även kollat det här centralt med Sveriges Pensionärsförbund och de säger att den här avgiftsmodellen är inget man känner igen. Det är en modell som Örnsköldsviks kommun har hittat på.
– Man kan ju fråga sig hur långt får man gå i en enskild kommun och är det rimligt att man hittar på egna gränsvärden, säger Jarl Strömbäck, som tycker att kommuninvånare med äldre föräldrar bör se över testamenten och liknande innan de riskerar att hamna under förvaltarskap.

Fakta:
Jarl Strömbäcks tre yrkanden:
1. Laglighetsprövning om kommunfullmäktige har rätt att upprätta villkor för äldre invånares privatekonomi när behov av plats i särskilt boende föreligger.
2. Laglighetsprövning om schabloner för kostnader med mer eller mindre verklig förankring får användas gentemot de boende.
3. Prövning av jämkning av måltidsavgift i förhållande till socialtjänstlagen 8 kap, avgifter. Proposition 2000/01:149.

Jarl Strömbäck

Ring mig!

2011-12-21T08:34:00.001+01:00

Jag vill väldigt gärna komma i direkt kontakt med de skribenter som haft vänligheten att ge mig information om Övik energi affärer med företagen i Domsjö. Naturligtvis också med andra som bär på kunskap man vill förmedla utan att utsätta sig för personliga risker.

Ring mig på 070 6727669, du får vara anonym om du vill.

2011.12.21
Jarl Strömbäck

Får motionen ställas?

2011-12-20T21:57:00.001+01:00

Vid kommunfullmäktiges möte den 19.12 anmäldes nedanstående motion för behandling. Under de 13 år undertecknad funnits i kommun-och landstingsfullmäktige har jag aldrig varit med om att någon ifrågasatt om en motion får ställas, men det skedde nu genom en av KD-s representanter.

Motionen är skriven mot bakgrund av tidigare inlägg i den här bloggen, dess text skall läsas mot bakgrund av en svidande kritik över kommunens inblandning i internationell affärsverksamhet under de senaste 6-7 åren. Engagemang som har kostat kommunmedborgarna i kommunen norr om skogen, i form av ökad skuldsättning i storleksordningen ca 2 miljarder SEK.
Naturligtvis finns mer material än det som är relaterat i bloggen, material som pekar i samma riktning. Beslut har tagits antingen med okunnighet och naivitet som ledstjärna, eller styrd av andra långt mer cyniska krafter.

citat

Motion till
Kommunstyrelsens ordförande

Trolöshet mot huvudman – oberoende granskning.

Övik Energis affärer har den senaste tiden tilldragit sig mycket intresse. Det politiska ledarskapet har ifrågasatts, dess trovärdighet är satt på spel.

Samtidigt tillhör undertecknad ett mindre antal personer som fått ta del av information som tyder på att de kalkyler och underlag från Övik Energi det politiska systemet haft att ta ställning till i avgörande investeringsbeslut, varit kraftig vinklade. Syftet skulle då vara att underlätta beslut vilka nu visat sig vara mindre lyckade.

Den bild som tecknas där är allt annat än smickrande. Det handlar om friserade ekonomiska kalkyler. Om vänskapskorruption mellan egentligen motstående parter, ledningen för Övik energi och ledningen för Domsjökombinatet. Allt med syftet att göra kommunen alltmer insyltad i Domsjökombinatets verksamhet och affärer.

I det avseendet borde frågan om trolöshet mot huvudman resas, för i hur hög grad kan man presentera friserade kalkyler, utan att det blir bedrägligt beteende?

Mot bakgrund av ovanstående yrkar SPI fullmäktigegrupp

-Att en oberoende granskning snarast görs över samtliga relevanta faser och kalkylunderlag i affärerna omfattande Övik energi och dess affärer med fokus på relationerna till Domsjökombinatet och SEKAB.
-att frågan om brottsligt förfarande prövas, liksom om bestickning eller trolöshet mot huvudman kan ha förekommit.
-att i sådant fall frågan lämnas till allmänt åtal.

2011.11.30
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI

slut på citat

Det finns mirakel

2011-12-17T09:39:00.000+01:00

Vi sitter hopbuntade i soffan framför TV-kalendern. Mormor och morfar med flickorna i famn. Flickor som vi leker med, stojar och busar, utomhus eller inne. Fulla av liv är dom, fulla av tilltro till livet och de vuxnas välvilja.

Villkorslös förtröstan lyser ur deras ögon, och vi försöker att inte släcka det ljuset. Det är nämligen livets ljus, det som gör det så meningsfullt att leva.

Det finns mirakel, och det största av dem alla är att livet ständigt återkommer, med varje nytt barn. Ett oskrivet kort som i grunden för med sig goda tankar, tilltro och godhet.

Allan Edvall beskriver om barnets väg till vuxenhet så klokt i visan om bäcken som möter älven som sedan drunknar i det stora havet.
Någonstans kunde man önska att livet, det stora havet inte skulle vara så svårt för så många.

Det finns mirakel, barns öppna tillgivenhet är just det. Så låt oss ta vara på det i juletider.

2011.12.17
Jarl Strömbäck

Övik energi - kommentarer

2011-12-14T10:23:00.000+01:00

Med anledning av min motion med begäran om en oberoende granskning av Övik energis affärer, har ett antal brev och kommentarer kommit undertecknad till del.
Nedanstående kan få utgöra exempel på det som där lyfts fram där, nu med fokus på Domsjö Fabriker.
Vem som är mest ansvarig i detta borde vara uppenbart, det är de politiskt ansvariga i kommunens ledning och bolagets styrelse.

Citat
Kommunen/Övik Energi AB "rånad och plundrad" av Domsjö Fabriker AB

Egentligen tycker jag inte om att vara anonym på detta vis men pga av min bakgrund
måste jag denna gång tillämpa "whistIe blower". Du medverkade för några dagar
sedan i ortstidningen om Övik Energis problem och kommunens affärer med Domsjö
Fabriker AB och jag tycker att de är få som hitintills har klivit fram och förklarat hur
detta har gått till. Du pekar på ett antal känsliga saker i artikeln och jag vill
komplettera till dig om hur jag uppfattar detta.

Under 2000-talet har kommunen/kommunala bolag gjort ett antal märkliga affärer
med Domsjö Fabriker. Förutom SEKAB-förvärvet har nedanstående uppgörelser inte
speciellt kommit fram till offentlighet. Likviden för det förvärvet gick inte till Domsjö
Fabriker utan direkt till ägarnas "fickor". Efter SEKAB-affären fortsatte följande;

-Förvärv av gamla pannor i fabriken.
-Förvärv av Hörneborgskajen.
-Förvärv av vattenförsörjningen till fabriken.
-Kraftvärmeverket har alldeles för stor kapacitet.
-Gemensamt bolag som försörjer både fabriken och kraftvärmeverket med råvara.

Dessa förvärv uppgår sammanlagt till 6-700 mrIjoner kronor. Det verkliga värdet av
förvärven är inte speciellt stora. De är helt relaterade till fabriken och jag uppfattar att
dessa köp var ett stort företagsstöd till bolaget. Uppgörelserna tillkom när fabriken
var i ekonomisk knipa och kommunen räddade sannolikt bolaget från konkurs.

Inga villkor om återbetalning avtalades utan likviderna utbetalades som "köp".
Det gemensamma råvarubolaget har Domsjö Fabriker konstruerat och Övik Energi är
genom detta beroende av den råvarukompetens som inte Övik Energi har. Vissa
personer i sammanhanget har även ställt frågan, betalar Öviks Energi rätt pris för
råvaran eller kan det ske sammanblandningar i prissättningen?

Nu har Domsjö Fabriker sålts till ett Indiskt bolag för en betydande summa.
Ledningen och ägarna har lämnat orten och är nu stormrika samtidigt som
Örnsköldsviks kommun med dess bolag har stora ekonomiska problem. Min fråga blir
"kan även andra företag i Ö-vik som går dåligt få sälja diverse övervärderat "skrot" till
kommunen?".

Jag hoppas att du kan använda ovanstående för att kunna granska affärerna med
Domsjö Fabriker. Min och många fler ställer frågan kan detta vara rimligt och
lagenligt?

Slut på citat

2011.12.14
Jarl Strömbäck

Bubblan som sprack

2011-12-11T08:40:00.004+01:00

Den som inget vågar, inget vinner. Så kanske man kan börja den här lilla historien. Det började för drygt 10 år sedan. I kommunen norr om skogen hade man kommit på en lysande ide´. Man skulle börja framställa fordonsbränsle ur skogens träd. Etanolen skulle frälsa världen när de fossila bränslena tar slut.

Men vägen dit måste ju skapas, man måste lära sig hur man framställer etanol ur skogens trän. För att nå det målet skapades en pilotanläggning, i vilken man i liten skala men så idetroget som möjligt skulle finna vägen till etanolen.

Piloten, som den skulle komma att kallas kostade sina modiga 100 miljoner att bygga, men till det kunde man ju få en del stöd. Sen måste den bemannas med kunnigt folk, och universitetsvärlden ställde upp med sin expertis. Så började proven, de ena efter det andra. År efter år av olika tester och simulerade fullskaleprov. Olika blandningar och försök att finna gåtan, hur man skulle få fram flytande etanol ur den växande råvaran.

I pressen kunde vi läsa om de storskaliga produktionsanläggningar som skulle byggas runt om i skogslandskapet, närheten till råvaran var ju viktig för att minska transporterna. Inlandets krympande samhällen skulle kunna få en nytändning med etanolens hjälp. Och miljöpartiet lyckades trumfa igenom en lag om att alla bensinstationer måste ha en pump också för etanol, med resultatet att mängder av väl behövda tankningsställen stängdes.

Nu, i 2011 års adventstid kan vi i media ta del av informationen att piloten skall stängas. Gåtan förblir olöst, och fabrikerna obyggda. Det företag, SEKAB, som kommunen norr om skogen drog på sig i sin naiva tro på budskapet om etanolens frälsning har under tiden byggt upp en imponerande förlustsvit av år, vilka snart måste lösas. Det kommer att kosta kommunens alla medborgare många hundra miljoner kronor.

Och ingen anser sig vara ansvarig, inte de politiker ur olika partier som drev fram besluten. Inte heller de företagsledningar vilka bara gjorde vad de kunde med de politiska besluten.

Och kvar står de gamla Wigforsska orden, ”varje skattekrona som förslösas, är en stöld”.

Det budskapet har kommunens ledning förträngt.

2011.12.11

Jarl Strömbäck

Oansvarig girighet

2011-12-07T08:35:00.001+01:00

Igår kväll visade SVT årets, eller kanske årtiondets viktigaste film. Den som visade mycket tydligt varför våra samhällen runt om i världen nu skakas i sina grundvalar. Varför rubriken ”ekonomisk kris” blivit standard på löpsedlarna.

”Inside job” heter filmen, och alla som känner ett rimligt mått av samhällsansvar borde be att får den som julklapp, jag kommer att göra det.

När Obama valdes till president i USA för 2 år sedan var jag en av miljoner som i honom såg början till något nytt, ett hopp i ett tilltagande mörker. Dessvärre tillät han sig att omfamnas av de girighetens krafter som han retoriskt lovat att bekämpa. Så blev den ljusningen ett slocknat ljus. Och var finns nu hoppet hos de många som dras till occupy-rörelserna?

Och dom behövs verkligen, de demonstrationer som sätter rimlig rättvisa och gemensamt ansvar mot girighet och korruption. Mot dekadens och sönderfall. För det som händer i annat fall kommer att bli demokratins död. Kan inte de demokratiskt valda styra den skuta man tagit på sig att styra, kan man inte få bort de extrema avarterna och leda in ekonomier och utveckling på rätt spår igen, då kommer anarkin att breda ut sig.

Världshistorien är full av revolutioner, sönderfall och uppbyggnad till priset av mänskligt lidande och blodsutgjutelser. Nu handlar det inte bara om fjärran länder långt från våra vardagsrum, nu knackar de farsoterna på dörren hos mängder av familjer och enskilda i det som brukar kallas den utvecklade delen av världen. Och de som håller i taktpinnen och styr den utvecklingen är de girighetens profeter som ryms under begrepp som finansvärldens ledande aktörer.

Se den Oscarsbelönade filmen ”Inside job”, årtiondets viktigaste film.

2011.12.07
Jarl Strömbäck

Val med frågetecken

2011-12-04T08:40:00.001+01:00

Dags att vända intresset för en stund till vårt östra grannland, Ryssland. Där skall idag 110 miljoner röstberättigade välja en ny duma, deras riksdag. Valet anses vara avgjort på förhand, och är nog så. Antalet tillåtna partier är begränsat och styrt av maktpartiet ”Eniga Ryssland”. Spärrgränsen för tillträde till duman är satt till minst 7% av rösterna, att jämföra med 4% i vårt land. Det innebär att få om ens något annat parti än maktpartiet lär få inflytande i duman. De ledande posterna i en kommande regering är redan fördelad mellan de två KGB-marionetterna Putin och Medvedev, och den oberoende grupp valobservatörer som försöker registrera valfusket förföljs av maktapparaten.

Putin, defacto diktator

Sovjetimperiets fall och därmed folkens frigörelse i många länder var den största triumfen för det fria samhället efter Nazitysklands fall. En rad länder kunde kasta av sig förtryckets ok under 90-talet. Utvecklingen i Ryssland var också mycket positiv under de första åren av 90-talet. Men frigörelsen stoppade med Tjetjenienkrigen. Tjetjenien, som i likhet med de baltiska staterna sökte sig bort från det rysk/kommunistiska oket. Boris Jeltsin orkade inte med bördan, han dränkte sina möjligheter i rysk vodka. Och fram kunde nemesis från det förgångna träda fram, KGB via sin utvalde torped Putin.

Under hans ledning har landet återgått till att bli en defakto enpartistat. Media är i allt väsentligt lagt under regeringens hand och kontroll. Alltför flitiga opponenter har likt Chodorkowski kastats i fängelse eller likviderats som i fallet med Anna Politkovskaya, eller Litvinenko. Och nu jagas de som har en avvikande syn på utvecklingen med hot om fängelse eller avsked från sina arbeten med argumentet att man ”förtalar landet och därmed vållar det skada”. Och de utländska organisationer som försöker stödja demokratirörelserna förbjuds att verka i landet.

Så har på de senaste 10 åren det stora landet i öster gått från hopp och tro, till maktmissbruk, förtryck och en förfärande korruption med förankring i Kremls högsta ledning. Och Putin antas av initierade experter via olika konton i utlandet ha blivit en av världens rikaste personer.
Det finns anledning att tycka synd om det plågade ryska folket.

2011.12.04
Jarl Strömbäck

Trolöshet mot huvudman

2011-11-30T10:42:00.001+01:00

När föregående blogg skrevs, kände undertecknad inte till den glaskrossning som kommunstyrelsens ordförande och kommunens ansikte utåt, Elvy Söderström i Örnsköldsvik råkat ut för.

Det finns ingen anledning att försvara vandaler, den frustration människor vill ge uttryck för, måste kanaliseras i andra banor än direkt fysiska angrepp på de som verkar i det politiska systemet. Vi får inte glömma att vi i vår öppna demokrati väljer våra företrädare vart fjärde år. Då kan vi också göra de justeringar i ledarskapet vi önskar. Det är den vägen förändring skapas om man vill uppnå den på fredlig väg.

Och förändring behövs. De problem som kommunen genom Övik Energi försatt sig i är självförvållade. De är uttryck för en spekulativ karaktär hos kommunens ledande politiker, när kommunallagen istället tydligt markerar försiktighet med kommunala medel.

Nu läcker energibolaget som ett såll, ledande personer har lämnat eller planerar att lämna företaget. Och som ofta sker i krissituationer läcker också insides information ut från företaget till utvalda personer, bland dem undertecknad.

Den bild som tecknas där är allt annat än smickrande. Det handlar om friserade ekonomiska kalkyler. Om vänskapskorruption mellan egentligen motstående parter, ledningen för Övik energi och ledningen för Domsjökombinatet. Allt med syftet att göra kommunen alltmer insyltad i Domsjökombinatets verksamhet och affärer.

I det avseendet borde frågan om trolöshet mot huvudman resas, för i hur hög grad kan man presentera friserade kalkyler, utan att det blir bedrägligt beteende.

2011.11.30
Jarl Strömbäck
070 6727669

Högmod föregår fall

2011-11-28T08:30:00.001+01:00

De senaste dagarna har Örnsköldsviks vidlyftiga affärer valsat runt i media, och varit ”talk of the town” bland gemene man. Och det med all rätt. På ett fåtal år har kommunens lån-och borgensskuld nästan 3-faldigats, och utgör nu snudd på 6 000 miljoner kronor. Och det på en befolkning som är mindre än 55000 i kommunen.

Översiktligt räknat bär alltså samtliga kommuninvånare, gammal som ung på en kommunal skuld om drygt 100 000 kronor. Och allt detta för att vi haft en politisk ledning i kommunen som klivit över alla rimliga gränser i sin strävan att ”ha en optimistisk inställning” för att bara använda ett av alla dessa undanflykternas låneord.

Nu är det nämligen inte så roligt längre, och då måste olika verbala undanflykter lyftas fram. Den opposition som förr gick i armkrok med den politiska majoriteten, blåser nu i varningspipan, och den politiska majoriteten söker med ljus och lykta efter en rimlig förklaring, naturligtvis en sådan som ligger utanför deras eget ansvar.

Och ändå borde det vara så uppenbart, en kommunal ledning utan egen erfarenhet av internationella affärer skall inte ge sig på sådana vilket är fallet med sorgebarnet SEKAB. Och lika sanslöst korkat är det att med motiveringen att satsa på fjärrvärme bygga ett kraftvärmeverk med en kapacitet 20-falt högre än den som behövs för fjärrvärmebehovet. Nu sitter man med en gravt överdimensionerad anläggning och måste bära dess kostnader. En anläggning som dessutom nästan fördubblades i pris mellan beslut och färdigställande, 700 miljoner blev till ca 1200 miljoner.

Högmod går före fall, vem som står för högmodet är inte svårt att fastställa, där återfinns den politiska ledningen i kommunen, inklusive en undfallande opposition. Vem som får stå för fallet är också dessvärre lätt att se, det blir medborgarna. Och i kommunen som också gjort sig känd för sina generösa politikerpensionerna, skärper man nu avgifterna inom omsorgen kraftigt. Nu skall de gamla och svaga, de med svaga röster bära bördan.

2011.11.28
Jarl Strömbäck

Luftslott som kostar

2011-11-25T10:09:00.001+01:00

I Örnsköldsviks Allehanda den 25.11 tas omständigheterna runt Övik Energi, dess göranden och konsekvenserna av dessa upp. När undertecknad genom en interpellation i fullmäktige den 31.10 försökte skapa debatt i frågan fanns ingen som helst vilja till debatt. Oppositionen visade sig inte i talarstolen i frågan. Nu väljer man att gå ut i media istället.

Då bör läsarna ha klart för sig att samma opposition som nu riktar så stark kritik mot kommunens ledning, var dess trogna bundsförvanter när besluten om engagemangen i SEKAB och kraftvärmeverket togs. Alltmedan undertecknad, tämligen ensam argumenterade mot
engagemangen.

Nu, många år senare söker oppositionsföreträdare på olika sätt framställa sig som utvecklingens kritiker, men det haltar betydligt. Efterkloka kan vi alla vara, svårare och betydligt mer krävande är att våga stå på barrikaderna och argumentera mot att dåligt underbyggda luftslott beslutas så som var fallet med besluten att gå in i SEKAB och Kraftvärmeverket. Den rollen klarade inte oppositionspartierna med undantag för det parti jag den gången företrädde.

Nu, ett antal år senare och med ett antal miljarder ytterligare i kommunal skuld och borgen är de luftslotten inte mycket värda. Den ”grekiska” euforin finns på närmare håll än i landet vid medelhavet.

2011.11.25
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070 672 7669

Debatten som inte blev..

2011-11-21T09:11:00.001+01:00

Den var mycket emotsedd av de som direkt berörs av den. Debatten om vart pensionssystemet är på väg, och varför. Den 11 november hölls den i Stockholm med ansvarig minister Ulf Kristersson som främst ansvarig, men många fler deltagande, inte minst de ca 300 pålästa som sökt sig dit med sina frågor.

Debatten finns att ta del av på via SPF-s och PRO-s hemsidor, den sändes över webben, och sågs av 10-tusentals intresserade landet runt. Den som vill se den i efterhand kan finna den på dessa.

Vad blev då resultatet? Av de 2,5 timmar som avdelats gavs mer än 2 timmar till anföranden av mer eller mindre kvalificerade talare. Vissa av dem uppenbarligen med mycket lite kunskap om frågan som skulle avhandlas.

Av de två timmarna gavs mindre än 20 minuter till debatt, och antalet frågor från golvet var mindre än en handfull.

Visst fanns de som bidrog efter bästa förmåga, den främste av dem KG Scherman. Ingen har mer än han gjort sitt för att sprida kunskap om varför pensionerna nu sänks, en utveckling som kommer att drabba framtida pensionärer med stor kraft.

Dessvärre visade närvarande politiker ingen vilja till omprövning. Pensionsuppgörelsen ligger således fast, den djupt orättfärdiga plundringen på ca 260 miljarder kronor ur ATP-fonderna likaså, och därmed kommande nedskrivningar av pensionerna.

Argumentet att de för ålderspensioner sparade 260 miljarderna behövdes för att täcka förtidspensioner vilka i grunden har sociala, medicinska eller missbruk som grund är inget annat än svepskäl. Det handlade om att ta de äldres besparingar för att täcka följderna av ett misslyckat politiskt ledarskap, både under S-märkta och borgerligt styrda regeringar.

2011.11.21
Jarl Strömbäck

Att gräva där man står

2011-11-17T07:48:00.001+01:00

Igår meddelade regeringen sjösättningen av sin framtidskommission. Dess uppdrag är av allt att döma att tydliggöra kommande utmaningar, för att politiken sedan skall kunna anpassas till dem.
När vår nuvarande statsminister på 90-talet skrev sin framtidsbok, gav han den titeln ”Det sovande folket”. Måhända kan man nu travestera den titeln genom att kalla vår nuvarande regering för den sovande regeringen?

Någonstans har man nämligen gått bort sig ordentligt i frågan om hanteringen av äldre, och privatiseringsmanin. Det är inte självklart att vinstdrivande företag är lämpliga utförare av vård, omsorg och utbildning, i varje fall måste man räkna med att det bland dem finns mindre seriösa aktörer.

En företagsledning som beordrar vägning av nerkissade blöjor i syfte att minimera antalet byten borde genom sin brist på empati ha diskvalificerat sig som utförare av vård och omsorg. Men inom ramen för offentlig upphandling kan det vara omöjligt att förhindra anbud från sådana aktörer. De båda största koncernerna på den svenska omsorgsmarknaden, riskkapitalbolagen Attendo Care och Carema Care, har tillåtits ta över ytterligare verksamheter trots avslöjanden om vanvård.

Om man nu vill rehabilitera sig i väljarnas ögon, måste man nog snabbt sluta upp med att mata girighetens bukar med de pengar som är avsedda för de allra mest värnlösa i vårt samhälle, nämligen de gamla och beroende på våra äldreboenden. Det är skamligt att utnyttjandet av kryphål i lagstiftning och tillämpning tillåts fortsätta och sprida sig.

Framtidskommission i all ära, men glöm inte att gräva där ni står kära regering. Det är er regeringsduglighet som skall vägas i valet 2014, mer än fiktiva synpunkter på framtiden.

2011.11.17
Jarl Strömbäck

Det går ett spöke...

2011-11-14T08:32:00.001+01:00

Det går ett spöke genom det svenska samhället. En vålnad från en svunnen tid, som nu vaknat upp. Dess kännetecken är mänskoförakt, utnyttjande och hån. Dess medel är makt, snålhet mot de som drabbas, girighet för egen del.

Då för ett sekel sedan handlade de om den tidens makthavare i socknar och kommuner. De som drabbades var fattigstugornas folk och utsatta barn. De utackorderades till de som tog hand om dem till för samhället lägsta kostnad.

Nu har Vålnaden börjat sin vandring i vårt moderna samhälle. Dess medel är desamma, osynliggörande av de drabbade, människor avpersonifieras, blir till brukare. Straffbeskattning och utförsäljning av omsorgstjänster till mer eller mindre seriösa bolag.

Målgruppen är tydlig, det handlar om äldre eller beroende, de som kallas 65+ i allmänhet, och de vårdbehövande i synnerhet.

Det går ett spöke genom det svenska samhället, och de som öppnat dörren och släppt ut vålnaden är vår tids makthavare.

2011.11.14
Jarl Strömbäck

Politikerpension som korruption

2011-11-10T20:57:00.000+01:00

Politiska uppdrag är viktiga. Därför är de också försedda med en alldeles särskild fallskärm, nämligen den att det i lag är stadgat om tjänstledighet för den som åtar sig dessa. Det gäller i såväl riksdag som kommun, i slott och koja.

Politisk föredetting

I den politiska retoriken lyfts också ständigt behovet av att finnas nära medborgarna. Det lyssnande ledarskapet. Och nog vore det väl märkligt om några år i ledande position skulle minska kompetens och erfarenhet? Är det inte istället så att de politiska uppdragen tillför erfarenheter som också kan vägas in i vederbörandes CV som något positivt.

Mot den bakgrunden ter det sig märkligt att det politiska ledarskapet tillskapat pensionslösningar som saknar motstycke i samhället i övrigt. Att exempelvis som 50-åring lämna sitt uppdrag och få en rikligt tilltagen pension fram till 65-års ålder är mer än stötande. Det är politisk korruption och borde betraktas så.

Visst kan man förstå att ett kommunalråd eller en riksdagsman som varit van att få en lön om 60-70 tusen kronor i månaden i uppdraget, inte vill gå tillbaka till jobbet som exempelvis lärare eller socialsekreterare med 25 tusen/månad i lön. Men det är irrelevant. Ledande politiker skall rimligen följa de regler i samhället som medborgare de lagstiftat över måste följa.

Med andra ord, stoppa den politiska korruptionen.

2011.11.10
Jarl Strömbäck

Värdighet

2011-11-07T18:49:00.001+01:00

Hon väntar mig när jag kommer. Resan är lång, mer än 5 timmar vid ratten och jag har ringt en stund tidigare från bilen. Dörren är olåst så jag plingar och kliver på. Vid spisen står hon och lagar vår gemensamma middag. Det blir en utmärkt lammgryta och till efterrätt en sval och god fruktkräm. Och så kaffet förstås, med nybakad sockerkaka toppad med glasyr.

Liten och tunn har hon blivit. Men ömsintheten och vänligheten ger en alldeles särskild känsla av värdighet runt hennes lilla kropp. De senaste årets påfrestningar på hälsan har gjort att många kilon försvann. Jag hittade en gammal klänning, en som jag hade när ni var barn, och den passar nu igen säger hon. Det är rätt, hon klär utmärkt i den.

Vi umgås ett par dar, pratar och jag visar henne delar av det man kan göra på en dator med mobilt bredband. På kvällen kopplar vi upp oss med skype mot några av de som är hennes barnbarn och barnbarnsbarn. Vi byter tankar i ord och bild, ny tekniks möjligheter.På kvällen skrattar vi åt samma saker i Skavlan på TV innan det är tid att avsluta dagen.

Nästa morgon är det dags för mig att påbörja de 45 milen tillbaka. Hon har lagat en fin grötfrukost, te och smörgåsar med nygravad lax. Hon går till sitt glasskåp och tar fram ett litet kuvert ur vilket hon tar fram en summa pengar. Ta de här och se till att barnbarn och barnbarnsbarn får några julklappar, jag har så många, 17 barnbarn och 23 barnbarnsbarn. Jag kan inte köpa till dem alla säger hon. Jag vill vara rättvis, alla skall få en slant.

Mor Signe ler sitt vänliga, kloka leende. Hon har drygt 9000 kronor/månad i pension, varav hälften går till hyran på hennes lägenhet. Hon ser på TV och betalar sina räkningar, inklusive sin lokaltidning. Hon lever billigt, vill ha råd att vara en del i livet för ”de sina”.

Mor Signe har fyllt 96 år.

2011.11.06
Jarl Strömbäck

Mönstret går igen i LVN

2011-11-05T08:07:00.000+01:00

Så var det dags igen i landstinget i Västernorrland. Det ena krispaketet har inte hunnit verka innan nästa knackar på. Nu är det ”nye” landstingsdirektören som tagit fram kvasten, och det han föreslår skall sopas bort är de aktiviteter inom landstingets ram som inte anses tillhöra kärnverksamheterna. Främst då skolor och kulturaktiviteter. Inget ont i det, kan man finna nya huvudmän för de områdena, så visst vore det bra. Men det löser på inga sätt landstingets problem.

Fullmäktige i sammanträde

Den besparing man nu ser framförs sig om ca 500 miljoner kan nämligen inte täckas med de ca 200 millioner, (ca 3% av landstingets budget,) landstinget betalar in i regional utvecklings budget. Svaren på landstingets återkommande problem ryms inom sjukvården, dess organisation och kostnader. Det är också där underskotten under alla år varit problemet.

I de olika utredningar som gjorts har också funnits vägledning för att förbättra flöden och ekonomi. Ett exempel är den operationsutredning som presenterades för några år sedan, och som visade att vi hade dubbelt så många operationssalar sammanlagt på våra sjukhus, än som borde vara fallet med ett effektivt utnyttjande. Och att följaktligen utnyttjandegraden var mycket låg. Vidare framkom att schemaläggningen inom på området inte fungerade på ett optimalt sätt, det fanns ingen övergripande styrning vilket innebar att operationer ibland inställdes pga brist på personal nödvändig i arbetet.

Den typen av utredningar har tyvärr tendensen att hamna i frysboxen tämligen snabbt, de är inte önskade av professionen, och drunknar i käbblet mellan mellan politiker som borde stå över särintressen, men väljer att se sin roll som företrädare för ett visst sjukhus. Striden förblindar, den leder bort från en konstruktiv lösning. De politiker som väljer att ständigt angripa andra sjukhus än det ”egna”, permanentar problemen istället för att lösa dem.

2011.11.03
Jarl Strömbäck/SPI

Euron överlever

2011-11-02T20:40:00.002+01:00

Det grekiska dramat fortsätter, och ilskan kokar hos det grekiska medborgarna. Nu skall det betala priset för den lånefinansierade konsumtion man levt under sedan man fick euron, och bankerna kunde strunta i landets egna säkerheter. För så är det ju, att den upplåning man nu drunknat i skulle man aldrig fått på den internationella finansmarknaden med drachman som valuta. Så visar sig Euron som en enorm frestelse och fälla för folket.

Demonstrationer i Athen

Och man rasar mot det politiska system som svikit i kontroll över utvecklingen. Nu, när räkningens stund står för dörren, och människors livsförutsättningar kommer att skakas i grunden, då kallar politiken till en folkomröstning. Att rösta för vad, pest eller kolia??
Så sant den intervjuade kvinna sa som intervjuades i ett av nyhetsprogrammen, nu skall politiken lägga ansvaret för svaret på folket, för att slippa bära det själva.

Det finns olika sätt att fördärva förtroendet för den politiska processen. Ett av de säkraste sätten är just det som Greklands ledande politiker nu demonstrerar. Tveklöst har det politiska etablissemanget det avgörande ansvaret för landets prekära läge. Korruption, skatteflykt och en allmän och total oreda i landets interna administration har skapat grunden för dagens problem. De sanningarna bör man ta till sig när man värderar det europeiska projektet.

Euron kommer att överleva, den måste överleva. Men på den vägen kommer kontrollen av olika länders förehavanden på det monetära området att skärpas. Det är en viktig lärdom av det som sker.
Blotta tanken på en återgång där olika fladdrande nationella valutor ersatte euron känns helt fel. Det skulle rasera allt det som byggts upp, och den framgången skall vi inte låta eurons olika dödgrävare vinna.

2011.11.02
Jarl Strömbäck

På väg mot evigheten

2011-10-31T08:25:00.001+01:00

Ungdomsår är viktiga år. Då formas vi som människor, då betyder goda nätverk mycket. Då skall vi genom studier och förkovran ut för att ta vår del av det som brukar kallas samhällsansvar.

I mitten av 60-talet var vi 14 nyexaminerade sjökaptener från olika delar av landet som direkt efter examen ryckte in på sjökrigsskolan i Näsby Park för att genomgå en 2-årig utbildning till reservofficerare i flottan. Fjorton individualister med ett ganska stort ego, och beviset på sin kompetens i form av sin nyvunna examen med sig.

Vi blev ett fint gäng. Under ledning av en ung löjtnant drillades vi , eller kanske i än högre grad tillät oss att med leende och humor ledas genom utbildningens olika faser. Skrattet och skämten var aldrig långt borta, och samhörigheten bara växte.

Sedan dess har vi återkommande med våra respektive damer setts vid några tillfällen. Ett par dar med utflykter, god mat och trivsel men utan militära krav. Senast på Marstrands fästning i augusti 2010, något som också finns berört på bloggen för drygt ett år sedan.

Men tiden går och dess tand nöter. Några av de närmaste vännerna och lämnat jordelivet alltför tidigt.
Häromdagen kom nedanstående från den person som mer än andra var navet i vår lilla grupp. Skrivningen påminner om att vi alla var dag tar ytterligare ett steg på vägen mot evigheten, och det stämmer till ödmjukhet.

Citat
Vid ett par tillfällen de senaste åren har jag haft den smärtsamma plikten att meddela er om nära vänner och kollegors bortgång.
Nu är det min egna hälsa som vacklar, jag har drabbats av obotlig cancer i buksportskörteln. Detta innebär att behandlingen på sjukhus har, på min begäran, avbrutits och jag vårdas i hemmet med målsättningen att göra den sista tiden så smärtfri och positiv som möjligt.
Kära hustru Tina kommer att meddela ett antal av er när det hela är slut.
Vi har många närboende vänner som ger oss det stöd och hjälp som behövs .
Vill ni trots allt hålla kontakt är email/brev att föredra framför telefon. Vi undanber oss besök i hemmet vilket jag ber er respektera och
tackar samtidigt er alla för fin vänskap och glada minnen.
Lev väl och var rädd om era nära och kära.
Varma hälsningar
Gunnar

slut på citat

2011.10.31
Jarl Strömbäck

Om det olagliga partistödet

2011-10-28T16:01:00.000+02:00

Lokaltidningen ÖA hade för en tid sedan stort uppslagna reportage om politikerarvoden och i synnerhet det så kallade sekreterararvodet.
Jag delar uppfattningen att har man som majoritetspartiet ca 1 miljon om året i partistöd, då borde man kunna betala sin politiske sekreterare av de medlen. Låt vara att det också innebär att det extra stödet togs bort i sin helhet också för andra partier.

När stödet infördes 2003 tog gruppledaren i mitt dåvarande parti (FP) pengarna som en självklar personlig ersättning vilket störde undertecknad som ville att pengarna skulle användas till för partiet viktig rekryterings-och utbildningverksamhet.

När därför frågan om sekreterararvodet blev aktuell efter valet 2011, valde jag att sända pengarna till partiet. Där ligger de disponibla för den händelse fullmäktige skulle välja att avsluta utbetalningar av det kritiserade arvodet, och kräva dess återbetalning.

2011.10.29
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI

godnatt herr Khaddafi

2011-10-26T09:29:00.000+02:00

Så var då sagan slut. Sagan om beduinpojken som blev militär. Som sedan tog makten i riket och berusad av sina framgångar alltmer miste kontakten med sitt folk, och därmed dess stöd.
När så revolten startade för ett halvt år sedan, ropade du i vrede ut att de revolterande råttorna skulle jagas ut ur sina hålor, och deras blod flyta.

Och mycket blod har flutit, men den sista och största råttan det blev du själv.
Nu får du vila någonstans under Saharas sol, i en grav på okänd plats och besökt av ingen. I historieböckerna kommer du få leva kvar, men knappast med det eftermäle du önskat.

Det har varit intressant att följa din väg på avstånd. Sent 60-tal som befäl på Svenska Orientlinjens fartyg Timmerland besöktes Tripoli som en av många hamnar under en utställningsresa för svensk industri. Det var med försiktighet vi rörde och förde oss.

Den nye härskaren tillämpade hårda straff för dem som inte följde landets lagar. Alkoholen var förbjuden, det blev ingen champagne till gästerna. Men det var då det, överdådet i din egen livsstil talar om annat än asketism.

Demokratins regler för regimbyte i val av ledare var inget du accepterade. Makt berusar och makt korrumperar, fallet när det sker blir inte sällan hårt och obönhörligt.

Godnatt herr Khaddafi.

2011.10.26
Jarl Strömbäck

Kommentar till föregående blogg.

2011-10-23T09:04:00.000+02:00

Det brukar hävdas att 40-talisterna är vårt lands hittills mes välutbildade generation. Det var dessutom en stor åldersgrupp. Det kan vara intressant att ha i åtanke när man läser nedanstående inlägg från en läsare, som får kröna dagens blogg.
2011.10.23
Jarl Strömbäck

Detta fenomen eller faktum att skolan har utvecklats till ett förvaringsställe började i och med kommunaliseringen 1991. Sedan har det bara gått utför.

Bristande respekt för lärare, usel löneutveckling,klasser i storleksordningen 30-34 inte ovanligt. Brist på läromedel, alla dessa konferenser på eftermiddagar,arbetslags-,ämnes-, arbetsplatsträffskonferenser, minst en konferens varje eftermiddag där det snackas och informeras inför döva ,trötta öron som vistats en hel dag i en bullrig och stimmig lektionssal.

Öron som bara önskar att få tyst omkring sig, rätta och planera för kommande dag. Allt detta ihopsytt av denna kader av rektorer som måste visa att de har en uppgift även de. Ringa eller ingen tid till planering för kommande lektioner.Alneskolan är ett typexempel på denna utveckling.

För att klara situationen tillsätts mängder av övrig personal.Skolområdeschefer,rektorer till ett oräkneligt antal,kuratorer,psykologer,specialpedagoger,tal-syn-hörselpedagoger,kamratstödjare, etc.Alla kunniga på sitt sätt. Ord och titlar,allt för att dölja den grymma sanningen, skolan fungerar inte som den en gång gjorde för länge sedan. För, trots alla dessa resurspersoner, när lektionen börjar står du som lärare ensam med dina trettiofyra elever.

Efter haverier, i form av slagsmål,skadegörelse och grova könstrakasserier i klassrum skall du då få goda råd av dessa resurspersoner om "hur du egentligen borde undervisa". Hur du egentligen borde ha uppträtt när eleven A lade sig att onanera på katedern under pågående lektion. Det där med att du handgripligen bar ut eleven ur klassrummet var av dessa specialister inte rätt metod.

Som lärare kränkte jag nu elevens integritet. Mycket oprofessionellt uppträdande av erfaren lärare etc.Råd av personer som aldrig har undervisat.Möjligen någon gång för länge sedan. Att dessutom på sin dagliga arbetsplats mötas och få tillmälen,svordomar och könsord kastade mot sig som yrkesutövare.Varje dag,varje timme.Kläder nedsmutsade,cyklar förstörda.Ingen orkar i längden denna förnedringens Golgatavandring.

Kritik och klagomål göms undan, döljs "oh nej, vi har absolut inga sådan problem på vår underbara skola. Här är vi alla som en enda stor familj, vi tar verkligen hand om varandra och följer verkligen upp om det skulle vara nåt etc" Droppen som fick mig att lämna skolans värld efter trettiofem år i yrket som lärare i grundskolan, var när jag framförde kritik till skolområdeschefen rörande elevernas verbala utfall mot oss lärare och fick då som svar:"Man får den respekt man förtjänar"

Med elever som sparbössa

2011-10-21T16:08:00.001+02:00

Barn är viktiga, jätteviktiga. De är dom som skall föra samhället vidare. De är dom som är det allra viktigaste av vårt framtidskapital. Väl förvaltat ger det frukt, de borde man veta också i beslutande församlingar.

Nyligen har en ny studie med namnet ”Longterm effects of class size” presenterats av en professor Peter Fredriksson. Studien tar som titeln antyder sin avstamp i klassernas storlek i skolorna, och hur de påverkar de enskilda barnens utveckling på sikt. Till saken hör att svenska myndigheter så här långt vägrat se något samband mellan klasstorlek och barnens studieresultat på kort och lång sikt.

Nu visar Fredrikssons studie att klasstorleken under barnaåren tydligt påverkar både studieresultat och lön senare i livet. Konstigt vore det väl annars.

Barn som blir sedda, som får stöd i skolarbetet och känner trivsel presterar naturligtvis mer och bättre än de som upplever skolmiljön som stressande, med dåligt lärarstöd på grund av alltför många elever i klasserna i förhållande till vuxen/lärarstödet.

I ÖA, lokaltidningen på den ort där detta skrivs kunde man dagens datum finna en artikel under rubriken ”total anarki på Alneskolan”. "Hot, könsord, hög musik på lektionstid och rädsla för vissa elever är ordningen för dagen”.

Och skolledningen har inget märkt innan den purras ut av oroliga föräldrar till en del drabbade barn.

Det vore lätt att peka finger år den enskilde läraren,men då glömmer man det egentliga problemet. Nämligen det att man tillåtit klasserna att växa år efter år. Samtidigt har man skurit ner de särskilda resurser som krävs i en skola där de med särskilda behov också måste få plats. Tendensen att spara på eleverna men satsa på annat är en del av vår tids kommunala sjuka.

2011.10.21
Jarl Strömbäck

Dissidenterna

2011-10-17T20:47:00.000+02:00

Dissidenterna, så kallades de avvikande oppositionella som inom det forna sovjetblocket ofta placerades på institution, eller mer konkret på mentalsjukhus. Oftast långt från släkt och vänner, det handlade ju om att tvinga vederbörande att tänka om.

De hade ibland kända namn, en Andrei Sacharov, en Yelena Bonner eller Boris Pasternak. Men flertalet var mindre kända personer. Håller samma sätt att tänka på att smyga sig in i det svenska samhället, men då i modifierad form. Som ett sätt att skilja äldre och oftast vårdbehövande personer från deras närmast anhöriga?

Frågan är befogad, åtminstone i Västernorrlands län. Där har under senare tid ett antal fall förekommit, där äldre med vårdbehov satts under förmyndare mot vederbörandes och anhörigas vilja. En tvångsåtgärd har vidtagits av skäl som myndigheten inte behöver redogöra för. Det handlar ju så lämpligt om sekretess i fallet?

Vidare har man i en del fall (Örnsköldsvik) lagt ner den överförmyndarnämnd där den här typen av ärenden haft en viss politisk styrning och insyn. Man har helt sonika tillsatt en politisk överförmyndare, en enväldig härskare som likt vår tids BERIA (rysk bödel) beslutar i ärenden som är av avgörande betydelse för den drabbade och hans eller hennes anhöriga. Och utvalda förvaltare med hårda nypor, bland dem överförmyndarens egen hustru tar sig an ”de svåra fallen”.

Genom de här insatserna får man också total kontroll över den drabbades ekonomi, vilken kommer att belastas med de extra kostnader som förvaltarskapet innebär, direkt och indirekt. Helt plötsligt och med ett pennsträck har myndigheten placerat de anhöriga på läktaren och gjort sig till herre över den drabbade.

Visst finns det anhöriga som vill ställa krav på den behandling och skötsel en kär anhörig erhåller. Det finns också en lagstiftning att förhålla sig till. Men det här är en utveckling som är djupt oroande. Den speglar ett allt hårdare klimat i samhället, och en utveckling bort från det öppna inkluderande samhället också inom omsorgens områden. Kanske är det dags nu att människor i allmänhet börjar vakna upp, snart är det kanske din tur att direkt eller indirekt drabbas av detta.

2011.10.17
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070 6727669

Grattis Juholt

2011-10-15T06:58:00.000+02:00

Så är då striden över för tillfället i alla fall. Striden mellan den tredje statsmakten, media och det socialdemokratiska partiet. För just det var det i grunden. En attack på socialdemokratin.
Partiets inre disciplin visade sig hålla också denna gång. Splittringstendenserna media ständigt sökte var svårfunna och små.

Och Juholt själv tappade inte humöret eller koncentrationen. Det har varit intressant att följa skeendena, som del i kampen om dagordningen i det svenska samhället.

Visst är det bra att ledande personer granskas, men det får lätt en bumerangeffekt om man inte balanserar den kritiken på ett rimligt sätt. Partiet klarade krisen den här gången, men media kommer inte att glömma.

Nu kanske vi andra som vill se till politikens innehåll, kommer att få annat och mer konstruktivt att tänka på och följa. Nämligen vart är Sverige på väg i den ständiga kampen mellan de som har mycket och vill ha ännu mer, och de som tror på ett solidariskt allomfattande samhälle.

2011.10.15
Jarl Strömbäck

Som man ropar får man svar

2011-10-13T09:57:00.000+02:00

Tonläget hårdnar om underskotten i sjukhusen, och det är ingen nyhet. Det som är nytt i det avseendet, är att rollerna nu är ombytta. Under mandatperioderna närmast före valet 2010, var den som ropade högst och ivrigast moderaternas Jacomina Beertema. Då var den socialdemokratiska ledningen av landstinget enligt henne usel och verksamheten misskött av den anledningen.

Nu sitter samme Beertema i ansvarig ställning i landstinget, och den nya oppositionen svarar med samma mynt. Som man ropar får man svar heter det. Om man istället för dessa återkommande angrepp kunde se mer på landstingets struktur, kanske man äntligen fann nycklarna till en mer positiv utveckling.

I det 5-punktsprogram man nu lagt fram saknas den kanske viktigaste punkten av alla, den om fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan sjukhusen i länet. Gör som många andra landsting gjort, fördela ut ansvar för länssjukvården också över till de mindre sjukhusen i länet. Då minskar trycket på länssjukhuset, och ansvar och kompetens ges en vidare spridning.

Det som blivit en framgångsformel i andra landsting, borde också kunna fungera i vårt län.

Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker 2002-2010
Relingsvägen 22
891278 Bonässund
070-6727669

Makt korrumperar

2011-10-10T18:52:00.000+02:00

Så har då maktmissbruket fått ännu ett ansikte. Det är inget att glädja sig över, bara att beklaga.
Nu får förundersökningen göra sitt, men stämpeln är nog dess värre redan där. Håkan Juholt tog ut svängarna, han visste vad han gjorde, och han gjorde fel.

En riksdagsman är inte dåligt betald. Förutom lönen på ca 50.000 sek/månad kommer traktamenten och ersättning för boende på annan ort. Dessutom kan utgå extra ersättningar för olika uppdrag vid sidan om själva riksdagsmannasysslan. Det är med andra ord välavlönade personer det handlar om.

Att girigheten ändå tillåts svärta förnuftet är trist, riktigt trist. Men bra ändå att det uppmärksammas. Alternativet, att korruptionen sätts i system ser vi följderna av i Grekland för närvarande.

2011.10.10
Jarl Strömbäck

Framgångssaga

2011-10-07T15:05:00.000+02:00

Kavat och orädd går hon in i rummet. Det är 1 år sedan sist, nu sitter de där inne, de som skall granska och bedöma henne. Hon tittar på dem, ser en knippe nycklar och sin vana trogen sträcker hon upp sin lilla hand, tar nycklarna och lägger dem i den halvöppna lådan i hurtsen. Hon tittar upp på den vitklädde och säger ”borta”.

På sitt sätt och med sin späda röst förmedlade hon kanske i det ögonblicket det svar som få, om ens någon trodde på för drygt 2 år sedan. Att hon vunnit kampen för livet mot svåra odds, det onda var borta.

Då var hon ett litet paket som inte kunde suga själv, matades med sond och hade på ett mirakulöst sätt vid födelsen undkommit döden. Vägen tillbaka till livet har varit lång, den har kantats av glädje och besvikelser. Matallergier som skulle besegras, undernäring på grund av överkänslighet och ständigt lurande kaskadkräkningar. Men så småningom, efter ca 1,5 år kunde sonden börja avvecklas. Sväljreflekserna kom igång och hon började växa till sig. Nu plus 4 kilo på ett år, ett strålande resultat om än vikten är i underkant av det normala.

Framgången har präglats av en aldrig sviktande kamp från hennes föräldrar. Deras vilja och kunskap, deras mod att ifrågasätta professionens synsätt i viktiga skeden. Deras beslut att ibland gå egna vägar. Men också en tillit till livet som aldrig sviktat, och inte minst storasyster Tovas alltid närvarande solidaritet med en tidskrävande lillasyster.

Nu vandrade hon kring i rummet, nyfiken och social tittade hon på allt och alla, lät sig vägas och mätas. Pratade på med sitt ännu outvecklade men ständigt växande ordförråd. Och de vuxna i vitt, de som kan hennes saga förundrades. Kanske blir hon en framgångssaga också för dem att bära med sig på den fortsatta vägen genom livet.

Vi behöver alla sådana sagor.

2011.10.07
Jarl Strömbäck

Maktfullkomlig politik

2011-10-03T22:10:00.000+02:00

Att inte vilja lyssna, men driva en maktfullkomlig politik. Det är något som socialdemokraterna brukar klandra borgerliga och privata arbetsgivare för. När man nu granskar den socialdemokratiska ledningens agerande i Örnsköldsvik inom omsorgen, eller välfärdsförvaltningen för att nu använda ett nytt modeord, så ser man att agerandet där präglas av just den maktfullkomlighetens politik man annars är så snar att kritisera.

Det handlar inte om att man inte vet, eller fått nödvändiga signaler från de anställda och andra berörda. Vad det handlar om är ett styvnackat fasthållande vid en egen ideologiskt präglad syn på hur omsorgen skall skötas. I samband med senaste kommunfullmäktige (26.9) i kommunen som hävdar världsklass i sitt tänkande, fick man ta ställning till nedanstående motion, vilken man inte på någon punkt ansåg sig kunna acceptera.:

”Under de senaste året har debatten varit het i media med anledning av kommunens förändringsprocess inom omsorgen. En process som drabbar omsorgens personal och kunder genom brist på tid och kontinuitet. I verksamheten. Uppfattningen bland personal, kunder liksom intresseföreningar är att kommunens attityd speglar en hård toppstyrning med litet inflytande för de som närmast berörs, omsorgens ”varma händer”, de anställda och våra kunder i omsorgen.

Att det går att arbeta på andra sätt än i Örnsköldsvik, det visar ex.vis omsorgen i Falun, där man efter likande problem som de vi har nu, valde en annan väg för några år sedan. En omläggning som inneburit ett lyft i valfrihet och omsorg för både personal och kunder.

En liten men viktig detalj är i det sammanhanget är att utmönstra ordet brukare, och införa ett kundperspektiv på de som använder sig av omsorgen vare sig det gäller i hemmet eller på boenden. Enligt den modell som tillämpas i Falun ges valfriheten över disponerad tid för de engagerade ett helt annat utrymme än den toppstyrning som uppenbarligen är modellen i vår kommun.

Enligt MBL-lagstiftningen och också den lagstiftning som följer socialtjänstens arbete, skall både engagerade medarbetare och de som mottar tilldelade tjänster, kunderna ha ett givet inflytande på innehållet i verksamheten. Så upplevs inte situationen vara idag i vår kommun.
Mycket mer kan sägas, frågeställningen är inte ny, men fordrar en ny och annan attityd om vi i kommunen skall kunna använda begrepp som världsklass på också vård och omsorg till kunder vi har på området i kommunen.

Mot bakgrund av ovanstående, liksom lagstiftning på socialtjänstens olika områden och ML-lagens krav på inflytande yrkar jag:

Att medarbetarna inom området får ett direkt inflytande över schemaläggningen inom sina områden.

Att valfriheten för våra kunder på området ges innebörden att man kan avtala med tilldelad personal vad som skall göras vid ex.vis hemtjänstens olika besök.

Att arbetet inom omsorgen fokuseras på kundens önskemål och behov i första hand, och att området ges den prioritet det förtjänar som en av kommunens allra viktigaste arbetsplatser.

Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Demokratia contra vanstyre

2011-09-30T06:38:00.000+02:00

Solen skiner varmt över de grekiska öarna denna sena september. Ännu är det varmt i vattnet och nordborna badar. Jag talar med den grekisk-svenska värdinnan från flygbolaget om utvecklingen för turistbesöken det här året, präglat av den grekiska krisen.
Det har skett en markant avmattning säger hon, butiks-och restaurangägarna är oroliga för hur de skall klara den kommande vintern.

Det är lätt att förstå den oron. Vi åker runt på ön i inhyrd bil att par dar, strålande vackra scenerier, men också ett kargt landskap som måste varit mycket fattigt för de som bodde här innan turistströmmarna började komma.

Nu är hamnområden, badstränder och små centra fyllda med det som brukar kallas turistfällor, butiker riktade till turisterna, tavernor som i sin enkelhet drar nytta av solen och värmen. Men vad hjälper det, när priset på 3 år fördubblats, när en påse te och lite varmt vatten kostar 25 kronor. När 3 släta koppar kaffe och en Coca-Cola under bar himmel på en allt annat än lyxig strandrestaurang kostar 90 kronor, då blir det i längden inte billigt att vara turist. Turismen är en trolös näring, den flyttar till nya jaktmarker.

Demokratia, folkstyre har djupa rötter i språket och landet. Men när blir folkstyre istället vanstyre? Är det när ledarskapet glömmer sin roll, att köpta röster på falska förespeglingar är en farlig väg att gå. Lockande kanske i valkampen när bara de goda budskapen skall ges utrymme, men i grunden djupt falska. Ur de handlandet skall många politiska kriser ses, både i stort och smått.

Korrupt betyder trasig, söndrig. De korrumperade med andra ord något som inte fungerar och så är det. Där korruptionen tillåts växa, där växer också problemen och likt fallet med den grekiska krisen blir det de små vanliga människorna som i slutänden får bära bördan, vanstyrets pris.

Nog om det, snart finns vi tillbaka i ett annat land, vårt nordliga Sverige med sina långt ifrån obetydliga problem. Den grekiska utflykten avslutas för tillfället, men visst finns lärdomar här att hämta också för intresserade i andra länder.

2011.09.30
Jarl Strömbäck

Finanspolitik med frågetecken

2011-09-27T13:33:00.000+02:00

Signaturen Anonymous kom med följande kommentar på föregående blogg,

”Hur tänker du att vi skall ändra på detta faktum som du beskriver?
Jag är idel öra.
Ge oss råd, så skall vi ställ upp för Dig och detta i månghundrafalt.”

Synpunkterna vill jag besvara med det enkla faktum som också ledande ekonomer nu lyfter fram, nämligen att politiken måste ta kommando över finanspolitiken, inte fungera som dess ”hjul under vagnen”. Efter 30-talskrisen infördes i industriländerna olika former av valuta och finanspolitiska restriktioner, vilka nu några generationer senare i stort sett avlägsnats. Finanspolitiken skulle på ett ansvarsfullt sätt se till så att hjulen i ekonomierna i världens länder snurrade till nytta för alla.

Så har det inte blivit, enorma överföringar av kapital och arbetstillfällen har omfördelats i världen i stort, några har varit enorma vinnare, andra stora förlorare. De arbetskraftsintensiva verksamheterna har flyttats till lågprisländer, med stor arbetslöshet som följd i ursprungsländerna.

Finanspolitiken har trott på mantrat om den fria rörlighetens okränkbara överlägsenhet, ända tills nu när stora ekonomier som den i USA och Europa skakas i sina grundvalar. Inget enskilt land kan lösa den nuvarande situationen, den måste lösas i samverkan och på ett sätt som också innebär att man från politikens sida tar kommandot över utvecklingen. I det arbetet måste instrument som hedgefonder, blankning, robothandel och säkert mycket annat ifrågasättas. Visst kommer ett sådant synsätt att vålla intensiva protester från den nuvarande utvecklingens vinnare. Vi får inte glömma att också i en situation som den nuvarande finns de.

Låt mig avslutningsvis citera ur en väl känd tidskrift på det finansiella området och med avseende på robothandeln, dvs att förprogrammerade datorer reagerar med köp och sälj på marknaden.

”Paul Wilmott, en brittisk matematiker som av många anses som den finansiella matematikens underbarn, har dock i flera år varnat för en finansiell härdsmälta till följd av tilltron till högfrekvenshandeln (robothandeln) är så hög." Han menar att de algoritmer som ska analysera marknaden utgår från följet ett visst mönster, vilket i verkligheten inte är riktigt.

Så slutordet till signaturen anonymous får bli följande: Kom gärna hundrafalt och låt oss tillsammans skapa opinion i de här frågorna. De handlar inte främst om grånade herrars och damers framtid, den är snart förbrukad. Det handlar om framtiden för våra barn och barnbarn.

Grekland 2011.09.27
Jarl Strömbäck

Sverige igår...

2011-09-23T14:25:00.001+02:00

Sverige igår, Grekland idag. För 15 år sedan beklagade sig vår dåvarande statsminister Göran Persson över att han måste krusa och bocka för finansvalparna i New York, Sverige var bankrutt, eller nästintill efter en osannolik komsumptionsfrossa i spåren av avregleringen av valutan på sent 80-tal, och den rusning ut i världen som företag och enskilda gjorde med sina tillgångar.

Resultaten av det blev Socialdemokratins regeringskris och i valet 1991 den borgerliga regeringen. Den regeringen å sin sida gjorde den genomtokiga åtgärden att försvara en kronkurs som var klart övervärderad mot mäktiga spekulanter, vilket tömde den svenska valutareserven lagom till den nya S-regeringen tillträde 1994.

Så satte sig då det samlade klustret av finanspolitiska klåpare inom politiken, de som genom sin inkompetens låtit händelserna skena, samman för att diskutera lösningen på problemet. En viktig del av den lösningen blev att lyfta ut tillräckligt mycket av det sparande som samlats i AP-fonderna för att bygga upp en rimlig valutareserv igen. 258 000 miljoner kronor togs helt sonika, givetvis efter att ha konstruerat en lämplig kuliss, och fördes över till statskassan.

Sverige igår, nu är det grekisk misshushållning som är snackisen för dagen, och där har man kanske inte samma möjligheter, eller fantasi att man kan följa de svenska exemplet. Nu handlar det om ingrepp på alla möjliga områden, och som så ofta är det de vanliga små människorna som får bära bördan när makten har misslyckats.

De ekonomiska kriserna är varken skapade i Leksand eller Samos, Kreta eller Karlskrona. De är skapade i ländernas huvudstäder, på huvudkontor där man cyniskt planerar utifrån ett egenintresse, mera sällan med samhällsintresset som mål, och aldrig med tanke på de små ute i ländernas byar och landsbygd?

Hårda ord kanske, men visa mig den provinsbank som är ansvarig för ländernas ekonomiska problem?
Stor kan vara liktydigt med vacker och stark, men också dess motsatts, förfärande brist på ansvar för annat än den egna plånboken.

Dags alltså för en del grekiska erfarenheter, om det får skrivas i kommande bloggar.

2011.09.23
Jarl Strömbäck

Om Botniabanan och annat.

2011-09-21T08:37:00.001+02:00

Dags att ge läsarna ett oredigerat e-mail från läsekretsen. Det får den här dagen tala för sig självt.

Hej Jarl

Till att börja med, din insändare i dagens ÖA (19.9) var mycket bra, pensionernas förvaltning kan vi prata om väldigt länge (jag har jobbat med pensionsfrågor sedan 1984). Tyvärr har pensionssystemen gjorts så komplicerade att det är svårt för gemene man att förstå systemet, jag får faktiskt känslan av att man gjort det komplicerat bara med syftet att få skall förstå.

Så till Botniabanan.
Det kan verka fullständigt obegripligt hur ett så här gigantiskt projekt har slarvats igenom som det gjorts. Förseningarna och kostnadernas skenande verkar bero på en närmast systematisk inkompetens. Men säg om det verkliga syftet med förseningarna, är just att försena idrifts tagandet av banan. Då skulle följande kunna vara förklaringen.

Olika mer eller mindre huvudlöst beslutade åtgärder såsom arbetsmetoder (sprängningar som varit direkt livsfarliga och där skyddsombud via den politiska nomenklaturan påverkats, att bryta banskärningar genom lerlager, bristande avdräneringssystem, icke fungerande signalsystem etc. etc) skulle kunna innebära att ett antal fysiska- och juridiska personer skulle komma att ställas till ansvar.

Botniabanan överlämnades från Botniabanan AB till Trafikverket med början Ö-vik - Husum 2007, Ö-vik Ådalen 2010 och vid kungens invigning resterande delar av de totalt 19 milen mellan Ångermanälven och Umeå. Garantitiden (ansvaret för Botniabanan AB) för bygget är satt till 5 år dvs. sträckan Ö-vik - Husum upphör 2012. För de övriga sträckorna upphör garantitiden 2015, dvs. från 2015 så är alla galenskaper som byggts in i Botniabanan ett problem för Trafikverkat (staten).

Underleverantörerna (entreprenörerna) har redan (till stora delar) blivit av med sina garantiåtaganden och man är helt befriade med utgången av 2012. Orsaken till detta är att för den första delen av Botniabanan har bestämmelserna i ABK 06 tillämpats (där är garantitiden 2 år, dvs. ansvaret försvann 2009) för resterande delar är garantitiden reglerade i ABK 09 (där garantitiden också är 2 år) dvs. garantierna för underleverantörerna, upphör senast nästa år 2012.

Med detta så har en chans att (mot bakgrund till förseningarna) förlänga garantitiden för underleverantörerna försuttits.

2001 tillträdde Lennart Westberg sin tjänst som v.d för Botniabanan AB (med något komiskt avbrott), detta förordnande upphör vid årsskiftet 2011-12, dvs. v.d ansvaret för honom upphör vid samma tidpunkt. Ansvaret för övriga styrelseledamöter försvinner definitivt 2015.

Om inga tåg (eller trafiken i den utsträckning som sagts inte kommit igång) så går det ju inte att konstatera om det finns några allvarliga inbyggda fel på Botniabanan och med detta går det inte att utkräva några personliga ansvar. Efter 2015 är allt statens (skattebertalarnas)ansvar.

Läs och begrunda

Ur brev från läsekretsen

2011.09.21
Jarl Strömbäck

Så jobbar makten

2011-09-18T09:23:00.000+02:00

Det är riksfyllt att utmana makten? Gör man det finns risken att nära nätverk skär sönder, att frysboxens taktik placerar den goda tanken långt från dess ursprungliga mål.
I den tidigare bloggen med rubriken ”I rättens namn”, beskrivs en händelsekedja som förde till en interimistisk dom av förvaltarskap över en äldre kvinna mot hennes önskan, men med den kommunala omsorgen som pådrivare.

Nu föreligger tingsrättens dom efter den förhandling som hölls den 6.9. Där konstaterar rättens ordförande, det är han som enväldigt ansvarar för domslutet, att förvaltarskapet skall omfatta kvinnans alla områden förutom vården, där ju kommunens så kallade omsorg kommer in.

När det gäller den inlaga som kvinnan med sin sons hjälp lämnat in, och där man bestrider behovet av förvaltare, lämnar rådmannen Similä den inlagan utan avseende. Argumentet är att inlagan inte till fullo är kvinnans eget verk, utan har tillkommit med stöd av sonen?

Med andra ord, och med rättens märkliga logik, väljer man att stödja en skrivelse från myndigheten kommunen, vilken inte har stöd hos de som närmast berörs, kvinnan och hennes son. Medan man inte beaktar den skrivelse de tillsammans gjort och undertecknat.

Myndigheternas sätt att agera i detta och liknande fall, för tankar till de auktoritära regimer i öst, som haft för vana att placera besvärliga medborgare på institution för att bli av med dem . Sverige år 2011.

2011.09.18

Jarl Strömbäck

Populistisk Språngbräda.

2011-09-16T09:46:00.001+02:00

Igår, den 15 september var det dags för riksdagens högtidliga öppnande som det så vackert heter. Efter ett tämligen oengagerat tal av majestätet var det dags för vår statsminister att ta till orda. Det gjorde han med att ett antal gånger använda begreppet ”Stor är friheten”, kopplad till bland annat den demokratiska våren, eller omvälvningarna i mellanöstern.

De förändringarna är väldigt glädjande, men de har knappast skett med påverkan från vårt land, de har burits fram av enskilda människors och gruppers förtvivlan över en allt svårare livssituation. En utveckling som också kännetecknar vårt land, låt vara ännu på en långt mindre dramatisk nivå.

Stor är friheten blir inget annat än ett populistiskt och retoriskt skamgrepp för den som inte har vingar att flyga med. Så är det för många, ung som gammal i vårt land. Rapporterna om hur resurserna till äldres omsorg år för år minskar som del av den offentliga kakan. Och uppdrag granskning gav den 14.9 en tydlig bild av vad som händer när delar av en hel ungdomsgeneration inte finner en meningsfull sysselsättning i samhället.

De brända bilarna och upploppen är inte i grunden polisiära problem, de är politiska. Kan inte politiken skapa levnadsförutsättningar uppstår revolutioner i stort eller smått, låt vara att namnen och platserna skiftar, mellanöstern, Londons förorter eller förorten Backa i Göteborg.

Reinfeldts upprepande av ansvar kan det politiska systemet inte smita ifrån. Man har ansvar för att vi har en anständig skola, fungerande förutsättningar för näringslivet och en omsorg värd namnet. Och naturligtvis långt mycket mer.
Stor är friheten för den som har vingar att flyga med, stor blir frustrationen för den som blir stående kvar som osynliggjord åskådare.
Och stor riskerar den reaktion bli som följer av det segregerande ledarskapet.

2011.09.16
Jarl Strömbäck

Skojarnas Marknad

2011-09-13T17:03:00.005+02:00

Man skall inte skoja om allvarliga ting, men ibland är de så absurda att det hjälper att vrida till det? Som nu detta med den senaste nyheten på pensionsområdet, att AP-fonderna de senaste åren, trots horder av experter på finansiella transaktioner, gått med 14 miljarder i förlust.

Nog är väl det lite kul i alla fall, att de äldre med sina inbetalningar till en förmodad trygghet, istället bidrar till riskkapitalet på en obestämd marknad. Obestämd eftersom insynen från de som närmast berörs, nämligen de äldre själva är i stort sätt noll.

Häromdagen kom också en ranking av lönerna för ett antal olika yrkesområden, finansvalparna, ursäkta mäklarna skall det vara, hade den högsta månadslönen med sina 85000 kr/månad. Då skall man nog ha i minne att det är lönen, tantiem och andra extra dusörer kan uppgå till högst väsentliga belopp utöver det.

Nog är det väl lite intressant också att minister Norman, före detta finansvalp kanske man kan säga, ivrigt försvarade ordningen när han tillfrågades i TV-s nyhetsprogram. Hela världen avundas ju vårt system blev hans svar.

Ja nog måste det väl finnas de som avundas ett system där pensionskapitalet förvandlas till riskkapital, och genom sin konstruktion med PPM-fonder blir en ogenomtränglig och ständigt växande födkrok för alltfler börshajar med alltmer kostsamma kompetenser?Och som en konsekvens av det, utdelningen blir alltmer usel.

Ja-ja, vi är inte Grekland tack vara att våra pensionsfonder kunde användas för att fylla igen statens svarta hål för drygt 10 år sedan. Nu vill pensionärernas organisationer ha en utvärdering av pensionsreformen för att se om det man då beslutade om, också har blivit resultatet. Någon officiell sådan utvärdering har nämligen aldrig gjorts. Och det är inte så konstigt, den skulle nämligen visa att pensionsreformen är en vår tids variant på kejsarens nya kläder.

För den som annars vill få lite mer inblick i frågan rekommenderas KG Schermans bok, AP-fonderna, Bromsen och din pension. Han var i sin profession en av experterna i arbetet med pensionssystemet. Något säger mig att han omvärderat mycket av det som då gjordes, och nu ständigt prisas av regeringen och de som lever flott på besparingar avsedda för de äldre i samhället.

2011.09.13

Jarl Strömbäck

Gyllne morgon

2011-09-11T08:04:00.001+02:00

Morgondimmorna bäddar in land och hav när jag tar min morgonjogg vid 6.30.tiden. Men solen är på väg upp och så småningom börjar dimmorna få ett gyllene skimmer. Gyllne morgon, denna minnesdag efter oförsonlighetens september 11, den dag för 10 år sedan då oförsonligheten nådde ett nytt lågvattenmärke.

Fredliga passagerarplan fullastade med passagerare på väg till sina möten av olika slag, kom att användas som enorma missiler av människor som inte på något sätt respekterar människovärdet.

Sedan dess har våldet fått tala, miljarderna rullat och tusental efter tusental fått sätta livet till, inte bara i Afghanistan och Irak, nej ända till Utöya i Norge.

Våldet är ett märkligt gift med väldiga spridnadseffekter. Dess verktyg vapnen tycks inte sällan vara mer närvarande än mat till hungrigt folk. Så var skall det sluta egentligen? Kan de fredssträvande krafterna åstadkomma attitydförändringar som leder till en fredligare värld? Skall FN kunna utvecklas till den plattform för fred och förståelse den organisationen av grundarna avsåg att få som främsta uppdrag?

Frågorna är många i vår tid. Nu präglad av ekonomisk baksmälla efter en hejdlöst lössläppt ekonomi i en del länder. Gottpåsen med namn som euro eller dollar är på väg att stängas, och de tillvanda som försett sig så rikligt rasar.

Skall vi tillbaka till bypolitikens småvalutor, eller välja den gemensamma valutan, men en strikt tillämpning av hur den hanteras? Om det får framtiden utvisa, kanske är det så att för vissa är den egna byns självständighet klokare och bättre, än storsamhällets påtvingade synsätt?

2011.09.11 (Minnesdagen)

Jarl Strömbäck

I rättens namn?

2011-09-07T11:08:00.000+02:00

Att vilja väl kan få oanade konsekvenser. Så blev det för Jan när hans gamla mor Mariana på ålderns höst måste få samhällets stöd delar av dygnet. Diagnosen var tilltagande Alzheimer, vilket inte är så konstigt när man är 87 år gammal.

Jan som är ende sonen och bodde i huvudstaden, långt från sin mor ville ändå finnas närvarande och hjälpa henne efter förmåga. Kunnig och engagerad som han var installerade han 3 videokameror med vilka han han via dator kunde följa sin mor när det behövdes. En rörelsesensor gav meddelande via SMS när någon rörde sig i rummet, sedan var det upp till Jan att avgöra om han ville titta efter vad som var på gång.

När man blir gammal och snurrig tappar man också tidsuppfattning. Man skiljer inte så lätt mellan natt och dag. Så när gamla mor var uppe på natten kunde Jan se det, ringa sin mor och prata med henne. Få henne att lugnt gå till sängs igen, eller utföra de lilla uppdrag hon tänkt sig att utföra.

Men det som var tänkt som en hjälp och ett stöd till den gamle, uppfattades som ett hot av de i omsorgspersonalen som besökte modern på rummet. Där blev kamerorna ett integritetshot, inte mot den gamle, men väl mot dem som i tjänsten besökte henne.,

Så kom det sig att myndigheten ansvarig för omsorgen i aktuell kommun beslutade att modern skulle skyddas från sonen genom att lagen om gode män och förvaltare användes. Motiven var att sonen Jan varit ohörsam i relationen till myndigheten, ja rentav aggressiv eftersom han inte velat lyssna och lyda när de krävt ett borttagande av kamerorna.

Igår var förhandling i tingsrätten i ärendet, en förrättning som varit annonserad och planerad sedan i februari månad. Sonen Jan hade med en advokat från Stockholm, tingsrätten hade tilldelat modern en lokal advokat. Den unga advokaten fick börja mötet med att begära en paus i förhandlingen, med skälet att hon fått uppdraget för endast 4 dagar sedan, och inte träffat sin klient, heller inte hunnit läsa in sig på fallet.

Pausen varade i ca 30 minuter, sedan återupptogs förhandlingen varvid ordförande förklarade att med stöd av paragraf si och så, fortsatta förhandlingar skulle ske för lyckta dörrar. Vi, intressenter och press fick snällt lämna rummet.

Ett av de absolut mest inskränkande besluten i en människas liv, att bli fråntagen egen vilja och satt under förvaltarskap, kan alltså tas med hjälp av en advokat som inte är inläst på ärendet, och med argument som för tankarna till auktoritära regimer i före detta östblocket? Den stora förloraren blir den gamle som fråntas kontakten med sin son, och vars behov av trygghet i den nära kontakten därmed raseras.

Svensk rättskipning har sitt skymningsland.

2011.09.07
Jarl Strömbäck

Politisk vår i Mellanöstern

2011-09-04T09:54:00.000+02:00

Den politiska vår som länderna i Nordafrika och mellanöstern nu genomgår är anmärkningsvärd och glädjande. Det är steg bort från den feodala staten, där klantänkandet har styrt politiken. Det är också väldigt glädjande för alla de som ser tankens frihet som viktig, liksom mötes och yttrandefriheten. Skall vi få se den utvecklingen sprida sig än mer?

På DN debatt 2.9 tar den gamle vännen Ove Bring, numera folkrättslig expert upp frågan om relationerna mellan Israel och Palestina. Nog är det märkligt att den politiska varböld som har funnits i de relationerna inte kunnat lösas under alla dessa år. Och priset frö det kommer också Israel att få betala. Den gloria av medkänsla det judiska folket med rätta fick av en hel värld efter händelserna under andra världskriget, har men nu genom sitt handlande på olika sätt själva valt att kasta bort.

Allt färre är de som väljer att helt Stödja ”den enda demokratin” i området. En demokrati för övrigt som nu ifrågasätts av själva den judiska befolkningen i landet. När Bring nu ratt ställning för att Sverige skall erkänna staten Israel så gör han de mot bakgrund av de stats- och folkrättsliga regelverk som finns i sådana här fall på den internationella arenan.
Eller med utdrag ur artikeln:

FN-stadgans princip om folkens självbestämmanderätt har länge varit direkt tillämplig på situationen i Mellanöstern. Den judiska befolkningen i det brittiska mandatet Palestina kunde förverkliga sin självbestämmanderätt genom utropandet av staten Israel 1948. Alltsedan dess har den arabiska befolkningen i Palestina strävar efter en liknande utveckling för egen del.

Palestina är idag erkänt som stat av 125 länder, men inte av FN trots att man uppfyller FN-stadgans kriterier för att få ett sådant erkännande. Den låsning som det här innebär blir på sikt omöjlig för omvärlden att hantera. Kan man i en alltmer demokratiskt omvärld leva i ett land som med murar förvandlat sig självt till ett fängelse, en självskapad concentration-camp?

Ödets ironi grinar onekligen det judiska folket i ansiktet, om man inte snart vänder blad och söker den lösning på grannkonflikten man så länge har undvikit, nämligen en väl förankrad tvåstatslösning.
Tack för din skrivning på DN-debatt Ove.

2011.09.04

Jarl Strömbäck

Avhumaniseringens språk

2011-09-01T07:40:00.000+02:00

Språket har alltid varit inkörsporten till handlandet. Man behöver inte leta alltför länge för att finna förfärliga exempel. Väljer man att förvandla medborgare till något svårdefinierbart, då har man gått ett långt steg i avhumaniseringens riktning. För varför skulle vi inte kunna fortsätta att använda mänskliga begrepp på de som av olika omständigheter behöver samhällets stöd? Människor som i de flesta fall har betalat sina skatter under många år av arbete, och som fortsätter att göra det ur sin oftast låga pension:

Brukare kallas de nu, de som annars kunde kallats våra kunder. De betalar ju för sitt stöd både indirekt och direkt. Varför vill man lyfta bort det synligt mänskliga, om inte för att avhumanisera människor?

Stormen av missnöje inom omsorgen i Örnsköldsvik har inte stillnat. Omorganisationen, av allt att döma gjord med ovanifrån perspektiv återspeglas också i relationerna till de anställda? Hur skall man annars tolka de återkommande inläggen på medias debattsidor? Var finns världsklasstänket på det här området, är det helt frikopplat från deras synpunkter som har ansvaret för omsorgen ute i verksamheterna?

Eller är det så att det gamla begreppet,”är du lönsam gamle vän” har slagit sina klor i deras sinnen som mer än andra borde stå för omtanke om medmänniskan, nämligen ledarskapet inom omsorgen?

Börja med att utrensa ordet brukare ur alla relevanta dokument. Inför ett kundperspektiv inom omsorgen och med medmänsklighet i fokus. Och ge medbestämmandelagen verklig innebörd i relationen till de anställda ute i verksamheterna. Så kanske vi på sikt kan få medarbetare inom omsorgen som med glädje och tillförsikt går till sina arbetsplatser till nytta också för de som på olika sätt berörs av omsorgens tjänster.
Och med fokus på nyrekryteringen av medarbetare, gäller som så ofta att arbetsplatsens bästa ambassadörer, är de som redan finns där.

2011.08.31
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Det är långt...

2011-08-29T08:06:00.003+02:00

Det är långt från Syriens solstekta slätter och kullar till Kebnekaises topp. Vi gör kanske lite till mans/kvinns våra livsresor som ett sett att söka identitet eller bekräftelse. Eller för att tänja våra gränder, finna ut var dom går.

Dagens lilla blogg får bli en liten hyllning till två unga kvinnor som under regntunga skyar igår besteg vårt lands högsta berg. En lång dags prövning som föregåtts av många timmar av träning. Man går inte 12 timmar i svår terräng och höstrusk utan att ha förberett sig noga.

Jag kan förstå den jublande inre känslan när Berivan och Lina var tillbaka vid dalstugan vid 21-tiden på kvällen. Minns själv den känsla av triumf blandad med ont i kroppen som infann sig efter att ha fullbordat mina vasalopp.

Så njut av den här triumfen, den här händelsen kommer ni att bära med er genom livet. Det är en lätt börda att bära, vetskapen om att man utfört något som ligger långt utanför det vardagliga. Nu väntar dagar av samtal med vänner och anhöriga. Och naturligtvis behovet av att låta kroppen vila och ta igen sig.

2011.08.29

Jarl Strömbäck

Då och nu i Mellanöstern

2011-08-26T08:08:00.001+02:00

Det var i slutet på 60-talet. Som ung överstyrman var jag del av besättningen på Svenska Orientlinjens fartyg Timmerland under en utställningsresa för svensk industri runt delar av medelhavet. Vi kom till Tripoli, där en ung överste Khaddafi tagit över makten och skärpt kraven på vad som fick och inte fick göras.

Alltså, ingen fotografering i hamnen, det sågs som spioneri. Ingen alkohol under vistelsen, det var mot de religiösa lagarna, och allmän återhållsamhet för att inte provocera. Landets och ledningens utveckling har intresserat alltsedan dess.

Mellanösterns länder vid den tiden hade starka socialistiska och nationalistiska drag. Algeriet hade kastat av sig det koloniala franska oket, och Sovjets flirt med länderna hade fått fotfäste. Det var i hög grad vapen från öst som syntes i paraderna, och vänskapen med sovjetblocket var tydlig och ogenerad.

Nu, 40 år senare har vinden vänt. Gamla despoter i länderna i norra Afrika ifrågasätts och avsätts. En ny tid med frihet för tanke och handling har vräkt ledarskap över ända i Tunisien, Egypten och nu senast i Libyen. Det är en utveckling som varje demokratiskt tänkande person måste bejaka, låt vara att utmaningarna som väntar står i proportion till det man tidigare saknat.

De förväntningarna får vi hoppas inte kommer på skam, utan utvecklas till en konstruktiv kraft till glädje för internationellt samarbete. Sedan får vi kanske leva med att ”galna hundar” som Khaddafi ylar ur nattens mörker ännu ett tag.

2011.08.26
Jarl Strömbäck

Minnesstund för Utöya

2011-08-23T08:42:00.000+02:00

Minnesstunden för offren från Utöya i Oslo blev av rapporteringen att döma en känslomässigt stark och för det norska folket värdig ceremoni. Polisens handlande under de ödesdigra timmarna kommer att utredas vidare, vilket är bra. Men det sätt man hanterat den här katastrofen, när den väl skett, från det norska ledarskapets sida är värt beröm. Jens Stoltenberg har visat sig värdig sin roll och sitt ämbete, likaså den norske kungen.

Att möta ondskan med dess motsatts, försoningens och kärlekens budskap är precis den motsatts som behövs till de idéer som anstiftaren till dåden för en månad sedan hade. Men kvar ligger också en del tankar som måste få genomslag.

Medmänskligheten och toleransen människor emellan är rimligen den viktigaste beståndsdelen i ett öppet och demokratiskt samhälle. Men trygghet och rättssäkerhet kräver också lagskyddade områden och synsätt.
Det kanske viktigaste av dessa är hur vi ser på tillgängligheten av vapen i vår moderna tid. Det fanns en tid när vapen av olika slag var en del av varje familjs verklighet. Jakt och fiske var nödvändiga delar av hushållet i stora delar av landet, så är det inte längre. Numera är det snarare så att de aktiviteterna blivit en hobbyverksamhet för intresserade.

I det sammanhanget skall också vapenlagarna ses. Människan har satt sig själv som gud över alla andra organismer på vår jord. Det innebär också ett särskilt stort ansvar. Samtidigt som människor svälter ihjäl i stora delar av världen, tycks det aldrig vara brist på vapen och ammunition. Vapen är våldets förlängda arm, och bör hanteras under stor offentlig kontroll.

Att i de sammanhanget tillåta en spridning av militära och polisiära vapen till personer som inte rimligen har något egentligt behov av dem, är svårt att förstå. En skärpt vapenkontroll borde vara en naturlig del i samhällen präglade av tanken på fred, frihet och demokrati. Jakten ryms i de sammanhangen, men med rimliga begränsningar av de verktyg som används.

2011.08.23
Jarl Strömbäck

På lika villkor?

2011-08-20T08:23:00.000+02:00

Hon har anlänt till torget när jag passerar strax efter 8 på morgonen. Håller på att resa sitt lilla stånd och vid hennes fötter ligger ett par backar med röda fina lingon och gula kantareller. Hon ler mot mig när jag passerar, vi hälsat med en nick, har setts förut och känner varann till utseendet.
Hon är en av de som blivit kvar av bärplockarna, och nu sliter med bärplockningen i skogen för att få egna pengar.

Seglingen ut till ön blir fin i strålande augustisol denna 19 augusti. På kvällen är det dags för en stund av kultur och eftertanke. Ord & Ton i Ulvö vackra vita kyrka. Där läser deltagare i Norrländska Litteratursällskapet tänkvärda alster, varvat med utmärkt musik spelad av Tommy Jonsson på orgel och Carina Bergström på fiol.

Jag tänker på en mycket bra artikel av Dagens Samhälles krönikör Mats Edman i denna veckas nummer. Rubriken är ”Det politiskt korrekta gynnar inte invandrarna”. Där tar han upp det absurda i att det tar 7 år innan en flykting får arbete. Under tiden skall vederbörande matas av en byråkrati vilken styr deras steg från den ena kursen eller anpassningen till den andra. Vuxna med ambitioner behandlas som barn utan kunskap och egen vilja. Så skapar vi själva den dåliga invandringspolitik vi sedan kritiserar.

Edman avslutar sin krönika med följande ord” Så om några har ett tungt ansvar för de negativa sidorna av invandring, så är det svenskarna själva. Inget är dock mer typiskt svenskt än att skylla på andra och säga ”det är inte mitt fel”.

2011.01.20
Jarl Strömbäck

Märklig krönika

2011-08-16T08:36:00.001+02:00

Jag brukar inte kommentera de betalda skribenter i dagspressen som kommenterar dagliga skeenden. Alla har ju rätt till sina uppfattningar? Men när skribenterna visar särskild brist på insikt, då bör de kommenteras.

Liberala nyhetsbyrån är en plantskola för kommande ledarskribenter. Där skriver Anders Gustavsson en krönika publicerad i dagspressen som i sin kontext försvarar den åldersdiskriminerande skattetillämpning vi har sedan några år i vårt land. Han vänder sig också mot den kritik den skattetillämpningen mött från bland andra de äldres organisationer, och de som vill återgå till en åldersneutral syn på skatteuttaget.

Skälen han anför är minst sagt märkliga. Genom att politiken gör alltfler äldre ekonomiskt utblottade, tvingar dem ner under fattigdomsgränsen vill Gustavsson att fler tvingas ut på arbetsmarknaden igen. Eller med hans egna ord ”Tvärtom innebär en skattesänkning för pensionärer att incitamenten för för dessa att jobba faktiskt minskar, stick i stäv med devisen att arbete skall löna sig.”
Ansluter sig Gustavsson också till den väl kända nazityska devisen ”Arbeit macht frei”?

Det är en märklig krönika Gustavsson producerat? Den speglar en människosyn som borde vara förlegad i vårt land. I sak är det också så, att sysselsättningen i vårt moderna samhälle bärs upp till mycket stor del av den konsumtion av varor och tjänster vi köper. Minskat utrymme för konsumtion för den femtedel av vårt lands medborgare som är pensionärer gynnar inte samhället i stort.

De äldre utgör också mycket ofta ett stöd både ekonomiskt och ideellt för sina barn och barnbarn, inte heller de tjänar på att de äldres livsförutsättningar stryps. Dessutom är det så, att hundratusentals äldre idag lever under mycket små omständigheter. Gustavssons synsätt har inget med det traditionella svenska välfärdssamhället att göra.
Som spegling av ett framtida samhälle blir det enbart skrämmande.

2011.08.16
jarl Strömbäck

Som man sår får man skörda?

2011-08-11T08:31:00.001+02:00

Det är skördetid i naturen. Undrar just hur mycket den odlare kunde skörda, som när grodden började ta sig trampade ned sina rabatter och fält? Eller hur mycket frukt den kunde plocka som sågande sina träd just när de blommade?

Inte skulle det bli bättre om vederbörande svor och domderade, hotade sina växter med ytterligare snöpning? Naturen har sin gång, som man sår får man skörda.

Människor är märkliga, eller kanske är vi bara en del av naturen. Behandlas vi väl, ges vi omsorg och livschanser, då går det bra för de flesta. Om däremot samhället, dess ansvariga politiker och tjänstemän undanhåller grupper av människor möjligheten till utveckling, till livschanser, då uppstår problem. Den här sommaren kommer att gå till historien i det avseendet.

I flera av medelhavsländerna har befolkningen gått ut på gator och torg i sin övertygade strävan efter ett bättre liv, av livschanser. För rätten att få framföra sina åsikter, sin yttrandefrihet. De har fått betala sin övertygelse med tusentals liv, men kampen fortsätter.

Nu har den spridit sig också till delar av Englands förorter, och ledarskapet svarar med det repressiva våldet, batongkulor och vattenkanoner? Utanförskapets områden kallas de. Områden där arbetslöshet och bristen på mening i livet drivit på frustrationen. Vi såg det i Frankrike för något år sedan, också i Sverige har skolor och bilar brunnit.

Boten är knappast ökat våld, något som raserar istället för att bygga upp. Boten ligger i att bygga broar av samarbeten mellan alla grupper i samhället. Alla de som vill vara med, som vägrar bli en del av utanförskapet. Demokratin överlever inte där den inte vårdas.

2011.08.11
Jarl Strömbäck

Vilseledande om pensionerna

2011-08-07T17:19:00.000+02:00

De av riksdagen välbetalda ledamöterna Ewa Lohman (M) och Lars-Arne Staxäng (M) framför i ST den 2.8 den nuvarande regeringens uppfattning att utvecklingen av pensionerna i vårt land ärt ett föredöme, och därför borde förstås och uppskattas också av de som lever av dem.

I den synpunkten må de företräda en oberörd elit, de företräder i vart fall inte de många hundra tusen svenskar som idag och efter ett långt arbetsliv fått se sina pensioner stå stilla eller krympa, alltmedan jobbskatteavdrag snedvrider beskattningen i landet, och pensionen de senaste åren sänkts med drygt 7%.

I en undersökning EU gjort över pensionsutvecklingen i unionens länder visar man att pensionen i vårt land på sikt kommer att vara EU-s sämsta tillsammans med den i Estland. Är det den utvecklingen som skribenterna anser vara ett föredöme?

Den här utvecklingen är inget som bara uppkommit av en olycklig slump. Den uppkom genom det svek mot pensionärerna som 90-talets pensionsöverenskommelse innebar. En överenskommelse som innebar att 258 miljarder av pensionärernas besparingar togs ur fonderna och till statskassan för att lösa statens finansiella problem.

Det sveket får dagens pensionärer bära, men inte bara de. Också alla de som nu sliter på arbetsmarknaden måste vara medvetna om, att när de går i pension kommer ersättningen via det offentliga systemet innebära en halvering av tidigare lön.
Ja, visst är det så att staten har värdesäkrat pensionerna, om man med det menar att ersättningarna hanteras som ett flexibelt dragspel, där de som har arbetat får bära bördan av konjunktursvängningarna.

Att nu kraven kommit från pensionärsorganisationerna om en ny översyn och förändring av pensionssystemet är ett hälsotecken. Att sedan regeringen väljer att strunta i de synpunkterna, till och med i arrogansens tecken ansvarig minister valde att inte möta ledningarna för dessa organisationer i frågan för en tid sedan är talande.

Det behövs ett politiskt parti som är villigt att i beslutande ställning föra både nuvarande och kommande pensionärers talan. I välfärdslandet Sverige skall politiken inte bygga på att ställa olika åldersgrupper mot varandra.

2011.08.06
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI/Örnsköldsvik
Bo Forsgren
Ordförande SPI Sundsvall

Hjältar i Janteland

2011-08-04T08:20:00.000+02:00

Det är tidig morgon när jag drar på mig joggingskorna för en morgon runda. Över ett stilla vatten svävar morgondimmorna, förebådande den nedkylning av havsvattnet som kommer med höst och kyligare nätter. Men ännu är det sommar, här uppe i norr kulturens blomstringstid. Det är den 4 augusti, en ny dag börjar med sina minnen och sina möjligheter.

Tankarna går till de som mer än andra gjort konst och kultur, inte bara till ett levebröd, men till en livsuppgift. De som skapar och organiserar, inte främst för egen vinning, utan för att de är en närmast obetvinglig drivkraft. Jag tänker på den makalösa skapelse paret Barbro och Anders Åberg under ett 40-tal år byggt upp i Nordingrå, Mannaminne. Där finns konsten i olika utställningar. Där frodas teatern i olika former, och där flödar musiken i svensk folklig tappning likaväl som i den internationella form Tradjazzfestivalen sista helgen i juli kommit att utgöra.

Det har varit ett stort nöje att lära känna Mannaminne och dess skapare, men också med ett stort vemod. Det är inte lätt att bli hjältar i janteland. ”Allt vi tjänat och kommit loss med genom konsten och restaurang verksamheten har gått tillbaka till förfinandet av livsverket Mannaminne” var budskapet i samtal med paret Åberg för något år sedan. Egenintresset har vuxit samman med livsverket, så osvenskt i en tid när den typen av agerande är på väg att försvinna.

På vägen har anläggningen fått stöd av stiftelser av olika slag. Kommuner, landsting och länsstyrelse har också bidragit i mindre del, men inget av det som skapats hade uppstått utan den drivkraft makarna Åberg visat.

Åren tar ut sin rätt, det är dags snart för en vaktavlösning på Mannaminne. Vi ca 200.000 personer som bidragit till att göra anläggningen till en av länets mest besökta, med mer än dubbelt så många besök som länsmuseet. Vi kan bara hoppas att den vaktavlösningen inte leder bort från den kurs som hittills gjort Mannaminne till en institution i svenskt kulturliv, och en turistmagnet i vårt län.

Begriper det politiska ledarskapet det, eller skall jantetänkandet rasera det som skaparkraften byggt? Paret Åberg borde om några i vårt län föräras titeln kulturens hjältar. Den har de förtjänat i sin strävan för att bygga den folkliga kulturens monument, ett MANNAMINNE värt att bevara.

2011.08.04
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Om Avhumaniseringens pris

2011-07-29T07:21:00.002+02:00

Mitt tidigare inlägg med titeln ”Avhumaniseringens pris” har väck en del känslor. Ett varmt tack till de som hört av sig med ord som ”en suverän artikel” och liknande. Till de som läst den med andra synsätt vill jag ge några kommentarer.

En stor vetenskaplig studie med 130.000 deltagare rörande våldsamma spels påverkan på individer presenterades förra året. Enligt den studien finner man en ökad aggressivitet hos de som spelar, både på kort och lång sikt. Behring Breivik har i sitt manifest och i förhör angett att han spelat krigsspel som en del i sin mentala förberedelse inför dåden i Oslo. I vetenskapens Värld (P1) intervjuades professorn och hjärnforskaren Predag Petrovic häromdagen. Han menar att beteendevetenskapen bygger på vetskapen om att upprepad träning (simulatorträning/spel) på olika områden, också medvetet eller omedvetet påverkar människors beteenden. Han delar studiens slutsatser och menar att flertalet forskare på det beteendevetenskapliga området också gör det.

Läs gärna artikeln en gång till. Där står med avseende på våldsspel ordagrant.
” För flertalet människor förblir spelet ett spel, för några blir det ett budskap.”

Jag förstår väl de föräldrar som vill fostra sina barn till trygga och medkännande individer. Personer som ser samtalet som medel för konfliktlösning, inte våldet, och som i den strävan valt att undvika den ständiga konfrontation med våldet i nyheter, film och via internet som ständigt är närvarande. Tids nog blir vi alla vuxna, och får göra våra egna val.

Inom EU har man nyligen presenterat en undersökning som visar att det absoluta flertalet av terroristdåd inom unionen begås av inhemska separatister, inte av utifrån kommande hot. Nu varnar även seriösa forskare för den effekt spridningen av massmördaren Behrings manifest och tillhörande bilder kan få.

Förtjänar han det stödet??

2011.07.29
Jarl Strömbäck

Avhumaniseringens pris

2011-07-24T07:20:00.001+02:00

Kulingen blåser vinande över Skanör, och skummet yr över vågbrytaren mot havet. Från fönstret i Lotsvillan vid Falsterbo-kanalen ser jag i kikaren några fartyg långt ute till havs. De går i leden genom Bornholmsgattet, egna minnen från vakten på bryggan tidiga morgnar tränger sig på. Klockan är 0630 och det är 4-8 vakten som möter gryningen.

Tanken går till de många anhöriga till offren för massakern i Oslo. Den största katastrof som drabbat landet på många, många år. Och visst kan man fråga sig vad som får en tillsynes helt vanlig ung man att ta så många människors liv?

Avhumanisering av de som ses som fiender har alltid varit del av krigets budskap. Så gällde förr, och så gäller nu. Skillnaden ligger i att de budskap som tidigare var förbehållna den militära sfären, numera lanseras utan skrupler i ”spel” som World of Warcraft, något som gärningsmannen av allt att döma tagit stora intryck av. Där får man lära sig avhumaniseringens budskap. Döda de som inte tillhör gruppen, de har inget värde.

För flertalet människor förblir spelet ett spel, för några blir det ett budskap. I salig tro tar man till sig tanken, och resultatet har vi sett i skolskjutningarna i olika länder, och också nu i massakern i Oslo.

Det är svårt att se värdet i fostran till det extrema våldet som problemlösare. I det avseendet förstår jag de många unga föräldrar som inte låter sina barn se nyhets- och våldsinslag på TV. De föräldrarna är kloka, och den sanna demokratins bärare.
De som å andra sidan bekänner sig till reklamens och propagandans makt, men vägrar se de faror som ryms i våldsspelens utbredning, bäddar för händelser som den i Oslo.

Slutligen och inte minst, hur är det möjligt att en ung man av myndigheterna tillåts ha automatvapen och handeldvapen vilka inte kan ha något konstruktivt syfte? Militär och polisiär utrustning borde med självklarhet förbehållas dessa institutioner. Att den norska säkerhetstjänsten kritiserats av amerikansk och brittisk säkerhetstjänst är förståeligt. Priset för den slappheten får nu 100-tals anhöriga till offren, och alla medkännande till dem bära.

2011.07.24
Jarl Strömbäck

Är du lämplig gamle vän?

2011-07-21T08:43:00.001+02:00

Måndag den 18 juli visade TV-s Rapport ett bärande inslag med temat att fler körkort borde dras in med hjälp av landets läkare. Syftet skulle vara att på det sättet minska antalet dödsfall och olycksfall i trafiken Med andra ord, läkarkåren i vårt land borde finna sig i rollen som myndigheternas inofficiella angivare. I avsnittet hade journalisterna valt att intervjua en 70-årig dam och en 68-årig man samt en läkare med lång erfarenhet från primärvården.

Intervjun i sin helhet var vinklad att ge tittarna intrycket att det var åldersgruppen äldre som var orsak till de allvarliga olyckor som sker i trafiken, och som en följd av den tanken att de äldre i högre grad borde fråntas sina körkort.

Kanske hade ansvariga på Rapport-redaktionen kommit till en nyktrare slutsats, om man besvärat sig med att ta del av Trafikverkets officiella statistik. Där framgår med all önskvärd tydlighet, att åldersgrupperna 65+ samt 75+ på intet sätt dominerar olycksstatistiken, den domineras i högsta grad av yngre bilförare.

Rapports sätt att behandla den här frågan är kränkande gentemot en utpekad åldersgrupp i samhället, den saknar relevans och bör därmed inte få stå oemotsagd. Jag har därför anmält inslaget till granskningsnämnden för radio och tv..

2011.07.19

Jarl Strömbäck

Skärgårdsbild

2011-07-17T20:42:00.000+02:00

Söndag morgon, solen skiner och hamnen sover. Jag tar min lilla soppåse och går promenaden för att slänga den. För några timmar sedan var det fullt med folk på brygga och båtar för att lyssna på musikunderhållningen och skåla för det nyss gifta. Det är populärt att gifta sig i öns lilla kapell på sommaren. En annorlunda upplevelse att bära med sig på livets resa.

Ombord i vår båt sover besättningen också när detta skrivs. Snart är det dags för frukost och sedan den sista etappen till hembryggan. Nya aktiviteter väntar, en häck som skall klippas, gräs likaså.

Dags att tacka barnen för leken och baden på Vindhem. Ni betyder långt mer än ni kanske förstår. Få om ens något avleder mer än fisket med håven, bort från vardagstankar till den lekfulla koncentrationen i de stunderna.

Dags att tacka vinden som burit oss fram och tillbaka över vattnet utan belastande föroreningar. Ibland hårt drivande vilket kräver stor uppmärksamhet och närvaro. Det är stora krafter i rörelse när kulingens vita toppar kröner vågorna. Då prövas seglarens kunnande.

Dags också att tacka besättningen på returresan, Jesper och Berivan för deras sällskap, stunderna med prat och Yatzi. Promenaden till toppen av Sveriges högsta ö. Hjälpen i seglingen, och tack också Elisabeth för alla körningarna i olika sammanhang.

Sommaren är så mycket och så kort. Några veckor när vi skall uppleva livet som vi önskar att det vore, om inte jämnt så i alla fall i högre grad. Vår nordiska värld behöver sin paus i arbetslivet, för många ett nödvändigt värn mot vår tids stress och prestationskrav.

Trysunda 0700 den 2011.07.17

Jarl Strömbäck

sol, sommar.

2011-07-13T20:27:00.000+02:00

Sol,sommar och lekande barn. Dagens blogg får lämna det vanliga granskande synsättet för ett annat väl så viktigt. För så är det väl att där glädjen finns där lever skapandet. Där växer människor i gemenskap.

30-talets stöveltramp skall aldrig få upprepas, det var ju den lärdom man gjorde då, för ett par generationer sedan. Men håller den lärdomen på att glömmas?

Lekande barn är livets framtid. De kan vara ljusa eller mörka, ha blå eller bruna ögon. Alla bär dom på samma behov, sin livs dröm. Kanske inte medveten, men gömd i lek och stoj.

Sommarens segling har kombinerats med ett 40-årsfirande, vackert och spontant, privat och byggt på gemensam delaktighet. Och en tummelplats för mötets 10-tal barn från olika delar av världen. Från vårt fria land och från det Syrien där nu människor, också barn mister livet för sin rätt till åsiktsfrihet.

Vi bär ett stort ansvar, vi som ännu minns den gamla tiden. Att inte låta oförsonlighet och åsidosättande bli dominerande i vårt tänkande. Det var inte judarna och zigenarna som startade andra världskriget, det var stöveltramparna i sina bruna och svarta skjortor.

Jarl Strömbäck

Från Almedalen intet nytt

2011-07-08T07:17:00.001+02:00

Så har årets möten i det uppskrivna Almedalen gjort sitt. Statsminister Reinfeldt talade om framtiden. Däremot knappast om vilken politik den kräver. Hos honom lever mantrat om jobbskatteavdragen som lösningen för framtiden. Har inte regeringen lärt något av den grekiska krisen? Att köpa röster med löften om en ökad konsumtion för begränsade befolkningsgrupper kan ske till ett högt pris, demokratiskt och ekonomiskt.

Det demokratiska priset har redan börjat falla ut. Stora grupper av vårt lands invånare vänder nu regeringen ryggen, man accepterar inte ett samhälle där ledarskapet bygger på att gräva diken mellan generationerna, istället för att bygga broar mellan dem.
Andelen äldre i befolkningen blir större,en utveckling som tidigare har tonats ned. Så skedde när det nya pensionssystemet drevs igenom. Följden blev en medveten underfinansiering orsakad av en plundring av fonderna som nu lett till underskott på hundratals miljarder och att ”bromsen” har slagit till. Det drabbar de som nu är pensionärer, men också de som kommer att bli det. Dagens unga kommer att få betala ökande avgifter till ett sviktande pensionssystem, eller acceptera en raserad framtida trygghet.
När politiken inriktas på att ge alla, även de som minst behöver det, en extra månadslön ges de som får denna skattefavör en möjlighet att öka sin konsumtion. Det ökar antalet jobb i Sverige, men bara om jobben sker här. De svagaste i samhället, de sjuka, de arbetslösa och de äldre som inte kan arbeta, får ingen extra månadslön, många blir utförsäkrade. Hur kan man finna mål och glädje i att skapa fler av utanförskapets områden?
De som är 65+ i ålder utgör ca 25% av valmanskåren men utgör endast 2% av antalet ledamöter i vårt lands viktigaste lagstiftande församling, riksdagen. Gör tankeexperimentet att något av könen män/kvinnor, vilka utgör ca 50% av valmanskåren endast tilläts representation i riksdagen med 4% av deltagarna? Skulle det accepteras, om inte varför då denna så tydliga diskriminering av de äldre i landets främsta politiska forum?
Miljön anses viktig och därmed kollektivtrafiken. Trafikverket har i dagarna meddelat att medeltilldelningen måste öka med fyrtio miljarder för att järnvägarna ska fungera. Orsaken är att underhållet och investeringarna varit alltför låga. De ökande belopp som krävs för att sätta järnvägen i stånd och förbättra den så att den klarar de växande behoven, måste i stället betalas i framtiden av dem som då utgör en allt mindre andel av befolkningen.
Kostnaderna för livsviktig infrastruktur som el och tele, mat och vatten för att bara nämna några ökar stadigt och delvis på ett sätt som är mycket svårt att planera. Kostnadstrycket i samhället på den enskilde ökar ständigt, samtidigt som stora grupper får vända på varenda krona. Lösningen att i ökande grad privatisera viktiga områden har misslyckats på områden som är helt avgörande för vårt lands framtid som ett föregångsland på välfärdsområdet.
Talen i Almedalen, så undertecknad kunnat se dem handlade om en framtid som kommer att bli svår, om inte omprioriteringar med mer långsiktiga mål än röstfiskande skattesänkningar görs. Jobbskatteavdragen borde inte ha delats ut, utan pengarna används för att bättre motarbeta en utveckling som skapar ökat utanförskap.

2011.07.07
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22'
89178 Bonässund
070-6727669

Bortom etanolen2.

2011-07-05T09:19:00.000+02:00

Föregående inlägg har medfört några synpunkter som jag gärna kommenterar. När det gäller etanolens oförmåga att trots stort arbete få genomslag, så har det både med råmaterialet, dess användning och kvalitet på etanolen att göra. I stora delar av världen skulle en storskalig satsning på etanol hota livsmedelsförsörjningen. Den utvecklingen är politiskt omöjlig, därför kommer den att ständigt möta stängda dörrar.

När det gäller flygets ansvar i miljöfrågorna, så delar jag gärna synsättet att flyget borde ses på med samma ögon som övrig transportindustri. Det skulle innebära kraftigt ökade biljettpriser för såväl personer som gods. En sådan förändring skulle komma att hämma handel och turistindustri, och det är den ömma punkten. Där fegar de allra flesta politiker, man vill ju dessutom finnas med i den internationella cirkusen.

I det här sammanhanget kastar undertecknad sten i glashus, under större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag haft internationellt resande som en bestående del, och har fortfarande högsta bonusklass i ett ledande flygbolag. Men det gäller att se utom sig själv.

När det gäller biogas, köpte jag en sådan bil i oktober 2010. Den fungerar tekniskt perfekt, men tyvärr har kommunen med världsklass, Örnsköldsvik ingen gasmack, trots att man i domsjökombinatet, som jag förstår det har en stor produktion av just biogas.

Enligt svensk expertis kunde med ett omhändertagande av biologiskt avfall från hushåll, restauranger/storkök och industri/jordbruk minst 60.000 bilar försörjas i vårt land. Nu satsar man på gasen i andra länder, vätgasen är på väg in som nästa utvecklingssteg. Det är bra, det minskar i hög grad de avfallsberg vi har att ta hand om, och därmed den deponi som annars kostar stora pengar att ta hand om.

Det är hög tid för regeringen att ta steget bortom etanolen. Borttaget av förmånsbeskattningen av etanol är ur det sammanhanget utmärkt.

201Strömbäck

Bortom etanolen

2011-07-02T08:29:00.000+02:00

För en del år sedan satsade Örnsköldsvik kommun genom sitt energibolag på etanolen som framtidens bränsle. Det skedde bland annat genom att köpa en fabriksanläggning med internationell verksamhet som Akzo-Nobel ville bli av med. Som ”rådgivare ” och villiga mentorer till satsningen fanns familjen Carstedt, bilhandlare i staden med Fords etanolbilar som stor inkomstkälla.

Satsningen på SEKAB har blivit en ekonomisk katastrof och härdsmälta för energibolaget, dess styrelse och kommunens politiska ledning.

När beslutet togs var nämligen politiska systemet i stort sett enigt, S-partiet var ”dopat” av sina mentorer som i generösa möten ”övertygat” om nyttan med etanolen. KD-partiet hade Carstedts främste säljare av etanolbilar som sin talesperson i fullmäktige. Han propagerade helt i familjens anda, och C-partiet såg i en framtid med etanol ur skogens och lantbrukets produkter, en framtida inkomstkälla av stora mått. Det kunde man inte motstå? Så de varningens ord undertecknad den gången förde fram från fullmäktiges talarstol föll på hälleberget.

Nu sitter man några år senare med ett ständigt närvarande problem genom det, och delvis andra beslut av liknande dimensioner. Fullmäktiges möten får en sned belastning som i alltför hög grad präglas av affärsverksamhet, när man borde diskutera nämndernas områden. Örnsköldsviks kommun kan nu enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) ståta med landets tredje största skuld per invånare, lägger man in den pensionsskuld som också borde redovisas i sammanhanget, har man möjligen landets största skuld per invånare.

Nu meddelar regeringen att den skatteförmån etanolen tidigare fått skall tas bort, nu är det gasbilar och el-hybrider som gäller. Inom EU har etanolen aldrig fått fäste, där ser man just gasen som en stor framtida energikälla, och då främst vätgasen. Vätgasen ger nämligen i sin förbränning inga andra ”avgaser” än lite ofarlig vattenånga. Nyligen har Mercedes-Benz kört jorden runt med 3 vätgasbilar, och planeringen pågår nu om anläggandet av 1000 vätgasmackar i Tyskland. Alla de stora bilfabrikanterna har i ett gemensamt meddelande den 9 september 2009 meddelat att man nu går in för vätgasen som framtida bränsle, och redan år 2015 kommer att kunna leverera 100.000-tals vätgasdrivna bilar. Till det kommer den gas som kan utvinnas ut biologiskt avfall, och som redan idag är en närvarande och viktig energikälla med stora utbyggnadsmöjligheter.

Framtiden för miljömedvetna bilister bör med andra ord glömma etanolen och stödja den utveckling som innebär dels en övergång till biogas, dels en satsning på vätgas. Där och inte i etanolen ryms lösningen för framtida drivmedel.

2011.07.02
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI/Övik
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Svarta farsoten

2011-06-28T21:59:00.000+02:00

Sommartider är skärgårdstider för många i vårt land. Under några intensiva veckor hämtas rekreation, vila och inspiration på hav, i vikar och på öar. Några är sommarboende där ute, andra kallas båtfolket.

Men där ute gäller också lagar, fågelskyddsområden är viktiga och ve den nyfikne person som stiger iland på en skyddad ö. Då står kustbevakning eller sjöpolis runt hörnet, och påföljden kan bli mycket kännbar.

Mångfalden har under årtionden på det sättet bevarats, på skyddade skär har änder, måsar och vadare samsats om utrymmet. Till glädje för alla oss som ser en levande skärgård som en viktig del av begreppet livskvalitet.

Men nu hotas den verkligheten av den svarta farsoten. Den har kommit smygande de senaste åren söderifrån. Lika ogillad var än den visat sig. Likt svarta begravningsentreprenörer står de uppsträckta på skären, skarvarna. De bygger sina bon i träden och med sin avföring dödar de effektivt allt grönt på ockuperade öar.

Likt ett vitt täckelse täcks öarna av träck, och stanken från de nerskitade öarna blir en påminnelse om lukten från forna tiders orenade massafabriker. Och fisket i närområdet utarmas, något väl bevittnat och väl känt från andra områden i landet.

Nu är den här, den svarta farsoten. Det skyddade fågelskäret ligger i farleden ut från Örnsköldsvik, med bara något hundratal meter till bebyggelsen i Bonässund och Vårby på ömse sidor farleden. Där har fågellivet blomstrat i årtionden utan störningar trots närheten till människan. Nu dör ön snabbt, om ett par år kommer troligen inte ett levande träd finnas kvar, men väl stanken när vinden ligger på. Då får man nog räkna ner försäljningspriset på områdets villor.

Så vad gör miljömyndigheten för att skydda fågelskyddsområdet? För att garantera dess fortbestånd? Vad gör kommunen för att skydda vår skärgård från den svarta farsoten? Plan- och miljönämnden som har så mycket synpunkter på så mycket? Det är hög tid att handla nu, inte vänta till dess att ön är död och förstörd? Är det rimligt att fågelskyddsområdet inte omfattar skydd också från en artfrämmande inkräktare?

Det här är viktiga frågor vi diskuterat, några av en levande skärgårds vänner.

2011.06.28

Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Du lindar av olvon...

2011-06-23T07:58:00.000+02:00

Morgon, dagen före midsommarafton. Solen skiner och vinden ruskar lite lätt i björkarnas blad ser jag från köksfönstret i lägenheten i Kalix.. Vi sitter och språkar lite lätt, Mor Signe och jag. Hon har bjudit på morgonkaffe och egenhändigt bakat kaffebröd helgen till ära. Så gör den som vill vara med i livet, även vid 96 års ålder.

Men det var annorlunda för ett par månader sedan. Dubbelsidig lunginflammation , vatten i kroppen och hjärtsvikt gjorde henne fastbunden vid sjukhusets säng i veckor. 13 kilo försvann innan hon kom hem. Nu återstår 49 kilo och en tunn men fin kvinna av den tidigare ganska runda mor vi vant oss vid.

Medicineringen har hjälpt till, men det krävdes en ordentlig läkemedelsgenomgång och strykning av 4 mediciner för att få balans i den också. Nu återstår 8 dagliga mediciner och det får man väl acceptera på gamla dar?

Midsommartid är blommornas och livets tid. Naturens barnkammare är som mest aktiv med alla sina barn, ingen tid är mer underbar av just det skälet. Och även hos oss människor blir blodet gärna lite hetare under intryck av sol, värme och naturen alla liv och dofter..

Dags att önska bloggens läsare en god midsommar innan bilen vänder söderut igen. Besöket hos Mor Signe har givit själsro, och det är något vi alla behöver.

Det är en ynnest att få sitta i stilla samspråk med en 96-årig mor, klar i huvudet om än med lite nedsatt hörsel..

2011.06.23

Jarl Strömbäck

Med kluven tunga

2011-06-21T09:59:00.000+02:00

Det var kongress i den stora riksorganisationen. Ombuden för dess 260.000 medlemmar var samlade, undertecknad ett av dem. Som så ofta i sådana sammanhang fanns det en bunt motioner vilka skulle bearbetas i särskilda utskott. Bland dem ett ekonomiutskott i vilket jag hade förmånen att få vara med.

Inför utskottsarbetet förklarade den karismatiske ordföranden, att det minsann var kongressen som bestämde. ”Kongressen är det högsta beslutande organet, så är det” var hans budskap till oss ombud.

I utskottet skulle budgeten för förbundet diskuteras och granskas, vilket också gjordes på ett ansvarsfullt och engagerat sätt. Några motioner ville sänka avgifterna med sina argument, förbundsstyrelsen ville höja uttaget till förbundet, och utskottet beslutade efter noggrann och bra debatt att med 20 röster mot 6 förorda oförändrad ram för budgeten.

I plenum togs det beslutet inte nådigt emot. Med brösttoner som dånade över salen meddelade ordföranden att han såg utskottets förslag som ett misstroende mot förbundsstyrelsen, och vann den därefter uppskrämda församlingens votering med rösterna 67 mot utskottets 66.

När avlutningen närmade sig och avslutningstalet kom, meddelade ordföranden att styrelsen mycket väl hade kunnat hantera en oförändrad budgetram, alltså det som några timmar tidigare setts som ett förtroendevotum.

Så talar den som talar med kluven tunga.

2011.06.21
Jarl Strömbäck

Morgon i Ronneby

2011-06-18T05:17:00.000+02:00

Morgon i Ronneby. Den första kongressdagen är avklarad i den riksomfattande organisationen med ca 260.000 medlemmar. Fler medlemmar än alla de politiska partierna i landet tillsammans.

Det har hållits tal av landshövding, av socialminister Maria Larsson och av gäster från andra organisationer i vårt land och grannländer. Och det har påbörjats förhandlingar.

Och apropå talen så finns det olika synsätt. Socialministern uppehöll sig mycket vid de äldre sjuka och deras situation. Den är viktig, men kanske finns det viktigare aspekter att fundera över.

De som är 65+ i ålder utgör 25% av landets befolkning,barnen inkluderade. Men de representeras i vårt lands parlament av endast 2% av dess 349 medlemmar. Finns det kategoritänkande i vårt jämlika land?

Låt oss tänka tanken att kvinnorna i landet (eller männen) med sina 50% bara representerades av 4 % av medlemmarna i riksdagen? Att gruppen på sin höjd fick representation i något råd typ kvinnoråd (mansråd)? Skulle det accepteras och godkännas? Svaret är givet, eller skall vi kanske skriva ramaskrien om orätter, diskriminering etc, etc.

Så varför accepterar världens mest jämlika nation att förpassa en fjärdedel av sin vuxna och mogna befolkning in i en skuggtillvaro i avseende på inflytandet i det viktigaste organ vi har i landet, dess riksdag?

Den frågan kan få bli slutet på den här tidiga morgonens skrivning, och ett tankespån till liberalavindars läsare.

2011.06.18
Jarl Strömbäck

Lyssna på seniorerna

2011-06-14T12:08:00.000+02:00

Kommande helg (18-9/6) går Sveriges näst största seniororganisation, Sveriges Pensionärsförbund med 260.000 medlemmar till kongress för att tala och tänka om den nuvarande samhällsutvecklingen. Det är ingen utveckling som sprider glädje. Under de senaste 10 åren har klyftorna mellan de som arbetar och de som har arbetat ökat med ca 10%. De fonder som de äldre byggt upp under årtionden plundrades på 260 miljarder under 90-talet för att täcka de hål i statsbudgeten man då hade. En åtgärd som alla de stora partierna har ett ansvar för. Och den pensionsöverenskommelse som man politiskt kommit överens om innebär i princip att man inte vill tala om de följder de ingreppen fått och får för dagens och morgondagens äldre.

I sina ansträngningar att nå samförstånd med politiskt ansvariga, kom de 5 stora seniororganisationerna samman under de senaste året. Man har lagt ner ett omfattande arbete för att tydliggöra att pensionssystemet måste ändras, det slår mycket hårt mot dagens äldre, och det kommer att bli än värre för kommande generationer av äldre. Enligt en nyligen presenterad genomgång av EU, kommer det svenska pensionssystemet på sikt tillhöra EU-s sämsta, och ge mindre än 40% av tidigare inkomst vid pensionstillfället.

Den utveckling vi nu ser är en gradvis och ständigt pågående nedmontering av den samsyn på samhällsutvecklingen som präglade folkhemstanken. I det sammanhanget kan det vara av stort intresse för intresserade att ta del av den nu i TV visade serien ”Hundra svenska År”. Allt var inte bättre förr, och livet bjuder på olika former av påfrestningar och bördor. I det har samhällssynen och politiken ett mycket viktigt vägval. Nämligen det i vad mån man vill använda moroten eller piskan i synen på människor.

Det äldre i vårt land har i allmänhet ett långt arbetsliv bakom sig. Ett arbetsliv präglat av kampen för jämlikhet och likhet inför lag, myndigheter och förordningar. Den som idag går i pension och arbetat sina 40 år får ca 55% av tidigare lön i inkomstpension. Vi har en tidigare otänkbar extra skattebelastning av de äldre, och inom omsorg och vård dras resurserna ner med ekonomin som skäl. Det skälet hindrar inte en alltmer utbyggd byråkrati, och satsningar vilka ligger långt utanför politikens traditionella kärnområden.

Den nuvarande utvecklingen föder politikerförakt. De äldres organisationer har på olika sätt ställt sina tankar och synpunkter till de styrandes förfogande. Hittills har man inte varit beredda att lyssna och det kommer att gynna nya framväxande rörelser.

2011.06.13
Jarl Strömbäck
Distriktsordförande SPF Västernorrland (6300 medl.)
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

A total make-over

2011-06-11T08:37:00.001+02:00

Att göra om, och göra nytt har blivit ett mantra i vår tid. Det kan gälla allt från den enskildes uppiffning och uppklädning på bästa sändningstid i TV, till företagets eller klubbens beslut att nu gör vi om och blir bättre.

Det behöver alls inte vara fel, nytt namn, nya inriktningsdokument som styr och kanske ny ledning? Inom landstinget i Västernorrland pågår nu sedan valet i höstas den processen. Senast häromdagen fick vi veta att primärvården försvinner som namn, det skall nu heta hälsocentraler.

Tanken är inte fel, begrepp som sjukhus har i allt större grad kommit att förknippas med just ”sjuka hus”. Och vi besöker dem inte för att bli sjuka, utan för att helas från krämpor. För att få hjälp med vår hälsa, så visst passar ordet hälsocentral in på de före detta primärvårdscentralerna.

Låt oss nu också hoppas att det inte bara blir ett spel för gallerierna, att den omstöpning som nu pågår också får ett konkret innehåll, ökad tillgänglighet och hjälp till självhjälp är många gånger lika viktig som ökad medicinering.

Och på den slutna vårdens område (sjukhusen) lyfts nu allt mer frågan om rätten till en något sånär likvärdig vård i länets (Västernorrland) olika delar. Får det mindre sjukhuset med sin goda vård, sin lojala personal och sitt starka stöd i upptagningsområdet vara kvar, eller kommer det att offras på det stora, stökiga, ständigt klandrade länssjukhusets altare?

Om det kommer striden att stå i det landsting som nyligen klassats som landets sämst skötta. Så länge man tror att framgång följer av avund och motsättningar, kommer nog den skattningen att bestå.

2011.06.11
Jarl Strömbäck
fd landstingspolitiker

Till största glädje

2011-06-06T19:34:00.001+02:00

Från förtvivlan till största glädje, så skulle kampen kunna beskrivas. Då, för två år sedan åkte hon in vid 03-tiden på morgonen för att föda en efterlängtad lillasyster till 4-åringen Tova.

Några timmar senare, vid 10-tiden stormade en förtvivlad och gråtande nyförlöst mor in genom dörren till en stumt frågande morfar och 4-åring. Den lilla systern hade fötts livlös, och efter intensivt arbete i en dryg timme av ett stort läkarteam, ändå återkommit till liv. Nu fanns hon på en ambulanshelikopter på väg till Umeå Universitetssjukhus.

Det tog ca 3 veckor innan slangarna kunde börja kopplas loss mellan det lilla barnet och maskinerna på kliniken. Så lite senare överföring till Sundsvall igen, och månader av tillvänjning. Amningen kom inte igång, alltför mycket var förlorat.

Sondmatning eller knapp på magen var den stående frågan. Föräldrar som ställde krav på svar på sina frågor, väl medvetna om vårdens situation genom eget arbete på området. Allergichocken hos barnet när modersmjölken skulle bytas mot mjölkersättning. Övertygelsen att man måste gå egna vägar, när vården, kantig i sin överslätande ”jag vet bäst”-attityd, inte ville lyssna och förstå.

Besluten att vägra lyda dåliga ordinationer. Sökandet efter svar i timmar på internet och andra fora.
Slutligen, efter ca 1 år började bitarna falla på plats. Maten började komma igång om än med möda. Liten är hon det lilla trollet, men med en vilja som är stark och som tveklöst också burit framgången med sig.

Men inte utan sin familj, pappa Hans klok och tålmodig när missmodet legat och ruvat. Mamma Karin vars kärlek till det lilla livet ger ordet gränslös en egen innebörd. Och storasyster Tova som funnits där, alltid tålmodig trots att så mycket uppmärksamhet gått till den lilla. Bättre syster än så kan den nu 2-åriga yrhättan inte ha.

För så är det, att det som var en kamp för livet under veckor och månader, nu har stillnat och alltmer övergått till att bli en naturlig relation. 2-åringen är ett underbart yrväder. Ett charmtroll så underbart att uppleva. Liten till växten av sina upplevelser kanske. Men full av liv, och den nyfikenhet på livet som är det friska barnets kännetecken.

En stor eloge till den lilla familj, som så starkt stått upp för varann i den här kampen. Ni har mycket att glädjas och vara stolta över.

2011.06.07
Jarl Strömbäck

Premiärturen

2011-06-03T09:13:00.001+02:00

Det är Kristi himmelsfärdsdag när jag hissar segel för första gången det här året. Lite motorgång först i nästan vindstilla, sedan kommer en fin bris och seglingen blir fin för dikt bidevind och drygt 6 knop på loggen.

Lite mer än 2 timmar tar det ut till ön som bildats av tre öar vilka växt ihop. Därav det kryptiska namnet Trysunda (tre sund). Där ute pysslas och vårstädas det i stugorna, men i gästhamnen är jag ensam. Det blir en skön men kylslagen natt, värmaren för göra tjänst när temperaturen närmar sig +10 i båten.

Jag promenerar på strand och klippor som så många gånger förr. Det har regnet mycket på sistone, det syns i vattensamlingarna. Grodynglen pilar fram och tillbaka, och i näckrosdammen finns mycket vatten, men än är det bara blad, det dröjer några veckor innan vi får se de fina blommorna.

Kvällssolen skiner så fint i sittbrunnen, jag läser tidningen ”Dagens Samhälle”, vilken tar upp förhållanden som angår oss alla på olika sätt. Dess krönikör Mats Edman skriver om medikaliseringen av sjukvården, och dess följder. 6000 personer dör årligen av felaktig vård och felaktig medicinering i vårt land. 10 gånger fler än i trafiken där vi så ofta talar om nolltolerans. Hans fråga blir, när skall vi få nolltolerans när det gäller felaktigheter i vården?

Jag lämnar den tanken, det är skönt med sommar, viktigt att vårda det friska så länge det finns.
Kanske hjälper vind och vågor till med just det, eller den där meditativa skogspromenaden som också kan vara del av friskvård, utan recept.

2011.06.03

Jarl Strömbäck

Då och nu

2011-05-31T08:37:00.002+02:00

I Tv har just nu påbörjats en serie som visar Sveriges väg de senaste 100 åren. Det är en upplysande serie också för oss i vår tid. Kanske kan det ge vägledning. Och vad ser vi då för skillnader?

Vägen från feodal- och överklassamhället var inte lätt. Att klassmönstren successivt kunde brytas hade med folkhemstanken att göra. Den tanken slog rot så starkt att den kom att bli vägledande i alla beslut under gått och väl 50 år. Nu är den sedan länge bortglömd av en uppväxande generation där självförverkligandet har blivit religion.

Med facit i hand är det svårt att överskatta den betydelse det i Sverige fredliga demokratibyggandet haft, inte bara i vårt land. Sverige blev ett mönsterland för många andra som var på väg från fattigdom till välfärd. Kanske kom brytpunkten under de ekonomiska kamperna på 70-talet.

Löntagarfonds striden blev ett grundskott för förtroendet mellan företagssamhället och politik/fack. De nya av Palme-eran framdrivna lagarna på arbetsrättens områden likaså. Arbetsgivarnas ställning försvagades starkt, och fackens ökade i vart fall i lagstadgad mening. Lönestriderna drev upp kostnadsnivån i samhället, och hela industribranscher började falla samman. Textil, varv, skog- och stål-industrierna. Alla hade varit ledande i vårt land, men försvann eller har krympt kraftigt.

I nutid växer byråkratierna, den politiska makten tilldelar sig allt större ekonomiskt utrymme, antalet politiska sekreterare och andra tjänstemän ökar i samhället. Löneutrymmet för de som tjänar mest i offentliga system och det privata näringslivet ökar kraftigt, samtidigt som gapet mellan de som har, och de som sladdar efter blir allt större.

Studenterna har det svårt, arbetslösa ännu jobbigare och gapet mellan den lön som de arbetande tar ut, och den sparade lön som utgår i form av pensioner har ökat med 10% de senaste 10 åren.
Och jobbskatteavdrag för de som har fördelen av att ha ett jobb, har blivit ett sätt att med skattekorruption köpa sig röster i opinionsmätningar och val.

Då och nu, är välfärdslandet Sverige på villovägar? Ett välfärdssamhälle präglat av humanism mäts med måttstocken av hur man tar hand om sina mest behövande medborgare. Det synsättet har man allt svårare att nå upp till.

2011.05.31
Jarl Strömbäck

Tio små negerpojkar

2011-05-28T16:20:00.000+02:00

Kommer ni ihåg den gamla berättelsen om 10 små negerpojkar som försvann den ene efter den andre? Den har sin liknelse i kommunen norr om skogen, fast ändå inte? Så här är det nu.
Kommunen som gjort sig känd för sina vidlyftiga affärer och sitt världsklasstänk, hade bestämt sig för att organisera om för att spara pengar. Det skulle bli färre förvaltningar och chefer var det tänkt.

Chefer kostar mycket pengar, ca 60.000 kronor i månaden, och med sociala avgifter och sånt blir det ca 100.000 eller för vissa ännu mer. Nu visar det sig att de gamla cheferna de blir kvar med sina fina löner, bara det att de fått alternativa jobb, lite lämpligt svåra eller lätta hur man nu ser det. Istället för att spara på chefskostnaderna, ökar de med några miljoner.

En tanke som kanske är riktigt dum kom för mig, hur skulle det vara om alla de som exempelvis inom omsorgen tycker att omorganiserandet inneburit stora försämringar, också fick nya lämpligt anpassade alternativa jobb med bibehållen lön och sånt. Eller bara ett rejält medinflytande över schemaläggningar och jobb? Det kanske vore en bra och verklighetsanpassad åtgärd? Och så slapp dom bli sjuka och må dåligt.

Det finns mycket att göra för den som vill vara bäst i världen.

2011.05.28
Jarl Strömbäck

När trycket blir för stort

2011-05-24T09:59:00.000+02:00

Hon är en ledande tjänsteman i kommunen norr om skogen. I ett 10-tal år har hon sett trycket öka på sin välfärdsförvaltning. Äldreomsorg, hemtjänst, barn och unga med problematik. Alla behöver de välfärdens tjänster i form av stöd under en kritisk fas i livet. För många kan det stödet vara skillnaden mellan överlevnad och undergång, mellan kriminalitet och anpassning.

Nu ger hon upp, rättssäkerheten är hotad av ständigt ökande krav. Anpassningen av resurser hänger inte med utvecklingen, och man kan inte springa fortare. Den mentala biten hos alla de som jobbar i verksamheten får också stryk. Det är tungt att gå till ett jobb man vet man måste förfuska, inte av egen vilja men genom den organiserade bristen på eget inflytande över arbetstid, innehåll och arbetsuppgifter.

Jag lämnar säger den uppskattade chefen, med förhoppningen att min efterträdare skall få det stöd och den hjälp från arbetsgivaren kommunen, jag inte fått? Är det hedervärt eller klandervärt?

I vår tid med alltmer ökande krav på människor i olika avseenden. Krav som ökar klyftorna i samhället och därmed också fler som faller genom skyddsnäten. I den utvecklingen är det hedervärt att en ledande tjänstekvinna vågar ta sina erfarenheter, sina 56 år och sin övertygelse med sig och gå.

Det liggger ett värde i att också kunna ta de smärtsamma besluten. De är inte sällan just de som utlöser förändring.

2011.05.24
Jarl Strömbäck

Linjetal

2011-05-21T07:58:00.000+02:00

Linjetal brukar de anföranden kallas som är av särskild betydelse. När president Obama häromdagen hölls sitt tal med anledning av utvecklingen i mellanöstern, då var det just ett sådant tal. För alla de som inte läst det, utan bara fått det refererat i media, föreslår jag att ni söker det och läser det i sin helhet.

Här tar Obama ledet av mun i synen på diktatoriska regimer i området, liksom israelernas herrefolksattityd mot sina grannar. För just ISA-s bundenhet till Israel är en av de tunga orsakerna till de konflikter som byggts upp under årtionden.

När nu de olika folken med stora blodsoffer kastar av sig förtrycket skall det stödjas enligt Obama , men i det ligger också kravet på stöd för demokratisträvandena också i framtiden. För kampen för människovärdiga förhållanden slutar aldrig, den kampen är universell och ständigt pågående.
Från krigens Pakistan, över Mellanösterns länder till Nordafrika pågår nu kampen om politiks frihet, friheten att tala och tänka. Kampen för mötesfrihet och rätten att bilda och bära olika politiska synsätt.

Obamas tal är ett av de viktigaste han hållit, det var tydligt och distinkt. Det värmde och stärkte säkert miljoner människor i många länder. Och det var ett budskap förtryckande regimer kanske inte väntat sig, men nu får förhålla sig till.

Jönköping den 21.5.2011
Jarl Strömbäck

Vägval inom omsorgen!

2011-05-17T12:09:00.000+02:00

Under de senaste året har debatten varit het i media med anledning av kommunernas förändringsprocess inom omsorgen. En process som drabbar omsorgens personal och kunder genom brist på tid och kontinuitet i verksamheten. Uppfattningen bland personal, kunder liksom intresseföreningar är att kommunernas attityd speglar en hård toppstyrning med litet inflytande för de som närmast berörs, omsorgens ”varma händer”, de anställda och våra kunder i omsorgen.

Att det går att arbeta på andra sätt, det visar ex.vis omsorgen i Falun, där man efter stora problem, valde en annan väg för några år sedan. En omläggning som inneburit ett lyft i valfrihet och omsorg för både personal och kunder.

En liten men viktig detalj är i det sammanhanget är att utmönstra ordet brukare, och införa ett kundperspektiv på de som använder sig av omsorgen vare sig det gäller i hemmet eller på boenden. Enligt den modell som tillämpas i Falun ges valfriheten över disponerad tid för de engagerade ett helt annat utrymme än den toppstyrning som uppenbarligen är modellen i vår kommun.

Enligt MBL-lagstiftningen och också den lagstiftning som följer socialtjänstens arbete, skall både engagerade medarbetare och de som mottar tilldelade tjänster, kunderna ha ett givet inflytande på innehållet i verksamheten. Så upplevs inte situationen vara idag i många kommuner.

Mycket mer kan sägas, frågeställningen är inte ny, men fordrar en ny och annan attityd om vi i kommunenerna skall kunna använda begrepp som världsklass på också vård och omsorg till kunder vi har på området.

17-e maj 2011.
Med en hälsning och eloge till vårt västra grannland på deras stora dag.
Jarl Strömbäck

Bokslut

2011-05-14T08:39:00.000+02:00

Valrörelsen 2010 i kommunen norr om skogen var en märklig valrörelse. De stora partierna tävlade mer eller mindre om att vara passiva. Ja, det fanns inhyrda stugor på torget, men pulsen fanns inte där. I vart fall inte på kommunal nivå, oppositionen valde att ligga mycket lågt, det styrande partiet hade nätt och jämnt styrfart för att vara lite maritim i ordbruket.

Varför denna passivitet kanske någon undrar. Den slutsats jag drog då, och alltmer ser bekräftas nu är den att känslan av olust inför framtidens bokslut hängde över kommunens politiska ledningar. För den som lever över sina tillgångar kommer alltid förr eller senare en sanningens minut, en tid för bokslut. Och så är det också i kommunen norr om skogen, dess högmod och spel med kommunala medel via olika bolag har väckt nationellt intresse. Knappast som föredöme, alltmer som avskräckande exempel.

Det är synd i grunden, för vem vill inte att optimismen skall vinna. Den gör det också ibland, och till någon oviss punkt. Sedan lämnar man den säkra vägen och ger sig ut på vandring i det okända. Energipolitiska beslut med förvecklingar långt ut i andra världsdelar är långt från den kommunala kärnverksamheten. Förluster om hundratals miljoner SEK måste slutligen redovisas och avskrivas. Det finns en punkt och tid för bokslut.

I allt det här finns vinnare och förlorare. De som med starkt kommunalt stöd sedan kan sälja sitt företag med reavinst i miljardklassen tillhör dem. De som i skattesubventionerade Paradis och hockeytempel förnöjer sig likaså. Förlorarna ses i alltmer svällande grupper i förskolor och skolor. De finns i hemtjänst och boenden där maxtaxan skamlöst förbigås på ett sätt som är unikt för kommunen. Helt plötsligt skall våra svagaste i samhället påföras mer eller mindre konstruerade tilläggskostnader, kostnader som andra kommuner ser som självklara delar av ordinarie taxa.

Dags att göra bokslut efter år av offentlig konsumtion av ovanligt häftigt slag. Det är lätt att förstå olusten inför den uppgörelsen.

2011.05.13 (fredag)
Jarl Strömbäck

Politikens teori och verklighet

2011-05-10T18:00:00.000+02:00

De politiska partiernas snabbt sjunkande medlemsantal har väckt en del skribenter till liv på sistone. Budskapet är att partierna är på väg att dö ut genom att de inte längre blir representativa för folkflertalet. Den tesen kan man ha olika synsätt på, men vägen till dagens situation är ingen av slumpen tillkommen väg, den är väl planerad och förankrad.

Det är mycket, mycket länge sedan medlemsavgifterna till partierna var den viktigaste källan till ekonomisk styrka. Nu handlar partiernas existens i allt väsentligt om att få så många mandat i olika församlingarna som möjligt, och den vägen få tillgång till de omfattande mandatstöd som subventionerna till partierna innebär.
Totalt på riks, kommun och landstingsnivå handlar det om mer än 1 miljard per mandatperiod. I synen på medlemmarna å andra sidan, vill partierna gärna skylta med en stor medlemskader, men medlemmar fordrar medlemsvård och det kostar tid och pengar, så viljan att driva de frågorna är långt ifrån alltid den största.

Ser man sedan till rekryteringen till ministerposter, så är det snarare regel än undantag, att man söker sina ministrar utanför riksdagens ”kompetensområde”. Och besluten i olika frågor har under hand alltmer flyttats från riksdagen till slutna förhandlingar på partikanslierna, låt vara att de klubbats i riksdagen senare.

En levande riksdag förutsätter att makten i verklig mening ligger där. Ur just den synpunkten borde vi glädja oss åt att det nu finns en reell makt i riksdagen efter höstens val. Minoritetsregeringen kan inte härja helt fritt. Att sedan de etablerade partierna inte välkomnar en katt bland hermelinerna är uppenbart. Om den kattten heter Sverigedemokrater, junilistan, Ny Demokrati eller något annat spelar mindre roll.

Man vill inte gärna dela med sig om platsen vid det ymnigt svällande politiska bidragsbordet.

2011.05.10
Jarl Strömbäck

Frostig morgon

2011-05-07T07:37:00.000+02:00

Frosten lyser vit på marken när jag promenerar runt sjön denna tidiga majmorgon. Det kunde lika gärna varit september, om inte för en viktig omständighet. Fåglarnas sång och vitsipporna som böjt sina huvuden i nattkylans grepp.

Snart skall solen värma upp också dem, och de skall kunna lyfta sina fina vita huvuden mot solen och ljuset.
Ett par joggande damer är också ute på stigen, den är populär. En and sitter halvsovande vid sidan när jag kommer, den är trygg i sin förvissning att jag inte skall göra något dumt. Lugnt sitter den kvar när jag passerar.

Därhemma har 2-åringen vaknat när jag kommer tillbaka. Nu skall hon få sin morgonmat, och en ny dag börja. Det är härligt med vår, både naturens vår och den livets vår som speglas i barnaögon. Ögon nyfiken på allt, glada och fulla av positiv förväntan.

Så startar ännu en dag på vägen genom livet.

Oförsonlighetens pris

2011-05-03T09:33:00.000+02:00

Det finns ett pris att betala för den som driver sin provokation tillräckligt långt. Igår meddelades det att Osama bin Ladin fått betala det priset. Hos många sprider hans död glädje, hos andra ett än mer ökat hat. Men hos flertalet kanske ändå mer av förstämning. För vart leder oförsonlighet, oavsett om den speglas i glädje över hämnden, eller vrede och planer på nya illdåd?

Världen blir osäkrare där oförsonligheten tillåts växa, därför måste den bekämpas. I vårt land har vi använt lämpor mer än straff. Övertygelsens och den öppna demokratins krafter har varit starka nog att stå emot de verkliga galenskaperna. Och utvecklingen i mellanöstern nu, med demokrativågor som sköljer bort gamla despoter, inger stort hopp även för oss i norr.

I den svallvågen sköljs kanske det hat bort vilket Osama bin Ladin var så utomordentligt skicklig på att utnyttja.

Hur det blir med det, kommer framtiden att utvisa.

2011.05.03
Jarl Strömbäck

Vårbilder

2011-04-29T19:08:00.001+02:00

Våren är ungdomens tid. Tillväxtens tid på jorden. Jag ler åt att snön som jag älskat att åka skidor på, nu försvinner aningslöst fort. Påsken var sen i år, och värmen stor. Shortsen kom fram och T-shirten räckte under jobbet med att dra ris till brasan.

Ungdomens tid bär många ansikten, ett par av dem är Isa och Tova. Två underbara flickebarn som med morfars hjälp gungar och roar sig på lekplatsen eller i hemmet. Det blir mycket närhet med lekar och en och annan kram. Och man sover gott efter en intensiv dag.

Så, vid 4-tiden redan ljusnar det, snart stiger solen upp och när uret slagit 06 är jag ute på min morgonpromenad. Morgnar är underbara, tystnaden när de flesta andra sover bryts desto starkare av fåglarnas spel. Hackspettens trumvirvlar och koltrastens sång från trädets topp.

Luften är underbart frisk, som källvatten när det är som bäst. Jag fyller lungorna och njuter. Tillbaka efter 45 minuter är det dags att sätta på kaffet. Snart hörs steg i trappan. 2-åringen Isa kommer yrvaken och buren av sin mamma. Det är dags för hennes första mål och en ny dag i livet.

Bilder ur verkligheten sen april 2011.

Jarl Strömbäck

Vägen till miljarderna

2011-04-23T08:34:00.001+02:00

Så här i påsktider kan det vara på sin plats att berätta en solskenshistoria, eller avskräckande sådan allt beroende på perspektivet hos läsaren. Men visst är det en prestation att inom loppet av 10 år förvandla en verksamhet utan egentligt värde, till något som kan säljas för drygt 2 miljarder.

Så här ser den vägen ut, av utrymmesskäl naturligtvis målat med grov pensel.

Vi befinner oss i Örnsköldsvik, det är början på det nya millenniet och de nya finska ägarna till MoDo industrier har beslutat att lägga ner den hundraåriga massafabriken i Domsjö. Den är utsliten, dåligt anpassad för marknaden och dess produkter betalas dåligt. Den behövs inte med andra ord.
I det läget beslutar ett antal entreprenörer att erbjuda sig ta över fabriken, och man får kommunens ledning med sig. Man har nämligen ett trumfkort som snart skall spelas ut helt, man är leverantör av fjärrvärme till det kommunala fjärrvärmenätet.

När väl övertagandet av fabriken är klar startar förhandlingarna med kommunen. Målet är att knyta kommunen starkare till sig, och man har på andra sidan bordet en kommunledning som visat en stor hunger när det gäller att avvika från den kommunala kärnverksamheten. Den 6 oktober 2003 skrivs den avsiktsförklaring som skall ligga till grund för ett samarbete som kallas ett ”Win-Win”med Övik energi, kommunens mellanhand i affären.
Där lyckas fabrikens nya ägare göra ett avtal som innebär att Övik Energi köper in sig i panna 7 och panna 11, samt gör sig ansvarigt för fabrikens energiförsörjning. Fabrikens nya ägare lyckas på det sättet flytta över ansvaret för nödvändiga investeringar på kommunen, samtidigt som man får kommunen att betala ca 137 miljoner cash för ”skrotet”.
Man får också kommunen att investera i ett kraftvärmeverk för den framtida energiförsörjningen, något som kostat kommuninvånarna 700-800 miljoner mer än nödvändigt. Alternativet, att investera i värmepumpar för framställning av fjärrvärme via havsvattnet skulle ha kostat ca 300 miljoner.

Nu startar arbetet med att ändra fabrikens kännetecken. Det första och mycket viktiga steget blir att införa begreppet bioraffinaderi på den utslitna massafabriken. Allt med förtecknet ”bio” är på modet, vem vågar säga emot? Samtidigt ser man över och ändrar sin produktmix, bort med billig massa, in med viscos och andra biprodukter. Sakta men tydligt vänder den motiga vinden. Alltmedan Övik energi brottas med sin lönsamhet, börjar miljonerna från fabriken trilla in, festen har börjat.
Vi är nu framme vid dagarna innan påsk 2011, fabriken har byggt upp en kundstock för sina produkter hos företag inte minst i Asien. Det är ju där textilindustrin finns, där bomullsbristen syns tydligast. Samtidigt är Domsjö fabriker, eller bioraffinaderi om man så vill en liten spelare på världsscenen. Säljalternativet är i sådana sammanhang ofta närvarande. Birla Group, en stor internationell indisk grupp betalar drygt 2 miljarder för fabriken.

Det är fest i högkvarteret, sannsagan har lyckats tack vare kommunens välvilliga ekonomiska stöd. Kvar står kommunen och konstaterar, att av win-win situationen blev det bara win. Övik Energi fortsätter sin kräftgång utan möjlighet att ge utdelning för sin miljonrullning till stöd för fabriken.

Det är lätt att förstå om fabrikens ägare skänker kommunledningen en tacksamhetens tanke för dess enastående brist på affärsmässighet, vilket bäddade för en för dem utomordentligt positiv utveckling.

2011.04.23
Jarl Strömbäck

Villkorad förnyelse

2011-04-19T19:15:00.001+02:00

Förnyelse har blivit något av ett mantra hos de etablerade partierna sedan många år. Om ett val inte går som man tänkt vädras behovet av förnyelse. Det kan handla om program, men lika gärna om ledarskap. Slående exempel i vår tid är ombytet i Socialdemokratin, och den alltmer ökande misstron mot centerledaren Maud Olofsson.

I söndags höll man val i vårt grannland Finland. Det blev ett val med prägel av förnyelse, i så motto som att ett litet 4%-s parti, växte till att med sina nästan 19% bli nästintill lika stort som de två största. Man kan tycka att i ett demokratiskt tänkande land borde man ta emot den förnyelsen med ett mått av positiv nyfikenhet, men den är svår att finna hos etablerade kommentatorer.
Där är istället inställningen om inte fientlig så i stort sett nedlåtande. Det är en katt som smugit sig in bland hermelinerna är nog en kort sammanfattning av den värdering den förnyelsen möts av.

Och visst kan man ha synpunkter på Sannfinnländarnas partiprogram och prioriteringar. Finland är liksom Sverige ett starkt exportberoende land, och vägen till framgång går knappast genom ett utträde ur EU. Men å andra sidan är ett mått av skepticism inte helt fel i en omvärld där egenintressen ändå är så starka. Sammfinländarna kommer att möte skillnaden mellan valprogram och verklighet snart nog.

I allt detta ligger också frågan, är förnyelsen bara acceptabel villkorat att den sker i de etablerade partierna? De partier som genom att bevilja sig själva enorma partistöd gör sitt bästa för att hålla scenen för sig själva? Som fryser ut de som med folkens hjälp ändå lyckas ta sig in i parlamenten? Den politiska mognaden har sina begränsningar också hos de som gärna ser sig som dess fanbärare.

2011.04.19
Jarl Strömbäck

Konsten att reducera frågan

2011-04-16T09:49:00.000+02:00

Konsten att reducera frågan demonstrerar ÖA-s ledarskribent på ett strålande sätt i ÖA den 16.4.
Där skriver han bland annat följande:

”tidigare i år gick Jarl Strömbäck till rasande attack mot en grupp politiker som twittrat direkt från ett kommunfullmäktigesammanträde i Örnsköldsvik.”

Det tillhör inte min vana att gå omkring och vara rasande, däremot lyfter jag gärna frågor som bör vara av intresse för en större allmänhet, och ofta också är det. I mitt blogginlägg ”Lekstuga i fullmäktige” från februari i år, ( Liberalavindar.blogspot.com) ett inlägg som sedan fick rubriker i ÖA lyftes följande frågor?

Är det likgiltigt om delar av fullmäktiges ledamöter använder tiden de betalas för uppdraget till att surfa runt på nätet, ligga ute på facebook och sköta sina mailkonton?

Det finns också de som sover sig igenom mötena likt Folkpartiets Gunnar Melin på bilden från mötet 31.1. Ett möte han inte deltog i med en enda synpunkt. Och de som likt Emil Källström enligt ÖA, uppenbarligen anser en allvarligt syftande debatt om framtiden för ett 150-tal anställda och och elever vid Hampnäs folkhögsskola mindre viktig än möjligheten att twittra sig igenom ett ”rörigt?” möte.

Frågorna handlade överhuvudtaget inte om rätten att kommunicera i allmänhet, undertecknad har i över 4 år drivit en allmänpolitisk blogg. Vad frågorna handlade om var och är respekten för arbetet i fullmäktige.'
Att förvandla de frågorna till att bara handla om twittrande är ett utmärkt exempel på konsten att reducera frågan.

2011.04.16
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
0706727669

Det goda samtalet

2011-04-14T19:07:00.000+02:00

Vi sitter och språkar, Britta och jag. Hon med sitt gråvita hår och sina glada ögon. Vardagshjälte korad till av sina medmänniskor. Klok som en pudel.
Samtalet kommer in på mänskliga beteenden. Hur förfara med den som alltmer tappar fotfästet i verkligheten? Alltmer lever i sin egen bubbla? Den som slutat lyssna till andras röster, men desto mer till sin egen inre röst. Den som predikar högmodets och självcentreringens budskap.

I föreningen går det inte längre, konflikten är oundviklig när angreppen på styrelsen blir återkommande på alltmer bisarra sätt. När hennes verklighetsflykt får henne att tro, att rörelsen går under om inte hon får sin vilja fram. Det slutliga beviset på vad? En åldrande persons flyktande kontakt med verkligheten?

Britta är klok, hon kan inte må bra säger hon som känner personen sedan många år? Och så är det ju, man kan inte må bra om man brottas med så många inre konflikter. Och hur hjälper man bäst?
Ibland måste man skära av band som binder. De som istället för att hjälpa, underhåller negativa och destruktiva synsätt.

Tack för hjälpen Britta, på lördag skall jag sitta ordförande i din organisations årsmöte. Så kanske jag kan återgälda det goda samtalet.

2011.04.14
Jarl Strömbäck

I bokbålens tid

2011-04-11T19:00:00.001+02:00

1933 var året bokbålen brann i det nazistiska Tyskland. Det var prologen till så mycket annat, kristallnatt, jakt på kommunister och intellektuella, särskilt judar. Och i förlängningen det stora kriget, allt för tyskhetens bevarande?

Känns det igen kanske? När en extremistisk predikant i USA år 2011 bränner Koranen handlar det i grunden om samma synsätt, nämligen att markera mot den ”underlägsna” rasen. När förmenta konstnärer och gelikar i rondellhundsfacket hånar för andra viktiga värden, piskar man upp motsättningar som dödar andra, senast i Afghanistan medan man själv fegt gömmer sig i skydd av hemlandets polis och ropar ut sitt mantra om rätten till det fria ordet.

Omdömeslöshet, brist på respekt är andra ord för de beteendena. Beteenden som glömt att det kan finnas värden också i mångfald, i vidsyn och i ordet tolerans.

I bokbålens tid får oskyldiga med sina liv betala priset för omdömeslösa megafoners rätt att kränka andra. Det är svårt att förstå de som väljer att försvara företeelsen.

2011.04.11

Jarl S

Kampen för Hampnäs

2011-04-08T08:06:00.000+02:00

Det är med stor glädje jag läste de kunniga och initierade inlägg om Hampnäs, ÖA publicerade den 6-7 april. Örnsköldsviksborna borde gå ut ”man ur huse” i den här frågan, av det skälet att nedläggningen, eller flytten som man så gärna vill kalla det, i grunden är ett justitiemord på en väl fungerande och behövd skola.

Under hela processen de senaste snart 2 åren, har jag i landstingsfullmäktige och nu senast i kommunfullmäktige i motioner och debatt sökt att skingra de ”informationsdimmor” som beslutsfattarna på ömse sidor skickat ut med budskap som att Hampnäs inte längre duger, att man skall få det så mycket bättre i stan, och många andra märkliga argument.

Under mina 8 år i landstingsfullmäktige besöktes Hola och Ålsta folkhögskolor ett flertal gånger av de utskott/nämnder jag var del i, men aldrig Hampnäs. Frågan jag ibland ställt mig lyder, är det en tillfällighet att när försämringsåtgärder vidtas av landstinget, vi här upp så ofta får ta den första smällen?

Kommunens handlande och ansvar skall inte underskattas. Med god vilja hade man kunnat skydda Hampnäs, det är otvetydigt. Det har funnits intresserade parter som velat gå in som nya ägare, bland dem MoDo Hockey, men kommunen har sett en egen lösning. Nämligen den att bli av med problemet rådhuset.

Och visst har rådhuset och dess framtid varit ett problem för kommunens politiska ledning ett antal år. Men är det rimligt att det problemet skall läggas på Hampnäs elevers och personals axlar. Varför skall de lastas med den bördan? Jag ställde den frågan i debatt från kommunfullmäktiges talarstol, men fick inget svar.

Heder till de som ännu kämpar mot ett av de sämsta beslut det politiska systemet tagit under senare år. Ett beslut man inte ska skylla på dålig ekonomi eller andra svepskäl. Ett beslut helt grundat på tyckande och politiskt övervåld.

2011.04.08
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI/Övik
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Årsmötesreferat

2011-04-05T22:33:00.002+02:00

Den 24 mars hölls årsmöte i SPI Örnsköldsvik. Ett årsmöte som var speciellt på vissa sätt. Valet 2010 blev en framgång i så måtto som partiet erövrade två mandat i kommunfullmäktige. Medlemstillströmningen har också varit god under det gångna året. Intresset för mötet var stort, redan innan anmälningstiden var till ända var gränsen nådd för antalet deltagande.

Mötet inleddes med en stämningsfull parentation över tre medlemmar som gått bort under året, samt ett hälsningsanförande av ordföranden Ingrid Stoltz. SPI går stärkta ur 2010 års valrörelse, och ser med tillförsikt på framtiden.Förhandlingarna kom sedan igång under skicklig ledning av Ingemar Pettersson.

Vid de följande valen blev utfallet helt enligt valberedningens förslag vilket innebär att Ingrid Stoltz fortsätter som ordförande ännu ett år. Övriga styrelseledamöter under det här året är Bengt Adam, Camilla Adam, Roland Bodin, Bengt Ivansson, Jan Nilsson, Ingrid Dahlin, Holger Hällström, Kurt-Åke Schunenmann samt Jarl Strömbäck.

Efter den formella delen bjöd SPI på härliga smörgåstårtor bakade av Victoria konditoriet och kaffe.
Mötet avslutades med en konstituering där också ett uttalande togs till förmån för rätten till parboende för äldre där den ena parten är i behov av samhällsvård. SPI kommer fortsatt att vara partiet för de som ser solidariteten mellan generationerna som en mycket viktig del i ett gott samhälle.En solidaritet byggd på far-och morföräldrars kärlek och värme för barn-och barnbarn, samt de yngres känsla av ansvar för de äldre.

Med facit i hand

2011-04-01T11:31:00.001+02:00

Med facit i hand, eller populismens pris skulle man kunna säga om den mätning som i veckan presenterats i tidskriften Dagens samhälle. Där har man låtit göra enkäter i samtliga landets landsting för att få medborgarnas syn på hälsotillståndet i de egna landstingen.

Resultatet lyser med eldskrift i den stort uppslagna artikeln, ”Västernorrland i botten när förtroendet för sjukvården mäts”.

Vem skall göras ansvarig för den nesan? Personalen eller den politiska ledningen? Eller kanske de i det just avslutade valåret som för egen vinnings skull gjorde konflikt i både sak och person med sjukhusledningar och andra företrädare i syfte att vinna personröster i förra höstens val?

Det är svårt för den vanlige medborgaren att förstå det politiska spelet, man har inte den nödvändiga insynen. Alltså drivs man av den rädsla som populisten piskar upp i sin jakt på personröster. Media förmedlar villigt missnöjeskaskaden. Men den gynnar inte verksamheten, det gäller sjukvården lika mycket som annan verksamhet.

Nu har en ny ledning i landstinget påbörjat den strävsamma vägen tillbaka till normalitet. Populisten har fått order att rätta in sig i leden, och förstått budskapet, åtminstone så här långt. De 5375 personrösterna räckte inte, landstingsråd blev den som fick 219 personröster.

Den tjänsteman som mer än andra utsågs till skottavla tog sina miljoner och gick, något som inte är svårt att förstå.

2011.04.01
Jarl Strömbäck

Politisk Vandringssägen

2011-03-29T11:21:00.000+02:00

För några dar sedan tillträdde Håkan Juholt i sitt nya uppdrag som ledare för Socialdemokratiska partiet. I sitt jungfrutal på kongressen lyfte han locket av den gryta som pensionsöverenskommelsen från sent 90-tal är. Han vädrade dess unkna argument, och lovade till och med att göra pensionsfrågan till en valfråga inför 2014 års val. Att Ulf Kristersson, nuvarande ansvarig minister för området reagerade med bestörtning på det beskedet förvånar inte. Att den gemensamt valda mjölk-kon pensionärerna skulle bli en tvistefråga igen, det hade man nog inte förutsett.

De beslut om att tömma de besparingar 40-talisterna och senare generationer betalat in till ATP-systemet under ett långt arbetsliv, har väckt mycken ilska. De pengarna skulle ge dem en trygg ålderdom, men tömdes på 258 miljarder för att fylla på de svarta hål i samhällsekonomin som banksvindel och uselt hanterad ekonomi i landet fört till under sent 80-och början av 90-talet.

KG Scherman, under den aktuella tiden generaldirektör för försäkringskassan och en av de tjänstemän som arbetade med pensionsreformen har i sin mycket läsvärda bok ”AP-fonden, ”Bromsen”och din pension”, samt i rader av artiklar i media beskrivit skeendena och dess kommande konsekvenser. De konsekvenser som nu innebär sänkte pensioner år efter år, nödtorftigt skylda av tillfälliga skattelättnader.

I allt detta ligger som en övergripande vandringssägen att AP-fonderna inte fungerade som instrument för en bra pensionspolitik. Det är sant att man inte i längden kunde fortsätta att betala ut pensioner som låg på 80-85% av tidigare lön och byggde på lönen de 15 år man tjänat mest. Men den regeln skulle man lätt kunnat ändra utan att plundra fonderna. Resultatet av den åtgärden är att den som går i pension i dag får drygt 50% av sin tidigare lön netto via det offentliga pensionssystemet.
Den generation som går i pension om 20-30 år kommer enligt EU-s egen uträkning att få mindre än 40% av sin tidigare nettolön i offentligt styrd pension.
Det blir alltför omfattande att i alla delar beröra den här frågan i ett debattinlägg, men pensionssystemet behöver en ny översyn, något som allt större grupper, bland dem de stora pensionärsrörelserna är eniga i.
Alla borde vi bejaka att Juholt tar tag i den här frågan, den hanterades skamligt från början, något som förstärkts av regeringens skattepolitik.

2011.03.29
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Spegel, spegel...

2011-03-25T17:00:00.000+01:00

När tappar mänskor fotfästet i verkligheten, och bländas av sin egen spegelbild? Spegel, spegel på väggen där, sig mig vem vackrast i landet (partiet) är?

Det lilla partiet i den medelstora staden norr om skogen har kaxat till sig. Lika stort nu som gamla uvar med bokstäver som FP,MP och V. Allt borde vara så bra, men tillväxten, buren av många starka personligheter utmanas. Framgång föder konstiga tankar, som den att en viss person tillskriver sig hela äran av framgången.
Det är jag som gjort det hävdar hon? Innan jag kom in i partiet hade inget hört talas om det? Så talar den som tappat perspektivet på sin egen roll, tappat fotfästet i verkligheten.

Igår, den 24.3 var det årsmöte i partiet. Ett härligt årsmöte i så måtto som att medlemmar stod i kö för att komma in. Men har man bokat en lokal som rymmer ca 50 personer, har tagit in 54 samt har endast bord, stolar och porslin för de som redan finns där, då blir det svårt att ta in fler. Om dessutom anmälningstiden sedan en vecka tillbaka gått ut, om man med brev och tfn-samtal meddelat de som hört av sig de senaste dagarna att inte komma, vad kan man då göra mer?

Omdömeslöshet kan beskrivas på olika sätt, som det när en enskild ledamot i årsmötet med ambitionen att bli ny ordförande ringer runt till medlemmar och press och utan förankring i styrelsen uppmanar människor att komma till mötet trots att det är fullbokat. Skall kanske ett 15-tal 75-åringar tvingas stå i ett 3-4 timmar långt möte, utan plats vid bord och på stolar, och utan förtäring?

När blir det egna egot, det inåtvända seendet det egnas fiende?

Försöket att sabotera mötet med ideliga voteringar misslyckades totalt, mötet gav styrelsens och valberedningens förslag rätt på alla punkter, och med bedövande ca 80% av rösterna i de olika voteringarna.

Det ligger ett mått av vemod i att betrakta det personliga sönderfall som alla andra ser, utom den som mest borde se det.
Spegel, spegel på väggen där?

2011.03.25
Jarl Strömbäck

Sju timmar fel?

2011-03-22T09:34:00.000+01:00

I min förra blogg kritiserade jag senfärdigheten i att ge frihetskämparna i Libyen flygstöd via FN. Jag var sju timmar fel, bombningarna startade sju timmar efter att jag skrev min glob, och det gläder mig. Men samtidigt är det värt att notera att demokratiförkämparna då redan lidit svåra nederlag, underlägsna i vapenmakt jämfört Khadaffis legosoldater.

Men visst är det förståeligt att de som måste ställa de militära resurserna till förfogande, USA och delar av EU-s länder, ville ha arabförbundets sanktion. Den kom så sent omsider, nu när de militära attackerna börjat bita på Gaddafi regimen, då börjar samma arabförbund backa från sitt stöd.

Så vad ville man egentligen? Var stödet för FN-resolutionen egentligen bara ett spel för gallerierna, ett sent påkommet påfund för att kunna friskriva sig från ansvar för en slakt på demokratiförkämpar i Libyen?

Nu prövas samfundet igen efter bara ett par dygns militära operationer. Kommer man att ínse att stödet för demokratin måste fortsätta, eller kommer man att svika än en gång?

I så fall väntar en rusning av skräckslagna människor av sällan skådad omfattning över gränserna till närliggande länder, och i förlängningen till EU och oss. Slaktaren Khaddafis hämnd vill ingen med överlevnadsinstinkt uppleva.

Så vad är alternativet annat än att fortsätta stödet för demokratins framväxt i Libyen, det förtjänar ett hårt förtryckt folk, och det gynnar också oss i våra länder på sikt.

2011.03.22
Jarl Strömbäck

Vidrig väntan

2011-03-19T10:53:00.001+01:00

Tidigt 1970-tal var jag överstyrman i Svenska Orientlinjen, den sjöfartslinje som ombesörjde mycket av vårt lands handel med östra medelhavets länder. I den egenskapen besöktes också hamnarna i Tripoli och Benghazi.

Översten från öknen, den islamske socialisten Muammar Khaddafi hade tagit makten och islamska lagar införts, det var försiktighet som gällde för västerländska sjömän. Ingen alkohol under tiden i hamn, man gick inte gärna iland, osäkerheten var alltför stor.

Nu, 40 år senare sitter dynastin han skapat i orubbat bo trots stora och omfattande protester. Demokrativågen som skulle lyfta också Libyen ut ur förtryck och mot demokrati är på väg att krossas. Ropen på hjälp har fått klinga ohörda alltmedan Khaddafis kanoner riktats mot hans eget folk.

Blodbadet jag fruktade (se tidigare blog) har startat och omvärlden tittar på. Sent omsider kom visserligen en resolution från FN, men det är inte orden som räknas, det är handlingen. Det vet Khaddafi, så medan resolutionsländerna istället för att gå till handling, sätter sig i konferenser, fortsätter Khaddafis slaktare sitt angrepp på det egna folket.

Det politiska spelet är övermåttan cyniskt ibland. FN-s deklarationer är tydliga, organisationen skall utgöra ett skydd för utsatta folk. Istället för att gå till handling i den andan, skapar man resolutioner och sätter sig i väntrummet tillräckligt länge för att tillåta det omänskliga övergreppet att fullbordas.

Om mänskliga rättigheter och demokrati är universella värden, då måste de också försvaras. Det är FN-s uppdrag. Varför då denna vidriga väntan?

2011.03.19
Jarl Strömbäck